... över att det är slut för i år.
Som vanligt så är det lite jobbigt att åka hem efter ett midsommarkonvent... det är ju inte så konstigt... så mycket kärlek och så många människor att dela den kärleken med... tacka fan för att jag inte vill åka härifrån... kraftig seperationsångest tror jag att det kallas.
Men först så ska jag åka tillbaka till konventet efter en hotellfrukost... lyssna på avslutningsmötet och krama om alla mina fiNA vänner ännu en gång... förstå och känna hur otroligt lyckligt lottad jag är som kan uppleve denna sorgen över att sakna någonting som verkligen är värt att sakna... men det är temporärt... snart träffas många av oss igen... i Jönköping den 7 augusti... och på Fårö den 2 september... Varberg 22 oktober... ja ni förstår... mina vänner försvinner inte...
Jag kan överge NA... men NA överger aldrig mig... never alone never again.