Melodifestivalen...

... är nog inget som jag ska se ensam.

Efter att ha fått njuta av den fantastiska filmen Flyga drake så slog jag över till TV 1... melodifestivalen... okej tänkte jag... tyckte ju faktiskt att det var lite skoj för några veckor sedan när Carolina af Uggla (eller vad hon nu heter) var med... och så var det ju skoj att sitta tillsammans med min dotter och kolla på det tillsammans... en familjegrej liksom.

Så idag slog jag mig då ner framför TV:n lite försenad eftersom jag passade på att få i mig en smörgås innan... och när jag slängde mig i soffan så blev jag en smula... ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga... men på scenen står Thor-Leifs... och jag måste tyvärr erkänna att jag pallade inte... det blev föööööör mycket för mig... jag kunde bara inte förstå varför jag tittade på dem... ännu mindre varför jag hade ljudet på samtidigt... inte mitt stuk om man säger så.

Jag vet väl inte riktigt vad jag ska göra istället nu när jag sätter mig ner här och skriver... åka in till stan tror jag inte att jag varken orkar eller vill idag... visst kan jag om jag vill ta mig vart som helst för utanför min ytterdörr står det nu en...


... lånebil.

Min bil är ju hos bildoktorn och skulle varit färdig redan i torsdags egentligen... men det blev ändrade planer... först bestämdes det att den skulle vara färdig på fredagen... och det var den faktiskt... i flera minuter... sen pajade den igen... så nu har jag fått en lånebil tills bildoktorn har lyckats laga min bil.

Fan vet om jag inte ska gå upp och ge melodifestivalen en chans till... vad som helst är ju bättre än att tända en cigg nu... för jag är fan röksugen... och har varit det i några dagar... tror inte att jag kan skylla det på Thor-Leifs... men jag skulle gärna vilja *L*... jaja det är bara ett röksuk... och om jag skriver om att det är så nu så accepterar jag ju det för vad det är... ett röksug... å när jag accepterar det... ja då är det strax historia... flippat  men sant...

... visst fan... melodifestivalen var de...

Vem vill bli...

... miljonär?



Å jag kan inte låta bli att ge er en kvalfråga till...


... den ligger ju lite i tiden så att säga...

Helt seriöst...

... så är jag en ruskigt seriös kille...

jag gillar humor... och tycker att det är väääääldigt viktigt att kunna ta livet med en klackspark... livet är för allvarligt för att tas på allvar... helt seriöst.

Många kanske har sett att jag klistrat in en massa YouTube-klipp på min blogg... och ni ska veta att jag har fan skrattat så att jag gråtit när jag letat fram dessa klipp... och det har också funnits lite tid över till eftertanke... tro det eller ej *L*... jag gillar den distans till livet som humorn skänker... å jag behöver distans till mig själv i allra högsta grad... ja herre gud...

...det är ju liksom det grundläggande problemet i min sjukdom som jag ser det... den totala självcentreringen beroendet vill att jag ska hänge mig åt... oftast på det lite paradoxala sättet att hitta både problemet och lösningen utanför mig själv... detta är en av anledningarna till att jag inte tror på underhållsbehandlingar typ subotex, metadon å sånt...

...jag har låååååång erfarenhet av att se vad medicinering gör med människor... och en av dessa saker är att de triggar själva sjukdommen... beroendet... för en utomstående så märks detta ofta genom avsaknaden av självdistans och humor... problemet blir ofta en doseringsfråga... precis som det var i missbruket.

Nä helt seriöst så tror jag inte att det finns några genvägar om vi vill tillfriskna... på riktigt.

Beroendet är en vääääääldigt slug sjukdom... jag märker sällan själv när den slår till eftersom den i sin karaktär är oerhört listig... den låter inte någon annan lura in mig på villovägar... nä den låter mig själv lura mig genom mina egna tankar och känslor... det finns en sak som beroendet hatar och det är självdistans...

...för om jag kan skratta åt mina egna tillkortakommande så får jag den nödvändiga distansen för att kunna acceptera mig själv precis som den jag är... å jag kan lova er att det inte alltid är det lättaste eftersom jag oftast vill vara en mycket häftigare och smartare kille än den jag är... och det är ju också tvärtom hur jag gjorde tidigare... då var det ju bara en doseringsfråga.

Livet suger ibland... så ser livet ut... har jag förmågan att ta det med en klackspark så kan jag också närma mig livet på livets villkor... missar jag distansen så tar jag motgångar personligt och då dröjer det inte länge innan det börjar poppa upp idioter omkring mig... och efter ett litet tag så kommar jag att känna mig som ett offer... och som offer slipper jag ta ansvar... och tar jag inte ansvar för mitt eget mående utan söker problem och lösningar utanför mig själv... då är jag inte längre fri... då är jag beroende av någonting... vad som helst som ska lösa mitt problem... mig själv.

Konstigt nog så verkar själva livet vilja att vi gör precis tvärtom... att vi ska acceptera oss själva precis som de vi är... gilla läget och behandla andra som vi vill bli behandlade själva... fixar jag min pryl så fixar livet resten... och när jag fattar det då löser sig det mesta...

Vardagsspänning...

... kan jag ju bara inte låta bli att bjuda på...


... ja livet kan verkligen vara ett äventyr...

... nä nu ska jag iväg och besikta bilen...

Byta jobb...

... kan ju vara en tanke som dyker upp lite då och då...

... lite av "vad ska jag bli när jag blir stor... och det finns ju så mycket att välja på...
 

... ett skapande jobb kanske?

Det finns ju onekligen lite olika jobb att söka trots att det är finanskris...


... å här pratar vi ju skadeförebyggande arbete...

Annars så har jag ju faktiskt knäckt lite extra i köp och sälj-branchen förut...


... å mat finns det väl alltid en marknad för...

En bild...

... som jag lägger upp här...

har inte kollat vilken det blir... än... vet bara att det ska vara 6 bilden i 6 mappen i mina bilder... ok... vi kör *L*...


... så flippat...

... en tavla som jag målat av mig själv... ja som det kan bli... är det fler som vill vara med så gå till mina bilder... 6 bilden i 6 mappen... hehe... ni ska veta att jag HATAR såna här grejer... hehehe... kjedjebrev å sånt... ni vet skicka vidare till 19 stycken så blir du... rik... lycklig... ja typ vad som helst... livet kommer att bli fantastiskt... och som grädde på moset ska du helst skicka tillbaks till den du fick det av så att den människan ska kunna känna sig som Jesus...

... skickar du inte vidare så... dör du... hamnar i rullstol... får massa finnar i hela ansiktet... eller andra hemska grejer... och kommer att för alltid få ligga sömnlös om nätterna och känna dig som en elak och ond människa...

... men tänk inte på det... gör som du vill *L*... för inte blir väl du nyfiken på vilken bild det skulle bli?

Trött...

... trött trött trött trött trött...

... ja det är fan helt sinnesjukt hur trött jag är idag... och det kanske inte är sååååå konstigt... det har varit mycket sista tiden och nu är det mesta gjort... så jag har faktiskt lite tid över att vara en smula trött *L*...

 
 ... ja trötta kan vi väl alla vara ibland...

... nästa vecka ska jag vara på tårna igen... laddad för nya äventyr och på resande fot i några dagar... låååånga intensíva dagar väntar på mig... och det ser jag fram emot... träffa människor som jag tycker om... vilken gåva... ja jag är en rik kille... visst trött... men också rik... mycket rik...

Karaktärsdefekter...

... kikade vi på igår... min sponsor och jag.

Och jag är så tacksam över att få denna hjälp med att lära känna mig själv... och det var så jävla häftigt att med min sponsors hjälp ta en lite närmare titt på detta som vi kallar för defekter... i vårat program för tillfrisknande så gör vi det i steg 6... ett som jag tycker helt underbart steg.

