... har jag väl inte tänkt mig.
.
Jag hann inte med att blogga i går... jag var upptagen med en sak som jag egentligen gärna skulle vilja skriva om här men som jag väljer att hålla för mig själv... det händer faktiskt saker i mitt liv som får mig att reagera... rent känslomässigt... på alla sätt och vis... och kanske skulle jag skriva om det... bara för att få ner det på papper och få ut det från de där tolv centimetrarna mella mina öron... för när jag trycker in mina känslor på det trånga utrymmet så blir det... trångt... och rätt rörigt.
.
Det är kallt utanför mitt hus i Brännebassalt idag... men mellan mina öron är det väldigt varmt just nu.
.
Kanske är det dax för mig att börja skriva dagbok igen... till en viss gräns så funkar ju min blogg som en litet dagbok men det finns ju grejer som jag inte kan skriva om här... oftast för att mina känslor till stor del handlat om mina reaktioner om andra människor... och handlar det då om ytterligheter som rädsla och kärlek... eller kanske allra mest när det handlar om både rädsla och kärlek samtidigt... ja då kan det kanske vara på sin plats att vara lite återhållsam... för jag vill nog helst inte lämna ut människor som betyder mycket för mig här... i alla fall inte när det gäller sånt som uppenbarligen påverkar mig så mycket som det som händer mig just nu.
.
Det bara bubblar av känslor i mig... och vissa av dem är jättefina... så fina att jag blir rädd... tappar distansen flyttar in mellan öronen och börjar grubbla... och då tar känslorna över och jag blir faktiskt ganska handlingsförlamad... den rätt kaxiga killen som tar livet med en klackspark ersätts av en osäker lite lätt stammande fånig figur... och jag undrar var fan kom den snubben ifrån... är det verkligen jag?