Grrrr...

 
.. Känner jag.
.
"Det man inte har i huvudet får man ha i benen"... Glömde min dator på jobbet igår... Så nu sitter jag här och "semesterbloggar" från min telefon... Och det räckte att jag skrev det för att mitt grrrr skulle försvinna ... Kanske inte helt men nästan... Men tanken på att det bara är några dagar innan vi åker till Marbella får mig på gott humör... Och datorn kan jag ju hämta när jag kommer in till stan idag... Om jag inte (som igår) glömmer det... Och det vill jag ju inte... Min dator är lite av en snuttefilt för mig... Kanske dax att erkänna ett litet beroende.
.
det finns ett liv utan dator har jag hört...
.
Nu ska jag försöka klara mig utan dator några timmar... Och det ska väl gå... Fick ju tillbaka min iPhone förra veckan efter ett verkstadsbesök... Så jag kan ju blogga... Kolla mailen... FB... Ja kort sagt... Jag har ju min "fickdator" med mig... Det är egentligen mest tangentbordet jag saknar ... Undrar om detta är bra eller dåligt för mig... att ALLTID vara uppkopplad... En sak vet jag i alla fall... Och det är att jag saknar min dator... Min lilla fina snuttefilt.
 

Ännu mer...

... utbildning.
.
Hela livet är en skola... men jag kan känna att det ändå behövs ännu mer utbildning för att kunna förverkliga drömmar i livet på livets villkor... eller att det åtminstånde kan underlätta... för vissa saker så krävs det högskolepoäng... för andra räcker det med mindre... för att få vara med i samhället på samhällets villkor så kan det vara "smart" att rätta in sig i ledet... krävs det en viss utbildning så är det väl bara att gilla läget... förvisso så finns det en sida i mig som altid söker genvägar... jag är ju trots allt en beroende i grunden och för en beroende så är det ju inte sällan just genvägar som gäller... bråttom, bråttom... helst igår.
.
 
Det finns ju hur mycket som helst att lära sig när man går i en skola... mobbing t.ex.
.
Och även om jag har en massa obearbetade känslor när det gäller skola och utbildning så spelar det ingen roll... och jag måste erkänna att det finns lite mer än mobbing att lära sig i en skola... min egen erfarenhet av skolan är ju minst sagt kluven... en sida i mig är kunskapstörstande... en annan sida har fortfarande djupa öppna sår av upplevelsen... och att det var flera hundra år sedan jag var mobbad spelar tydligen inte så stor roll... mobbingskador läker inte av sig själv... de sitter djupt... och jag tror nog att jag skulle behöva titta lite på den biten i mitt liv... och bearbeta några av mina trauma... det kanske finns en bra utbildning för det?
 

Utbildning...

... krävs.
.
Det är inte ovanligt att det krävs viss utbildning för att man ska få göra det man vill... det räcker inte alltid att man är rätt bra på det man vill göra... man ska ha papper på att man kan det också... jag är lite kluven till det här... visst kan jag ha förståelse för att det kan behövas en utbildning... men jag är inte helt övertygad om att skolans utbildning alltid är den bästa... blev lite mörkrädd när jag förra året gick en kurs på några veckor tillsammans med socionomerna på Lunds Universitet... jag träffade fantastiska människor som höll på att studera till socionomer... men när de berättade för mig hur det gick till att utbilda sig till socionom... fan... det fattades något... jag tror att det var verkligheten... det var i alla fall den uppfattningen jag fick när jag pratade med studenterna.
.
Det är inget fel i att läsa sig till kunskap... men ibland så behöver teori blandas med praktik.
.
Studenterna som jag träffade var fantastiska... de var ytterst kompetenta och jätteduktiga på både det ena och det andra... men det som verkligen slog mig var att min kompetens också behövdes... att vi tillsammans skapade betydligt större möjligheter... för även om jag inte hade lärt mig teorierna så visste jag ganska ofta hur det funkade i verkligheten... vilket (hör och häpna) inte alltid stämde så bra överens med vad som lärdes ut på universitetet... teori och praktik är uppenbarligen inte alltid samma sak.
.
Att det behövs kompetent personal när det gäller att jobba med människor är ställt utom allt tvivel... och jag tycker nog också att det kan vara viktigt med utbildning... men ibland så kan jag tycka att man borde ta vara på den kompetens som finns även utanför skolans värld... jag personligen tycker att ett samarbete ger det bästa resultatet... och att man kanske ibland kunde se lite mellan fingrarna och strunta i att man inte har alla de "rätta" papperna lite då och då... borde det inte vara resultatet som räknas... huvudsaken är väl att det funkar... eller?
 

Mina frukostvanor...

... håller i sig.
.
Tro det eller ej... men jag käkar fortfarande frukost på morgnarna... och det har blivit en vana eftersom jag bara gör det utan att tänka så mycket mer på det... fast idag så reflekterar jag lite extra... provar nämligen något nytt... müsli... egentillverkad (dock inte av mig) och... vilket förvånar mig... faktiskt riktigt god... jag var lite rädd för havret p.g.a. tidigare "havreupplevelser" men den rädslan kom på skam... kanske... jag vet inte än... kommer jag ändå att ha i lite frukt i morgon bitti... en sak vet jag i alla fall... jag kommer även i fortsättningen att uppgradera min frukost med husets müsli.
.
 
