PETERS BLOGG

.

Tänka sig... Ännu en nyår på Gili Air... Och jAg är ju inte dummare än att jag förstår att det bara är ännu ett bevis på att det inte bara lönar sig att leva drogfritt... Det är större än så... ALLT i mitt liv blir bättre när jag väljer bort att fly ifrån mig själv... Och när jag ser i backspegeln och tänker på hur mitt liv såg ut förra gången jag var här... För två år sedan... Ja då får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att det faktiskt är sant... Jag lever idag ihop med samma kvinna som jag åkte hit med då... Och vi hade knappt hunnit träffats innan vi åkte den gången... Idag lever vi tillsammans i en relation som fungerar hur bra som helst... Någonting som jag knappt trodde var möjligt för två år sedan... Och inte nog med det... Jag vill också påstå att jag är en mycket tryggare person idag... Ja ibland så är det bra att titta i backspegeln och förstå ur bra jag har det... Och så länge jag fortsätter den drogfria vägen... Ja då kommer det bara att bli ännu bättre... Hur det nu är möjligt.

.

Jag vill tacka alla er som hjälpt mig på vägen... För ensam hade jag inte klarat av det... Då hade jag fortfarande levt i mitt egna lilla fängelse mellan mina öron... Och det vore ju synd... För livet är ju så mycket större än så.

.

När jag för en herrans massa år sedan tillbringade en månad på en behandling så fick mina kamrater i uppgift att säga åt mig att gå lite långsammare... Jag var ju ett sådant yrväder och sprang mellan mina olika uppgifter i ett rasande tempo... Mitt inre ska vi inte prata om... Då på den tiden hade jag nog kunnat få hur många diagnoser som helst... Min inre oro var inte direkt osynlig... Jag gjorde nog allt som stod i min makt för att slippa stanna upp och titta på mig själv... Helt omedvetet.

.

Idag så ser mitt liv helt annorlunda ut... Jag är inte längre rädd för att stanna upp och möta mig själv... Tvärtom så har jag lärt mig att uppskatta den personen som jag är... Och när jag ser i backspegeln så kan jag inte riktigt förstå hur jag bara orkade springa omkring som jag gjorde... När det kan vara så skönt att bara strosa omkring iett långsamt tempo... Ta dagen som den kommer och bara vara jag... Här på Gili Air tillsammans med kvinnan som jag älskar kan jag riktigt känna att jag har precis allt som jag vill ha... Vara tacksam över det och inte vara på jakt efter någonting annat... Större... Bättre... Ja ni vet... Jakten på det där utanför mig själv för att fylla tomrummet i mig själv som jag tidigare alltid jagade med hela mitt väsen... Idag så fyller jag mitt tomrum med vetskapen om att allt är precis som det ska vara... Skönt.

.

Vågornas kluckande... Tyst... En mulen dag nere på stranden är rogivande... Inget nytt för oss egentligen eftersom vi ju varje sommar i Sverige tillbringar ett antal veckor på stranden i alla väder... Och solbrända blir vi ju i alla fall vare sig vi vill eller inte... Men det är intressant att se hur vädret påverkar människor... Är du bara här en kort tid så kan det kanske vara stressande... Det är precis som att mulet väder inte existerar på en strand... Tänk själva... Hur många strandbilder finns det med mulet väder... Stranden är ett ställe där många nog tar solen för givet... Konstigt egentligen... Med tanke på hur fridfullt och skönt det är på en strand när det är mulet... Det enda kruxet vi har är att det är en smula strömt i havet just nu... För snorkla kan vi ju göra i vilket fall... Kanske inte lika klart i vattnet efter regnet men varmt och skönt ändå... Och inga människor i vattnet... Inte så mycket båttrafik... Större chans att få simma med sköldpaddorna... Ett djur som jag tycker passar perfekt att träffa en lugn och fridfull dag på stranden.

.

.

Så kom då det första riktiga regnet till ön... Vi hann precis bort till den nya helt magiska italienska restaurangen innan det började ösa ner... Himlan öppnade sig och det var himla mysigt att sitta under taket när det blixtrade och dundrade ovanför oss... Efter en helt magisk måltid stillade regnet sig och vi kunde promenera hem i mörkret... Det är nästan så att man får nypa sig i armen när man befinner sig här... För det är verkligen som att leva i en dröm... Så lugnt och fridfullt... Det är väl bara nojan över jätteödlan som vi såg för några dagar sedan som håller oss alerta när vi går omkring inne på småvägarna... Och den nojan är förståelig... Ödlan var ca. 3 meter lång (jag ljuger inte nu) och såg minst sagt skräckinjagande ut... Efter att ha konsulterat med lokalbefolkningen så har vi lärt oss att den tydligen inte äter små barn till frukost... Eller ens små getter... Utan tydligen ska vara ofarlig... Men jag är ändå lite osäker... I vilket fall som helst så börjar jag förstå varför människor har trott på drakar... Inte så konstigt egentligen... De finns ju på riktigt... Det har jag sett med mina egna ögon.