Och jag har fått lite att tänka på innan jag går vidare... för det fanns bland det jag skrivit om mina defekter intressant information... som att alla kanske inte ens en gång var defekter utan istället tillgångar för mig... utan hjälp utifrån för att kunna se sambanden klarar jag inte av att reda ut dessa begrepp... ja ta mig fan... jag behöver hjälp för att kunna hitta in till mitt sanna jag... och ibland för att våga... förändras.


Hellre ett tryggt helvete än ett okänt paradis.

Och jag har ju en önskan om att fortsätta att utvecklas... tillfriskna som vi kallar det... och på den resan så är jag som jag ser det tvungen att möta mig själv där jag befinner mig här och nu... acceptera verkligheten... för att kunna gå vidare...

Oj nu kommer min polare... måste dra... vi ska på möte...

Ett dåligt humör...

... kan vara lite svårt att behålla efter att ha sett på dessa klipp.

Så jag varnar er... vill ni behålla ett sunkigt mående så ska ni absolut inte klicka på nedanstående klipp.



... och inte heller detta...


... ja det är ju direkt skitsvårt att må skit när jag blir smittad av glädje...

Drogfri...

... idag också.

Fan... jag glömmer liksom bort att jag är drogfri mellan varven... att jag inte längre behöver peta i mig någon form av sinnesförändrade medel för att palla med att leva livet på livets villkor... jag tar det för givet... synd.

Synd för att då glömmer jag också bort hur häftigt det är att leva utan att vara slav under drogerna... och jag glömmer bort vart jag kommer ifrån... att jag är en narkoman och alkolist... och det vill jag aldrig glömma... för det är en gåva att vara en drogfri alkolist och narkoman...

... det finns inga hopplösa fall... vem som helst kan bli drogfri... jag är ett levande exempel på det... jag har inga drogsug längre... jag pallar att leva på livets villkor... och det är inte alltid så jävla enkelt... men jag behöver inte längre fly från verkligheten... jag är fri... jag har ett budskap att ge bort... alla... precis alla som har en önskan om att leva drogfritt kan välja det... det är dagens sanning... jag är fri...

... fri att leva... utan några som helst droger i min kropp... inte ens nikotin... jag är fan stolt över mig själv... det är nog det svåraste med att vara drogfri... att tillåta mig att känna mig stolt över mig själv...

... men det är jag... på riktigt...

Yoga...

... är en träningsform som vem som helst kan utöva och något som jag brinner för... och som finns i så många former att jag är helt övertygad om att det finns en möjlighet för alla att finna sin egen grej att kunna praktisera och njuta av.

... och jag är övertygad om att alla har en möjlighet att hitta en nivå som passar... tror inte att det behövs så himla massa träning för att hänga med på den här snubbens yogapass... och som ni ju alla vet...


... ett gott skratt förlänger livet.

Sen finns det ju de som tränat ett tag och är rätt snittsiga på att få till sina olika ställningar (det heter nåt fräckt yoga ord som jag givetvis har glömt... eller rättare sagt inte för allt smör i småland skulle försöka stava till här *L*)... denna killen har nog tränat ett litet tag...

 
... iallafall en vecka eller två.

Blir ni nyfikna så har jag också klistrat in ett lite längre klipp på den sortens yoga som jag själv praktiserar... ashtangayoga... får väl erkänna att jag inte är riktigt lika smidig... än... det spelar inte så stor roll... men när jag har kommit dit så tror jag fan att jag åker ner dit där denna filmen kommer ifrån och kör ett pass *L*...


... verkar ju vara ett vackert ställe.

Idrott och träning...

... är inget att leka med...

... nä vad jag förstår så kan det ju rent av vara riktigt farligt... och jag undrar lite om jag är en hemsk människa som skrattar när människor slår sig...


... har jag ett problem?

Om och om igen...

... händer det mig.

Jag snackar om mina rutiner... och svårigheterna jag har för att bibehålla vissa av dem... helst de som är bra för mig av någon väääääääldigt underlig anledning... det verkar som om jag har en inneboende motkraft till att vara ordentlig... och det spelar liksom ingen roll att jag verkligen förstår vansinnet med att vara rebellisk mot mig själv.

Hade ju ett projekt som jag höll på med ett tag... som jag mer än gärna skrev om här på min blogg... och ni som hängt med här ett tag vet mycket väl vad jag menar... och vad det är som jag inte vill skriva om nu... av den enkla anledningen att jag är tillbaka på ruta ett igen... suck...

Det börjar bli jobbigt att...


... slappna av i TV-soffan.

Och det är av precis samma anledning som när jag för några månader sedan började med ett projekt som jag döpte till 15 minuter om dagen... fan jag vill ju njuta av att ligga och slappa framför TV:n... käka godis och inte göra någonting...

... men nu gnager den i mig igen... stressen över att jag inte gjort det jag borde göra... stressen som jag är en sann mästare på att bygga upp... å precis som vanligt har jag gjort det igen... jag gör det om och om igen... samma sak... mina tre favoriter... "sen"... "ska bara"... och "imorgon"... och som ett brev på posten... svårt att slappna av i min TV:soffa... bara för att...


... jag inte riktigt pallar att diska nu...

... för att inte tala om att dammsuga... torka golven... vattna blommorna... tvätta... ja ni fattar... hela baletten... alltihop... så nu har jag bestämt mig... nu ska jag gå till handling... här ska det ske en förändring... vi snackar tanke, beslut... handling.

Så sen ska jag diska och dammsuga... jag ska bara slappa framför en film till... men imorgon... då kör jag igång med mitt 15 minuter om dagen städprojekt igen... ja så får det bli... känns skönt att ha bestämt det... tror nog att jag ska kunna konsentrera mig på filmen nu...

Fördommar...

... kan se ut på många sätt... vissa rätt skojiga... förlåt tjejer *L*...


... måste väl tillägga att min bil är på verkstad nu...

... och på tal om fördommar så vill jag ju inte vara sämre än att visa den andra sidan av myntet... förlåt killar *L*...


... eller fan... detta kanske handlade om fördommar mot rökare.

Nä jag ger upp...

... och det är det bästa jag kan göra.

Ännu en gång har jag byggt mig ett fängelse... och som vanligt så är det i mitt huvud som jag bygger murar... oftast i form av åsikter... å när jag kommer på mig själv att ännu en gång lyckats lura in mig i fängelset så blir jag bara... trött på mig själv... igen.

Jag tycker en massa grejer... och det har jag alltid gjort... det är inget fel i det... åsikter är inte fel.

Det är att jag inte lär mig som gör mig trött... att jag upprepar samma sak om och om igen... det är frustrerande... å nu har det hänt igen... jävla repriser *L*...

... kommer ihåg när jag precis hade blivit drogfri och träffade mina polare som fortfarande knarkade och söp... hur jag försökte få dem nyktra och drogfria... och hur trött jag blev av det... och hur trötta de blev på mig *L*... idag så låter jag dem fatta sina egna beslut... de flesta narkomaner är ju faktiskt aktiva och vill knarka... vissa vill väl sluta... men oftast sen... imorgon... en annan dag *L*... inte just nu... och det är inte längre min uppgift att få dem nyktra och drogfria... och det är jag tacksam för... det finns ju bättre saker som jag kan lägga min tid på än dessa människor som inte vill vara drogfria...

... likförbannat så gör jag samma sak igen... fastnar i mina åsikter och stör mig på människor som vill fortsätta att missbruka... till absolut ingen nytta... att jag tycker at det är vansinne att "bota" narkomaner med knark... eller att jag ser ett samband mellan att allt fler ungdommar tar livet av sig och att det skrivs ut mer mediciner till dessa ungdomar än någonsin... det spelar ingen roll...

... att jag ser cyniska människor som tjänar fett med stålar på människor som mår skit gör inte så stor skillnad... det är bara mina åsikter... och de tillför inte mitt liv någonting när jag låter dem ta över...

... nä det är inte fel att ha åsikter... åsikter är sunt... men jag är inte mina åsikter.

