PETERS BLOGG

.

Så kom då det första riktiga regnet till ön... Vi hann precis bort till den nya helt magiska italienska restaurangen innan det började ösa ner... Himlan öppnade sig och det var himla mysigt att sitta under taket när det blixtrade och dundrade ovanför oss... Efter en helt magisk måltid stillade regnet sig och vi kunde promenera hem i mörkret... Det är nästan så att man får nypa sig i armen när man befinner sig här... För det är verkligen som att leva i en dröm... Så lugnt och fridfullt... Det är väl bara nojan över jätteödlan som vi såg för några dagar sedan som håller oss alerta när vi går omkring inne på småvägarna... Och den nojan är förståelig... Ödlan var ca. 3 meter lång (jag ljuger inte nu) och såg minst sagt skräckinjagande ut... Efter att ha konsulterat med lokalbefolkningen så har vi lärt oss att den tydligen inte äter små barn till frukost... Eller ens små getter... Utan tydligen ska vara ofarlig... Men jag är ändå lite osäker... I vilket fall som helst så börjar jag förstå varför människor har trott på drakar... Inte så konstigt egentligen... De finns ju på riktigt... Det har jag sett med mina egna ögon.

.