PETERS BLOGG

... inför årets "VågaVa go beach".

Penslarna är framme... för även om jag inte målar några tröjor längre så finns det ju alltid ett undantag som bekräftar regeln... eller hur?

Eftersom mitt tröjmåleri hör till en svunnen tid så har jag för länge sedan slutat att måla tröjor... med ett enda undantag... och det är ett mycket begränsat antal tröjor som jag målar för sommarens projekt på Tylösand.


Vi har ju ersatt våra hjärt-ballonger med hjärtflaggor och ett fåtal matchande T-shirts.

Det ska vara enkelt att hitta oss på stranden även om det vissa soliga och varma dagar kan vara rätt mycket folk på Tylösand... leta efter kärleken så hittar ni till oss.

... läggs ner.

Kanske inte så konstigt eftersom det är en himla massa festivaler att konkurera med i vårt avlånga land... finns det någon stad kvar som inte har en egen stadsfestival?

Men jag blir lite nostalgisk när jag tänker på Hultsfredsfestivalen... jag tillhör inte den gruppen som har besökt den frekvent... men jag var är en gång... som aktiv missbrukare... med betoning på aktiv... kommer ihåg att jag lånade en gammal bil och lastade den full av tröjor och färg som jag kunde måla dessa med... en påse tjack och full tank på bilen... det var allt... inga pengar... ingen sovplats... ingenting.

Men jag har ju alltid varit en positiv snubbe... här skulle ju målas tröjor och jag förväntade mig att bli rik som ett troll på nolltid... mitt första mål var att måla ihop stålar så att jag kunde köpa biljett.

Det lyckades jag med.


Jag har målat många tröjor i mitt liv... men det är inget som gjort mig rik på pengar.

Väl inne på området så gick det väl si och så med försäljningen... kommer ihåg att jag hade med mig en mindre resväska som jag fyllt med mina tröjor... men att jag inte hade tillräckligt med droger för att få upp mitt självförtroende till en nivå där jag kunde vara en tillräckligt påträngande försäljare (som vanligt så var ju allt på den tiden en doseringsfråga)... och inte hade jag någonstans att sova vilket jag verkligen hade behövt efter att ha varit vaken i några dygn... det började bli en smula snurrigt... och det var nog fan mer tur än skicklighet som gjorde att jag fíck sålt några tröjor som betalade bensinen hem.

Den musikaliska upplevelsen minns jag ingenting av. 

... innan stranden.

Idag har jag en föreläsning i sommarvärmen... hoppas att det finns några som väljer bort solen för att istället lyssna på mig... får nog fan tyvärr erkänna att jag kanske inte hade hört till den gruppen som valt bort solen för att lyssna på en föreläsning på flera timmar... inomhus... jag kommer att tvinga med två av våra anställda så att jag inte riskerar att stå där ensam.

Annars så är det ett sista yoga-pass innan stranden som gäller idag... ett morgonpass... men till skillnad från de flesta andra "sista innan strandenprylarna" så är det tänkt att just yogan är någonting som jag ska ta med till stranden... och på daglig basis köra ett morgonpass på stranden... blir vi några stycken så lär jag inte komma undan... i flera år har denna idé legat och lurat i vassen... och nu så är det tänkt att den äntligen ska bli verklighet... så om ni inte har någon annat för er i sommar så kom ner till Tylösand och kör ett enkelt yoga-pass... vi kallar det för morgonyoga... visserligen så lär vi inte komma igång innan 10.30 - 11.00-tiden... vi ska ju sätta upp volleybollsnät... parasoll... och släpa ner massa prylar innan vi kan köra igång... men va fan... bättre en sen morgonyoga än ingen alls.


Så jätte-välkommna ner till stranden på Tylösand och starta dagen med ett yoga-pass.

... sen drar vi till Tylösand.

"VågaVa go beach" 2010 närmar sig med stormsteg... och det är ett strålande strandväder i Halmstad idag... nästan så att jag känner för att smygstarta med en dag på Tylösand... men nä... jag är inte längre en kille som behöver aggera direkt på mina känslor... jag kan ta ett steg åt sidan och tänka efter... få kontakt med mitt förstånd som säger åt mig att jag har massor av prylar att göra innan vi kör igång på stranden... möten... föreläsningar... resor... ja häcken full helt enkelt... så det viktigaste först.

Om jag inte gör alla de grejerna som jag bestämt mig för innan jag läger mig på stranden så skulle jag inte kunna ligga still en enda sekund... för det finns ju ingenting som stressar mig mer än prylarna jag borde göra men inte gjort... så denna veckan ska jag se till att min vistelse på stranden blir hur bra som helst... stressbefriad.


Nästa vecka så ligger vi under de röda hjärtflaggorna och njuter av sommaren... igen.

Och inte känner jag mig "jetlaggad" efter vår lååååånga resa igår heller... nä jag känner mig bara fulltankad av kärlek... och det ska jag säga er... det är en känsla som jag har lätt att leva med.

... över att det är slut för i år.

Som vanligt så är det lite jobbigt att åka hem efter ett midsommarkonvent... det är ju inte så konstigt... så mycket kärlek och så många människor att dela den kärleken med... tacka fan för att jag inte vill åka härifrån... kraftig seperationsångest tror jag att det kallas.

Men först så ska jag åka tillbaka till konventet efter en hotellfrukost... lyssna på avslutningsmötet och krama om alla mina fiNA vänner ännu en gång... förstå och känna hur otroligt lyckligt lottad jag är som kan uppleve denna sorgen över att sakna någonting som verkligen är värt att sakna... men det är temporärt... snart träffas många av oss igen... i Jönköping den 7 augusti... och på Fårö den 2 september... Varberg 22 oktober... ja ni förstår... mina vänner försvinner inte...

Jag kan överge NA... men NA överger aldrig mig... never alone never again.

... blir det för mig nu!


Jag ska dansa häcken av mig ikväll... för nu har ju gubben börjat komma igång.

Men först ska jag på huvudmötet... och countdown... men sen... party, party... thoho... för nu e det fest... hela natten lång... vilket drag... vilket gäng... snacka om att det blir ett sanslöst sväng...

... i landet där solen inte hinner gå ner.