Jag är glad över att jag reagerar över saker och ting... att jag har någon form av dialog med vad jag tycker är rätt eller fel... för jag tycker verkligen att det är helt sinnesjukt att bota narkomaner med knark... eller att lära ungdomar manipulera läkare att skriva ut de piller som de vill ha... eller att ekonomiska intresse går före sunt förnuft... ja att massa sån här skit gör mig förbannad ser jag inte som ett problem...

... problemet är när jag fastnar i detta istället för att ta del av lösningen... att ge ungdomarna berkräftelse och kärlek istället för piller... att visa mina vänner narkomanerna att det finns ett drogfritt liv värt att leva... att helt enkelt leva i lösningen istället för problemet...

... bara för idag så ska jag inte fastna i mina åsikter utan istället focusera på att lösa viktiga på riktigt prylar... som att piska skiten ur mina jobbarpolare i bowling... eller kanske göra som den här tanten...

 
... släppa loss lite...

Mus eller man...

... kan man ju undra.

"- Är patienterna inställda på en lagom dos fungerar de som vilken människa som helst, de kan till och med ha körkort."

... det är väl tur att vi har ett mänskligt sätt att se på varandra... vad pratar denna forskare om... möss eller människor?

Ett gott skratt...

... gör livet ljusare direkt... denna var riktigt rolig tycker jag.

Trött å gnällig...

... har jag varit idag.

Ja jag har nog några ursäkter att dela ut imorgon... det har varit en lite småjobbig dag... känner mig faktiskt en aning kraftlös och det visar sig på lite olika sätt... som att jag har varit helt utan något tålamod idag... och det är fan jobbigt att förstå det utan att kunna göra något vettigt åt det.

En av mina jobbarkompisar satt och spelade lite på en gitarr... och idag var en sådan dag då jag störde mig på det... och jag förstår verkligen att jag inte kan störa mig på en sådan grej... så jag försöker naturligtvis hålla käften... och visar på alla andra tänkbara sätt att jag inte riktigt pallar idag... helt sinnesjukt...

... och det är inte första gången detta händer... och med all säkerhet inte sista heller *L*... ja herregud... det är skitjobbigt när inte förstånd och känsla är kompisar tycker jag... och hur smågrejer har en tendens att växa sig riiiiiiiiktigt stora... kommer ihåg en gång då jag mådde så här på ett möte (ja helt ärligt så hände det mer än en gång *suck*)... jag började störa mig på att det tuggades på tuggummi... och ganska snabbt var det enda jag hörde ett massivt smaskande... det blev helt ohanterligt och jag flippade bokstavligt talat över totalt... när det blev min tur så hade jag jobbat upp ett kraftigt hat till de som tuggade tuggummi... naturligtvis hade de ingen aning om detta... och jag överraskade dem nog när jag mycket kraftfullt berättade att jag HATADE... tuggummituggande...

... några svalde omedelbart sina tuggummi... medans ett par stycken smaskade ännu mer i ren protest *L*...

... direkt när jag sa det så skämmdes jag... precis som idag när jag gnällde på gitarrklinkandet... för jag fattar att det inte har ett endaste dugg med varken gitarrer eller tuggummi att göra... nä det är bara jag som är trött... och inte riktigt vill vara det... det är därför som jag får be om ursäkt imorgon...

... alltenativet är ju att jag tar med en elgitarr och stoppar munnen full av tuggummi... men det verkar inte vara en bra idé... nä det vore nog fan det absolut sämsta jag kunde göra... men helt ärligt så finns den sidan i mig också... å den vill jag fan inte ska ta makten över mitt förstånd... hua mig...

Krama kronofogden...

... ville jag göra idag.

Ja det var den spontana känslan när jag pratade med fogden för en kvart sedan... och fick reda på att de INTE tänker göra en utmätning på mitt hus... vilken lättnad... ännu en...


... sommar vid brasan...

... låter ju himla mysigt nu när jag tänker på det idag... och helt förtränger knotten som gör sådana upplevelser till en ren konst i basic överlevnad... mina grillningar brukar gå till så här... ut snabbt och släng en massa ved i min grop... hälla över bensin och tända eld... snabbt spinga inomhus och ta skydd mot de små djävlarna...

... efter ett tag så springer jag ut och slänger ett nät över elden strax inan den förvandlats till glöd... å så in igen... ut med allt käk som jag med blixtens hastighet sprider ut över nätet... å så springer jag in igen... en snabb vända ut för att vända på käket... under tiden så brukar gästerna som oftast är från staden optimistiskt ha dukat fram på mina utemöbler framför huset... kirrat sallad och sånt som hör till... jag låter dem hållas...

... hämtar det nu färdiggrillade köttet... sätter mig till bords... och väntar i några minuter...

... ser hur mina gäster ganska snabbt flippar över på knotten... viftar med sina armar... ger upp och tar tallriken med sig in i huset... besegrade av ett litet litet djur... eller ska vi säga odjur *L*.

Kanske en liten smula överdrivet... men det finns två perioder på sommaren då det fan inte går att vara ute... förr i tiden då vi söp som grisar här hemma när det var fest så fixade vi det genom att dricka mer... typ tills vi däckade av alkoholförgiftning... det funkade faktiskt... en av fördelarna med alkohol... man kan bli så full så att man inte märker eller känner någonting...

... ja det kan vara ett litet helvete att vara nykter i min trädgård en sommarkväll *L*.

Undrar om inte den bästa tiden att bo här ute på landet är nu...


... på vintern...

... det är jättevackert här just nu... och jag kan känna hur vårsolen är på väg... det blir ljusare för varje dag.
Och det finns en tid hemma hos mig precis efter att snön har smält... när vitsipporna blommat färdigt och liljekonvaljerna står i full blom som är magisk... inga knott... massor av fågelkvitter... utemöblerna framme... ja snart får jag uppleva den tiden igen...

... i mitt eget hus ute på landet... där det inte finns så mycket vardag och helg... måndag eller lördag... utan mest årstider och sånt... många skulle nog kunna kalla det för lugn och ro...

... och det kan jag känna nu... ett inre lugn för att ha någonstans att bo... det känns tryggt och väldigt behagligt... tack till fogden som fick mig att reflektera över detta faktum som jag så ofta tar för givet... fan jag har tak över huvudet... mat i kylen... ett jobb jag trivs med... mina barn pratar med mig... jag får krama mitt barnbarn... har en massa vänner... jag är drogfri... rökfri... ja jag känner mig fri... fri att leva...

Utveckling...

... är väl kanske inte riktigt rätt ord på något som är rätt invecklat.

Jag har hittat lite gamla foto på mig själv och de är ju som gjorda för att lägga i kronologisk ordning och på så sätt kunna bygga mig en historia... min egna historia... hurra... nu finns det en möjlighet att se vad det var som hände *L*... och var jag kommer ifrån... 

... förvisso hittade jag bara två bilder... och jag fattar ju inte riktigt att det skulle vara jag... men det kan bero på att bilden jag har av mig själv nuförtiden inte riktigt stämmer med det bildmaterial som jag kommit över... idag så har jag ju kommit fram till en bild som jag mer än gärna gör till min... hur jag vill vara inför mig själv... och faktiskt... hur otroligt det än kan låta så lyckas jag ibland med att tro... ja ni vet... att jag är... typ...


... stålmannen.

Vem kunde tro att stålmannen en gång var en helt vaaaaaaanlig vacker och värdefull...


... liten pojke som låg i gräset och luktade på blommorna?

Kanske var det därifrån viljan att försvara det goda härstammade från... för till skillnad från när jag fick stryk i skolan så tycker jag att jag ser rätt glad ut med blommor i handen *L*... för visst tillhör väl stålmannen det shyssta gänget... de som vill ta fast bovarna... å vara reko mot alla runt omkring...

... och här blir jag faktiskt också en smula förvånad när jag då hittar nästa bild på mig... på den har jag hunnit bli några år äldre... men kan inte låta bli att bli en aning fundersam med tanke på att jag ju nu vill tro mig vara stålmannen... bovarnas fiende... fick ju liksom för mig att han på något sätt samarbetade med typ polisen å sånt... och förvisso är det en polis som har tagit nästa bild... men om vi var kompisar vid detta tillfället vet jag inte...