Det finns ingen hejd på nyttigheterna i mitt liv... här har ni en hel burk fylld av god müsli.
.
Jag kommer ihåg en föreläsning som jag var på för flera hundra år sedan (10 åtminstone)... det handlade om hälsa... och han (föreläsaren) sa att fysisk hälsa var en biprodukt... han menade att om du tycker om dig själv så lever du automatiskt hälsosammare... tänker lite mer på vad du äter... rör på dig... o.s.v... man bryr sig helt enkelt lite mer om sig själv om man njuter av livet.

Vardagens...

... äventyr fortsätter.
.
Jag har ju trots allt ett himla shysst jobb och då blir det ju inte så svårt att börja jobba efter en semester... och efter att ha börjat med att komma för sent första dagen så lyckades jag gå upp en timme tidigare idag... och det är ju bra... vem har sagt att det inte går att lära gamla hundar att sitta... gör om gör rätt funkar hur bra som helst... och det är ju bra... och skönt... det hade ju inte varit så skoj att bli tvingad att göra samma misstag om och om igen hela tiden... en gamla visan har jag ju redan levt i alldeles för länge när det gällde mitt missbruk... då gjorde jag ju om samma misstag om och om igen på daglig basis... och fattade inte att jag gjorde det... trodde ju att mina problem berodde på en massa andra saker... typ grannar och sånt.
.
Det fanns en tid då jag trodde att det var jag som var Gud... jag hade tack och lov... fel.
.
Idag så är jag en människa bland andra människor... jag har lärt mig att be om hjälp... göra förändringar... göra om och göra rätt... ja kort sagt... jag har till stor del slutat att vara Gud i mitt eget liv... och tro mig när jag säger att det är betydligt enklare att leva så.
 

Slut...

... på semestern.
.
Jaha... om någon timme så är jag tebax på jobbet... och det börjar väl så där kom jag alldeles nyss på... för just nu så slog det mig att vi ändrat arbetstiderna... jag börjar inte längre klockan 09.00 utan 08.00... och kommer alltså att komma försent på min första dag efter min semester... gör om gör rätt... jag tänker inte ändra på min morgonritual utan istället ställa om min klocka och gå upp en timme tidigare imorgon... världen lär ju inte gå under för att jag kommer en timme för sent.
.
Det kunde ha varit värre... idag vet jag vad jag gjort.
.
Jag har varit med om betydligt värre första dagar efter en semester... och det beror nog till största delen på att mina semestrar har tett sig helt annorlunda genom åren som gått... förra året så hade jag väl lite seperationsångest från sommaren... det har jag inte idag... idag så är jag i en helt annan process... vissa dagar är jag rädd och andra dagar så känner jag mig väldigt tillfreds... men summa summarium så känna det som om jag är på väg... framåt... både i den yttre och den inre världen... och egentligen så känns mitt liv väldigt levande... men det ska jag återkomma till en annan dag.
 

På väg...

... hem.
.
Det är ett slitet gäng som åker hem från en helg i service... lååååånga dagar tar på krafterna... fast jag tror nog att vi allihopa är rätt nöjda också... för vi har gjort det riktigt bra... igen... i en kärleksfull och varm atmosfär... fan vad vi är bra... det är en sann gåva att få tillhöra denna gemenskap... jag är både stolt och tacksam.
.
NA är himla shysst... 
 
 

Service...

... i Bagarmossen.
.
Hinner precis få iväg ett litet livstecken innan vi drar iväg till ytterliggare en dag i Bagarmossen... det görs service så det bara sprallar om det... igår så satt vi i 11 timmar och redde ut både det ena och det andra... och det var inte utan att det var en väldigt trött kille som slog i kudden på hotellet igår kväll.
.
Anonyma Narkomaner är en väldigt kärleksfull gemenskap... skönt.
 

Teknikens...

... under.
.
Egentligen så är det overkligt... det var det i alla fall för några år sedan... men att som nu sitta i en bil med min dator i knät och skriva en blogg har blivit vardag... uppkopplad... överallt och alltid... nu för tiden är jag tillgänglig 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan... och tro det eller ej... just nu så ringde en telefonförsäljare till mig och ville att jag skulle uppgradera något slagt hotellkort som jag tydligen hade... och då samtidigt få ett fungerande mastercard... själv tyckte jag att det lät lite intressant innan jag tittade min bättre hälft i ögonen och blev betydligt förståndigare på väldigt kort tid... vad ska jag med ett mastercard till nu när jag blivit skuldfri... och inte vad det gratis heller... 200 kronor om året skulle det kosta mig... för att kunna dra på mig lite större skulder... nä jag tror inte det... tack men nej tack,
.
Telefonförsäljaren hade nog inte bara mitt bästa för ögonen... utan var mest ute efter mina stålar.
.
Att vara uppkopplad är på både gott och ont... himla bekvämt att bara vara några knapptryckningar ifrån all tänkbar information från var som helst... men ibland lite stressat att alltid kunna vara tillgänglig... för inte fan stänger jag av telefonen eller struntar i att kolla mailen bara för att jag har semester... nä... då kan man ju missa något... att vara uppkopplad har nästan blivit som en drog för mig... och det var minsann inte lätt att lämna in min iPhone på verkstad förra veckan... abstinensen slog till direkt... men nu har det gått en vecka... och jag har överlevt... utan FB på min telefon med knappar... kommer ni ihåg dem... de fanns för några år sedan... telefonerna med knappar... man får trycka flera gånger på en knapp för att komma till rätt bokstav när man skickar ett sms... och det finns inga hjärtan eller smilegubbar heller... det känns som om jag har åkt tillbaka i tiden.
 

