... i taget kommer man långt.
Alla långa resor börjar med ett steg i rätt riktning... ja ibland kan resan kanske t.o.m. börja med ett steg åt helt fel håll... så ser ju mitt liv ut... från att ha varit helt vilse i pannkakan i en herrans massa år till att befinna mig där jag befinner mig nu... nykter och drogfri mitt i livet på livets villkor... på gott och ont... det följer ju med ett visst mått av ansvar på den drogfria resan... 
... även om jag drar på det in i det längsta så tillhör jag numera skaran som klipper gräset...
... så har det inte alltid varit... det var inte alltför många år sedan som det växte två meter höga björkar på min gräsmatta... ett resultat av att jag för massor av år sedan backade över min gräsklippare med bilen... och då kunde jag ju inte klippa gräset längre... det tog faktiskt rätt många år innan jag kom på den briljanta idén att man kunde köpa en begagnad gräsklippare på Lidhults marknad för en hundralapp.
Det kan låta som ett väldigt litet steg men för mig är det ett stort steg och ett sätt att ta del av livet på livets villkor... att passa in genom en så enkel grej att klippa gräset... att inte längre behöva sticka ut och skilja mig från mängden... hela mitt jävla liv har jag trott att jag är annorlunda... att jag var tvungen att göra någonting så jävla speciellt och annorlunda för att få vara med... i livet på livets villkor.
Många små steg senare så har jag äntligen fattat att jag inte är annorlunda... utan en helt vaaaaanlig vacker och värdefull kille... som duger precis som den jag är... och att det är okej att klippa gräset även för mig.