Acceptans är någonting som jag har stor nytta av i min enkla strävan efter att leva ett lyckligt liv... tvärt emot vad många kanske anser innebär det inte på något sätt att jag är befriad från egna tankar och åsikter... att flyta med strömmen
är enligt min ringa åsikt inte alls samma sak som att bete sig som en död fisk... tvärtom... det är först när jag inte begränsar mig själv utan lär mig att acceptera andra människors åsikter... hur orimliga de nu än må vara... som jag verkligen
med ett öppet hjärta kan förstå mig själv och andra.
Kan jag ärligt förstå att mitt sätt att se på livet bara är precis som det står skrivet... mitt sätt... så har jag alla möjligheter att fortsätta utvecklas som människa... att det som jag anser vara "rätt" idag mycket väl kan vara
"fel" imorgon... då öppnar jag för möjligheten att göra om och göra rätt i många angelägenheter.
Personligen så tror jag fortfarande (i alla fall tills någon har övertygat mig om motsatsen) att jag kommer längre i livet om jag simmar medströms... parrerar för hinderna på vägen... och tar mig framåt... med ett öppet sinne till förändring längs resans
gång.
Det är när jag lär mig göra och se saker på ett annat sätt än "mitt sätt" som jag utvecklas... hela min drogfrihet bygger på detta enkla faktum... och helt ärligt... jag är fortfarande jag... med allt vad det innebär... åsikter, tankar
och handlingar... på gott och ont.
Det enda som hänt sedan jag vände och simmade medströms i stället för motströms är att mitt liv blivit betydligt enklare... och att jag fått lära mig mycket nytt på vägen... en sak som jag med säkerhet vet idag är att ensam inte är stark... att mitt liv
blir betydligt lättare att leva när jag förmår att acceptera alla våra olikheter.
Förmår jag acceptera en annan åsikt så kan jag i hjärtat även acceptera mig själv och mina egna åsikter... det har gjort susen för min självkänsla.
Det stormar ibland... och det är helt okej.