.

.

En av de stora fördelarna med att vara ute på resande fot är det här med att få i sig en frukost... I vanliga fall är det väl lite si och så med den saken men nu har jag faktiskt käkat frukost varje dag... Inte för att jag är så vidare hungrig när jag vaknar... Men... Frukosten slinker ner ändå... Första veckan var det ägg och bacon... Nu på Gila Air är det kaffe och frukt... Idag blandar jag frukten med lite yoghurt... Och kaffe såklart.

.

Annars så tar vi det väldigt lugnt... Igår stannade vi hemma och lyssnade på talböcker... Kolla på solnedgången... Och chilla lite allmänt... Är det något som man gör här så är det att dagen som den kommer... Det enda som existerar här är... Nu.

.

Sitter och läser i blaskan om tsunamin så här 10 år efter... Och precis som när det hände så blir jag väldigt berörd av de ofattbara skadorna och lidandet som den medförde... Naturligtvis så förstår jag att jag aldrig kan förstå... De kan bara de som var där göra... Men eftersom jag nu befinner mig på en väldigt platt liten ö i Indonesien så är det inte utan att jag funderar lite extra på vad jag skulle gjort om det kom en jättevåg in mot oss... Och helt ärligt... Det är inte så mycket... Mot naturens krafter är vi alla rätt små.

.

Idag så går mina tankar till de som drabbades av tsunamin för 10 år sedan.

.

En andlig upplevelse... Äntligen så hände det... Kanske något oväntat men likafullt en underbar upplevelse... Vi gick i vattnet för att snorkla lite ... Folktomt på stranden och vi var först ute i korallrevet... Och där simmade vi på vad vi hade sökt så länge... En helt fantastisk jättesköldpadda... Länge simmade jag och min älskling tillsammans med detta fantastiska djur... Och känslan var andlig... Tiden stod stilla och vi bara njöt av sällskapet som smittade av sig av sin sinnesro... Nästan overkligt men en väldigt andlig upplevelse... Livet är underbart.

.

.

Märker att jag är rätt bortskämd när det gäller min uppkoppling på nätet... Detta trots att jag många gånger har klagat över uppkopplingen hemma i Brännebassalt... Med perspektivet från Matahari där vi nu bor så är nätet i Brännebassalt superblixtsnabbt... Kanske vill de högre makterna att vi ska träna vårt tålamod för här är det minst sagt trögt... Och vän av ordning kanske tycker att det inte ska störa någon som är på semester... Men faktum är att jag inte ä ensam om att vara van vid att ständigt vara uppkopplad... För precis som hemma så sitter de flesta människor och tittar ner i sina mobiler även här... man kan väl tycka vad man vill om det men så ser världen ut idag... Och jag är inget undantag... Jag är van vid att kunna koppla upp mig...var och när som helst på dygnet,

.

Just nu så surfar jag på ett indonesiskt simkort... Funkar hyfsat förutom där jag befinner mig just nu... Bara att få iväg denna blogg är ett äventyr... 

.

Det är kanske inte en av de juligaste jularna vi firar i år... Att sitta med en sarong virad runt benen en tidig morgon på altanen till vår bungalow och kolla ut över vattnet en varm sommardag och känna julstämningen är inte helt enkelt... Men det är faktiskt julafton även i paradiset.

.

Svårigheten som jag ser den idag är pappret att slå in en julklapp till min älskling lite senare idag... Jag har inte sett röken av julklappspapper på denna ö... Det står visserligen en tomte på svenskarnas bar men det är inte mycket mer julstämning än så här... Fast bästa julklappen för mig är att få befinna mig på Gili Air tillsammans med kvinnan i mitt liv... Grädde på moset hade kanske varit att vi fick simma på en sköldpadda när vi är ute och snorklar... Det hade verkligen varit en fin julklapp... Jaja... Det blir som det blir med det... I vilket fall som helst så önskar vi er alla en riktigt god jul... Och vi har en önskan... Spara lite grönkål till oss.

.

