Jag var ju sååååååå jävla stolt här för ett tag sedan... stolt och nästan lite löjligt duktig kan jag känna just nu... euforisk var känslan som for genom min kropp för inte så länge sedan... och det kändes lite som om jag hittat den ultimata lösningen... att det bara var en tidsfråga innan jag blev inbjuden att sitta i morgonsofforna på TV och sprida mitt fantastiska budskap.
TV-program skulle startas och historien stod inför en stor förändring... mänskligheten hyllade denna fantastiska insikt som jag utan att tveka en sekund delade med mig i tid och otid... sen gjorde jag som jag gjort alldeles för många gånger... "glömde" bort min insikt... och den föll i glömska... eller helt ärligt det var ett jävla slit för att kunna "glömma" bort denna fantastiska insikt... massa maniska timmar framför datorn... många vääääääldigt viktiga TV-program... ja ni fattar... det är inte så jävla lätt att glömma bort ett dåligt samvete när man inte knarkar längre...
... så nu sitter jag här... misslyckad och nedtryckt av mina egna tankar om mig själv... hur ska jag kunna straffa mig på ett sätt som får mig att förstå mina tillkortakommande... ska jag kanske ta min ursprungsidé och använda mot mig själv?
Ska jag istället för att städa 15 minuter om dagen göra något annat?
Ska jag istället slå på mig själv 15 minuter om dagen?
Eller... ska jag både slå på mig själv... och städa 15 minuter om dagen?
Kanske kan jag göra båda delarna... då får jag ju faktiskt 23 timmar och 30 minuter om dagen på mig att göra annat... typ vad som helst... som att sitta framför datorn eller kolla på TV:n *L*... för jag gillar ju varken städa eller att slå på mig själv... men fan en kvart om dagen kan jag ju klara av... och om jag tar och städar 15 minuter om dagen så kan jag ju ta och strunta i att slå på mig själv just den dagen som en liten belöning *L*... och ta den tiden till att le åt de jag möter istället... å träffar jag ingen så kan jag ju alltid le åt min spegelbild... en kvart pallar jag väl *L*...
... och se... jag har redan börjat...
... bara för idag så ska jag göra mitt bästa... 15 minuter om dagen... det får räcka...
Hej min Vän !
skrivenGrattis, här står det still. Totalt. Jag orkar jobbet sen tar det slut. Jobbar på det, men det är svårt. Inte kul att komma hem med alla måste, borde mm. Det jäkligaste är att jag ändå gör allt röj, sortering, ska till tippen, ger bort, säljer, ommöblering, syr nya kuddöverdrag och gardiner i huvudet. Å jag blir så trött och så ser jag mig omkring i mitt kaos och sjunker längre ner i soffan och slår på mig själv. Opppps vilken dålig människa jag är. Å jag skäms inför mig själv sonen och vännerna men orken engagemanget att göra fint bara för mig själv lyser med sin frånvaro. Ger ju tyvärr signaler till mig själv, att jag inte är så viktig. Att jag inte är värd att ha det fint omkring mig. Jag har under par, tre år köpt nya inventarier som jag stoppat in i skåp och låder för att ta fram SEN när allt är rensat och fint. Kan inte göra lite ju, allt måste bli klart och fint samtidigt. Och vad händer då jo det blir ju färdigt, "avslutat" i mitt huvud och just klar färdig det är hemskt det ! ! Jag har haft en ursäkt i många år att förr var jag pedant på utsidan, mig själv och mitt yttre. Nu har jag och håller på att städa insidan så allt annat nästan har fått komma i andra.......sista hand. Så sorgligt ingen balans alls. Strävan och viljan att komma dithän finns men inte orken. Sen att be om hjälp med "saneringen", javisst men då måste jag ju "röja och städa" först annars får jag ju skämmas.
Kram på dig och alla andra, idag har jag fullt på agendan och det handlar inte om att göra nåt hemma idag heller.