Anonyma...

... narkomaner.
.
Idag så ska vi åka till Stockholm och göra NA-service... en hel helg tillsammans med människor som brinner för att ge bort vad de har fått... ett drogfritt liv som funkar... och det där med att vara anonym behöver inte betyda att vi är så himla hemliga... min tolkning är mer "utan ansikte"... och det betyder att vi alla är precis lika mycket värda... det gillar jag.
.
För mig så är anonyma narkomaner en väldigt kärleksfull och tolerant förening.
.
Jag tycker att det är en gåva att kunna åka omkring ute i den stora vida världen och ha möjlighet att gå på ett NA-möte... men jag måste samtidigt komma ihåg att det görs sig inte av sig själv... det är tack vara att det finns människor som gör service... precis som vi ska göra denna helgen... och service är samtidigt ett fantastiskt sätt att känna sig delaktig i en gemenskap... en gemenskap vars syfte är att föra budskapet vidare till den beroende som fortfarande lider... för vi kan bara behålla det vi fått genom att ge bort det.
 

Samarbete...

... är modellen.
.
Vi håller på att kakla toaletten på övervåningen... med betoning på... vi... en kraft starkare än oss själva... och det är fantastiskt hur funktionell denna kraft är... vi använder oss av andliga principer för att få det funka... ärlighet... villighet och ett öppet sinne är bra verktyg för att få ett samarbete att flyta på... toppa det med en liten smula ödmjukhet och belöningen låter inte vänta på sig... tillsammans är en underbar känsla.
.
Kan man bygga trappor, sätta ihop IKEA-prylar och kakla ett badrum tillsammans...
ja då är förutsättningarna onekligen väldigt goda tycker jag. 
 

Bråttom...

... bråttom.
.
Ska iväg och hämta min bil som varit på verkstaden... en kompis kommer och hämtar upp mig... bråttom, bråttom... skönt att ha valt bort dessa morgnar i vanliga fall... får ju bara ont i magen av att stressa.
.
Att stressa på morgnarna är ingen jag mår bra av... känns bra att bekräfta det.
 

En morgonpromenad...

... kanske?
.
Sitter och överväger att starta dagen med en liten promenad i skogen... och jag minns året då jag sprang genom årstiderna varje morgon... det är himla skönt att komma ut i naturen... ingen som är helt givet bara för att man bor på landet... tro mig.
.
Det är faktiskt hur vackert som helst här ute i Brännebassalt... mumma för själen.
.
det finns kanske någon som höjer lite på ögonbrynet när jag berättar hur lite jag vistas ute i naturen... det blir liksom inte av när man bor mitt i den... jag kan ställa mig i trädgården... men att gå en promenad i den vackra naturen gör jag alltför sällan... det är mycket lättare att gå in och sätta sig framför datorn eller lägga sig i TV-soffan... och det är väl inget fel i det... men faktum kvarstår... det är mycket skönare att sjunka ner framför en film efter en skogspromenad... jag känner mig helt enkelt lite "duktig" när jag fått i mig lite frisk luft.
 

Rädsla...

... skrämmer mig.
.
Vissa dagar så slår den till med full kraft... rädslan... och den skrämmer mig... allra helst eftersom jag inte kan kontrollera den... den liksom bara tar över... hela mitt inre vibbrerar och jag kan riktigt känna hur min puls pumpar runt blodet i min kropp... en fruktansvärd känsla om jag får säga det själv... och att då göra "tvärtom" och stanna kvar i denna känsla tar på energin... men jag vet att det inte finns någon genväg... skulle jag börja fly från mina rädslor igen så är jag illa ute... men ändå... jag blir fan rädd för att vara rädd... detta paralyserande tillstånd som sätter igång destruktiva katastroftankar mellan mina öron är inte vidare skoj för mig... ett tillstånd som får mig att känna mig helt värdelös och som bekräftar hur dålig jag är... i alla mina angelägenheter.
.
Mina gamla masker funkar inte längre... sanningen slår till med full kraft... jag släpps fri.
.
Jag VET att det som händer är bra för mig... att det gör ont när knoppar brister... jag behöver konfrontera min egen rädsla för att bli kvitt den... för det är ju bara en känsla... och jag vet vad jag är rädd för... jag blir bara lite rädd för hur starkt denna rädsla är när jag vågar stanna upp och känna på den... stanna kvar och låta den blekna bort... för sanningen om mig själv är att jag duger precis som den jag är... att mina rädslor håller på att förlora sin makt över mig... jag håller på att bli fri... fri att vara den jag är... på riktigt.
.
Och vet ni vad... jag gillar den killen.
 