Det är lågvatten utanför Matahari just nu... Och jag skulle ju vilja snorkla utanför revet... Alternativet är att gå ut till revet eller att vänta på högvattnet och simma ut istället... Eftersom botten fram till revet är fylld av korallrester innebär det att jag borde haft någon form av skor på mig... Jag har sett att det finns speciella skor för just detta men ser det inte som en helt nödvändig investering... Och när jag samtidigt ser vågorna brytas mot revet så blir jag lite osäker... Vad jag har förstått så är det bra att ha respekt för vattnet runt ön... Det kan vara väldigt strömt lite här och där och jag lovar att man inte är så stor när strömmen tar en... Och jag vill inte följa med en ström ut till havs... Livet är alldeles för värdefullt.

.

I vilket fall som helst så har vi tänkt att stanna kvar på vår sida av ön idag... Bara ta det lugnt och slappa... Vi ska vara här i två veckor och det innebär ju också att vi har tid att vänta in tidvattnet... I lugn och ro... Men det finns fortfarande en sida i mig som vill jaga runt efter upplevelser... Som brister i tålamod och vill att det ska hända grejer hela tiden... Idag känns som en bra dag för att göra precis tvärtom... Sitta ner och vänta in dagen och låta upplevelserna komma till mig... För så funkar det ju... Stannar vi bara upp så kommer vi att upptäcka hur mycket som helst.

.

Jag kan riktigt känna i hela kroppen hur himla trött jag egentligen varit en längre tid... Om det beror på att jag har blivit riktigt, riktigt gammal eller om det som jag föredrar att tro beror på att jag har haft rätt mycket att stå i denna hösten... Mest mellan öronen faktiskt... Jobbet har liksom inte slutat bara för att jag gått hem utan jag har fortsatt att processa och helt enkelt inte riktigt kunnat stänga av... Kanske inte så konstigt egentligen eftersom det har skett stora förändringar och rätt mycket nytt med boende och allt.

.

Nu sitter jag på en ö där det inte finns så mycket mer att göra än snorkla och äta... Helt plötsligt så får jag tid att träffa mig själv... Och    det är lite intressant att det krävs denna distansen för att kunna göra det... Här hoppas och tror jag att jag är förmögen att hitta någonting i min vardag som ger samma resultat... Tid till att göra precis ingenting... För jag förstår att det är viktigt för mig att få lite tid till mig själv.

.

.

Vi gick upp lite tidigare för att simma ut i havet och se några sköldpaddor... Man kan väl säga att det inte gick riktigt som vi ville... Istället så lyckades vi simma rakt in i ett stimm med pyttesmå brännmaneter... En inte alltigenom angenäm upplevelse... Och i skrivande stund kan vi delge några andra som precis bränt sig att skölja av sig i sötvatten... Vi börjar bli riktigt bra på att föra budskapet vidare.

.

Och på tal om att föra budskapet vidare... Igår kom en av killarna som jobbar på vårt hak och pratade med oss... Han var himla trött på att knarka... Och vi hade ett långt samtal med honom... Helt klart hade vi någonting som han ville ha... Och vi pratade samma internationella språk... För så är det... Narkomaner över hela världen lever exakt på samma sätt... Vi raserar våra liv och gör saker som vi inte vill göra när vi är aktiva... Konsekvenserna som kommer förr eller senare är skrämmande lika... Hur vi isolerar oss och blir misstänksamma mot allt och alla när drogerna tar över våra liv... Killen delade med sig av sina erfarenheter och vi kunde känna igen oss... Jag kunde riktigt se hur hoppet om att det finns en väg ut ur helvetet tändas i hans ögon... För vårt budskap är lika enkelt som sant... Det går att finna ett sätt att leva som är bättre än någonting vi vågat drömma om... Ett drogfritt liv fyllt av möjligheter och hopp om framtiden... Han berättade att han hade en kompis som också började att tröttna på livet som narkoman... Och vi kunde berätta om mötena vi går på... Att det enda som krävs för att starta ett möte är två stycken som har en önskan om att leva drogfritt... Så vem vet... Nästa gång vi besöker Gili Air så kanske det finns ett NA-möte att gå på... I vilket fall som helst så föddes det ett frö igår... Och helt ärligt... Mötet igår var riktigt, riktigt bra... Som det ju alltid blir när beroende delar med sig av sina erfarenheter styrka och hopp... Vi hade förvisso inga pamfletter men det gick ju bra ändå.

.

