... semesterveckan.
.
Om en vecka så börjar jag jobba igen... och det känns väl... så där... gillar ju att vara hemma i huset och pula med ditten och datten... just nu så är det bl.a. kakling av en toalett som står på schemat... det är ganska skönt att kunna göra det lite i vår egen takt... och det är onekligen intressant att studera mig själv och mina reaktioner när det gäller praktiska göromål som har med byggnadsarbete att göra... det är minsann inte lätt att samarbeta med mig... igår så höll jag på att flippa över totalt... troligtvis bara för att jag känner mig osäker... konstigt nog... eftersom jag ju faktiskt har jobbat i byggsvängen större delen av mitt liv... är det något som jag borde kunna så är det ju att bygga hus.
.
Jag var nog inte så himla duktig på att kakla som jag trodde när jag missbrukade...
.
Kanske är det just därför som jag blir så osäker... kraven jag ställer på mig själv är ofattbart stora... att misslyckas finns ju bara inte på kartan... och jag förstår att det är sinnessjukt... att jag också får göra fel... och att göra fel inte betyder att jag är fel... det bara känns så... och det finns en anledning till att det känns så... jag tror det beror på att jag byggde så myckat av min identitet på att vara en duktig snickare i mitt aktiva liv... en identitet som jag kunde använda mig av för att slippa se sanningen om mig själv... för inte ens jag själv ville ju inse att jag var en fullt aktiv alkolist och narkoman... då var det lättare att acceptera mig själv som snickare... förvisso en snickare med en massa otur och idioter runt omkring mig eftersom saker och ting hade en tendens att gå käpprätt åt helvete hela tiden... för så var det ju i missbruket... saker och ting blev ju aldrig riktigt som man tänkt sig... så egentligen är det ju konstigt att jag är så osäker nu... nu för tiden så blir det ju alltid bra till slut... kanske beror det på att jag håller på att lära mig att be om hjälp.