... tycker allt att jag har en lite småsur min faktiskt.

Jaja... det är mycket jag inte förstår... men visst måste det väl finnas en förklaring... till min invecklade utveckling... för att kunna bli... ja just det... typ...


... stålmannen...

Ett barnbyte...

... har jag gjort idag.

Ja nu är det inte riktigt så hemskt som det låter... jag har inte bytt bort mina barn... nä bara skiftat... från en kille i de sena tonåren till en tjej som inte har nått fram till tonåren... än... å det är skillnad... en sak man kan märka det på är fingrarna... det är enkelt... kolla själva...


... kanske inte så enkelt att se på denna bilden...

... men om ni får jämföra med nästa bild tror jag att ni kan lista ut vilka fingrar som tillhör en kille i de övre tonåren... ni har 50% chans att gissa rätt... här har vi bild nr:2...


... en klassiker.

Behöver jag säga att kortspelet som spelades var mulle och att pappa är en rackare på just det spelet... om jag får säga det själv... just idag så "råkade" janne vinna... men det har jag med all säkerhet lyckats förtränga innan jag träffar honom nästa gång så att jag kan se honom rakt in i ögonen och helt förneka att han vann... förstår faktiskt inte riktigt vad det är jag håller på att skriva om här... svammel, svammel...

... jaja... jag kommer inte ihåg vem som vann idag... så jag tar för givet att det väl måste ha varit jag då...

Rökfri...

... är jag fortfarande... ja jävlar.

Tänker faktiskt inte sååååå himla mycket på det längre... eller rättare sagt det är en väldig skillnad på hur mycket av min energi som jag lägger ner på att vara rökfri idag om jag jämför med för bara några veckor sedan... visst det kommer över mig lite då och då... röksuget... och det är väl inte så mycket mer med det...

... jag är ju trots allt bara en rökfri...


... rökare.

Och då är det ju rätt naturligt att bli lite röksugen mellan varven... inget att hänga upp sig så mycket på och faktiskt något som jag är tacksam för... ja ni läste rätt... jag är tacksam över att jag kan få dessa sug...

... det var så himla länge sedan jag hade några sug innan jag blev rökfri... och jag är ju som bekant alkolist och narkoman också... och det innebär ju att jag får drogsug även om jag inte knarkar och super längre... vilket jag naturligtvis också haft... men fan... det var skitlänge sedan jag hade ett drogsug... vi pratar faktiskt om flera år... och det kan ju vara lite farligt för mig om jag inte är på min vakt... kan få för mig att jag är frisk eller nåt *L*... att jag inte är narkoman och alkolist längre *L*.

Därför är mina röksug konstigt nog något som jag välkomnar... inte så att jag tycker att det är skönt eller så... nä... mer som en påminelse om att jag faktiskt är en rökfri rökare som själv väljer om jag vill röka eller inte...

... å det är häftigt att kunna välja... det får mig att känna mig... inte bara rökfri... eller drogfri... utan...


... bara helt jävla fri...

Och ni ska veta att det är precis det som jag sökt efter i hela mitt liv... valet som får mig att känna... 

... friheten... på riktigt...

Kärlek...

... är väl själva grejen med ALLA hjärtans dag.

Och jag ska åka in till den stora staden för att ta del av en massa kärlek idag... för det är nämligen ett talatmöte i min hemstad ikväll... och när jag träffar mina vänner i vår gemenslkap så handlar det väääääääldigt mycket om kärlek *L*...

... tog lite bilder från vår lokal igår när jag var på möte... det målas ju alltid en tavla på vårt sommarkonvent som sitter i vår lokal resten av året... och det är så häftigt att sitta å kolla på den tycker jag... det är inte en enskild konstnärs verk... nä vi gör dessa...

 
...tavlor tillsammans...

... och om jag får ge ett omdömme så tycker jag att de bara blir...


... bättre och bättre för varje år.

Och när jag sitter och tittar på dessa tavlor så handlar de nog faktiskt allra mest om kärlek... det blir liksom lite... alla hjärtans dag... typ... varje dag *L*.

I morse så satt jag och funderade lite över det här med alla hjärtans dag... var lite osäker på om det var en dag för alla som liksom hade en älskling redan... och då kom ju den andra tanken direkt... hua så jobbigt det måste vara för de som är ensamma då... som inte har någon att ge godishjärtan eller vad det nu kan vara...

... å så tänkte jag vidare lite till... för det slog ju mig att jag också är singel nu ju... glömde liksom bort det *L*... för jag är ju inte ett endaste dugg ensam... jag har hur mycket kärlek som helst i mitt liv... så jag upplever inte alla hjärtans dag ett endaste dugg negativt... och jag funderade vidare lite till... på kärleken...

... hur stor den egentligen är... att den kan visa sig på hur många sätt som helst... och att det verkligen inte "bara" handlar om tvåsamhet det här med ALLA hjärtans dag... inte för mig iallafall...

... nä för mig handlar alla hjärtans dag om... kärlek...

Friskvård...

... är dagens tema.

Fylld av energi av det vackra vädret så förvandlades då en typisk soffliggare som mig till värsta friskisen... nu när bilen då är inlämmnad till bildoktorn så var det ju dax att ta hand om mig själv... fysisk vård stod på schemat idag... och det hade faktiskt inte ett endaste dugg att göra med att min bil pajade igår... nä det här var bestämt sedan länge... eller okej då... sen i måndags...

En promenad på...


... stranden i Tylösand... och jag säger bara... wooow...

... det var kallt... och helt jävla underbart.

Satt kvar här på jobbet efteråt... skulle ju iväg och föreläsa ikväll... trodde jag... av en slump så fick jag för mig att ringa till snubben som beställt föreläsningen för att kolla en pryl... och får reda på att jag är ute i god tid... jättegod tid... typ en månad före jag ska vara där... hupp...

... så ikväll blir det förhoppningsvis kinakäk efter mötet... det får också gå under friskvårdstemat... å vet ni... igår så sprang jag uppför trappan till VågaVa i Ljungby... två våningar... och jag dog inte... fick inte akut hjärtklappning... nä jag blev inte ens andfådd... wooow...

... jag håller nog fan på att bli...


... stålmannen på riktigt...

... med superluktsinne och förmåga att gå i trappor utan att trilla ihop av utmattning... vi snackar riktiga sidovinster nu... jag har nog fått mer än bara flimmerhår av mitt... göra något annat än peta i mig nikotinexperiment... fan vi snackar friskvård på riktigt... herregud vad är det som händer med mig?????

Så vackert...

... det var att vakna idag.

Sitter med en kopp kaffe och tittar ut genom mitt...

 
...köksfönster...

... och jag önskar att det fanns en kamera som hade kunnat göra den upplevelsen rättvisa... men vissa saker måste upplevas... som det här med lukterna... eller kanske skulle jag kunna klara mig utan vissa av dessa... lukter...

... kommer på mig själv att gå omkring och "sniffa" lite överallt här hemma... nyss kände jag en väääääääldig skum lukt... och jag lyckades till slut lokalisera den... trodde först att det var en död mus eller nåt... men nä det visade sig vara...


... kaffesumpfiltret.

Har detta verkligen stått här och luktat apa i flera år utan att jag märkt det?

Jaja... det är kanske inte alla upplevelser som jag kan njuta av... men att sitta i mitt köksfönster och känna solens strålar värma på min kind nu när jag skriver detta är ljuvligt... och nysnö är vackert... det är med ett leende som jag strax ska möta mina vänner som kommer upp och hämtar mig idag... vissa dagar är det lättare än andra att sätta på sig de positiva linserna... detta är en sådan dag *L*... 

Katastrof...

... var min första tanke...

Och det handlade inte om att jag sumpade min...


... mullesexa som jag fick på given...

... nä... det var värre än så... det handlade om min...