Nu är det inte som så att paradiset är helt och hållet problemfritt... Det finns saker som inte syns på bilderna... Som t.ex. Myrorna... Dessa små flitiga djur som kan krypa in överallt... Och till slut känns det som om det finns myror överallt... I väskorna, på kläderna... Och sist men inte minst, krypande på kroppen... Det är lätt att drabbas av myrnoja... Men, men... Det kunde ha varit värre... Ett problem är inte större än vad man gör det till... Några små myror är inget som tar över våra liv... Men de får mig att reflektera lite över hur viktigt det är att leva i lösningen istället för problemet... Hur lätt det hade varit att bli en sur bittergubbe om jag valt det... Skönt att ändå kunna förstå skillnaden... Att kunna be sinnesrobönen och förstå vad som menas med den... Så idag ska jag välja att njuta av livet... Bara för att jag kan.

.

.

Att göra ingenting är också att göra någonting...som att ligga på stranden och bara vara här och nu... För någonstans är det ju ur ingenting som allting uppstår.

.

.

Att göra ingenting är också att göra någonting...som att ligga på stranden och bara vara här och nu... För någonstans är det ju ur ingenting som allting uppstår.

.

.

Att göra ingenting är också att göra någonting...som att ligga på stranden och bara vara här och nu... För någonstans är det ju ur ingenting som allting uppstår.

.

.

Det är nästan lite overkligt att vara tillbaka på Matahari och sitta här och käka frukost vi havet... För även om frukosten kanske inte var lika bra som i Sanur så är omgivningen magisk... Bruset när vågorna bryts fyller mig med sinnesro... Och det ju helt obeskrivligt vackert att titta ut över vattnet mot vår grannö... Några fiskare håller på att fiska och vi bara njuter av lugnet... Inga bilar, inga moppar... Inga motorljud överhuvudtaget... Fast igår kväll när vi besökte vårt gamla hak "space bar" som tyvärr har blivit någonting annat var det mer liv... För även om vi var rätt ensamma där så blev vi väldigt väl välkomnade... De valde att sätta på musik som vi gillade och även om vi vänligt men bestämt tackade nej till erbjudandet om att käka lite "magic svampar" så blev vi accepterade och det var allt lite skoj att pratande killarna på haket... Vårt stamhak har flyttat 100 meter in på ön så space bar finns kvar... Men det är väl inte riktigt samma sak även om det fortfarande är Ham som driver stället... Stampen är flyttade till ett annat ställe där det visst är fest ikväll... Vi tänker dra dit och kolla läget.

.

Det byggs en hel del på ön... Massor av nya bungalows... Men det är lågsäsong och inte mycket folk på ön... Skönt och lugnt... Och tid att träffa så själva... Om man vill varva ner så finns det nog inte något bättre ställe än detta.

.

Lugnet på ön är fantastiskt... För även om vi blev lite besvikna när vi såg en elmoppe glida förbi oss så är ändå avsaknaden av motorfordon väldigt, väldigt skön... Och det blev ju inte direkt sämre när vi tog på oss de nyinköpta cyklopögonen och gav oss ut i vattnet... Alla dessa fina vackra fiskar... Ja vad ska jag säga... Jag är sannerligen en lyckligt Lottad kille på alla de sätt... Och några veckor på denna ö gör nog inte saken sämre... Ja just det... Vi bor t.o.m. I exakt samma bungalow som sist när vi var här.

.

Att vi missar julbordet på VågaVa idag känns inte så svårt att stå ut med... Jag tror att vi överlever.

.

Sitter och väntar på båten som ska ta oss ut till Gili Air... Ön utan motorfordon och jag minns förra gången vi var där... Det tog några dagar innan vi riktigt fattade hur skönt det var utan alla dessa ljud som trafiken här innebär... Tystnaden var magisk och väldigt meditativ... Och det ska bli skönt att tillbringa några veckor ute på ön nu... Varva ner och träffa oss själva.

.

.

Det var ju tänkt att vi skulle åka och rena våra karma igår... Det gick väl sådär... Eller rättare sagt vi hamnade ännu en gång på fel tempel... Denna gången var det verkligen fel på riktigt... Förra gången lyckades vi ju åtminstone hitta några duchar och få på oss lite heligt vatten... Denna gången var mer... Ja vad ska jag säga... Plastgrodor och ja... Inget jag skulle vilja rekommendera till någon... Fast utflykten i sig var magisk... Bali är fantastiskt vackert och att åka upp i bergen och kolla på vattenfall och risodlingar var en upplevelse... Vi stannade även till och drack kaffe... Världens dyraste kaffe... Kopi luwak... Det smakade väl... Kaffe... Varken mer eller mindre men det var en gåva att sitta och provsmaka allehanda olika the och kaffesorter ute under några träd i en skön miljö... Guidade av en tvättäkta hinduisk Balines som bl.a. berättade för oss om Dharma vindarnas Gud... Och modertemplet på Bali som ligger vid den stora vulkanen och hör och häpna klarat av flera utbrott eftersom lavan delat sig precis innan och runnit vid sidan om templet... Nästan lika magiskt som att mötet vi ska gå på ikväll är stationerat på vårt eget hotell.

