... och perfekt har det alltid har varit och perfekt kommer det alltid att vara... det glömmer jag ibland... oftast när jag oroar mig för saker som inte hänt än eller hänfaller mig åt en gammal favorithobby... katastrof-tankarna... ni vet de där tankarna som kommer och hälsar på vid vissa tillfälle... som t.e.x. när jag sitter och lyssnar på hur motorerna varvas upp när det är dax för...
... take off...
... är det bara jag som alltid tycker att motorerna låter lite konstigt och hör underliga skramlande ljud... eller tänker på hur jag ska sitta när vi störtar för att överleva... det är ingen tanke som har så mycket med verkligheten att göra... det fattar mitt förstånd... jag VET att det är väldigt säkert att flyga...
... men detta är ett typiskt tillfälle för mina katastroftankar att komma och hälsa på... och det behöver inte handla om katastrofer heller... nänä... har någon mer än jag slagits av tanken att det liksom känna att man har en kråka i näsan som hänger och dinglar lite under näsan... när man sitter bland en massa människor man inte känner... det kan vara på ett...
... tåg eller liknande ställe...
... där jag inte har någon som helst lust att stoppa in en av mina fingrar i näsan för att känna efter... men tanken slår rot... det börjar klia i näsan... och jag får kämpa för att inte aggera på den känslan... efter ett tag känns det som om ALLA stirrar på mig... eller rättare sagt på min inbillade jättekråka som jag tror hänger under min näsa *L*...
Konstigt nog så har jag inte tid med katastroftankar när det verkligen kan hända något... som igår när jag körde bil sent på kvällen...
... i tjock dimma...
... för det är ju farligt på riktigt... jag såg fan nästan ingenting... var stressad för att jag hade en tid att passa... Chansade lite i min körning... och detta var helt klart den farligaste ettappen på min resa hem från Norge... men då var jag fan inte rädd... det fanns inte tid för katastroftankar... nä då var jag bara förbannad för att jag inte såg något när jag körde bil... något som mitt förstånd fattar är rätt viktigt när man kör... att se alltså *L*...
... men om jag ska titta lite på situationen så var denna bilfärden verkligen en upplevelse av här och nu... jag var tvungen att koncentrera mig så mycket att jag inte hade tid till då och sen... och det är ju där mina katastroftankar bor... i dåtiden och framtiden... d.v.s. i mina fantasier.
... Fogden kommer på besök om några dagar... det kan dra igång kraftiga katastroftankar i mig... jag gör mitt bästa för att ha kontakt med mitt förstånd... mitt förstånd som fattar att jag överlevt en hel del grejer som jag inte trodde att jag skulle kunna klara av i mitt liv... oftast så har mina seperationer varit svårast... de har en förmåga att kunna trolla fram katastroftankar väldigt snabbt... och kanske är det därifrån dessa tankar kommer...
... att jag är rädd för att mista något välbekant och är rädd för förändringarna... och det är då jag har nytta av min ramsa...
"Allting är perfekt... har alltid varit perfekt... och kommer alltid att vara perfekt"...
... just nu sitter jag här och skriver... mitt liv är bättre än vad jag någonsin vågat drömma om... trots allt eller är det kanske tack vare allt som hänt mig... när jag ser vad jag har här och nu så fattar jag att jag inte har någonting att vara rädd för...
... inte ens min rökfrihet *L*...
Men du...för min del räcker insikten om att du fotograferar dimman, samtidigt som du kör, för att få katastroftankar.. ;)
skrivenÅ rökfriheten..ja, den lär inte döda dig, utan snarare tvärt om, ge en massa extraliv..
ler
Kramisar