Det är så jävla flippat att det inte blir mörkt om natten... så himla somrigt på nåt sätt.


Detta är utsikten från vårt hotell mitt i natten... snacka om ljusa nätter.

Annars så är allt som det brukar vara en midsommardag för mig... ja, inte som de såg ut för sådär 13-14 år sedan... tack å lov, för då var midsommardagen oftast en dag fylld av fylleångest och minnesluckor... som jag givetvis botade så fort jag någonsin kunde genom att leta upp de sista resterna av alkohol och hälla i mig till frukost... vilket sköt upp ångesten några timmar... försvann gjorde den ju inte... aldrig.

Hade jag fixat min fylla med hjälp av amfetamin så var midsommardagen bara en fortsättning på... ja jag vet inte riktigt vad... ingenting som hade med midsommar att göra iallafall... tjack är ta mig fan den tråkigaste drog som jag gått på... stela ömma käkar som aldrig skrattade... humor och amfetamin är inte bra kombination för mig... nä fy fan.

Nä midsommar för mig idag är helt annorlunda... det är faktiskt och konstigt nog först sen jag blev drogfri som festan faktiskt fortsätter på riktigt... för så är det... jag ska ner och käka frukost sen tebax till konventet och festen som ju håller på i flera dagar... midsommarafton var bara starten...


... för nu dansar vi vidare... kärleksfullt... och med oförminskad intensitet i sommarnatten.

... herregud.

Jag har absolut inget emot Leif Swärd... sanningen är att jag fram tills för fem minuter sedan inte hade en aning vem han var... Leif Swärd... men nu ville blaskan ha en undersökning om vilken svensk som hade lyckats bäst i fotbolls-VM... jag tror det var ett sätt att få oss som svenskar att vara lite bättre än danskarna... och ärligt... jag tycker att blaskan förlorade med 8 - 0... Leif Swärd är visst Englands läkare och skulle enligt blaskan då vara en repensentant för Sverige i VM... hallå nu får ni väl ändå ge er... han blev visst bara den svensk som hade lyckats näst bäst (Svennis vann)... jag fattar fortfarande inte riktigt vad han gjort för att kvalificera sig... gett Lampard en albyl kanske?


Ja herregud... här har ni honom... blaskans svenska VM-hopp... Leif Swärd.

Annars så har jag inte tänkt så mycket på fotboll idag... har liksom inte hunnit med det... istället så har jag trivts tillsammans med min tillfrisknande NA-vänner i ett underbart midsommarväder... käkat gott... skrattat mycket... fällt en och annan tår... och kännt mig väldigt. väldigt levande...


... levande och dansant... för naturligtvis har jag ju dansat traditionell midsommardans... rave.

... önskar jag er alla från ett soligt Umeå.

Det är en gåva att vakna en liten bit ovanför denna vackra stad med vetskapen om att en fet hotellfrukost står och väntar på mig några våningar ner... hotellfrukostar gillar jag... kan sitta lääääänge och bara frossa.


Vi har en shysst utsikt från vårt rum där vi bor i ett av Umeås väldigt sällsynta höghus.

Min bästa vän och kollega firar 13 års drogfri tid idag... och jag tänker väldigt tacksamma tankar till leffe just nu... för hade det inte varit för honom så hade jag inte haft massor av vänner i Umeå... och jag hade definitivt inte firat en nykter midsommar heller för den delen... för att inte tala om vilket fantastiskt liv jag har fått på alla möjliga sätt och vis... mitt liv är bättre på ALLA område... ALLA.

Nu ska jag gå och käka frukost... sen drar jag iväg till konventet... kramas... chillar... trivs... går på några möten och känner igen mig i andras delningar... ikväll är det fest... dans... och allt detta är möjligt bara för att jag struntat i en pryl... att jag valt bort en enda sak har gett mig mångfalt tillbaka... ja mer än jag någonsin hade kunnat våga drömma om faktiskt... och det enda jag behövde göra var att...

... strunta i att peta i mig den där första drogen.

Tack Leffe för att du gav bort det som du hade fått.

Danskarna?

Frågan blir lite aktuell för mig efter dagens match... det var som en svensk klassiker... ni vet från forntiden... "Japaner, japaner, japaner... överallt japaner" skanderade Sven Jerring... och vi svenskar skämdes... och idag så höll jag på Danmark... jo, jag hade lyckats komma över att det var danskarna som slog ut oss från kvalet till VM... och då får jag se den här bilden i blaskan...


... och undrar lite skadeglatt... var är danskarna?

Tack och lov så har jag ett konvent att njuta av... helt jävla underbart att vara på plats i Umeå... bland alla fiNA vänner och med möjligheter att tillfriskna på det bästa sätt som finns... tillsammans med vänner som alla vill leva ett drogfritt och meningsfyllt liv... ett liv fyll av möjligheter.

Svenskarna och Danskarna är inte med i VM längre... men tillfrisknandet behöver jag aldrig bli utslagen från... det är på livstid för de som så vill... och att tillfriskna på livstid betyder att det hela tiden kommer att bli bättre och bättre och bättre och bättre... det tar liksom aldrig slut...

... Umeå.

Uppe med tuppen (eller ännu tidigare kanske?) och nu sitter jag och väntar på min reskamrat som kommer och hämtar upp mig om några minuter... för vi är på väg till Umeå för att fira midsommar med våra fiNA vänner i den norra delen av vårt avlånga land... och det ser jag verkligen fram emot... jag missade ju förra årets sommarkonvent och det kändes fan skitskumt... det var av ekonomiska skäl... jag fick välja och valde att åka på världskonventet i Barcelona...


... och Barcelona var ju en magisk upplevelse på alla möjliga sätt och vis.

Men nu åker vi åt andra hållet... uppåt... mot ljusare tider... i den ljusa sommarnattens förlovade land... och det ser jag fram emot... big time... 120 mil i en bil... bara det en upplevelse i sig... nu kommer min kompis... måste dra... thoho... next stop Umeå...

... hör inte till vanligheter i mitt liv.

Men i morse så hände det... klockan var 09.00 innan jag slog upp mina himelsblå ögon och tog del av denna dagen... lite stressad blev jag allt fast jag gjorde mitt bästa för att ta det lugnt... jag är fan inte van vid att försova mig... kommer faktiskt inte ens ihåg när jag gjorde det sist (vilket väl i.o.f.s. kan bero på att mitt minne är rätt kort i vissa lägen)... men nu sitter jag här på jobbet och skriver i min blogg.

