... om någonting.
.
Sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och vaknar... kollar blaskan på datorn och i bakgrunden står TV:n på med morgonnyheterna... och helt plötsligt så sitter det en kille i TV-soffan och berättar om hur han har lyckats ta sig ifrån ett liv fyllt av kriminalitet och droger... jag hör han berätta om hur han i sin barndom sniffade bensin... och omedelbart så känner jag att vi har något gemensamt... när jag hör han prata så vet jag med säkerhet att denna killen fattar precis hur det kändes för mig när jag var liten... och det känns så himla bra att kunna känna igen mig... att än en gång få bevisat att jag inte är konstig... annorlunda... eller ensam om att ha gjort/göra knasiga grejer.
.
Bakom våra masker är vi ofta väldigt lika varandra.
.
Är det någonting som jag har lärt mig sedan jag blev drogfri för en herrans massa år sedan så är det hur vanlig jag egentligen är... någonting som det senaste året har gett mig massor... jag har börjat hitta in till den killen som jag är under alla mina masker... bara för att kunna konstatera att jag nog mest är som alla andra... och att det känns hur bra som helst.
.
Är det någonting som jag har lärt mig sedan jag blev drogfri för en herrans massa år sedan så är det hur vanlig jag egentligen är... någonting som det senaste året har gett mig massor... jag har börjat hitta in till den killen som jag är under alla mina masker... bara för att kunna konstatera att jag nog mest är som alla andra... och att det känns hur bra som helst.