.

.

Annars så vinkade vi precis farväl till ett gäng dykare på hotellet som skulle ut och dyka tillsammans med mantrorna idag... Vi kund riktigt känna av spänningen som låg i luften... Snart är det vår tur... Men först så ska vi åka iväg till Gilli Air en sväng för att fira jul och nyår... Vi åker med båten imorgon... Äventyret fortsätter.

.

Idag så bär det iväg på en utflykt... Vi ska nu äntligen besöka vattentemplet vi letade efter förra gången vi var här... Och rena vår karma genom heligt vatten i en massa olika duschar... Visserligen så gjorde vi det även förra gången men på fel (men ändå rätt) tempel... Kruxet var väl bara att vi var väldigt ensamma om att ducha den gången... Förvisso ett väldigt uppskattat företag för några japaner som med stora ögon såg oss i våra blöta kläder... För så är det... Här renar man karman fullt påklädd.

.

Vi ska även besöka ett vattenfall och se på risfälten under dagen... En chafför är bokad och strax ger vi oss iväg på ett äventyr inåt landet på Bali... För att tvätta våran karma... Intressant... Minst sagt.

.

Tyckte inte att gänget som satt på andra våningen såg ut som ett dykgäng direkt,,, och det var det inte heller,,, för hör och häpna... Det var ett AA-möte... Rätt fräckt egentligen... Vi kände för att gå på ett möte men det var lite meck med att ta sig till Kuta och klockan sprang iväg... Döm om vår förvåning när vi upptäckte att det fanns möten 10 meter från vårt rum... Två gånger i veckan... Ibland så måste vi inte ta oss till berget... Ibland så kommer berget till oss.

.

.

För att kunna följa med och dyka med mantrorna så behövs det ju lite utbildning... Och idag så är bassängdelen och det teoretiska provet avklarad... Så nu kan jag följa med när det blir dax att dyka på öppet vatten tillsammans med en instruktör... Och jag får hänga med ner till 12 meter... Och stället där mantrorna finns är visst på 8 meters djup... Fram till dess är det snorkling tillsammans med min älskling som gäller på Gili Air... Dit vi åker på fredag morgon... Då behöver vi bara resa oss upp ur våra solstolar och gå direkt ut i ett korallrev med hur mycket vackra fiskar som helst... Där behövs inga tuber för att vara i en underbar värld fylld av liv och färger.

.

.

Jag tog det säkra före det osäkra... Smörjde in hela kroppen med solskyddsfaktor 20... Och inte nog med det... Väl på stranden så la jag mig i skuggan UNDER parasollen... Trodde väl på fullt allvar att jag var garderad och blev nog allt lite förvånad när jag ändå lyckades bränna mig... Så idag är jag inte längre en blek skandinav som nyss anlänt till Bali... 

.

Tror ni att jag kommer att strunta i att gå till stranden idag så tror ni fel... Fast jag har även bokat in en tid för att förbereda mig inför att dyka med bassängträning så att jag får ett "körkort" som gör det möjligt att följa med och dyka lite senare på min vistelse här... Jag vill ju dyka bland mantrorna denna gång... Att ta ett helt färdigt dykcertifikat kan jag tycka är lite för dyrt med tanke på hur sällan jag dyker... Det kostar ju ändå en hel del.

.

Solen gassar på från en molnfri himmel... Och det är varmt, riktigt varmt... Och det är väl inte utan att jag njuter av den värmen... Som svensk i december så kan jag inte gärna klaga på att det är varmt... Så jag njuter istället... Njuter av gåvan att kunna förverkliga mina drömmar som drogfri... För så är det... Det är min drogfrihet som ger mig möjligheten att kunna njuta av värmen på Bali.

.

.

Herregud var jag var trött när jag klev upp i morse... Hade jag inte vetat bättre så hade jag nog trott att jag var bakfull... Det är i alla fall så här jag vill minnas det... Men jag kan ha fel för det var ju trots allt några år sedan jag var bakfull på "riktigt" senast... Och även om jag inte riktigt kommer ihåg så försvann den inte riktigt lika snabbt som idag... En frukost och lite kaffe så börjar jag ju att vakna upp och piggna till en liten smula... Nä... Det är nog de här vakna nätterna som sätter sina spår... Men jag känner att jag behöver gå upp även om jag är trött...och egentligen... Hur jobbigt är det på en skala att masa sig ner till stranden och ta ett bad?

.