Idag är sista dan på jobbet innan jag drar iväg och firar midsommar uppåt landet... vi har dubbelkollat att hotellet är bokat och tidigt, tidigt i morgon bitti så bär det iväg till Umeå... jag är visserligen en kille som fixar att leva här och nu på ett sätt som gör att jag inte längtar så mycket till vad som ska hända imorgon... eller ältar vad som hände igår... men jag måste erkänna att det känns bra i min mage att inte behöva fundera över vad jag ska göra på midsommar... att ordningen är återställd efter förra årets allternativa midsommarfirande... nu är jag tillbaka i rätt hjulspår... midsommarkonvent är en tradition för mig.


Det känns tryggt att göra som jag brukar göra på midsommar... att umgås med mina vänner...
dansa hela natten och njuta av sommarnatten... underbart... ljuvligt och min verklighet.

... tänker jag inte göra... än.

Nä det får nog allt bli som vanligt... möjligtvis med lite framförhållning... typ på onsdag kväll eftersom vi ska åka tidigare än då morgonen kan kallas morgon om ni frågar mig... mitt i natten är vad jag kallar så tidigt... eller ska jag säga väldigt sent... däremot så tänker jag ta med mig alldeles för mycket kläder... som vanligt.


Jag har en GIGANTISK stor resväska som jag brukar fylla till bredden... precis som vanligt.

Visserligen så ska vi bara vara borta några dagar... men... varför ska jag plåga mig med att välja ut kläder att packa ner när jag har en väska som rymmer ALLA mina kläder... så jag tänker göra det enkelt... det är ju bara att ta med sig rubbet... såklart... för jag har lärt mig... att allt eller inget är min melodi.

... och sol.

Ja vilken underbar dag att vakna upp till... och jag ska göra mitt bästa för att det ska bli en toppendag... så nu bär det strax iväg på ett yoga-pass... den ultimata starten på en dag om ni frågar mig och om alla bitar trillar på plats så hoppas jag att vi blir några stycken som inför yoga på stranden som en extra bonus på årets "VågaVa go beach"... fatta det är mindre än två veckor kvar innan årets sommarprojekt drar igång... jag tror ta mig fan att det är 8 året i rad som vi är på Tylösand (av 9 år på stranden för första året höll vi till på Östra stranden)... woow... vi var skitnojade för att åka ner till Tylösand första året... nu för tiden så känns det lite som att åka hem... Tylösand har blivit en VågaVa-strand... fantastiskt.


Idag är en dag som jag mer än gärna hade tillbringat på stranden i Tylösand... tålamod...
... om två veckor så ligger vi där... med hjärtflaggor, parasoll och allt... i ALLA väder.

Men först ska jag iväg på ett yogapass och en liten resa till Umeå... tjoho...

... alla de där som vill prata med just dig på stan?

Ni vet... Greenpeace... Naturskyddsföreningen... för att inte tala om telefonoperatörer och alla dessa marknadsundersökningssnubbar... som söker ögonkontakt med dig... fångar din uppmärksamhet och så står du där... ler besvärat och försöker slingra dig därifrån... vilket är helt omöjligt utan att vara direkt otrevlig.

Jag får syn på dem på långt håll... gör mitt bästa för att undvika ögonkontakt... och tar sats för att springa förbi... lik förbannat så får de tag på dig... och jag förbannar alla de som gett mig en uppfostran att bemöta främligar med en trevlig attityd... detta är ett av de tillfällena där jag på fullt allvar skulle vilja kunna vara direkt otrevlig... det enda de för det mesta vill komma åt är ju för fan mina pengar... och de vill få mig att tro att jag längtar efter att ge dem allt jag äger och har... nä, tacka vet jag...


... "vanliga" tiggare som "bara" sitter och ser proffsigt eländiga ut... det känns fan ärligare.

... är det visst idag.

Eller egentligen så kanske det vore mera riktigt att säga årets ljusaste dag... för själva dygnet har ju inte blivit längre... nä det är natten som är lite kortare än vanligt... och jag funderar lite på om jag kommer att märka av att det blivit lite mörkare imorgon... eller att det inte är föränn på torsdag som jag verkligen förstår hur ljust det kan vara i vårt land... för då drar jag iväg till Umeå för att fira midsommar... i goda vänners lag.


Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira midsommar än med mina vänner i NA.

Och i Umeå är den ljusa delen av dagen ännu längre... så visst idag är årets ljusaste dag... men allt är ju relativt... för min längsta ljusaste dag den infaller iår på torsdag... och i Umeå är det inte vidare mörkt mitt i natten ens en gång... och det tycker jag är sååååå himla massa sommrigt.

... och utvisningar.

Ja det gick ju inte så himla bra för Svennis och Elfenbenskusten... och det var rätt hårda tag i matchen... utvisningar och grejer... det såg faktiskt ut som om spelarna var rätt snea på varandra... och att smockan hängde i luften... och det var inte utan att jag blev lite rörd när dommaren blåste av matchen... alla arga miner försvann och det hela slutade med ett kramkalas... mellan typ ALLA spelarna som varit med på plan... alla hårda ord var som bortblåsta och på läktarna dansade människorna... så jävla vackert.


Didier Drogba förlorade visserligen matchen men han vann mitt hjärta med sin inställning.

Det är så häftigt att se glädjen och ödmjukheten när de Afrikanska lagen lirar... det enda som stör är väl kanske Lagerbäcks sura miner och taskiga bortförklaringar när hans lag förlorar... en dålig förlorare är fan inte vackert... nä gör som Elfenbenskusten och Brasilien... ge järnet på plan och kramas efteråt... och heder åt Svennis som tog förlusten som en man utan att snacka en massa skit... respekt.

... människor runt vårt runda klot.

Så många sitter just nu och väntar på att matchen mellan Brasilien och Elfenbenskusten ska börja... 1 miljard är rätt många... men fotboll är stort... väldigt stort... vi är många som har upplevt fotbollens magi... på många olika sätt... kommer ni ihåg sommaren 1994... året då det svenska folket började bada i fontäner?