Sista...

... semesterveckan.
.
Om en vecka så börjar jag jobba igen... och det känns väl... så där... gillar ju att vara hemma i huset och pula med ditten och datten... just nu så är det bl.a. kakling av en toalett som står på schemat... det är ganska skönt att kunna göra det lite i vår egen takt... och det är onekligen intressant att studera mig själv och mina reaktioner när det gäller praktiska göromål som har med byggnadsarbete att göra... det är minsann inte lätt att samarbeta med mig... igår så höll jag på att flippa över totalt... troligtvis bara för att jag känner mig osäker... konstigt nog... eftersom jag ju faktiskt har jobbat i byggsvängen större delen av mitt liv... är det något som jag borde kunna så är det ju att bygga hus.
.
Jag var nog inte så himla duktig på att kakla som jag trodde när jag missbrukade... 
.
Kanske är det just därför som jag blir så osäker... kraven jag ställer på mig själv är ofattbart stora... att misslyckas finns ju bara inte på kartan... och jag förstår att det är sinnessjukt... att jag också får göra fel... och att göra fel inte betyder att jag är fel... det bara känns så... och det finns en anledning till att det känns så... jag tror det beror på att jag byggde så myckat av min identitet på att vara en duktig snickare i mitt aktiva liv... en identitet som jag kunde använda mig av för att slippa se sanningen om mig själv... för inte ens jag själv ville ju inse att jag var en fullt aktiv alkolist och narkoman... då var det lättare att acceptera mig själv som snickare... förvisso en snickare med en massa otur och idioter runt omkring mig eftersom saker och ting hade en tendens att gå käpprätt åt helvete hela tiden... för så var det ju i missbruket... saker och ting blev ju aldrig riktigt som man tänkt sig... så egentligen är det ju konstigt att jag är så osäker nu... nu för tiden så blir det ju alltid bra till slut... kanske beror det på att jag håller på att lära mig att be om hjälp.

Idag är det i alla fall...

... söndag.
.
Trodde ju först att det var söndag redan igår... men där hade jag fel... och efter ett besök på IKEA med allt vad det innebär så är det då äntligen söndag på riktigt... precis som om det skulle spela så himla stor roll... jag har fortfarande semester så det spelar inte någon störe roll om det är onsdag eller söndag... här ute i Brännebasalt är det som vanligt mest årstiderna som märks... och det är inte utan att det känns en liten smula... höstigt.
.
Lite höstigt kan ju vara mysigt... 
.
Men någon vilodag har jag inte riktigt tänkt mig... kanske inte så mycket kaklande... men jag står faktiskt beredd för att dra över vårt hus ett varv med dammsugaren... dammtussar tar tydligen aldrig semester.
 

IKEA...

... dag.
.
Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder... eller så kan man utnyttja de lite mulna dagarna till andra saker än utomhusaktiviteter... som idag... en perfekt IKEA-dag... och eftersom söndagarna från min barndom är ett minne blott... kommer ni ihåg när det var stängt i ALLA affärer på söndagarna... och vet ni vad... även om jag nu kan tycka att min barndoms söndagar var ohyggligt tråkiga så tror jag att de var bra för oss... att vi "moderna" människor kanske skulle behöva en och annan riktigt tråkig dag då vi inte gjorde någonting mer än möjligtvis såg på färg som torkade.
.
Jag minns min barndoms söndagar som väldigt tråkiga... vilket kanske egentligen var rätt bra.
.
Egentligen så är vi ju aldrig riktigt lediga längre... de flesta av oss har alltid något på gång... och eftersom det inte finns en "vilodag" i veckan längre så får vi istället köpa oss den tiden... vilket inte är så himla enkelt... för vem vill ha tråkigt... och pallar man inte ha tråkigt så fyller man ju den lediga tiden med allt möjligt... så avkoppling har ju blivit något helt annat än vad det var på min barndoms tråkiga söndagar då det inte ens fanns något roligt på TV:n att titta på... det var typ helgmålsbön mest hela dagen... idag är allt helt annorlunda... bättre dag att åka till IKEA på finns ju bara inte... detta trots att jag mycket väl vet att jag skulle behöva minst en vilodag i veckan för min personliga del... men va fan... jag får väl hinna med och vila en annan dag.

Saknar...