Pratade igår med vår svenska vän om att dyka... Jag vill ju uppleva en sak som jag missade förra gången jag var här och det är att få simma tillsammans med mantrorna (jävulsrockorna)... Dessa gigantiska fiskar lockar mig... Och om jag ska vara helt ärlig även skrämmer mig en liten smula... Men detta är en grej jag vill uppleva innan jag dör.

.

Det är ju det här med tidsomställning... Andra natten i rad som jag vaknar vid 2-snåret... Klarvaken... Lite för tidigt att gå upp men jag har inget val... Och det är skönt att sitta uppe på dykskolans skolsal som är som ett gigantiskt uterum på andra våningen... Helt öppet utan väggar men med ett stort tak om det skulle regna... Eller som solskydd på dagarna... Vid denna tiden är det lite svalare, kanske runt 25 grader... Behagligt.

.

Annars så är det ju det här med solandet... Som van Tylösandskille anser jag mig inte behöva något solskydd... Behöver jag säga att jag hade fel... Vi var kanske på stranden en dryg timme och jag låg still i kanske en kvart... Det räckte... Och jag märker även att jag behöver skydda huvudet... Än så länge är jag bara lite öm och jag tackar min lyckliga stjärna för att vi inte låg längre på stranden... Imorgon får jag göra om och göra rätt... Lyssna på min lite klokare bättre hälft och ta på mig solskydd... Kanske t.o.m. Skyddsfaktor 20... Fattar inte varför jag fortfarande gör samma misstag om och om igen... Jag har ju gjort ett steg 2.

.

Nu har vi hunnit med att bada och vi får nog vara lite försiktiga med solen... Det tog liksom bara en timme innan det började brännas lite i ansiktet... Men när man kan varva varm bad och sol med en skön fotmassage i en sval lokal så är det något som jag kan leva med... Fast just nu så har vi dragit oss tillbaka till vårt hotel för att vila lite... Det lär väl ta någon dag innan kroppen ställt om sig även om det känns lite som om vi inte ens varit härifrån sen sist... Så himla skönt att sitta här på vårt hotel och se livet passera på gatan framför mig... Och blir det för varmt så får jag väl ta ett dopp i bassängen... Kort sagt... Livet är precis så bra som vi förtjänat.

.

Vi fick just reda på att det är en julfest på vårt hotel idag... Skulle ju passa rätt bra med en mullestrut på huvudet då... Lite som en stjärngosse så här på lucia.

.

För exakt två år sedan satt jag och min älskling och käkade vår första frukost på Bali... Då kände vi knappt varandra... Nu är vi förlovade... 

.

Precis som för två år sedan så är det en varm och solig dag när vi nu sätter och käkar en dansk frukost på vårt hotell... Och om en liten stund så drar vi ner till stranden och ser om våra än så länge lite bleka kroppar tål solen... Och jag bara njuter av att få känna sommarvärmen igen... Från ett kallt och blåsigt Sverige till ett varmt och soligt Bali... Tillsammans med kvinnan i mitt liv... Förra gången var det nog bara jag som visste det men efter en minst sagt intensiv månad på Bali lyckades jag till slut övertyga henne om den saken... Man måste ju trots allt vara två för att bli ett par.

.

Det blev några timmars väntan på flygplatsen i Doha... Och det är helt okej frånsett den rent ut sagt helt vidriga krispiga kycklingburgaren som vi beställde på burger king här... Den hade inte några rätt... Allt annat än krispig och smaken ska vi inte bara tala om... Men va fan... Det är smällar man får ta... Min bättre hälft vill även ta upp det här med vårt mullespelande men det tänker jag minsann inte göra... Vissa saker ska man bara hålla för sig själv tycker jag... Det håller nog inte hon med om just nu ;-)... Jaja... Lite mer än fyra timmar innan vi sitter på planet igen... Och tio timmar senare är vi framme på Bali... Rätt fräckt egentligen... Så snabbt det går att ta sig till andra sidan jordklotet.

.

.

Så sitter vi då äntligen på tåget och vår resa har tagit sig sin början... Kastrup är första målet för vidare transport med flyg för att mellanlanda i Doha innan vi når fram till Bali... Det har inte blivit så många timmars sömn i VågaVa-lokalen och det är med lite grus i ögonen som jag skriver dessa rader nu.

.

Annars så är det himla skönt att äntligen vara på väg... Fem veckor på Bali hägrar... Det var exakt två år sedan vi var där senast och det ska bli skoj att komma tillbaka... Men först av allt så ska vi tillbringa ett helt gäng timmar på flyget... Bara det ett litet äventyr i sig.

... för ett avtal.

.