Men jag är inte riktigt så gammal att jag minns Sveriges första fotbollslandslag... 1908.

Tror ni att dessa grabbar hade en aning om hur mycket fotboll skulle komma att betyda för så himla massa människor som kollar på VM idag... och då snackar vi fortfarande "bara" om gruppspelet... hua hua... nu ska jag sätta mig framför TV:n och faktiskt inte heja på Brasilien utan nu ska jag vara så svensk det går att vara i detta VM... heja heja Svennis, Drogba och Elfenbenskusten.

... har det varit idag.

Det sista konventkommitétmötet för Gullbrannakonventet 2010 hade vi idag... en samanfattning av de erfarenheter som vi gjort under årets konvent... och en sak som vi faktiskt pratade om var hur nära det varit att det inte blivit något konvent... att det inte fanns någon som ville bli ordförande för konventet och att väldigt många tyckte att någon annan skulle göra service.

Tack och lov så kunde vi idag sitta på detta mötet och vara grymt stolta över att ha fixat ännu ett succéartat konvent... för så var det ju... konventet blev ju skitbra och de flesta av oss som hade gjort service tyckte att vi hade gjort det hur bra som helst... det var en skön känsla att ha varit delaktig helt enkelt.


Jag håller tummarna för att några servicevilliga pallar att fixa ett konvent även nästa år.

Kanske är det någon som läser detta som vill vara med och hjälpa till?

ALLA serviceposter är för tillfället lediga... nej föresten... en servicepost är redan upptagen...för inte fan släpper jag ifrån mig morgonyogan på stranden... inte en chans... men det är ju klart... egentligen så är det ju alla ni som haker på den yogan som gör service och hjälper mig att komma upp och ner på stranden för att få en bra start på dagen... vilket jag för övrigt är grymt tacksam för.

... slog till med full kraft.

Som från ingenstans så kom det över mig... röksuget... och kraften i det förvånade mig... rent fysiskt så var det som vanligt mest i magen det kändes... i magen och på något oförklarligt sätt i själva andningen... jag känner det när jag andas men det är lite svårt att förklara själva känslan... jag tror den måste upplevas.

Men jaja... mitt röksug försvann lika snabbt som det kom... och nu sitter jag här och skriver om det förgångna... om tider som varit... för nu... här och nu... är jag inte röksugen längre... och fortfarande rökfri... 1 år 5 månader 18 dagar 14 timmar och 20 minuter... thoho... världsrekord!!!!!


Jag kan ibland sakna känslan av att rulla mig en cigg... och dra in det första djupa blosset.

... och fotbolls-VM... 0 - 7.

De råder ingen som helst tvekan för mig hur den matchen slutar... för mig... att jag skulle välja bort fotbollen för att se på ett bröllop finns bara inte... jag kan helt ärligt inte förstå hur de kunde vara så dumma att gifta sig samtidigt som det pågår ett fotbolls-VM... och jag lider med det Danska kungahuset som måste (för jag kan inte tänka mig att de har något val) vara med på bröllopet samtidigt som deras landslag spelar en avgörande match mot Kamerun... stackarna... men nu för tiden kanske de har med sig en litet telefon så att de kan kolla matchen samtidigt.

Igår hörde jag någon gnälla lite över att det sparkades fotboll i TV:n... man kunde inte förstå hur det kunde vara intressant med att en massa svettiga killar som sprang och jagade en boll... och jag kan inte låta bli att fundera över varför någon kan störa sig på det... och jag tänker och jag tänker (jaja jag gör så gott jag kan med den saken iallafall *L*)... tänker på tjejer/killar som inte gillar fotboll och lever ihop med en kille/tjej som älskar fotboll... och inser det stora i att kunna glädjas över att se sin livskamrat njuta av en bra match... det är fan kärlek... på riktigt.

Jag är ingen större beundrare av kungliga bröllop... och jag lever ensam... så mitt val är ju enkelt när jag zappar på TV:n... zipp... zapp... det fick bli en fotbollsmatch till... att det är väldigt mycket bröllop på TV:n stör mig inte för en sekund... min fjärrkontroll funkar... zipp... zapp... så vart det inget bröllop på min TV längre... men även om jag inte bryr mig så himla mycket hoppas jag ändå att sagan får ett lyckligt slut... för fast jag hellre kollar på fotbollen så hoppas jag naturligtvis...


... att prinsen och prinsessan lever lyckliga i alla sina dar... och att Danmark vinner idag.

... tror ni kanske att jag lider av.

Och naurligtvis har ni rätt... jag har alltid lidit av åldersnoja (iallafall så länge jag kan minnas)... idag har jag en väldigt lindrig variant eftersom jag nu för tiden mest oroar mig för att jag är för gammal... vilket jag i.o.f.s. är övertygad om är en ganska snabbt övergående fas... om några år så är det fullt tillåtet att vara en flippad gubbe... och med flippad gubbe så menar jag verkligen... flippad... för när man har passerat en viss ålder så inbillar jag mig att jag kommer att få ett frikort som berättigar mig att bete mig i stort sett hur som helst... klä mig hur som helt... och möjligtvis bemötas med en ganska överseende inställning av min omgivning...


... för gamla gubbar får göra flippade saker... eller hur?

Nä då var det värre förr... när jag var ung... då hade jag fruktansvärda åldersnojor... jag var nämligen så himla sen i min utveckling att jag inte kunde vara med på gymnastiken när jag gick i gymnasiet... att ställa mig i duschen utan hår på picken fanns bara inte... bara tanken fick mig att rysa.

Eller när man skulle gå ut på stan och festa... det fanns inte en vakt som släppte in mig någonstans... det enda ställe i Göteborg där jag fick köpa sprit var på ett kinahak där man inte var så noga med att kolla åldern... de var faktiskt inte så noga med någonting... men vad hjälpte det när jag ändå inte kom in någonstans... vakterna trodde väl att jag var 12 år... då kunde vi fan snacka om åldersnoja för hur skoj tror ni det var?