... bil.

Inte att den behövdes tvättas... nä även om det är en historia för sig... ja herregud... ni som följer min blogg vet ju att jag tvättade bilen för inte så länge sedan... helt meningslöst får jag tyvärr lov att säga... den var fan smutsig redan efter att jag kört hem den från tvätten... varför tvättar folk sina bilar?

Nä jag fattar inte det... för om man får för sig att köra med dem så blir de ju smutsiga igen... å om man inte kör med sin bil vad ska man då ha den till?

Nä det var inte det att den var smutsig som fick mig att tänka katastroftankar idag... och det var inga hittepåtankar heller... nä det var faktiskt verkligheten för mig och min bil idag... katastrofen var faktiskt ett faktum...

... på väg hem från Ljungby idag så la min bil av... poff... död... kaputt... bara så där... ingen förvarning ingenting... bara poff... död... jag insåg direkt att det var allvarligt... mycket allvarligt.

Jag hade helt plötsligt ingen bil... en katastrof eftersom jag minst sagt är beroende av min bil.

Vad som hände sedan är helt fantastiskt... Det tog inte ens en minut innan det stannade en bil... en för mig helt okänd kille visade mig med all tydlighet att vår värld är befolkad av människor som bryr sig och sträcker ut en hand till någon som behöver hjälp... ett tecken för att få mig att förstå att jag kan vara den personen en annan dag... och hur mycket det kan betyda...

... nu hade jag mina vänner på väg hem bakom mig... så jag tackade för erbjudandet men förklarade att jag klarade mig ändå... något som jag höll på att sumpa... leffes telefon var avstängd och jag lyckades missa honom när han svissade förbi mig när jag stod lutad över bilen för att se vad det var för fel... tack och lov så fanns det en kille i bilen som hann se mig... leffe vände och bogserade mig till bildoktorn jag brukar använda mig av... han tittade på bilen... och konstaterade att kamkedjan var trasig... och att det med all säkerhet skulle bli dyrt...

... jaja jag behöver min bil... och nu är den hos doktorn som kan fixa sånt som inte jag kan... rätt ställe för bilen helt enkelt...

Och jag fick skjuts hem... och jag hann fan knappt komma in genom dörren innan telefonen ringde... en god vän till mig... han fick höra om hur det stod till och utan att tveka en enda sekund så lånade han ut sin bil åt mig... efter ytterligare en kvart så ringer min jobbis och så bestämmer vi att han kommer och hämtar mig i morgon...

... wooow... det har knappt gått två timmar sen jag stod vid vägkanten med massa kilo plåt och järn... och nu så känner jag bara glädje... lite fattigare materiellt... men med en känsla av hur rik jag är på vänner och tacksam över hur otroligt lyckligt lottad jag är... 

... så länge jag följer denna vägen har jag ingenting att vara rädd för...

Att lämna över...

... pratade vi om idag... min sponsor och jag.

Jag är övertygad om att livet har en plan för mig också... har bara lite svårt för att lämna över kontrollen och släppa taget om vissa prylar... vill ju så gärna ha koll på typ... allt *L*.

Hehe... ja kontrollbehovet... helt jävla sinnessjukt när jag tänker efter.

Är det någon som någonsin upplevt en annan känsla än kontrollförlust när man praktiserat sitt kontrollbehov?

trumtrumtrumtrum...

... trumtrumtrumtrumtrumtrumtrum...

Mmmm... så är det... som en trumvirvel på cirkus... om lite drygt en timme så kan de dyka upp... fogden... visst låter det lite som... trumtrumtrumtrumtrumtrum... FOGDEN!!!!!!

Inget är som väntans tider har jag hört... nja... vet väl inte riktigt om jag håller med... eller så kanske det är jag som inte riktigt fattar... att jag liksom hade för mig att det skulle ligga en positiv underton i det påståendet... kan lugnt säga att det gäller inte när man väntar på fogden... nä vill nog helst att det redan ska vara klart...

... men jag sitter inte bara på rumpan och väntar... nänä... jag har varit på långpromenad... hela vägen bort till min...


... brevlåda.

Och det är en bit att gå faktiskt... jag har en liten kortare runda jag tar ibland och det är promenaden till min soptunna... på vägen hem från brevlådan tog jag lite kort på dagen idag... det är vackert här hemma hos mig idag... och en sån här dag då fogden ska komma på besök så blir jag lite nostalgisk... har ju bott här i en herrans massa år...


... och vill nog allt bo kvar i mitt hus...

... ja det är väl konstigt att det är först när man riskerar att mista något som man inser hur mycket det betyder för en... och det gäller ju inte bara fysiska prylar... det vet ju alla som separerat från någon hur det kan kännas... hur mycket det är som vi tar för givet och inte ägnar en tanke i vanliga fall... våra vänner, barn, familjer... ja ni fattar... alla nära och kära som jag tar för givet allt för ofta...

... det kanske är idag som jag fattar det här med "alla hjärtans dag" på riktigt... just nu när jag sitter här å... trumtrumtrumtrumtrumtrumtrum,trumtrum... väntar på fogden...

Och plötsligt så händer det...

... även mig då *L*.

Äntligen... å visst är det helt flippat... denna dagen är ju då en riktig "skitdag" egentligen... jag går här hemma och väntar på att fogden ska ge mig sin dom... låter ju inte som en direkt höjdardag va?

Men nu ska ni höra vad denna dagen gett mig... jag gick ju här hemma och tyckte att allt var rätt jobbigt... blev liksom blyg och ville helst inte prata med någon... och hamnade i "dåligt sällskap" ensam med mig själv... tack å lov så har jag ju leffe att ringa till sådana här dagar... visserligen så drar jag ju på det så länge jag kan... men till slut kunde jag då bryta min bubbla och ringa... och vet ni vad... jag fick också ett samtal av en vän som brydde sig... vilken gåva att ha vänner... tack underbara människa... det betydde mycket för mig.

Jag fixade och trixade vidare med lite med några prylar här hemma och hann även med en runda in till byn där jag bor... på vägen hem passerade jag brevlådan och där låg det...


... brevet jag väntat på... läääääänge...

... jag har fått tid på Specialisttandvården för en undersökning... äntligen... min tandläkare skickade en remiss för hur länge sedan som helst... och detta är verkligen något jag längtar efter... att få fixa mina tänder... det har tagit hur många år som helst att komma så här långt...

... och det första jag ska göra direkt imorgon är att ringa till dem och säga att jag inte kan komma... helt sanslöst men sant... jag är alltså tvingad att tacka nej till den föreslagna tiden... för jag har förhinder den dagen... är upptagen med en föreläsning i Stockholm som redan är bokad och klar... så nu när jag då äntligen har fått en tid så kan jag inte komma... men fan...

... jag känner hopp... hopp om att få ett leende som jag gillar... woooow... det är stort för mig...

Jag är i dåligt sällskap...

... för jag är ensam hemma.

Och idag är det ett dåligt sällskap... för vääääääldigt snabbt så hade jag inte lust med någonting... trivdes inte alls med mig själv idag... tror mig veta vad det beror på... att det under denna totala intelustmednågontingkänsla... finns en smula oro som jag inte vill känna på...

... imorgon kommer ju fogden...


... å ska kolla om man kan sälja mitt hus...

... jag har ingen aning om hur detta kommer att gå... och jag har faktiskt inte varit speciellt orolig heller den senaste tiden... nä jag har tänkt som så här...

... jag är 51 år gammal (eller ung välj själva *L*)... sitter just nu och skriver på min blogg... jag är mätt... har tak över huvudet (än så länge iallafall)... ett jobb jag trivs med... vänner jag gillar och som gillar mig... jag är drogfri... rökfri... och har det egentligen så himla rackarns bra... förutom att jag är en smula orolig då... orolig för hur det ska gå efter att fogden har varit här...