... min telefon.
.
Oj vad jag har vant mig vid att ha en iPhone på mig... det märker jag inte minst nu när jag lämnat in den på reperation... jag blir nästan lite förvånad över hur beroende jag blivit av min iPhone... känns som om jag har allting i den... och då tänker jag inte på själva telefonfunktionen... den lilla biten löste sig när jag fick en lånetelefon... en liten sak med knappar på... minns ni dem?
.
Som tur väl var så har jag nu med lite hjälp fixat så att jag kan lyssna vidare på mina böcker via min dator... jag använder mig av Storytel och det funkade lika bra med min dator... ett par trådlösa hörlurar så löste sig det lilla problemet... och så är det ju... det jag mesta som saknar på min iPhone finns ju på min dator.
.
Efter att nu trappan blivit klar är det dax för att ta tag i kaklandet av vår toalett på övervåningen.
.
Jag kan tycka om att lyssna på en bok medans jag pular lite med något praktiskt... och idag så är det tänkt att bli en fortsättning på badrumsprojektet... spacklet har torkat och det är snart dax att börja kakla väggarna... de flesta grejerna är redan inköpta... och det ska bli spännande att klä väggarna med kakel... och kunde vi bygga en trappa så klarar vi nog detta galant.
 

Glädje kan vara...

... en ny yttertrappa.
.
Så blev vi då klara med vår yttertrappa... och det är inte utan att jag förstår att det är tillsammans man kommer långt... hade jag varit ensam så hade jag nog tyckt att den gamla trappan kunde funkat ett tag till... för när jag är ensam så kan jag vara lite för bra på att skjuta upp saker och ting på framtiden... men när jag blir vi är det en helt annan sak... kanske är det så enkelt som det sägs... delad glädje är dubbel glädje... i vilket fall som helst är det skoj att vara glad och nöjd... för det är jag... mycket nöjd och väldigt tacksam över att ha det livet jag har just nu.
.
Inte så konstigt att vi är nöjda med vårt arbete... trappan blev ju bättre än bäst.
.
Nu är det bara lite småsaker kvar att göra... sådant som är alldeles för lätt att skjuta upp... som att flytta ytterbelysningen och sätta på den sista biten på tröskeln... konstigt egentligen hur lätt det är att "glömma" bort den där lilla sista biten på STORA projekt... en liten listbit i köket... eller vad det nu kan vara... hade vi inte varit två när vi byggde trappan så hade jag struntat i den lilla jobbiga plåtbiten som skyddar tröskeln... vilket hade varit väldigt dumt... och säkert något jag hade ångrat hur många gånger som helst... det är tur att jag kan förändras... och jag är glad över att t.o.m. jag kan ( med lite hjälp) göra om och göra rätt.
 

Solen lyser...

... över Brännebassalt.
.
När jag tittar ut genom fönstret så ser jag just nu en klarblå himmel... och det var faktiskt ett litet tag sedan sist... jag brukar väl inte bry mig så himla mycket om vad det är för väder... men... under några dagar så har jag faktiskt gjort det... och inte bara brytt mig om det utan även (ve och fasa) stört mig på att det regnat... regnet har helt enkelt hindrat mig från att göra det jag vill göra... att vi ska kunna bygga klar våran nya trappa... och därför så har jag med ett visst mått av irritation täckt över sågen och morrat besviket i några dagar... typ två.
.
Det tar sig... sakta och efter många regnavbrott så växer vår nya trappa fram.
.
Jag håller tummarna för att vädret håller i sig så att vi hinner klart med trappan idag... även om jag måste erkänna att jag gillar att ha ett projekt på gång... men efter en trappa så finns det fler projekt att färdigställa... t.ex. kakla ett badrum... och inreda ett gästrum... eller... ja ni fattar... det är skoj att skapa saker... allra helst tillsammans.

Jesus...

... blev uppäten.
.
Läste precis i blaskan om en tjej som hade sett Jesus i en glass... och sedan ätit upp honom... vilket jag kan förstå... glass smälter ju och Jesus hade nog försvunnit ganska snabbt i vilket fall...
.
glass-Jesus... 
.
... då hade ju tjejen som hittade Jesus (eller om det nu var jungfru Maria) i en ostmacka större tur... för hon kunde ju lite senare sälja den mackan till ett casino för 28.000 dollar... då kan man ju i alla fall säga att det är lönt att leta efter jesus både här och där.
.
Annars så går livet vidare här ute i Brännebassalt... igår var det julafton när jag åkte till den stora staden (Halmstad) och köpte mig en såg... ett helt fantastiskt verktyg nu när vi håller på att snickra en trappa och jag hinner knappt slänga i mig en frukost och skriva dessa rader just nu... jag bara längtar ut för att få fortsätta med byggeriet.
.
Grunden är lagd... och snart, mycket snart så kommer det att växa fram en trappa utanför vårt hus.
.
Vem vet... att bygga en trappa är ju helt klart lite av en en andlig upplevelse... kanske kommer vi att få se Jesus skymta fram i trallen som snart ligger på plats... större mirakel har ju hänt.
 

Det blev ingen ny...

