Jag har ju under en tid hållt mig strikt till mina 15 minuter om dagen... och det händer konstiga grejer med mig...
de som känner mig har nog aldrig sett mig...
... hänga jackan där det är tänkt att den ska hänga.
En helt ren och tom hall inspererade mig till denna handling... hade nästan lust att kladda ner direkt med ett STORT kryss i taket... det finns hopp för mig även när det gäller gamla invanda beteende.
Å långsamt, långsamt ser jag mitt hem förvandlas... i mitt numera rena och tomma kök ser jag...
... det som jag vill ska finnas på väggar och hyllor ta plats... lite i taget.
För jag har inte bråttom... jag låter det ta sin tid...
... låter mig inte stressas av de tomma ytorna...
utan tillåter mig istället njuta av att känna förändringen i mig själv nu när jag för en gångs skull tar det lugnt... och förvandlar något så tvångsmässigt vaaaaaaanligt och oftast tråkigt som en städning till en skapande meditation... jag börjar på riktigt förstå något som jag hört så många gånger... kommer väl inte riktigt ihåg hur det lät exakt men det var något med ett glas... halvfullt eller halvtomt... jaja... hemma hos mig handlar det fortfarande om 15 minuter om dagen.
Det flyger konstiga tankar genom mitt huvud... att städning kan vara som kärlek... någonting mycket, mycket större än jag någonsin kommer att förstå...
Fniss..ja att städning kan vara kärlek är faktiskt en lite konstig tanke..:)
skrivenVet du, jag tror det handlar lite om att när man städar, för sin egen skull, för att "jag är värd"att ha det så fint, bara för min skull..ja, då är det nog nästan kärlek..en stor ooch viktig-den till oss själva..?
Kanske?
Känns ganska logiskt iallafall..som sagt, du är klok, du får iallafall mig att tänka till!
Sov så gott,å ha en underbar helg (passar på att skriva det nu, kommer va på rymmen i helgen-utan dator;)-släpper kontrollbehovet liteL)
Kramis