Och det handlade inte om att jag sumpade min...
... mullesexa som jag fick på given...
... nä... det var värre än så... det handlade om min...
... bil.
Inte att den behövdes tvättas... nä även om det är en historia för sig... ja herregud... ni som följer min blogg vet ju att jag tvättade bilen för inte så länge sedan... helt meningslöst får jag tyvärr lov att säga... den var fan smutsig redan efter att jag kört hem den från tvätten... varför tvättar folk sina bilar?
Nä jag fattar inte det... för om man får för sig att köra med dem så blir de ju smutsiga igen... å om man inte kör med sin bil vad ska man då ha den till?
Nä det var inte det att den var smutsig som fick mig att tänka katastroftankar idag... och det var inga hittepåtankar heller... nä det var faktiskt verkligheten för mig och min bil idag... katastrofen var faktiskt ett faktum...
... på väg hem från Ljungby idag så la min bil av... poff... död... kaputt... bara så där... ingen förvarning ingenting... bara poff... död... jag insåg direkt att det var allvarligt... mycket allvarligt.
Jag hade helt plötsligt ingen bil... en katastrof eftersom jag minst sagt är beroende av min bil.
Vad som hände sedan är helt fantastiskt... Det tog inte ens en minut innan det stannade en bil... en för mig helt okänd kille visade mig med all tydlighet att vår värld är befolkad av människor som bryr sig och sträcker ut en hand till någon som behöver hjälp... ett tecken för att få mig att förstå att jag kan vara den personen en annan dag... och hur mycket det kan betyda...
... nu hade jag mina vänner på väg hem bakom mig... så jag tackade för erbjudandet men förklarade att jag klarade mig ändå... något som jag höll på att sumpa... leffes telefon var avstängd och jag lyckades missa honom när han svissade förbi mig när jag stod lutad över bilen för att se vad det var för fel... tack och lov så fanns det en kille i bilen som hann se mig... leffe vände och bogserade mig till bildoktorn jag brukar använda mig av... han tittade på bilen... och konstaterade att kamkedjan var trasig... och att det med all säkerhet skulle bli dyrt...
... jaja jag behöver min bil... och nu är den hos doktorn som kan fixa sånt som inte jag kan... rätt ställe för bilen helt enkelt...
Och jag fick skjuts hem... och jag hann fan knappt komma in genom dörren innan telefonen ringde... en god vän till mig... han fick höra om hur det stod till och utan att tveka en enda sekund så lånade han ut sin bil åt mig... efter ytterligare en kvart så ringer min jobbis och så bestämmer vi att han kommer och hämtar mig i morgon...
... wooow... det har knappt gått två timmar sen jag stod vid vägkanten med massa kilo plåt och järn... och nu så känner jag bara glädje... lite fattigare materiellt... men med en känsla av hur rik jag är på vänner och tacksam över hur otroligt lyckligt lottad jag är...
... så länge jag följer denna vägen har jag ingenting att vara rädd för...
Tack!! Åter igen, TACK för din blogg!! Du ser, vad du ger får du tusenfalt tillbaks!! Jag älskar din blogg verkligen! Du får mig att skratta och känna kärleken vi har till varandra i gemenskapen...Den är helt enorm! Jag är nu på Malta och har varit på några möten här...Det första var på Maltesiska och jag förstod inte ett ord, men jag förväntade mig att känna KÄRLEKEN vi har...men...JAG trodde naturligtvis att jag skulle FÅ... de kramas inte här..när jag kom hem den kvällen så gick det upp för mig att jag får börja kramas, så det gjorde jag på nästa och nästa möte...jag ställde mig i dörren och bad alla om en kram när dom skulle gå...och det fick jag! Och alla var väldigt tacksamma för kramarna dom fick...Så..jag kan ju inte förvänta mig att FÅ...utan jag behöver GE hela tiden... Tacvk för att du finns, Peter!! Massa Kärlek och Ljus och Värme till dig... KRAM Gunn
skrivenP.S E såå nyfiken på det här med fogden!