PETERS BLOGG

... är väl kanske inte riktigt rätt ord på något som är rätt invecklat.

Jag har hittat lite gamla foto på mig själv och de är ju som gjorda för att lägga i kronologisk ordning och på så sätt kunna bygga mig en historia... min egna historia... hurra... nu finns det en möjlighet att se vad det var som hände *L*... och var jag kommer ifrån... 

... förvisso hittade jag bara två bilder... och jag fattar ju inte riktigt att det skulle vara jag... men det kan bero på att bilden jag har av mig själv nuförtiden inte riktigt stämmer med det bildmaterial som jag kommit över... idag så har jag ju kommit fram till en bild som jag mer än gärna gör till min... hur jag vill vara inför mig själv... och faktiskt... hur otroligt det än kan låta så lyckas jag ibland med att tro... ja ni vet... att jag är... typ...


... stålmannen.

Vem kunde tro att stålmannen en gång var en helt vaaaaaaanlig vacker och värdefull...


... liten pojke som låg i gräset och luktade på blommorna?

Kanske var det därifrån viljan att försvara det goda härstammade från... för till skillnad från när jag fick stryk i skolan så tycker jag att jag ser rätt glad ut med blommor i handen *L*... för visst tillhör väl stålmannen det shyssta gänget... de som vill ta fast bovarna... å vara reko mot alla runt omkring...

... och här blir jag faktiskt också en smula förvånad när jag då hittar nästa bild på mig... på den har jag hunnit bli några år äldre... men kan inte låta bli att bli en aning fundersam med tanke på att jag ju nu vill tro mig vara stålmannen... bovarnas fiende... fick ju liksom för mig att han på något sätt samarbetade med typ polisen å sånt... och förvisso är det en polis som har tagit nästa bild... men om vi var kompisar vid detta tillfället vet jag inte...


... tycker allt att jag har en lite småsur min faktiskt.

Jaja... det är mycket jag inte förstår... men visst måste det väl finnas en förklaring... till min invecklade utveckling... för att kunna bli... ja just det... typ...


... stålmannen...