När jag fyllde 30 år så blev jag nekad att köpa ut sprit på bolaget... jag hade ingen giltigt legimitation berättade den 18-åriga expediten för mig... jag höll på att gå i taket... ställde till ett jävla liv och krävde att få prata med hennes chef... efter mycket om och med fick jag köpa ut sprit till mitt 30-års kalas... tyvärr... för kvällen slutade med att jag stod snorfull och pissade in i grannens brevlåda... vilket bara gav mig en fruktansvärd ångest när mina kompisar skrattande berättade det för mig morgonen efter.

... är inget man kan skoja bort.

Idag så får min kollega göra den erfarenheten... undrar om han VET hur mycket det kommer att förändra hans liv... för det gör det... det är en väldigt stor skillnad när vi går över gränsen från 49 till 50... och känner jag min vän rätt så har han ingen aning om det... än.

Jag levde också i villfarelsen om att det inte någon skillnad... att åldern inte spelade någon roll och allt det där ni vet... idag så vet jag sanningen... suck... 50 är... SKITGAMMALT!

Och inte nog med det... 50 känns skitgammalt också... det där snacket om att åldern inte spelar någon roll är skitsnack... ja, det är i samma klass som att säga att det viktiga är inte att vinna utan att deltaga... vilket vi ju alla VET är ett kvallificerat skitsnack... det enda som gäller är naturligtvis att vinna... såklart.

Själv blev jag väldigt förvånad när jag insåg förändringen... att det fanns en skillnad på före och efter 50... att fylla 50 är en påtaglig nära dödenupplevelse... helt plötsligt så blev jag medveten på ett närmast plågsamt sätt om att min tid på jorden är begränsad... och inte nog med det... nu började polleterna trilla ner en efter en... min kropp blev också äldre... märkbart... och insikten om att det börjar bli väldigt bråttom att hinna med prylar som snowboard och andra fysiska aktiviteter var påtaglig... kroppens åldrande är en realitet efter 50.

Fördelen med att bli medveten om hur kort livet är och att jag nästan har en fot i graven är att det var först då som jag förmådde att uppskatta livet fullt ut... att jag kunde ta beslut om att välja bort lite prylar (och människor) som inte tillförde mitt liv någonting... för att jag insåg hur värefull min återstående tid var... när jag inte längre var odödlig och kom till insikt om att jag har ett begränsat antal dagar kvar att leva så gäller det ta mig fan att ta vara på de dagarna... göra saker som jag vill göra... och skita i ovesäntligheterna.

Den största gåvan jag fick när jag fyllde 50 var vetskapen om min egen dödlighet och hur värdefullt livet är... så paradoxalt nog så är det kanske lite sant det där de säger... att livet börjar efter 50... iallafall i den meningen att jag blir medveten om att jag lever... här och nu.


Insikten om att ha fyllt 50 kom över mig som en käftsmäll... men jag är inte uträknad... än.

... och sponsi.

En mycket viktig del i mitt tillfrisknande är det här med sponsor/sponsi-relationerna... jag har en sponsor och jag har några sponsier och med hjälp av varandra så jobbar vi enligt NA:s tolvstegsprogram i de 12 stegen... ett mycket effektivt sätt att inte bara bibehålla min drogfrihet utan även en bra metod att tillfriskna på... och med tillfriskna så menar jag att våga utvecklas som människa.

Att öppna upp inför en annan människa var (och är ibland fortfarande) en ganska skrämmande upplevelse för mig... detta trots att jag vid varje tillfälle detta hänt enbart har känns mig befriad från mina egna demoner... ja det är flippat... jag VET hur bra jag mår av en regelbunden kontakt med min sponsor och att på daglig basis skriva i mina steg... lik förbannat finns det inom mig ett inbyggt motstånd och en röst som berättar för mig att jag inte behöver det... att jag ska hålla mina känslor och tankar inom mig... och att ensam är stark... helt jävla sinnessjukt...


... för ensam är stark är ju något som ett gammalt fyllo som hittat på... det är INTE sant.

Idag så kommer en av mina sponsier på besök... han ska redovisa ett steg för mig... och det är stort när någon väljer att våga lita på mig och anförtro sina hemligheter och tankar åt mig... vilket mirakel... och vet ni vad... jag behöver inte ge bort någonting som jag själv har hittat på till mina sponsier... nä, jag har ju själv en sponsor... som valt att hjälpa mig i mitt tillfrisknande... så jag behöver "bara" lyssna till honom och ge vidare det som jag fått... så jävla enkelt... och det bästa med alltihop är...


... att det funkar... vi tillfrisknar tillsammans... både sponsor och sponsi.

... i taget kommer man långt.

Alla långa resor börjar med ett steg i rätt riktning... ja ibland kan resan kanske t.o.m. börja med ett steg åt helt fel håll... så ser ju mitt liv ut... från att ha varit helt vilse i pannkakan i en herrans massa år till att befinna mig där jag befinner mig nu... nykter och drogfri mitt i livet på livets villkor... på gott och ont... det följer ju med ett visst mått av ansvar på den drogfria resan...


... även om jag drar på det in i det längsta så tillhör jag numera skaran som klipper gräset... 

... så har det inte alltid varit... det var inte alltför många år sedan som det växte två meter höga björkar på min gräsmatta... ett resultat av att jag för massor av år sedan backade över min gräsklippare med bilen... och då kunde jag ju inte klippa gräset längre... det tog faktiskt rätt många år innan jag kom på den briljanta idén att man kunde köpa en begagnad gräsklippare på Lidhults marknad för en hundralapp.

Det kan låta som ett väldigt litet steg men för mig är det ett stort steg och ett sätt att ta del av livet på livets villkor... att passa in genom en så enkel grej att klippa gräset... att inte längre behöva sticka ut och skilja mig från mängden... hela mitt jävla liv har jag trott att jag är annorlunda... att jag var tvungen att göra någonting så jävla speciellt och annorlunda för att få vara med... i livet på livets villkor.

Många små steg senare så har jag äntligen fattat att jag inte är annorlunda... utan en helt vaaaaanlig vacker och värdefull kille... som duger precis som den jag är... och att det är okej att klippa gräset även för mig.

 

... får det väl ändå bli idag.

