Sååååå enkelt...
Ja jävlar... det som kan vara svårt, är att förstå, hur enkelt det egentligen är... det mesta som verkar krångligt.
Ta bara det här med förändringar... hur jobbigt kan det inte kännas innan jag gör en förändring... hur mycket kan jag inte plåga mig själv för att slippa förändras... och hur jobbigt kan det inte vara att slippa se behovet av en förändring...
... å varför är det då sååååå jobbigt för mig att stanna kvar i ett problem för att slippa göra förändringar... det kan handla om i stort sett vad som helst... t,ex problem i förhållandet... på jobbet... med droger... eller rökning... ja typ vad som helst... jag har en tendens att stanna kvar i mina problem lite längre än vad jag skulle behöva... å jag börjar att förstå varför... det är helt enkelt för enkelt att göra en förändring... jag vill gärna krångla till det lite...
... kanske för att jag inte vill verka dum inför mig själv... för det kan ju vara liiiiiiite jobbigt att se sina egna misstag och tillkortakommande... och det är ju inte utan att det finns en liten smula skamkänsla i ett faktum som jag inte riktigt vill se... ta det där med att jag är alkolist och narkoman... vilket jävla jobb jag har lagt ner i en herrans massa år för att slippa se det problemet... eller att göra om det så att det passar mig... krångla till det för att slippa se enkelheten... för en 3-åring fattar ju lösningen på det problemet... det är ju bara att strunta i att peta i sig något...
... för mig blev den förändringen möjlig genom ett accepterande... jag behövde inte göra ett endaste dugg mer än att acceptera en sanning som jag inte ville se... att jag inte fixade att peta i mig droger...
... sen var det ju skitenkelt... ett drogproblem är ett av de enklaste problemen som finns... lösningen är så självklart enkel... två små ord *L*... nej tack... å vipps... inget drogproblem längre...
... att det har blivit modernt att lösa ett drogproblem med andra droger och kalla det för medicin istället är ju naturligtvis en enda stor bluff... det behöver man ju inte vara vidare smart för att fatta... och om man fattar varför så är det väl inte så svårt att förstå heller... för det handlar inte om att man vill lösa ett drogproblem... nä det handlar ju om att man vill lösa ett problem med narkomaner... inte genom att ge dem möjligheter att bli drogfria... nä det är ju för jobbigt... då är det ju bättre att kontrollera dessa narkomaner... och det är ju hur enkelt som helst... man gör som man alltid har gjort i alla tider...
... man blir langaren... för det är så enkelt för den som håller i påsen att dressera narkomaner och att få dem att göra i stort sett vad som helst... det är den som har påsen som bestämmer... en narkoman är beredd att göra mycket för att få drogen... och jag är faktiskt förvånad över att myndigheterna inte har använt sig av denna metod tidigare... det finns mycket pengar att tjäna på det... det är verkligen ekonomiskt gångbart...
... det enda man ska akta sig för är om narkomanen får för sig att bli drogfri på riktigt... för då mister man makten över den människan... men jag skulle bli förvånad om man inte har tänkt på detta... tror inte att de som väljer att gå på subutex eller metadon behöver oroa sig vidare mycket för att deras doktor trappar ner på doseringen så länge de bara gör som deras kran (staten och läkemedelsföretaget) säger åt dem att göra... kanske kan de få en belöning i form av något att somna på till kvällen om de är riktigt lydiga och snälla... en "duktig" narkoman som inte stökar till det för "oss andra" är ju värd all "vård"... eller hur?
Personligen så tycker jag att det är för jävligt... men det är ju klart... helt uppenbart så finns det krafter som säkert undrar varför man ska göra experiment med möss när det finns massor av narkomaner att leka med?
Vilka ska vi ta sen... de hemlösa... pensionärerna... eller kanske de som röstas ut i Robinsson... å sen när vi sorterat ut alla som inte riktigt passar in så blir nog allt jättebra... det är ju sååååå enkelt...
Givetvis ska man inte "byta ut" ett beroende med något annat, men vad händer med narkomaner som har barn och tilldelats metodon och faktiskt "frisknat" till den grad att de kan fungera bättre i ett samhälle. Har jobb och får tillbaka lite av sin dignitet och kunna se sina barn i ögonen.
skrivenÄr jag helt felt ute?
Jag är ju som sagt bara en som tittar på utifrån, berätta... kan alla verkligen bli drogfria?
Och de som accepterar metadon, är de lika fast i skiten som förr?
Det är ett komplext problem med oändliga avsikter - ekonomiska såväl som praktiska (röja undan problemen).
Jag försöker förstå ditt sätt att se, du som varit där och lyckats gå vidare.
Med varma hälsningar,
F-28-80C
PS. Hur mår du? Hoppas allt är underbart!DS