Innan vi drar iväg till Bali så ska jag iväg på ett möte med soc. i Halmstad för att försöka få till stånd ett avtal till vårt utslussboende i samma stad... och jag är hoppfull... i ryggen har jag ett väl fungerande koncept och fantastiska medarbetare som gör ett strålande jobb... jag vet att vi har någonting som alla inblandade vill ha... inte minst de som kommer att bo hos oss... för sist om siders så är det ju faktiskt det som betyder någonting... vill man leva ett drogfritt liv i samhället på livets villkor så tycker jag att man ska få en realistisk chans att göra det... och vårt utslussboende med en sysselsättning tillsammans med andra drogfria människor är någonting som behövs för att man ska kunna ta det steget fullt ut... för att kunna integrera sig i livet på livets villkor... för så är det ju... att plocka bort drogen klarar nog de flesta... men att leva ett drogfritt liv är en helt annan sak.

.

... verksamhet.

.

Det är nästan så att jag får nypa mig i armen när jag tänker på hur VågaVa har utvecklats genom åren... jag minns när jag och Leffe satt uppe i den lilla lägenheten på Olofsgatan i Ljungby och spånade på att starta en förening... och att se hur de planerna blivit så mycket mer än vad vi ens vågade drömma om är inget annat än... ja vad ska jag säga... nästan lite overkligt... igår hade vi ett personalmöte för personalen på VågaBo och jag kan inte annat än förbluffas över hur bra det har blivit... där sitter vi ett gäng gamla pundare och planerar hur vi kan göra någonting bra ännu bättre... och då ska ni veta att vi gör detta hur bra som helst redan... strukturerat och välorganiserat... och på våningen under strömmar det in allt fler människor som också vill vara med och bygga framtidens VågaVa... för så är det ju... verksamheten fortsätter att utvecklas och det är med stolthet jag kan konstatera att vårt koncept fungerar... massor av människor tar vara på chansen att växa tillsammans i en kärleksfull miljö där vi bryr oss om varandra... jag kan bara säga välkommen till alla er som ännu inte har tagit steget in över tröskeln till oss... häng på... hos oss hittarna ni vinnarna.

.

... vill jag inte kalla det.

.

Några dagar kvar att jobba innan vi drar iväg till Bali... och jag skulle kanske inte vilja kalla det för resfeber men det är inte utan att vi längtar ner till värmen nu... och visst känns det att vi är på väg nu... lite smågrejer kvar att fixa sen är det bara att sätta sig på tåget ner till Kastrup för att ta planet till andra sidan jordklotet... och visst är det fantastiskt om man tänker efter... ett gäng timmar på ett flyg för att helt och hållet byta miljö och hamna i sommaren igen... lite av en tidsresa faktiskt... dels att byta årstid men även en resa två år tillbaks i tiden... fast ändå inte... däremot så har jag ännu ett drogfritt minne att komma tillbaks till... det har ju blivit några sådana nu... och jag fascineras över hur mina drömmar till skillnad från när jag var aktiv hela tiden förverkligas... att leva drogfritt ger mig möjligheten att kunna leva i mina fantasier... på riktigt.

.

... å klart.

.

En av de stora fördelarna med att åka till ett varmt land är packningen... trots detta så är det väl på det viset att 100 gånger av 100 tar jag med mig för mycket kläder... behöver ju egentligen inte så mycket mer än pass, ett par badbrallor och en tandborste... fast så långt har jag inte kommit än... några linnen, ett par flippflopp, handduk, kortbrallor och två T-shirts slank ner... plus naturligtvis mina alibababrallor som jag inte vill vara utan... det stora kruxet är egentligen den korta resan till och från stationen i Halmstad... det är ju vinter här... så ett par skor, långbrallor och en varm tröja att resa i är tyvärr ofrånkommligt... jag fixar helt enkelt inte att gå i kortbyxor till stationen.

.

... klev jag med hela huvudet in i vår relation.

.

Idag så sitter vi vid köksbordet i Brännebassalt och tindrar med ögonen... och nästa vecka så åker vi tillbaks till det Bali där vi lärde känna varandra under en fantastisk resa för två år sedan... det är nästan så att jag får nypa mig i armen när jag tänker på hur mycket som har hänt under dessa två år... vilken vändning mitt liv tog när jag träffade kvinnan i mitt liv... ja, jag är sannerligen en lyckligt Lottad kille idag... tänka sig... det fanns en kvinna för mig också... en kvinna som jag älskar av hela mitt hjärta... någonting som jag för övrigt visste redan första gången jag såg henne.

.

... avklarat.

.

