PETERS BLOGG

... är inget man kan skoja bort.

Idag så får min kollega göra den erfarenheten... undrar om han VET hur mycket det kommer att förändra hans liv... för det gör det... det är en väldigt stor skillnad när vi går över gränsen från 49 till 50... och känner jag min vän rätt så har han ingen aning om det... än.

Jag levde också i villfarelsen om att det inte någon skillnad... att åldern inte spelade någon roll och allt det där ni vet... idag så vet jag sanningen... suck... 50 är... SKITGAMMALT!

Och inte nog med det... 50 känns skitgammalt också... det där snacket om att åldern inte spelar någon roll är skitsnack... ja, det är i samma klass som att säga att det viktiga är inte att vinna utan att deltaga... vilket vi ju alla VET är ett kvallificerat skitsnack... det enda som gäller är naturligtvis att vinna... såklart.

Själv blev jag väldigt förvånad när jag insåg förändringen... att det fanns en skillnad på före och efter 50... att fylla 50 är en påtaglig nära dödenupplevelse... helt plötsligt så blev jag medveten på ett närmast plågsamt sätt om att min tid på jorden är begränsad... och inte nog med det... nu började polleterna trilla ner en efter en... min kropp blev också äldre... märkbart... och insikten om att det börjar bli väldigt bråttom att hinna med prylar som snowboard och andra fysiska aktiviteter var påtaglig... kroppens åldrande är en realitet efter 50.

Fördelen med att bli medveten om hur kort livet är och att jag nästan har en fot i graven är att det var först då som jag förmådde att uppskatta livet fullt ut... att jag kunde ta beslut om att välja bort lite prylar (och människor) som inte tillförde mitt liv någonting... för att jag insåg hur värefull min återstående tid var... när jag inte längre var odödlig och kom till insikt om att jag har ett begränsat antal dagar kvar att leva så gäller det ta mig fan att ta vara på de dagarna... göra saker som jag vill göra... och skita i ovesäntligheterna.

Den största gåvan jag fick när jag fyllde 50 var vetskapen om min egen dödlighet och hur värdefullt livet är... så paradoxalt nog så är det kanske lite sant det där de säger... att livet börjar efter 50... iallafall i den meningen att jag blir medveten om att jag lever... här och nu.


Insikten om att ha fyllt 50 kom över mig som en käftsmäll... men jag är inte uträknad... än.