.
Jag kan riktigt känna i hela kroppen hur himla trött jag egentligen varit en längre tid... Om det beror på att jag har blivit riktigt, riktigt gammal eller om det som jag föredrar att tro beror på att jag har haft rätt mycket att stå i denna hösten... Mest mellan öronen faktiskt... Jobbet har liksom inte slutat bara för att jag gått hem utan jag har fortsatt att processa och helt enkelt inte riktigt kunnat stänga av... Kanske inte så konstigt egentligen eftersom det har skett stora förändringar och rätt mycket nytt med boende och allt.
.
Nu sitter jag på en ö där det inte finns så mycket mer att göra än snorkla och äta... Helt plötsligt så får jag tid att träffa mig själv... Och det är lite intressant att det krävs denna distansen för att kunna göra det... Här hoppas och tror jag att jag är förmögen att hitta någonting i min vardag som ger samma resultat... Tid till att göra precis ingenting... För jag förstår att det är viktigt för mig att få lite tid till mig själv.
.
Solnedgång på Gili Air.