... miraklet.
.
Ibland så måste jag intala mig själv att stå ut en liten stund till... när allting känns för jävligt och jag bara vill fly iväg från mig själv i några sekunder... precis så som jag flytt från mig själv i hela mitt liv... känslorna som pockar på min uppmärksamhet känns inte särskilt angenäma... och egentligen så vill jag bara stänga av... känner att livet på livets villkor är inget för mig... och jag undrar varför jag ska stå kvar i denna upplevelsen... men så drar jag mig till minnes att det inte är första gången som livet känns tungt... att det alltid är mörkast precis innan gryningen... och att det är precis nu som jag växer som människa... om jag vågar stå kvar och vänta på miraklet.
.
livet på livets villkor är inte alltid så enkelt för en komplicerad människa som mig... men jag känner hopp.