PETERS BLOGG

... är ju helt sannslöst.

.

I lördags så testade jag ett bloss på en cigarette... tyckte att det smakade helt ljuvligt... och igår smackade jag i mig ett helt paket... varav de sista ciggen mest smakade... öhhh...  inte ljuvligt i alla fall... och ännu en gång så sitter jag här och fattar att ingenting var annorlunda den här gången heller... fast det kändes så... trodde faktiskt för en liten stund att jag mycket väl skulle kunna kontrollera mitt beroende av ciggen... och "bara" ta ett bloss lite då och då om jag "kände" för det... tji fick jag... knas direkt... och återigen har jag fått lära mig att en är inte tillräckligt och tusen inte nog för mig... jag är en beroende ut i fingerspetsarna och kan inte kontrollera någon form av sinnesförändrande droger... och ja... cigg är en sådan.

.

... till Lousiana.

.

VågaVa ska på utflykt idag... till Danmark... Lousiana och kolla på lite konst... ingen har någon aning om vem det är som ställer ut men vi tänkte låta det bli en överraskning... det viktigaste med denna resan är trots allt att vi åker iväg och gör någonting TILLSAMMANS.

.

... nog.

.

Ryggskott är en himla irriterande åkomma... jag kan bli ganska frustrerad mellan varven... kanske har jag funnit en bekväm ställning i soffan och ska resa mig upp efter lite kaffe... pang... så kan jag knappt röra mig igen... och jag vet knappt om jag ska skratta eller gråta... nä ryggskott är inget för mig... för att inte ta det där med mitt rökande... det finns liksom inget stopp... allt eller inget... rökning är helt klart inget för mig heller... så idag ska jag åka till sjukgymnasten och förklara att jag är trött på att ha ryggskott... och... vilket jag redan nu när jag skriver det kan känna inte är det allra lättaste... väldigt enkelt i.o.f.s. men verkligen inte så himla lätt... att ge fan i att tända den där första ciggen och göra mitt bästa för att fortsätta ett liv som en rökfri rökare.

.

... igen.

.

Fuskade lite igår och testade hur det smakade att ta några bloss på en cigarett... och just nu så gör jag mitt allra bästa för att försöka övertyga mig själv om att tända en cigg till... "bara några bloss" säger en röst i mitt huvud... "du har kontroll" maler en annan röst mellan mina öron... och hela mitt väsen skriker efter att ge upp... jag känner med all önskvärd tydlighet att en rökare alltid i grund och botten är en... rökare.

.

... och ryggskott.

.

Jag trodde först inte på min älskling när hon berättade för mig att jag precis hade fått ett ryggskott... det kändes ju bara lite (läs väldigt) skumt i ryggen efter att vi tagit bort lite sly i trädgården... men det tog inte många timmar innan jag på ett väldigt praktiskt och tydligt sätt visste vad ett ryggskott var för något... och jag blev som vanligt mest bara förbannad eftersom jag känner mig handikappad... har ju lite svårt för att acceptera mina egna begränsningar.

.

... är inget att ha.

.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag aldrig led av prestationsångest... men jag hade verkligen önskat mig att så var fallet... då hade det varit så mycket enklare att ringa min sponsor... slappna av i möten med kleti och pleti... och framför allt... duga precis som den jag är... och att jag (tro det eller ej) faktiskt utvecklas betydligt mer som människa om jag först lär mig att acceptera mig själv som den jag är just nu... all förändring börjar ju med acceptans om ni frågar mig... lik förbannat så kan jag lite då och då vilja vara någonting som jag inte hunnit bli än... lite mer andlig... kärleksfull... modigare... kunnigare... välj själva... kort sagt... en lite bättre människa än den jag är... och det är ingen annat än väldigt, väldigt sorgligt... för en sak är faktiskt sann... och det är att jag är helt okej... även om jag inte är helt perfekt i alla angelägenheter.

.

