... är en färskvara.
.
Jag har ju varit drogfri i en herrans massa år nu och jag kan inte låta bli att reflektera lite över hur det är... att ALLT... precis ALLT bara blir bättre och bättre med åren är så självklart för mig att jag nästan börjar ta det för givet... trots att det naturligtvis inte är det... för även om "bara" själva drogfriheten i sig ger mig massor av belöningar så får jag inte glömma bort att det faktiskt ligger en hel del arbete bakom hur jag har det idag... vissa beteende har suttit djupt förankrade i mig och jag har även en hel del defekter som jag helst hade velat blunda för... men genom att fortsätta att gå på mina möte år efter efter år... jobba med stegen tillsammans med min sponsor och göra service så bäddar jag för ännu fler belöningar... inte minst när det gäller min självkänsla... idag så kan jag titta mig själv i spegeln och känna mig glad över att bara vara jag... den känslan är obetalbar... och inte nog med det... resan i tillfrisknandet fortsätter... mer kommer att visa sig... livet ÄR fantastiskt för en drogfri beroende som väljer att våga tillfriskna... men jag får inte glömma bort att tillfrisknandet är en färskvara... slutar jag att jobba med mig själv och "glömmer bort" att ta hand om mig själv och min beroendesjukdom så dröjer det inte länge innan det börjar dyka upp "idioter" runt omkring mig... och att det mesta är "någon annans" fel... livet börjar sakta kännas meningslöst och känslan av att vilja fly från alltihop pockar på min uppmärksamhet... så för mig handlar det mycket om att ha ett dagligt program... fortsätta att ringa till min sponsor... skriva i mina steg... göra någonting för någon annan genom service... och gå på ett möte för att göra mitt bästa med att ge bort det som jag fått till någon som vill ha ett liv bättre än vad de någonsin vågat drömma om.
.
Det ska vara gött att leva... och att tillfriskna ger mig den känslan.