... toalettstol.
.
Ibland så blir det inte alltid som man tänkt sig... planer ändras och livet tar lite nya vägar... detta gäller i både stort och smått... som igår... jag hade ju tänkt att sätta in en ny polsk toalettstol... men när jag kollade lite närmare så blev jag en smula osäker på om den skulle passa... att det kanske skulle bli lite problem med att få den på plats så där direkt... vi skulle få besök på eftermiddagen... och vi ville inte ta risken av att inte ha en fungerande toalett när vi fick gäster... så toalettstolen fick vänta... var sak har sin tid... det gäller även för polska toalettstolar.
.
Behovet av en ny trappa är ingenting som jag kan blunda för... det är uppenbart.
.
Idag så är planen att börja snickra på vår nya trappa... men vem vet vad denna dagen har i sitt sköte... kanske något helt annat... fast jag tänker ändå agera "som om"... ta på mig mina snickarkläder och åka till lantmännen i Lidhult för att byta några bräder... och om Gud vill sätta igång med trappbygget... om jag däremot följer min terapeuts råd med att göra något fel på trappbygget kan jag inte lova er... jag vill nog göra rätt denna gång och bygga en ingång till huset som jag kan vara stolt över... vilket jag inte direkt kan påstå att jag är över den befintiga trappan.
 

Polsk riksdag...

... har ni säkert hört talas om.
.
Men har ni hört talas om att polsk meditation... för om jag nu sätter in en polsk toalettstol på min toalett idag så har jag byggt mig en polsk meditationsplats... eller är det bara jag som sätter mig ner och mediterar i några minuter när jag går på toaletten... för när jag sitter på dass finns det lite tid för eftertanke när jag sitter där i all min ensamhet och filosoferar över livet på livets villkor.
.
Och nej... en polsk toalettstol är inte gjord av papp... detta exemplaret är bara inte uppackad än.
.
Min polare tyckte att det var dumt att köpa en polsk toalett eftersom det inte fanns några reservdelar (i Sverige)... och det ligger säkert något i det... fast när jag tänker efter hur länge min svenska toalett har varit lite småtrasig så tror jag inte att det spelar så himla stor roll i mitt fall... allra helst inte när du kan köpa tre polska toalettstolar till samma pris som jag mycket väl kan tänka mig reservdelarna till den svenska stolen hade kostat... så nu håller jag tummarna för att jag ska få den på plats idag... känner att jag har ett allt mer tryckande  behov att meditera en liten stund... det blir nog en sista meditation på svenska innan jag byter altare.

Sexbrottsling...

... i ung ålder.
.
Läste i blaskan om att en 10-årig tjej blivit anklagad för våldtäkt... hon blev tydligen t.o.m. inlåst för att ha förgripit sig på en 4-årig kille... jag häpnar... tror inte för ett endaste ögonblick att denna tjejen är något sexgalet monster... lika lite som jag var när jag lekte doktor hos min dagmamma när jag var liten... för jag vill minnas att jag och en av tjejerna där fick för oss att leka lite "vuxenlekar" vid ett tillfälle... vi hade naturlitvis inte en blekaste aning om vad det innebar egentligen... och blev oerhört förvånade över vår dagmammas reaktion när hon hittade oss bakom en dörr med byxorna nerdragna... vi fattade ingenting... vare sig av själva "leken" eller reaktionen... och jag kan lova er att vi inte hade några dolda avsikter eller på något sätt utnyttjade varandra sexuellt... vi var bara barn som inte visste bättre... varken mer eller mindre.
.
Att skamma små barn kan ge stora konsekvenser i deras fortsatta liv.
.
Varför jag skriver om detta beror lite på att jag inte kan låta bli att fundera över hur det ska gå för den här tjejen i framtiden... snacka om att ha blivit "skammad"... hon har nog lärt sig en äxa som heter duga... och jag tror inte att det är en "bra" läxa... att barn är nyfikna behöver inte innebära att de är galna sexmonster.
 

Storstadens...

... alla äventyr.
.
Det är lite skoj att komma upp till min gamla hemstad Göteborg lite då och då... nu var det visserligen väldigt länge sedan jag bodde här uppe permanent... och det känns nog inte så mycket som att komma hem längre... en känsla som faktiskt hängde kvar i några år efter jag flyttat ner till Brännebassalt... nu för tiden så är det lite mer av att komma upp till den stora staden... även om Göteborg inte är så himla stort egentligen... men om man jämför med Brännebassalt så är skillnaden ganska markant... ta bara en sån grej som att här kan jag välja att gå på bio lite när jag vill... nästan vilket tid som helst... och se de senaste filmerna... eller att kunna gå ner till ICA  och handla klockan halv 11... på kvällen.
.
Och över alltihopa så lyser moder sol...
.
Jag tycker att mångfalden berikar mitt liv... för det himla skönt att bo ute på landet... samtidigt som jag gillar att strosa omkring på gatorna i Göteborg... två helt olika liv i två helt olika världar... jag är verkligen en lyckligt lottad kille som har möjligheten att välja... inte bara att jag vill vara drogfri ännu en dag utan även var jag vill tillbringa min dag... idag väljer jag att njuta av staden brus... tjoho.
 
 

Lite sent...