... miraklet.

.

Ibland så måste jag intala mig själv att stå ut en liten stund till... när allting känns för jävligt och jag bara vill fly iväg från mig själv i några sekunder... precis så som jag flytt från mig själv i hela mitt liv... känslorna som pockar på min uppmärksamhet känns inte särskilt angenäma... och egentligen så vill jag bara stänga av... känner att livet på livets villkor är inget för mig... och jag undrar varför jag ska stå kvar i denna upplevelsen... men så drar jag mig till minnes att det inte är första gången som livet känns tungt... att det alltid är mörkast precis innan gryningen... och att det är precis nu som jag växer som människa... om jag vågar stå kvar och vänta på miraklet.

.

... och jag.

.

Kommer ihåg för några år sedan då jag satt i min bil tillsammans med en kille som jag var övervakare till... helt plötsligt som en blixt från en klarblå himmel (ungefär som en fartkamerablixt) slog det mig att det faktiskt var jag som var övervakaren... och inte tvärtom... en i det närmaste surrealistisk upplevelse vill jag minnas.

.

... överallt.

.

Jag kan inte låta bli att förvånas över hur ont det kan göra i hela kroppen efter att jag har utfört lite kroppsarbete... och det är nästan så att jag skäms... samtidigt som det är en indikation på vilket stillasittande jobb jag faktiskt har nu för tiden... och jag borde ju inte bli förvånad... trots det så blir jag alltid lika överraskad varje gång det händer... det är precis som jag inte fattar att min kropp också behöver träning... att jag också blir äldre... eller att det inte spelar så stor roll att jag var en kroppsarbetare för hur många år sedan som helst... kroppsvård är en färskvara... och det är nästan så att jag blir förbannad när jag nu sitter vid vårt köksbord och knappt kan lyfta kaffekoppen... suck... men... sen tittar jag ut genom fönstret... ser arbetet jag faktiskt gjort... tänker på träden jag hunnit fälla och känner mig hur stolt som helst... och smärtan känns helt plötsligt helt okej.

.

... faller.

.

Idag fortsätter det spännande arbetet med att plocka ner träd i vår trädgård... dramatiken var fulländad igår då ett av dessa träd fastnade i ett annat träd och vägrade att falla... jag fick tillkalla experthjälp för rådgivning och efter mycket vånda och stort besvär så lyckades jag få ner trädet... genom att såga ett nytt snitt och fälla det åt ett helt annat håll... det var lite jobbigt ett tag med ett avsågat träd i trädgården som fortfarande stod upp... det vill man ju inte ha i sin trädgård... stora träd är tunga saker.

.

... motorsåg.

.

Idag så ska jag fälla några träd på tomten... och det är ju alltid spännande... brumma motorsåg och se till att träden faller åt rätt håll och hamnar där jag vill att de ska hamna... vill ju inte ha något träd liggande över vårt hus...  men det svåraste med de träden jag ska såga ner idag är att de skulle kunna fastna i träden som ska stå kvar runt omkring... det är ju rätt tätt med träd hemma hos oss i Brännebassalt.

.

... jobbet.

.

Påskafton... då passade jag på att åka till vår secondhand i Ljungby för att hjälpa till... ett ganska bra beslut tycker jag... för visserligen så är det skönt att gå omkring och skrota här hemma i Brännebassalt som gräsänkling men jag behöver trots allt lite socialt umgänge också... även om det kan ta emot att lämna hemmets lugna vrå... jag trivs lite för bra i min ensamhet ibland.

.

... och återhämtning.

.