... det är inte första gången jag är orolig... det har faktiskt hänt förut *L*... massa gånger så klart... jag kan dra mig till minnes de gångerna då jag har separerat t.ex... att skiljas har för mig ofta skapat katastroftankar... det har liksom känts som om livet är slut... att jag lika gärna kan lägga mig ner och dö...

... å jag kan ju bara le åt det... för inte fan dog jag... nä tvärtom... mitt liv blev bara bättre... och så har det varit sen den där dagen då jag la ner drogerna... det har bara blivit bättre... å bättre... å bättre... hela tiden...

... det har funnits stunder i min drogfrihet då det varit riktigt tufft... men jag är fortfarande drogfri... och har det bättre än jag någonsin har haft det... i alla... precis alla mina angelägenheter...

... nä att jag inte gillar mitt eget sällskap just nu beror på att det finns någonting i mig som vill ha kontroll... och det har jag inte... jag har ingen aning om vad som kommer att hända... och det gör mig orolig... fast jag vet att det kommer att bli bra... så är känslan... oro...

... och vet ni vad... jag gillar inte den känslan... nä... den får mig att tänka skeva tankar... å skeva tankar... det är inget att ha...

Guds gåva till kvinnorna...

... trodde jag på fullt allvar att jag var... länge.

Jo det är faktiskt sant och egentligen kanske inget jag vill skriva om här *L*... men fan det är en rätt rolig story faktiskt... som handlar om att jag har en förmåga att bygga min egen verklighet... en verklighet som ofta inte har någonting med verkligheten att göra *L*... eller???

Det var inte på det sättet att jag behöll denna upptäckt för mig själv heller... nä när jag väl insåg att jag var guds gåva till kvinnorna så berättade jag det naturligtvis för alla... även de som inte ville höra det... ett av dessa tillfälle var när jag skulle tala på ett konvent i Göteborg... på öppningsmötet... det gäller att välja sina tillfälle när man ska göra reklam för sig själv... detta mötet var fullspäckat... tror att det handlade om upp emot 900 personer... jag inledde mötet med att tala om att jag var Guds gåva till kvinnorna...

... det blev rätt tyst...

... men den historien kanske ändå bleknar mot när jag skulle fira att jag varit drogfri i 9 månader... jag å min polare åkte på ett möte i Örkeljunga där det vid den tidpunkten även låg ett behandlingshem för unga killar... dessa killar satt på mötet och hörde mig berätta om att jag äntligen hade hittat Gud... å att Gud var... jag...

... då blev det också rätt tyst...

Idag så tror jag inte längre att det är jag som är Gud... men... Guds gåva till kvinnorna... nja... vill minnas att det faktiskt var några tjejer som blev lite nyfikna efter mötet i Göteborg... å va fan...

... i krig och kärlek är allt tillåtet...

Att Älska...

... alla är svårt.

Ja det kanske inte ens är möjligt... jag vet inte... verkar ju nästan snudd på omänskligt att lyckas med det... undrar hur det hade varit *L*?

Jag tror att det skrämt bort de flesta andra människor... att såååååå mycket kärlek gjort de flesta människor rädda... och att man om man lyckats med att komma så långt att man fixade att älska alla blev väldigt ensam på kuppen... men mitt mål är inte att älska alla... nä det är att våga älska några få... fullt ut... jag vet att jag kan... det har mina barn lärt mig... och jag har lyckats med att släppa in ett fåtal rätt nära mitt hjärta... inte hela vägen ännu... men så långt har ju inte ens jag själv kommit... än *L*.

Att älska är stort... kanske det största som finns.

Undrar om jag någonsin når mitt mål... att våga ta chansen fullt ut och uppleva hur det känns att älska någon helt naket... öppna mitt hjärta på full gavel och släppa in kärleken...

... ja det är sånt som jag kan gå och fundera på när jag ska slänga soporna... vilket var en väldigt trevlig promenad idag... det hade snöat i natt och det är vackert...


... med snön tycker jag...

... kanske är det just det vackra som får mig att tänka på kärlek... jag älskar vackert... å kärlek är vackert...

Förändringar...

... är enligt mig ofta resultatet av ett accepterande av ett faktum.

Låt mig förklara vad jag menar... jag knarkade och söp i en herrans massa år... hade definitivt inte förmågan att se sanningen om mig själv... jag kunde inte acceptera verkligheten som den såg ut... av olika anledningar... till en början för att jag helt enkelt gillade drogerna... lite senare för att jag hade utvecklat mer eller mindre invecklade strategier som gjorde mig till ett offer... att vara offer är vääääääääldigt bekvämt... då slipper jag ta ansvar... det är liksom alltid någon annans fel... tjejens, chefens, grannens, polisens, vädrets, bilens, hundens, kattens, mammas, polarnas, jobbarkompisens, TV-hallåans, busschafförens, politikernas (ja jisses vilka politiska lösningar jag låg inne med *L*)... ja ni hajar... det kryllar av idioter i en aktiv missbrukares liv... och det finns till slut ingen, absolut ingen som fattar någonting... det är tufft att leva i vad vi brukar kalla för förnekelse *L*...
 
... och väldigt enkelt att ändra på... det handlar bara om att acceptera verkligheten... den 10 maj 1998 accepterade jag att jag var alkolist och narkoman... direkt förändrade min verklighet radikalt... jag blev drogfri...

... och det i sin tur skapade en hel kedja av händelser... och jag tycker att det är rätt flippat att tänka på... för egentligen gjorde jag ju ingenting mer än erkände verkligheten som den såg ut... gav mig själv en möjlighet att ta en liten smula ansvar... i detta fallet helt enkelt genom att göra ingenting... eller egentligen allting utom att peta i mig droger i någon form *L*...

Men fortfarande så har jag ett inbyggt motstånd till förändringar... skjuter gärna upp grejer å så... ta det här med...


... disken som har vuxit i några dagar nu...

... jag kunde inte längre stoppa huvudet i sanden... jag accepterade verkligheten... jag behövde helt enkelt diska... sagt å gjort... jippi... jag gick till handling... vilket i sig inte förbrukade en hundradel så mycket energi som att förhandla bort disken redan gjort för mig... men jag är ändå lite förundrad över resultatet... som blev...  


... ny disk...

... och då kan man ju fråga sig om det var värt besväret... och mitt svar på den frågan är... trumtrumtrumtrumtrumtrumtrumtrum... JA!!!!!

Det kanske inte ser ut som om jag gjort en förändring när man tittar på utsidan... men känslan av att jag tagit mitt ansvar och gjort mitt bästa tog bort massor av min rastlöshet och gav mig ett inre lugn... å det är fan inga dåliga grejer *L*...

... såg att jag hade lite dåligt med rena kläder att ta på mig... accepterade detta faktum... fyllde min tvättmaskin som nu brummar lite i bakgrunden... woow... så enkelt...

Här och nu...

... är allting perfekt...

... och perfekt har det alltid har varit och perfekt kommer det alltid att vara... det glömmer jag ibland... oftast när jag oroar mig för saker som inte hänt än eller hänfaller mig åt en gammal favorithobby... katastrof-tankarna... ni vet de där tankarna som kommer och hälsar på vid vissa tillfälle... som t.e.x. när jag sitter och lyssnar på hur motorerna varvas upp när det är dax för...


... take off...

... är det bara jag som alltid tycker att motorerna låter lite konstigt och hör underliga skramlande ljud... eller tänker på hur jag ska sitta när vi störtar för att överleva... det är ingen tanke som har så mycket med verkligheten att göra... det fattar mitt förstånd... jag VET att det är väldigt säkert att flyga... 

... men detta är ett typiskt tillfälle för mina katastroftankar att komma och hälsa på... och det behöver inte handla om katastrofer heller... nänä... har någon mer än jag slagits av tanken att det liksom känna att man har en kråka i näsan som hänger och dinglar lite under näsan... när man sitter bland en massa människor man inte känner... det kan vara på ett...


... tåg eller liknande ställe...