... men ändå.
.
Hann inte skriva någon blogg i morse... helt plötsligt så hade jag hur mycket som helst att fixa och då fick bloggen stryka på foten... tills nu... för nu har jag precis satt mig på tåget upp till Göteborg efter en minst sagt hetstisk dag... för mitt i min semester så fick jag lite att göra... min agenda ropade på mig och påminde mig om både det ena och det andra... och summa summarium så har det varit en väldigt givande dag... jag har hunnit med att korrigera en virkesleverans (det blev lite fel)... vilket inte var några som helst problem... tror faktiskt att det t.o.m. blev lite bättre till slut... och i nästa vecka så kommer vi att bygga klart vår nya trappa i Brännebassalt... och inte nog med det... jag har också hunnit med att träffa en av mina sponsier... ett besök hos min terapeut... och ett mycket givande möte med chefen på öppenbehandlingen i Halmstad.
.
Ibland så går livet som på räls... och just nu så sitter jag för säkerhets skull på ett tåg.
.
Så även om det blev en liten smula stressigt i morse så är jag rätt nöjd med dagen än så länge... och det ska bli skoj att komma upp till Göteborg i några dagar... som en semesterfirare... turist... och medmänniska... och nu tycker jag att det är skönt att få sitta ner och hämta andan medans jag glider fram genom ett vackert mulet sommarland... efter denna blogg så lutar jag mig tillbaka i sätet och lyssnar på "Adjö det ljuva livet" med Camilla Henemark i mina lurar... sämre kan man ha det på sin semester... livet är behagligt.
 
 

En polsk toalettstol...

... och en ny ytterdörr.
.
Vi åkte till stan för att handla lite grejer så vi ska kunna kakla klart toaletten på övervåningen... och kom hem med en polsk toalettstol... och en ny ytterdörr... inte nog med det... nu sitter vi och planerar för en ny trappa in till huset... och mitt huvud håller på att brinna upp... helt plötsligt så har jag blivit väldigt osäker på mina egna kunskaper om hur man gör när man bygger en trappa... massa tankar som krockar mellan mina öron och jag får en stor klump i magen och känner mig mest bara stressad... vilket jag tyvärr allt som oftast gör när det gäller att bygga någonting... jag ställer helt enkelt för stora krav på mig själv... och är naturligtvis väldigt skadad av hur det såg när jag renoverade och byggde om mitt hus som en aktiv missbrukare... det började hur bra som helst men blev under tiden allt snurrigare och snurrigare... jag får ont i magen bara av att tänka på det.
.
Hur snurrigt det än är mellan mina öron så kommer det att så klart att bli hur bra som helst till slut.
.
Nu är vi strax på väg in till stan för att handla mer virke... tyvärr fanns det inget släp inne just nu så trappan får vänta tills på måndag... men vi har i alla fall fixat till en ritning på den och räknat ut vad vi behöver köpa... min nya skruvdragare kommer att komma till användning... hurra.
 

Jesusfestivalen...

... i Älmhult.
.
Det är inte bara rockfestivalerna som har sina stjärnor... även jesusfestivalen i Älmhult har lyckats dra dit en riktig publikmagnet... en snubbe som väcker döda till liv och botar sjuka på löpande band... jag har precis läst om mirakelpastorn Jens Garnfelt i dagens blaska... visserligen så hade han visst "bara" lyckats väcka döda i Afrika än så länge... och det är väl inte så "bara" om ni frågar mig... synd bara att han konstigt nog inte hade lyckats dokumentera det hela... men å andra sidan så kanske det inte hade gjort sig så bra på film... "mirakel" blir kanske en liten aning "bättre" om de återberättas från mun till mun... det är i alla fall vad jag tror.
.
Visst tror även jag på mirakel... hur skulle jag kunna låta bli... jag är ju ett mirakel själv.
.
Att det händer mirakel lite här och där tvivlar jag inte en enda sekund på... en nykter alkolist och narkoman utan drogsug är inget annat än ett mirakel... men jag kan ställa mig lite tvivlande till en "mirakelpastor" som påstår att han väcker döda till liv... kalla mig gärna för "tvivlare" och paranoid om ni vill... men jag har väldigt svårt att ta en snubbe som Jens Garnfelt på allvar... därmed inte sagt att det inte är en bra affärsidé... man kanske skulle bli präst... en mirakelpastor... för jag tror ju på mirakel... och hur svårt kan det vara... egentligen... nu ska jag fortsätta på ett av mina små semestermirakel... att renovera min toalett.
 

Nu...

... jävlar.
.
Jag är laddad till tänderna... eller nja... jag har bestämt mig för att gå från att vara en "talkers" till att bli en "doers" och skrida till handling med att renovera toaletten på övervåningen... någonting som jag borde gjort för en herrans massa år sedan... men istället valt att blunda för hur länge som helst... har ju tyvärr en förmåga att kunna stoppa huvudet i sanden och blunda för grejer som jag borde gjort för länge sedan... en talang som mest ger mig ont i magen om jag ska vara helt ärlig.
.
Det blev inte så himla bra senast jag försökte fixa till toaletten på övervåningen... inte bra alls.
.
Förra gången jag försökte mig på att fixa till toaletten på övervåningen slutade det i en katastrof... och sedan så stängde jag bara dörren och låtsades som ingenting... och det är inte någonting som jag rekomenderar... sådant beteende ger mig bara en stor klump i magen... och de klumparna kan jag leva utan... så nu tar jag friska tag... gör om och gör rätt... det får ta den tid det tar... för som vanligt är det ju faktiskt resan som är målet... och jag har bra talböcker att lyssna på under tiden jag fixar och trixar med mina händer... detta känna riktigt bra ska ni veta... tanke, beslut... och handling.
 