Slog på morgontv:n och hann precis höra lite grann om återhämtning och stress... och psykisk ohälsa... fick lära mig att stress egentligen sällan är något stort problem men att vi i vårt moderna samhälle har väldigt svårt att återhämta oss... det händer liksom för mycket hela tiden... och blir det för lugnt så hittar vi på någonting att sysselsätta oss med... och jag kan bara hålla med... har jag inget att göra så åker telefonen fram... facebook... aftonbladet... kolla mailen... vad som helst utom att återhämta mig... vilket skulle kunna vara att bara sitta still och inte göra någonting... någonting som inte lockar alltför mycket om jag ska vara ärlig... jag kan sträcka mig till att slöa i TV-soffan... pula lite i trädgården med en ljudbok i öronen... gå en promenad i skogen... vad som helst... men bara tanken på att sitta still och göra absolut ingenting gör mig rastlös.

.

... och skam.

.

Jag pusslar mig vidare genom livet och idag så ska det att handla om hemligheter... i vår gemenskap så brukar vi ju säga att vi inte är sjukare än våra hemligheter... och att många av våra hemligheter kan fylla oss med skamkänslor är väl inte heller någon nyhet... jag är nog inte ensam om att ha gjort grejer som jag inte är så himla stolt över... saker och ting som fyllt mig med skamkänslor... vilket jag i.o.f.s. är rätt glad för... det hade ju varit betydligt värre om jag hade förmågan att kunna skämmas... skam är ju ändå en rätt sund känsla om jag lyssnar på den... och kanske t.o.m. gör om och gör rätt.

.

... ihop ett liv.

.

Efter ännu ett givande besök hos terapeuten satte jag mig hemma och gjorde samma sak som hos henne... började pussla... för så uppfattar jag min terapi... ett sätt att lägga ihop mitt eget livspussel så att jag kan se hur det står till... och inte minst... varför jag behöver gå igenom vissa saker som redan har hänt för att kunna bli fri det förflutna och få en möjlighet att lägga klart mitt eget livspussel.

.

... fortsätter.

.

Att gå i terapi är sannerligen ett riktigt äventyr om ni frågar mig... och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte finns dagar då jag ifrågasätter mitt beslut att börja besöka en terapeut... även om de är våldigt få... men visst kan det kännas jobbigt att känna på alla de där känslorna som jag lyckats stänga av i så många år... för även om jag fattar att det kan göra ont att tillfriskna så kan jag bli förvånad över kraften i dessa känslor... lika väl som jag kan förundras över min egen förmåga att lägga locket på allt detta i så många år.

.

... och sömn.

.

Jag har fått lära mig att det bara är inbillning att jag har svårt för att somna när det är fullmåne... men idag så läste jag att det inte är sant... jag är påverkad av månen... det är visst konstaterat av forskare... och de tror att det kan bero på att vi människor har kvar ett arv från den tiden då vi var en vattenlevande organism... många vattenlevande organismer har nämnligen en inbyggd "månklocka"... det har visst mned fortplantningen att göra... det får vara hur det vill med den saken... jag tycker mig i alla fall kunna känna av fullmånen i min kropp... något som jag trott var... inbillning... jag hade fel... jag är inte konstig... för nu har forskare konstaterat att sömnhormonet melatonin sjunker när det är fullmåne.

.

... om någonting.

.

Sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och vaknar... kollar blaskan på datorn och i bakgrunden står TV:n på med morgonnyheterna... och helt plötsligt så sitter det en kille i TV-soffan och berättar om hur han har lyckats ta sig ifrån ett liv fyllt av kriminalitet och droger... jag hör han berätta om hur han i sin barndom sniffade bensin... och omedelbart så känner jag att vi har något gemensamt... när jag hör han prata så vet jag med säkerhet att denna killen fattar precis hur det kändes för mig när jag var liten... och det känns så himla bra att kunna känna igen mig... att än en gång få bevisat att jag inte är konstig... annorlunda... eller ensam om att ha gjort/göra knasiga grejer.

.

... är tråkigt.

.