... där jag inte har någon som helst lust att stoppa in en av mina fingrar i näsan för att känna efter... men tanken slår rot... det börjar klia i näsan... och jag får kämpa för att inte aggera på den känslan... efter ett tag känns det som om ALLA stirrar på mig... eller rättare sagt på min inbillade jättekråka som jag tror hänger under min näsa *L*...

Konstigt nog så har jag inte tid med katastroftankar när det verkligen kan hända något... som igår när jag körde bil sent på kvällen...


... i tjock dimma...

... för det är ju farligt på riktigt... jag såg fan nästan ingenting... var stressad för att jag hade en tid att passa... Chansade lite i min körning... och detta var helt klart den farligaste ettappen på min resa hem från Norge... men då var jag fan inte rädd... det fanns inte tid för katastroftankar... nä då var jag bara förbannad för att jag inte såg något när jag körde bil... något som mitt förstånd fattar är rätt viktigt när man kör... att se alltså *L*...

... men om jag ska titta lite på situationen så var denna bilfärden verkligen en upplevelse av här och nu... jag var tvungen att koncentrera mig så mycket att jag inte hade tid till då och sen... och det är ju där mina katastroftankar bor... i dåtiden och framtiden... d.v.s. i mina fantasier.

... Fogden kommer på besök om några dagar... det kan dra igång kraftiga katastroftankar i mig... jag gör mitt bästa för att ha kontakt med mitt förstånd... mitt förstånd som fattar att jag överlevt en hel del grejer som jag inte trodde att jag skulle kunna klara av i mitt liv... oftast så har mina seperationer varit svårast... de har en förmåga att kunna trolla fram katastroftankar väldigt snabbt... och kanske är det därifrån dessa tankar kommer...

... att jag är rädd för att mista något välbekant och är rädd för förändringarna... och det är då jag har nytta av min ramsa...

"Allting är perfekt... har alltid varit perfekt... och kommer alltid att vara perfekt"...

... just nu sitter jag här och skriver... mitt liv är bättre än vad jag någonsin vågat drömma om... trots allt eller är det kanske tack vare allt som hänt mig... när jag ser vad jag har här och nu så fattar jag att jag inte har någonting att vara rädd för...

... inte ens min rökfrihet *L*...

Äntligen...

... så fick jag då tillgång till min dator.

Vilket elände att vara en resande reporter och blogga från en telefon... att jag inte fick krupp är ett smärre mirakel... här händer det liksom grejer som får mig att känna mig som typ en "riktig" reporter... i händelsernas centrum... ja nästan som en krigskorre *L*.

Det handlar om rafflade inställningar av flyg i sista sekunderna... en otroligt spännande jakt på en plats på sista båten... nerisade flygplan... blixtrande hala landningsbanor... ja vi snackar dramatik på hög nivå här.

Naturligtvis så gjorde jag under tiden allt detta hände mina väldigt tappra försök att delge mina läsare händelserna direkt... på plats... här och nu i verkligheten...

... nu är det ju för sent... nyheterna är gamla historier och en ny dag har sett ljuset komma och gå... och jag börjar förstå att dessa reportrar som rappoterar direkt från verkligheten är begåvade... själv hade jag vissa svårigheter bara med att förverkliga denna helt sanslöst vackra naturupplevelse... nysnö... ja som upplagt för en kanonbild... men ja ni ser själva...


... priset för årets bild kommer jag nog inte att få...

... Men jag kan lugnt säga att min vistelse här uppe i Norge är en upplevelse som jag uppskattar med hela mitt hjärta... jättetrevliga människor (och det skriver jag inte bara så där fall i fall någon skulle läsa denna bloggen *L*) och mycket att snacka om... inte alltid så lätt eftersom jag har svårt att förstå vad som sägs ibland... dialekten här är väldigt svår för mig att förstå... men jag märker redan att det går bättre och bättre... tror jag iallafall *L*... kan ju inte vara riktigt säker eftersom jag ju inte riktigt förstår *L*.

Jag är ju här och...


... föreläser...
 
... och det är ju bra att jag blir förstådd... nästan viktigare än att jag förstår faktiskt *L*.

Ja det här var en rapport från min vanliga dator... en rapport från ett...
 

sagoligt vackert... vinterlandskap i Norge.

Ja det är verkligen häftigt att få vara med i livet på livets villkor... träffa underbara människor... andas frisk luft... och få lov att känna sig vacker och värdefull en dag till... rökfri... drogfri... ja så jävla fri...


försöker igen...

... att nå ut i världen...

... har gjort några tappra försök att skicka meddelande till yttervärlden men misslyckats gång på gång...

... skam den som ger sig...
 
... mörkret har lättat och jag kan nu se var jag befinner mig... ett fantastiskt landskap öppnar sig här inne i en fjord i norge...

... det var ju meningen att jag skulle nått mitt mål redan igår men inställda flyg... nerisade vingar och en massa väder gjorde att jag missade sista båten och fick tillbringa natten i stavanger... tack å lov så slapp jag bli uteliggare vilket var skönt att slippa en snöig kall natt...

å en norsk...

... å så bellman... ja så känns det nästan... jag förklarar senare... ... nu ska jag checka in...

en dansk...

... liten hälsning från kastrup. vet tyvärr inte hur jag får in bilder när jag bloggar från min mobil... annars så hade jag fan tagit ett kort på en grej som jag slipper idag... ... rökrummet på flygplatsen... ... jag är här flera timmar för tidigt för att kunna njuta ordentligt av att... slippa... gå in dit... ... men helt ärligt så skulle jag vilja ta ett kort innifrån detta helt sanslöst vidriga rum... det borde faktiskt vara förbjudet att behandla rökare så... ... er reporter i verkligheten hoppas kunna lämna en rapport från ett annat grannland inom kort... till dess... glöm inte halsduken...

Hasch...

... är en väldigt slug drog tycker jag.

Var iväg och snackade idag på en skola idag... det handlade mycket om...

 
hasch och marijuana...

... å det är flippat att det liksom inte har hänt någonting på den fronten på alla dessa år som jag har varit drogfri... eller nu får jag kanske förklara mig lite... det har ju hänt prylar också... utvecklingen har faktiskt tagit fram grejer som får de plantor jag sysslade med att liknas vid rent skräp om vi pratar om att vilja bli påtänd...

... nä det som jag tänker på är argumenten för att försvara sitt eget missbruk av hasch och marijuana... där har det inte hänt någonting... inte ett smack faktiskt... samma som jag själv använde... hasch kontra alkohol... grönsaksgrejen (att det är naturligt och därför absolut inte kan vara skadligt eftersom det är en växt)... ja ni hajar... alla de där vanliga argumenten...

... för att legalisera ett vansinne som enbart gör dess användare mer eller mindre...


... dum i huvudet...

... för finns det något annat pucko som kan komma på tanken att försvara en drog genom att jämföra den med en annan drog... som tror att det finns människor som tror att alkohol är nyttigt bara för att det är legalt... varför jämför ingen med ett dogfritt allternativ... som att få välja mellan att röka på och vara


kärleks... full...

...istället för att bara få välja mellan att röka på och vara...


... bara... full...

Jag erkänner...

... det är fräckt med...

... flimmerhår... och jag är skitstolt över att jag faktiskt har fått hår i halsen (eller var nu dessa flimmerhår sitter)... och faktiskt... att jag lyckats med att hålla mig rökfri i 1 månad... 1 dag... och snart 22 timmar är grymt stort för mig... såklart.

Hallå... jag har rökt varje dag sedan jag var 11 år gammal... varje dag... aldrig någonsin slutat röka... kanske av rädsla för att misslyckas... det spelar ingen roll... detta är mitt första seriösa försök att vara rökfri... och det kanske allra största är att jag vågat ta emot hjälp och stöd... tack Elvira... du har varit ovärderlig... och att göra något sånt här utan att envist göra på mitt sätt... ensam... ja det är vääääääääldigt stort...

... så tacka fan att jag gillar mina flimmerhår... och att berätta för alla jag träffar hur "besvärligt" det är med dessa hår *L*... lite lättare än att berätta för alla att jag fortfarande är rökfri... fast det egentligen är det jag säger *L* ... å så är det ju det här med hår...