Om en vecka befinner jag mig på Bali... och då lär det inte bli så himla mycket julfirande... så det kändes ju bra att ha käkat ett julbord innan vi ger oss av till de varmare nejderna... när jag tittar mig omkring och lyssnar på mina vänner så lägger jag märke till att julen närmar sig med stormsteg... julstjärnor och tingentangel pryder staden och det pratas en hel del om julklappar och allt annat som hör julen till... och jag skulle ljuga om jag påstod att jag kommer att sakna allt det där... nä helt ärligt så tycker jag om att åka till andra sidan av vårt jordklot och anpassa mig efter den miljön och kulturen... att jag råkar missa debatten om nyvalet i Sverige under några veckor kan jag också leva med.

.

... hör ju till vardagen när man är aktiv.

.

Skrattade lite igenkännande när jag läste i blaskan om killen som gick till polisen och ville ha sitt hasch annalyserat... han hade fått värsta nojan och berättade för poliserna om hur TV:n hade börjat prata med honom och hur hans flickvän förvandlats till en delfin... inte så roligt för honom kan jag tänka mig men jag kan ju inte låta bli att känna en stor lättnad över att slippa alla dessa nojor nu när jag har valt att leva drogfritt... visst kan jag idag skratta åt alla dessa vansinnigheter idag men jag minns även med fasa den tiden då mina nojar i allra högsta grad var min verklighet... då var det minsann inte skoj alls... inte en enda sekund.

.

... igen.

.

Lite skoj att åka tåg... idag så är det nätt och jämt att jag hinner skriva en blogg eftersom vi träffade en bekant och har suttit och snackat om allt möjligt och omöjligt ett tag nu... bara det här med att överhuvudtaget ha dessa kontakter är ju egentligen lite overkligt om jag tänker på hur det har varit en gång i tiden... som aktiv narkoman var det helt andra kontakter som gällde... då var jag ju mer intresserad av att träffa människor som på ett eller annat sätt kunde hjälpa mig att fly från den verklighet som jag levde i... idag är det precis tvärtom... idag så träffar jag människor som jag kan umgås med i den verklighet som jag en gång ville fly ifrån... en verklighet som jag faktiskt trivs rätt bra i... jag känner mig idag som en del i samhället på samhällets villkor... skönt.

.

... är en färskvara.

.

Jag har ju varit drogfri i en herrans massa år nu och jag kan inte låta bli att reflektera lite över hur det är... att ALLT... precis ALLT bara blir bättre och bättre med åren är så självklart för mig att jag nästan börjar ta det för givet... trots att det naturligtvis inte är det... för även om "bara" själva drogfriheten i sig ger mig massor av belöningar så får jag inte glömma bort att det faktiskt ligger en hel del arbete bakom hur jag har det idag... vissa beteende har suttit djupt förankrade i mig och jag har även en hel del defekter som jag helst hade velat blunda för... men genom att fortsätta att gå på mina möte år efter efter år... jobba med stegen tillsammans med min sponsor och göra service så bäddar jag för ännu fler belöningar... inte minst när det gäller min självkänsla... idag så kan jag titta mig själv i spegeln och känna mig glad över att bara vara jag... den känslan är obetalbar... och inte nog med det... resan i tillfrisknandet fortsätter... mer kommer att visa sig... livet ÄR fantastiskt för en drogfri beroende som väljer att våga tillfriskna... men jag får inte glömma bort att tillfrisknandet är en färskvara... slutar jag att jobba med mig själv och "glömmer bort" att ta hand om mig själv och min beroendesjukdom så dröjer det inte länge innan det börjar dyka upp "idioter" runt omkring mig... och att det mesta är "någon annans" fel... livet börjar sakta kännas meningslöst och känslan av att vilja fly från alltihop pockar på min uppmärksamhet... så för mig handlar det mycket om att ha ett dagligt program... fortsätta att ringa till min sponsor... skriva i mina steg... göra någonting för någon annan genom service... och gå på ett möte för att göra mitt bästa med att ge bort det som jag fått till någon som vill ha ett liv bättre än vad de någonsin vågat drömma om.

.

... några dagar till.

.

Tillbaks i vardagen efter en intensiv helg i Stockholm... och det är inte utan att jag ser fram emot nästa vecka idag... för det börjar närma sig nu... semester i fem veckor på Bali... gudarna ska veta att jag längtar efter att bara få göra precis ingenting i några veckor... den sista tiden har varit minst sagt intensiv... och det känns lite grann som att den intensiteten kulminerade på helgens RSK-möte... idag är jag mest bara helt slut... men... det är några dagar kvar att arbeta... några intensiva dagar... bara att gilla läget... jag har ju trots allt världens bästa jobb.

.