Det tar emot att skriva här... känns inte som om jag har någonting att skriva om och jag känner mig mest bara så himla tråkig när jag sätter mig framför datorn... och jag gillar inte den känslan... inte så konstigt kanske för det finns väl ingen som vill känna sig tråkig... och egentligen så vet jag väl vad jag borde göra åt saken... typ starta dammsugaren eller någonting liknande... för konstigt nog så verkar det vara på det lite listiga sättet i mitt liv att om jag gör någonting som jag tycker är tråkigt så försvinner känslan av tråkigt... då brukar den istället ersättas av den ganska behagliga känsla som brukar infinna sig när jag gjort något som jag borde gjort för länge sedan... och den känslan är ju allt annat än tråkig.

.

 

... i några dagar.

.

"När katten är borta dansar mössen på bordet" brukar man ju säga... men jag måste få erkänna att det inte riktigt stämmer in på mig... ligger nog mest i TV-soffan zappar på fjärrkontrollen och latar mig om jag får vara ärlig... även om jag har som mål att orka masa mig iväg på ett NA-möte ikväll... men några klackar i taket och vilt festande blir det inte tal om... nä... jag är en rätt "tråkig" kille och tycker väl att det där med att vara gräsänkling mest innebär att det känns lite tomt här hemma... det som jag märker mest av allt är att jag inte är en så social kille som jag kanske trott mig vara... jag borde öva mig lite mer på den biten... ensam är skönt men inte så himla utvecklande.

.

... tack.

.

När det är tyst i Brännebassalt så vänsnas det en hel del... för gömt i tystnaden finns det massor av ljud... och då menar jag inte bara klockan som "dånar" i köket just nu... det lilla tickande som jag inte lägger märke till i vanliga fall... en annan sak som jag inte riktigt kan låta bli att fundera över är hur mycket det tjuter mellan mina öron... ibland så väsnas det så mycket i mitt huvud att jag på fullt allvar börjar fundera över om jag har tinnitus... är det normalt att gå omkring med dessa ljud i huvudet... eller är det mina alla mina funderingar över livet som låter så mycket?

.

... förlorare.

.

Jag satt i soffan och skrek ut min besvikelse när PSG slogs ut av Chelsea igår... ruskigt spännande och min besvíkelse var stor när Zlatan ännu en gång blev utslagen från de stora fotbollsarenorna... visserligen inte i närheten av den besvikelse jag kunde känna när Sveriges fotbollslandslag missade VM i Brasilien... men ändå klart besviken... inte riktigt lika dålig förlorare som när jag förlorat i Skip-Bo... sorgen jag kan känna över ett missat VM är något helt annat... tyngre... mer på riktigt.

.

... för rädslan.

.

Rädsla är förlamande... jag gillar inte alls att vara rädd även om jag mer än väl förstår att det modigaste som finns är att våga vara rädd... och jag har blivit lite modigare de senaste åren... trampat runt hos en terapeut och lärt mig känna på ångest och andra inte helt bekväma känslor... vissa dagar är det enkelt och andra dagar kan jag bli lite förvånad över tyrkan i min egen rädsla... hur den känslan tar över hela mitt väsen och jag bara med nöd och näppe lyckas hålla kontakt med mitt förstånd... då händer det att jag blir rädd för min egen rädsla... trots att jag VET att jag inte kommer att få mer än vad jag förtjänar... och att jag personligen har ett inbyggt skydd när det blir för himla jobbigt... då jag helt enkelt "bara" stänger av... eller blir arg istället.

.

... en kabel.

.

Jag lyckades till slut med projektet att gräva ner en elkabel i trädgården... ett inte alltför svårt uppdrag trots all sten som ville hindra min spade att få upp jorden... däremot så känner jag att min kropp inte är riktigt densamma längre... för efter några timmars grävande så orkade jag inte mycket mer trädgårdsarbete... vi har några träd som behöver fällas och lite annat smått och gott... men så är det ju med att vara husägare... det finns alltid någonting som behövs göras... det tar liksom aldrig slut... när man tror att man är färdig är det oftast dax att börja om från början igen... träden som jag sågade ner när jag flyttade hit för över 30 år sedan har ersatts av nya träd som behöver sågas ner om vi vill ha in lite mer sol i vår trädgård... och det vill vi ju.