... det låter ju som om jag inte gillar hår... å helt ärligt så vill jag faktiskt inte vakna upp en dag med en hårig rygg... men mitt problem som har följt mig i hela mitt liv är avsaknaden av hår... haja hur hemskt det var att inte ha hår på snoppen när man har börjat gymnasiet... ett gigantiskt trauma för mig... jag lovar... det var fan hemskt...

... å att aldrig lyckas få till en häftig mustach eller ett fräckt helskägg var något som jag inte heller tyckte om under några år... ville ju så gärna se lite äldre ut i några år... fatta att jag fick visa legg på bolaget på min 30-års dag...

... nu har jag inte dessa problem längre... de har vuxit bort *L*... nä nu är det istället en växande flint som kan bekymra mig... inte så ofta eftersom jag ju inte ser den *L*... å det man inte ser... det finns ju inte...

Bildbeviset...

... har jag i min ägo nu.

Det finns hur mycket som helst dokumenterat om hur skadligt det är att röka... få är undersökningarna om rökfrihetens faror... fråga dig själv vilka risker du känner till som har med rökfrihet att göra...

... ja jag tänkte väl det... det blev allt lite tomt mellan öronen nu va?

Att rökning dödar och sådant kan vi läsa på tobakspaketen... vilket egentligen är något som jag om jag funderar ett tag faktiskt har lite synpunkter om... att det finns fler saker som faktiskt är dödliga...

... livet i sig är ju en rätt dödlig historia... jag känner inte någon som levt ett helt liv utan att dö.

Nu spårade jag visst ut en smula igen... något som jag också kan skylla på rökfriheten... jag har blivit betydligt mer förvirrad och dampig sen jag började mitt rökfria liv... men den verkliga påtagliga skadan som jag fått av min rökfrihet har jag nu då lyckats fånga på bild... efter en kraftig hostattack visade sig de upp sig...


... flimmerhåren...

... och jag är väldigt tveksam till de uppgifter som säger att de fyller någon som helst positiv uppgift i min hals... det är inte vad jag känner i alla fall... tvärtom så får de mig att känna mig sjuk... det låter som om jag ökat min komsumtion av tobak... att jag liksom röker mer än någonsin...

... jag ska lägga mig rökfri idag också... och hade det inte varit för flimmerhåren så hade jag faktiskt kunnat påstå att det är rätt enkelt att vara rökfri idag... men... om det finns någon risk för återfall just nu... ja då stavas de... flimmerhår...

... och när ni säger ordet så ska ni tänka in er i en gammal skräckfilm... blixtar och regn... kusligt och svart... och... FLIMMERHÅR...

Trött...

... är jag idag... riktigt jävla trött.

Å det är väl okej... blir bara lite stressad av att känna mig trött... helt sinnessjukt, jag vet... för idag är en förbannat bra dag för att vara trött... i alla fall för mig *L*... har liksom dagar i mitt liv som det inte alls passar mig att vara just... trött.

Och då är det ju inte så konstigt att jag blir stressad av att vara trött... för helt ärligt så har jag snart inte riktigt tid för att vara trött... jag ser i min agenda att jag kan passa å att vara trött i ungefär 14 timmar till... sen måste jag faktiskt vara lite åtminstone halvpigg... ja måndag så räcker det att vara halvpigg *L*... tisdag däremot så funkar inte det... nä då behöver jag faktiskt vara minst... ja åtminstone... allert... vilket bra ord jag hittad där *L*... ja på tisdag behöver jag vara allert... tisdag förmiddag alltså...

... för på eftermiddagen så behöver jag lite mer... då behöver jag vara allert och... engagerad... mmmmm för då ska jag stå i centrum och snacka med lite ungdomar på en skola... så då höjs min ribba en liten smula... och att känna mig som jag gör just nu... nä herregud... det går ju inte alls *L*...

å då ska vi inte snacka om hur det ä på onsdag... hua mig... då behöver jag vara riktigt på tårna... massor av nya människor i ett annat land (Norge) och på ett ställe där jag faktiskt har vääääääldiga svårigheter med dialekten... sist jag var där så tyckte jag att det var väldigt konstigt... folk stod liksom och snackade norska... ett språk som jag faktiskt förstår hyfsat... och jag hörde tydligt att de pratade norska... och fattade inte ett ord... det var nästan lite kusligt *L*... fick senare reda på att jag inte heller denna gång had drabats av en akut hjärnblödning utan att det berodde på att de pratade en dialekt jag inte förstod...

... och ska vi se hela vägen fram till på torsdag så är det dagen då jag absolut inte får vara trött... nä där är nog mitt eget krav på mig själv att jag vill vara manisk... eller åtminstonde ett snarliknande tillstånd... dock fortfarande helt drogfri såklart eftersom det liksom är själva grejen med hela resan... jag ska till ett norskt behandlingshem i egenskap av en nykter missbrukare... hade visserligen en polare från förr som jobbade på ett behandlingshem för en himla massa år sedan...

... han var inte nykter en enda sekund på sitt jobb... ingen märkte någonting... han gick på heroin... hela tiden.

Nu svävade jag iväg på ett sidospår... blir ju lätt så när jag är lite trött *L*... och visst fatta jag att jag inte kan bestämma mitt mående... men jag kan också förstå att ibland så är jag tvungen att ta fram lite extra energi... och att det är just det jag betalar priset för idag... nu när jag är lite extra trött *L*...

... har jag någon gång sagt till er som läser på min blogg att jag tycker om er... att ni betyder mycket för mig... att det är viktigt för mig att bli sedd... och accepterad precis som den jag är... så till er... vill jag ge...


... kärlek...

Jag hatar...

... mitt i mellan... det där som finns innan man vet vart man är på väg.

Med risk för att vara lite gnällig så kan jag bara inte låta bli att skriva av mig en smula av den frustration som jag kan känna... jag tycker att det är skitjobbigt att inte veta hur det blir med mitt boende... är jag på väg eller är jag hemma?

Är väl egentligen inte så rädd för förändringar... hade ett snack med min sponsor igår och det är bra för mig när jag får lite distans till mig själv... när jag förstår att vad som än händer så blir det på något underligt sätt alltid bra till slut... och jag har en viss talang för att kunna ta livet som det kommer *L*... ja faktiskt... det är jag bra på.

Men det är det här tillståndet innan förändringen sker... eller när det blir klart att det inte blir någon förändring... vilket i sig faktiskt också kan kännas som en förändring *L*... hehe... ni fattar... ska jag stå kvar eller gå?

Å det är mycket sånt i mitt liv just nu... nu kommer det mer gnäll *L*... jag var hos tandläkaren... fick pencilin... och nu så vet inte riktigt mina tänder om det fortfarande ska göra lite ont eller om pencilinen har börjat att funka... å jag blir bara frustrerad... fan... det ska göra ont eller så ska det inte kännas alls... mittemellan gillar jag inte.

Oj vad jag gnäller idag... och det är väl samma sak här... för fan ska det vara åt helvete så ska det fan vara det ordentligt... och det räckte ju med att skriva det för att jag ser att det där var ju inte sant en enda sekund... jag har helt enkelt inte tillräckligt mycket att gnälla på för att kunna må riktigt skit över det... nä jag har det egentligen hur bra som helst... och det är kanske därför som jag gnäller... för att se att jag inte har så mycket att gnälla på... och upptäcka sanningen...

... att jag får skapa mig lyxproblem för att kunna gnälla överhuvudtaget...

... att jag som vanligt har massor av saker att känna djup äkta tacksamhet över... å att jag ibland har problem med detta... visst fattar jag att det är bra med flimmerhår... men inte fan känner jag mig så himla tacksam över det... nä istället så går jag runt och irriterar mig på att jag håller på att bli frisk...

... jag hatar... nä nu får jag ge upp... jag är fan kass på att hata... jaja det är smällar jag kan ta...