... vuxen?
.
Kommer ni ihåg när ni var 14 år... personligen så var jag en liten pojke som inte hade kommit i målbrotten än... men inte fan kände jag mig som ett barn för det... nänä... och om jag tänker tillbaks så var det nog då det var som viktigast för mig att inte längre bli behandlad som ett barn längre... och det är en himla skillnad från nu när jag blir stolt över att bejaka barnet i mig själv... som 14 år var det otänkbart... barnsligt var verkligen ett skällsord för mig då.
.
Den här 14-åringen kände sig verkligen inte som ett barn.
.
Att jag idag fattar att jag aldrig kommer att bli vuxen är en helt annan sak... och när det slog över och när jag tyckte att det var en tillgång att kunna vara en smula barnslig kommer jag inte ihåg... kanske var det så hela tiden och det var bara under några få år som det var lite jobbigt för mig att erkänna det... typ när jag var i 14-års åldern... för då var det nog viktigare än någonsin för mig att vara... ja just det... vuxen.