.

... åt andra.

.

Tänker jag INTE göra... däremot tänker jag börja på att gräva en grop åt en elektrisk sladd hemma i vår trädgård... utrustad med hacka och spade göra ett försök att forcera den smålänska minst sagt steniga marken... det är ju inte direkt lättgrävt här hemma i Brännebassalt... en till synes liten sten kan ju snabbt växa till ett mindre klippblock här... och jag gör mig beredd på att använda en gnutta tålamod och ett spett för att få ner sladden tillräckligt djupt... och att jag överhuvudtaget skriver om detta här är mest ett knep för att jag ska komma igång... för om sanningen ska fram så börjar jag redan hitta på anledningar som säger att jag ska bara göra något annat först... och att jag kan göra detta... sen... eller imorgon.

.

... på TV3.

.

Kollade på en gammal klassisk film med Sandra Bullock igår på 3:an... 28 dagar... filmen handlar ju om en alkolist som hamnar på en 12-stegs behandling för att få vård... och jag har inget att invända mot filmen... tvärtom så gillar jag den skarpt... grejen som jag reagerade lite på var spritreklamen i pauserna... här har vi en film som handlar om konsekvenserna av ett beroende... och i pauserna så matas jag med reklam för alkohol och spel... hur tänkte man där?

.

... ropar på mig.

.

Strax bär det iväg ner till Kristianstad för ännu en föreläsning... några timmar i bilen sen är jag framme i Skåneland... och jag kommer att tänka på när jag var ung... och precis hade flyttat från Skåne till Göteborg... eftersom jag kom direkt från den skånska myllan ute på landet och pratade en väldigt bred skånska så var det knappt någon som förstod vad jag sa... samtidigt som jag i min nervositet pratade typ hela tiden... ingen bra kombination.

.

... och sorg.

.

Jag är glad att jag kan känna sorg... inte för att jag gillar att vara ledsen utan mest för att det får mig att känna mig hel... och för att jag faktiskt har en hel del i mitt bagage som faktiskt är rätt sorgligt... saker som förklarar en hel del känslomässiga beteende som jag ligger inne med... det fanns en tid i min barndom då jag gick omkring och var rädd mest hela tiden... mobbing är ju som ni säkert förstår inte så skoj för den som är utsatt... och att hela tiden vara beredd på att mina "kompisar" kunde få för sig att utsätta mig för allehanda ting har satt sina spår... och när jag tänker på att det var en liten 10-årig kille som gick och bar på dessa känslor så känner jag... sorg... så ska ingen människa behöva ha det.

.

... igen.

.

Vissa matcher triggar igång mig det där lilla extra... idag är en sådan dag... PSG-Chelsea... kvartsfinal i Champions Leuge... och Zlatan som grädde på moset... det är inte utan att det pirrar till lite i kroppen när jag tänker på det... och jag håller tummarna för att Zlatan ska göra en kanonmatch... allt detta samtidigt som jag kan känna en enorm sorg och saknad över att Sverige inte lyckades kvala sig till fotbolls-VM i Brasilien... och visst... jag vet att man inte ska gråta över spilld mjölk och se framåt istället... men... vissa trauma måste bearbetas om och om igen tills jag har lärt mig acceptera sanningen... se saker och ting som de verkligen är... och får en möjlighet att släppa taget.

.

... även denna gång.

.

Doktorn var bra... saklig och hur trevlig som helst... visste vad han gjorde och jag hade inga som helst problem med min tillit till hans kompetens... vilket kändes tryggt... däremot så kan jag fundera lite över vad det är som hänt med mig det senaste året... jag har nämligen varit så ofta hos doktorn att jag har fått frikort... är jag verkligen så himla sjuk... eller har jag bara blivit äldre?

.