Jag har de senaste veckan lagt märke till att all den harm jag kunde känna till Danmarks fotbollskillar efter att de slagit ut Zlatan och gänget från VM har... försvunnit... fotbolls-VM är igång och visst är de lite tråkigt att inte Sverige är med men någonstans så har jag accepterat det nu... och gått vidare så till den milda grad att jag kan heja på Danmark idag... vilken frihet.


Förvisso så hade jag föredragit att heja på Zlatan men man kan ju inte få allt.

Fotbolls-VM rullar på och jag bara älskar det... underbara matcher och fantastiska lirare... jag bara njuter i fulla drag av underhållningen... fotboll är så himla mycket mer än att några snubbar springer och jagar en boll... fotboll är politik... konst... ja fotboll är fan... allt.

Heja, heja Danmark...

... men ganska långsamt.

Jo så är det nog allt med lite av varje i mitt liv just nu... långsamt kan man komma långt... inte för att jag kom så mycket längre när jag sprang i morse men jag fick ju njuta av den friska lite fuktiga försommarluften några sekunder extra... skönt att få tummarna ur och dra på mig springdojorna (det har ju blivit lite si och så med mitt springeri den senaste tiden).


Det är sagolikt vackert på min springrunda... och en ren fröjd när det är lite fuktigt i luften.

Det är inte bara springeriet som går långsamt för mig... mitt stegarbete går i snigelfart och vi ska inte prata om mitt städprojekt... dammsugaren är inte det verktyget som slits ut så snabbt hemma hos mig... inte gräsklipparen heller... jag hade tänkt att jag skulle klippa gräset denna helgen för första gången i år... men fan vet... det är lite väl fuktigt ute idag... och snart börjar ju dagens fotbollsmatcher... jaja det är inte hela världen... det är faktiskt ganska fint med en sommaräng utanför fönstret.

Jag är drogfri... så även om det går lite långsamt idag så får jag gjort betydligt mer än jag någonsin fick när jag knarkade och söp... visserligen så kunde det vara ett våldsamt tempo lite då och då... men även om det kunde gå fort så hände det fan... ingenting... någongång... det blev bara snurrigt... idag så gör jag faktiskt det jag ska göra... visst det kan ta lite tid ibland... men det blir fan gjort.

... för att kunna njuta i fulla drag.

För det ska jag göra... förhoppningsvis så hinner jag tvätta en maskin... plocka lite... laga till en Stinas kyckling och om jag skulle hinna med att dammsuga så vore det en ren bonus... jag kanske inte hinner med allt det där... men det gör inte så himla mycket... för denna dagen är som gjord för njutning... regn och fotbolls-VM... kan det bli bättre?


Idag ska jag följa ett intressant möte mellan Lagerbäck och Maradona... Nigeria - Argentina.

Nu ska ju ingen av dem spela i själva matchen... om nu inte Maradona får för sig att han ska vara med... med den killen så är det inte alltid lätt att veta vad som kommer att hända... jag håller tummarna för att han låter Messi spela trots att det finns en risk att han kommer att spela bättre än Maradona själv någonsin gjorde... för så bra är den killen.

Sen har vi ju England - USA att se fram emot... men innan dessa två matcher spelas så kan jag njuta av Sydkorea - Grekland... och när det gäller VM så vet man aldrig när det händer... den där lite extra spektakulära matchen... den där lite extra flippade dragningen... det där målet som för alltid kommer att bli en klassiker... för så är det i fotboll... oförutsägbart.

Så idag är en underbar dag... massor av fotboll för oss fotbollsälskare... och att inte Sverige är med har jag nästan lyckats acceptera nu... ja så till den milda grad att jag kanske t.o.m. kommer att kunna heja på Danmark trots att de spelade bort oss från festen i Sydafrika... på måndag kl 13.00 möter de Holland... heja heja...

... och en bedragare.

Jo så var det visst... snubben som arangerat yogaveckorna på Öland drog iväg med alla stålarna... 10-års jubileumet drog visst in så mycket stålar att killen som fixade ihop grejen tyckte att det där med yoga inte var så noga... han föredrog pengarna.


Som tur var så fixade alla de som blev blåsta på pengarna en festival ändå... häftigt.

Att grundaren försvann hindrade inte besökarna från att ha en festival ändå... med hjälp av en lokal camping och ett bageri så blev det trots allt ett yogaläger ändå... vilken tur... jag har själv varit på väg till Öland i några år men eftersom det krockat med vårt Gullbrannakonvent så har det inte blivit av... ni som läser min blogg vet ju att jag gillar yoga... och att jag håller i strandyogan på vårt fiNA konvent.

Fan... att man blev kriminell av yoga visste jag inte... nog bäst att jag passar mig...

... är dagens tema.

Min son tar studenten idag... och snart så ska jag ta mitt paraply för att ta mig till Norre Katts park där studenterna enligt den lokala traditionen samlas för att fira denna händelse... sen bär det iväg till hans mamma som dukat upp för ett fortsatt firande... han ska få presenter och firas på alla möjliga sätt och vis... sen drar han säkert ut med polarna och gör sådant hans pappa inte vill veta någonting om... för han firar ju att han tagit studenten.

En grej med att inte ha så himla mycket pengar är ju att jag inte är pappan som kan köpa nya bilar och betala för ett körkort som kanske skulle vara en lämplig present till honom en dag som idag... för det är sådana här dagar som det är riktigt jobbigt att vara en fattiglapp... jag är visserligen en av de rikaste killarna som finns... men inte på stålar... nä jag är rik på riktigt... och det räknas inte när det ska köpas presenter... jag köpte en skjorta han kunde ha på sig idag och så har jag målat en tavla till honom...


... och jag får väl vara nöjd med att den har ett väldigt passande tema för just denna dagen.

Det är en hel del skam i att inte vara rik på stålar vissa dagar... kanske beror det på att jag är uppvuxen i ett land där jag ofta blir bedömd efter vilket jobb jag har och hur mycket pengar jag tjänar... själv jobbar jag som nykter narkoman och lever på existensminimum... eller som jag väljer att kalla det... jag jobbar som addiktolog och har en kontrollerad ekonomi (för så är det ju... Kronofogden har full koll *L*).

... nu hände det igen.

Jag skriver ett skitlångt inlägg om och strular till det så att det försvinner... suck... jag ville ju berätta lite om hur jag tagit emot hjälp för att börja rota bland mina skulder... hur jag brevväxlar med Intrum Justitia... och hur mycket skam det ligger i att ha trasslig ekonomi.