Mänskligheten...

... är egentligen god.
.
Läste i blaskan idag om en snubbe som rest jorden runt i 4 år... besökt 201 länder... och vars kommentar till resan var... 
.
– Att resa jorden runt har verkligen bekräftat min tro på mänskligheten. Oavsett var jag har varit, oavsett hur rik eller fattig, hur varm eller kall, upptagen eller avslappnad människorna har varit så har någon alltid varit villig att hjälpa en trasig främling att hitta rätt, säger Graham Hughes till Fiji Times."
.
... och det gör mig bara så himla glad... för jag vill också tro på mänskligheten.
.
Jag vill också tro på mänskligheten... och min erfarenhet är att den (mänskligheten) i grunden är god.
 

Semester...

... ska jag ha nu.
.
Efter att ha hängt på stranden i Tylösand i några veckor så är det då dax för mig att ta semester i några veckor... vad jag ska göra vet jag väl inte riktigt mer än att jag ska ta tag i lite "typiska" semestergrejer för oss som har hus... semestern är nämligen den tid på året då man jobbar som mest om man har hus... det ska sågas ner några träd... bytas en ytterdörr... fixas en parkeringsplats för våra bilar... och sättas in en varmvattensberedare samtidigt som det helst ska hinnas med att renovera en toalett på övervåningen... lätt som en plätt för den som är lite händig... tror jag.
.
 
Det finns alltid någonting att göra om man har ett hus... man blir aldrig färdig.
.
Egentligen så kan jag se alla dessa saker som vi har att göra som ett insatt kapital på "må bra banken"... för en sak vet jag med säkerhet och det är att det känns himla bra att investera i bra saker för oss själva... och att bo så bra som möjligt är en sådan sak... det är skönt om varmvattnet räcker till alla... eller att hallen är några grader varmare... att slippa gå i lera och sörja varje gång man parkerar... eller att få några extra soltimmar... för att inte tala om hur skönt det hade varit att ha ett extra och väl fungerande badrum till våra gäster.
.
Ja som sagt... nu ska jag ha semester i några veckor.

Avslutning...

... på stranden.
.
Idag så är det sista dagen på Tylösand för detta årets projekt... och det är inte utan att jag kan känna mig stolt över att vi ännu en gång slutfört vad vi lovat att göra... vi sa att vi skulle vara på stranden ALLA dagar i fem veckor... visserligen så har vi varit lediga på helgerna (tack och lov) men ingen kan ta ifrån oss att levererade vad vi lovade... igen... man kan lite på oss... och det är en häftig känsla i att kunna skriva det här och nu.
.
ALLA dagar i ALLA väder har vi lyckats med att hissa vår hjärtflagga nere på Tylösand även detta år.
.
Annars så är det ju det här med avslut... kan väl inte påstå att jag har varit så himla bra på sådant tidigare... kanske mest för att jag inte lyckades slutföra så himla mycket i mitt aktiva liv... så avslut har väl mest varit en jobbig grej efter ett misslyckande... det kan ha gällt skolan... jobbet... en kass relation... eller vad som helst... och avsluten har väldigt ofta inneburit hårda ord... slammer i dörrarna... och allmänt jobbiga känslor.
.
Skoj att ha kunna bryta på detta beteende... att kunna ta avslut med ett nöjt leende över att ha fixat en grej och känna lite sorg över att det är slut är ju faktiskt en helt annan grej.
 

Näst sista dagen...

... på Tylösand.
.
Det är nästan overkligt hur snabbt tiden gått... det känns som om vi alldeles nyss startade årets "VågaVa go beach"... och idag så är det näst sista dagen på stranden för oss... fem veckor har bara svichat förbi i ett rasande tempo... tiden går verkligen snabbt när man har det bra... för bra har vi haft det (och ska förhoppningsvis ha i både dag och morgon också)... det är mycket snack om vädret när man hänger på en strand och tro det eller ej... vi har haft massor av väder även detta år.
.
Det har faktiskt hänt att det regnat även detta år på stranden... någon enstaka gång.
.
Om jag kollar på väderprognosen så ser det ut som om vi ska få en toppenavslutning med strålande väder... och det är ju alltid skoj med sol och värme när man hänger på en strand... visserligen så är de molniga och regniga dagarna på sommaren också helt magiska på Tylösand... men om vi ser på syftet med hela projektet och tänker på att vi är en oas för de som kanske inte riktigt hade vågat sig ner till Tylösand annars... så är ju det naturligtvis betydligt fler besökare även hos oss en solig och varm dag... så klart.