... är en resa i sig.
Det var några år sedan jag skrev här nu... min dotter dog och jag tyckte väl inte att jag hade så mycket att skriva om längre... har ju alltid varit en positiv kille och ville väl på något sätt förmedla ett positivt budskap på min blogg.
Men livet är livet och ibland så kan man ju på riktigt känna att skiten träffar fläkten i kubik... Och då är det inte så jävla lätt att välja de "positiva glasögonen" längre... och med Miras död så sjönk motivationen för att blogga... och ni vet hur det är... det tar minst 100 dagar att bygga upp en rutin... och typ två dagar att rasera samma rutin... så mitt bloggande upphörde.
Kanske börjar jag skriva igen... livet går ju trots allt som händer vidare... så även mitt.