Jag vill skriva om varför jag valt att stoppa huvudet i sanden... om skammen att ha skulder.

Jag ville ju berätta om Insolvens (Riksförbundet för överskuldsatta) som hjälper mig i min brevväxling med Intrum Justitia... hur jag ska kämpa för att slippa betala 45.663 kronor och 24 öre till Trafikförsäkringsföreningen.

Ja, jag hade skrivit massor så tacka fan för att jag blir sne när det bara försvinner...

... kollade jag på för första gången igår.

Jag har ju hört några av mina polare snacka om detta programmet men det har inte blivit av att jag kollat på det... innan jag då av en slump råkade zappa in 5:an på min TV igår... tydligen var det sista avsnittet... men det spelar inte så stor roll... för det som var intressant var hur det där med kändisar försvann direkt för mig... här fick jag ju se mina polare... missbrukare som ville bli drogfria... och det går rakt in i hjärtat på mig.


Jag ser inga kändisar på denna bilden bara nya vänner... vänner som vill leva ett drogfritt liv.

Och jag kunde känna igen mig i dem... "kändisarna"... samma lika... det är sååååå jävla häftigt att veta att det finns en gemenskap för alla oss som vill leva drogfritt... en gemenskap som gör det möjligt att leva drogfritt... ja inte bara det... när jag tänker efter så är det nästan så att jag får nypa mig i armen för att kolla så att jag inte drömmer... så jävla underbar är vår kärleksfulla gemenskap... och egentligen så skulle det ju inte kunna vara på något annat sätt... vi är ju trots allt mirakel... för en nykter narkoman är inget annat än mirakel... och vi är många som valt att välja tillfrisknandet istället för drogerna.

Jag har vänner över hela världen... vänner som vill mig väl... ja, jag har vänner som jag inte ens träffat än... men som utan att tveka ställer upp för mig... kravlöst... och vet ni vad... vissa dagar så "glömmer" jag bort det... eller tar det för givet... då är det tur att jag kan gå på ett möte och påminna mig... som igår... i min hemmagrupp ute på landet... där det stövlar in två nykomlingar på sitt första möte... och jag minns hur det var för mig... och kan se min egen resa... woow... jag är fan också ett mirakel... som inte har några drogsug längre och som njuter av att känna att...

... jag inte är rädd för att vara rädd längre.

Och vet ni vad... vilket tur jag har när det kommer in en nykomling genom dörren... det är ju han/hon som är den viktigaste personen... för det enda sättet som jag kan behålla det som jag fått... är genom att ge bort det.

... som bara öser ner... tralalalala.

Det är inte utan att jag blir en liten smula fundersam... funderingar av ren andlig natur... ja fan, ni kan kalla det för funderingar om Gud, om ni vill... för visst är det väl flippat att vi ännu ett år hade ett ljuvligt väder under vårat konvent (som ju på ett sätt är ett konvent av andlig natur) och dagen efter konventet så kommer regnet... och idag så öser det ner här i Halmstad.

För något år sedan så var det också ett närmast magiskt stålande sommarväder och det badades och brändes hud så det stod härliga till... då kom regnet direkt efter avslutningsmötet... säga vad man vill och hur eller vad man nu tror på...


... men det verkar som om Gud har ett finger med i spelet (här i Michelangelos tolkning)

Gud är större än IKEA.

... sjunger Pugh om.

Och jag är en liten gosse från staden som har åkt till landet hela dagen (ja inte bara över dagen... det börjar närma sig 30 år snart)... och idag så hade bonden släppt in sina kor i hagen framför mitt hus...


... så här ser ni orginalen... kossorna i hagen bor för fan hemma hos mig i Brännebassalt.

Tänka sig att jag hamnade här... mitt ute i den smålänska skogen... bland kor och älgar mitt ute i ingenstans... det är nästan lite overkligt när jag tänker på det... jag var ju en stadskille som kunde få känningar av lappsjuka bara jag passerade genom slottskogen... å jag blev bara kvar här ute på landet... år efter år efter år... fan vad flippat... och inte nog med det... jag lever ju på riktigt här ute i skogen... drogfri och helt medveten om vad jag sysslar med... och inte vill jag flytta härifrån heller... nä här trivs jag... en liten pojke i från staden... tralalalala...

... det mesta idag.

Jag får se till att snabba på när jag bloggar idag... för jag har glömt min strömsladd till datorn... inte kan jag blogga via telefonen heller... för den har jag också glömt... och det är nu som det börjar bli riktigt intressant... ingen dator... inget telefon... fan det känns nästan som att falla fritt *L*.

Men det är väl någon mening med det... är just nu på språng till min tisdagsyoga... och jag tycker att det låter som en helt fantastisk start på en dag utan dator och telefon... ja vem vet vad en sådan här dag har att erbjuda... en sak är ju säker och det är att det får bli till att kommunisera på "riktigt"... i verkligheten... med människor som jag kan se i ögonen... fan... kanske skulle lägga in en dator och telefonfri dag som en rutin i mitt liv... för det låter ju rätt okej... att möta mina medmänniskors blickar... vem vet... kanske får jag se någon le också... för jag ska iallafall le åt min omgivning... det har jag bestämmt mig för.


Jag kan glömma bort både det ena och andra... men ett leende kan jag väl alltid plocka fram.

... göra service, dela på ett möte och prata med någon jag aldrig pratat med förut.

Detta är en manual för mig... hur jag på ett mycket praktiskt vis kan få ett toppenkonvent som jag känner mig delaktig i... och jag gjorde alla dessa grejer i helgen... och resultatet blev föga förvånande att jag haft en helt sagolikt underbar helg tillsammans med mina så grymt fantastiska och kärleksfulla vänner.


Att sedan vädret var strålande för att tillbringa några timmar på stranden gjorde ju ingenting.

Ett bra sätt för mig att starta mina dagar var att knalla ner på stranden för att yoga tillsammans med mina konvent-yogapolare... jag är sååååå tacksam för att ni hjälper mig att få kontakt med mitt förnuft... dels lägga mig i tid på natten före... och inte minst... tvinga upp mig när klockan ringer på morgonen... inte riktigt så enkelt som det låter *L*... men belöningen... att få vakna upp på stranden... med den starten på dagen så är det fan enkelt att leva.

Jag gjorde en hel del service på detta konventet... som ordförande för programkommitén... och ni ska veta att jag var så jävla stolt efteråt... vilka fantastiska talare... woow... och Peter Wahlbeck fick oss att skratta så att vi trillade omkull... ja jävlar... vilket konvent... VI som gör detta möjligt genom att välja att tillbringa en helg tillsammans för att fira vårat tillfrisknande... ja det blir magiskt helt enkelt... magiskt på ett väldigt andligt sätt.


Jag är sååååå jävla tacksam över att ha alla dessa helt underbara vänner.

NEVER ALONE, NEVER AGAIN... fatta... det är inte längre jag mot världen... jag är en del av någonting betydligt större än mig själv... för jag är en del av... OSS.

... hela helgen... thoho.

Så var det då dax då... årets första sommarkonvent på hemmaplan... Gullbranna.

Och jag ska erkänna att jag faktiskt inte sovit riktigt så bra som jag brukar... jag är ju ansvarig för programmet och även om det mesta varit fixa sedan lääääänge så är inte allt klart... vi har ingen som kan hålla i countdownen på lördag kväll... än... och jag fick ett sent återbud av en av talarna... så jag fattas en talare till lördagens första möte... än så länge... men fan... det löser sig... vi ska ha ett konventkommitémöte kl. 14.00 då jag kan be om hjälp med det mest akuta... en mötesledare till det första mötet som går av stapeln kl. 18.00.

Som jag skrev igår på min status så kan vi som vanligt ge er en vackert vädergaranti... det kommer att spelas beachvolleyboll på stranden... yogas tidiga morgnar på den samma... och jag skulle bli mycket förvånad om det inte kommer att badas en hel del... så glöm för böveln (vilken underbart svordom *L*) inte era badkläder... nu när vi kör igång... ett av sommarens superbästa konvent...


... för det är dax för "MER KOMMER ATT VISA SIG" 2010 på Gullbrannakonventet.

VÄLKOMMNA!!!!! VÄLKOMMNA!!!!! VÄLKOMMNA!!!!! VÄLKOMMNA!!!!! VÄLKOMMNA!!!!!...

... kom hit och njut av en kärleksfull drogfri gemenskap hela helgen.

... kortbrallor och flippflopp.

Nu är det sommar... hipp hipp hurra... och jag har dagen till ära tagit på mig...


... tagit på mig kortbrallor och flippfloppisar... de utravioletta stålarna träffar mina ben.

Men fan... när jag gick ut från mitt hus i morse så var det inte riktigt så himla varmt som jag trodde... och jag fick omedelbart vända tillbaka för att ta med mig en varmare tröja... men kortbrallorna behöll jag på... kortbrallorna och flippflopparna *L*.

Strax så ska jag och leffe dra iväg till vår tröjtryckare... det är hög tid att beställa årets kollektion av "VågaVa go beach" tröjor... och jag fundarar på om vi skulle ta och byta färg... från svart till vitt... jag har en idé... en väldigt kärleksfull idé såklart... kanske skulle vi ha tröjor som matchar våra hjärt-flaggor?


Ett hjärta kan inte missuppfattas och är en väldigt internationell symbol... eller?

... riktigt kort.

Jag tänkte först att jag skulle raka huvudet... men efter att jag varit och beställt tid hos min frisör så talade hon om för mig att så inte riktigt skulle bli fallet... och eftersom jag lyssnar på min frisör och låter henne bestämma så är det ju bara att kapitulera... hon förstår sig på klipperi betydligt bättre än vad jag gör... hon är ju trots allt frisör *L*... men en sak vet jag... och det är att jag vill klippa mig kort... tror jag...


... det är iallafall min tanke när jag kliver in genom dörren till min frisör... att klippa mig kort.

Det hela började när jag stod på toaletten i en tågvagn på väg till Köpenhamn... och tittade mig i spegeln... och jag har inte som helst problem med att titta mig själv i spegeln... tvärtom faktiskt... jag gillar att spegla mig... ibland så dansar jag faktiskt framför spegeln... eller visar mig själv helt nya karatesparkar... och... det måste jag erkänna... det händer att jag drar in min mage framför spegeln också... och ser lite extra stark ut.

Men när jag tittade in i spegeln på tågtoaletten så slängde jag en blick bakom mig själv... där satt en spegel på väggen som var lutad i en vinkel som gav mig en möjlighet att se mig själv bakifrån... i en vinkel lite snett uppifrån till råga på allt... och jag gillade inte vad jag såg... fan... vilken chock och se mitt eget ofrivilliga håravfall... min flint... min första reaktion var att jag måste gömma den genom att raka av mig ALLT hår på hela kroppen... direkt... meddetsamma... igår... vilket trauma.

Men nu har det gått någon vecka... jag beställde en tid hos min frisör... och nu ska jag gå dit och låte henne bestämma... men jag ska fan ändå säga åt henne att jag inte längre vill leva i förnekelse... jag vill vara en vuxen man med flint... och möjligtvis en korthårig vuxen man i flint... sen får jag se vad hon gör... det ska bli spännande.

... på stranden blir det inte idag.

Nä idag är det yoga på gymmet som gäller... yoga på stranden får vänta tills på lördag morgon... kl 08.00... Gullbranna och ni som ska på konventet är hjärtligt välkommna... nu ser det visserligen ut som att det ska bli ett strålande väder... men ta med ett paraply ändå för säkerhets skull... för har vi riktig tur så kanske det regnar... och då tänkte jag ha ett supersoft yoga-pass under ett paraply.. det är ju nästan så att jag hoppas på regn bara för att få uppleva det... men men... vädret råder jag inte över... blir det nu stålande solsken så är det ju inte så mycket att göra något åt... smällar man får ta helt enkelt *L*.

Nu börjar det bli lite bråttom... för om jag nu ska hålla i yogan på lördag och söndag så behöver jag friska upp mitt yoga-minne med ett pass... typ nu... på gymmet.


Missa inte möjligheten att få börja dagen med ett yogapass på stranden på lördag & söndag.