.

En dag till i sällskap med människor som brinner för att göra skillnad... kampviljan att skapa förändringar för de sämst lottade i vårt samhälle smittar mig... och det gör mig glad och fyller mig med energi... för vi behövs... det finns hur många människor som helst som lever i ett utanförskap i vårt vackra soliga sommarland... kanske är det snart dax för oss att använda våra torg och börja protestera precis som de gör i Spanien?

.

Det är inte skoj att vara arbetslös... hemlös... utan ekonomiska medel att förändra sin situation... den romantiska bilden av en vandrande luffare med ett knyte slängt över axeln promenerande i solnedgången är inte sann... att vara utanför vårt samhälle är precis som det låter... och känns likadant... utanför.

.

.

Jag kommer ihåg när Ricky Bruch tävlade... han var från allra första början en rubrikernas man... och naturligtvis så gillade jag honom... han var ju så där lagom underbart galen mest hela tiden... det är nästan så att man glömmer bort att han var en jävel på att kasta diskus... också.

.

Det är killar som Ricky Bruch som får mig att förstå att man själv har ett val om hur man vill leva sitt liv... att det är okej att välja sin egen väg genom livet... respekt och kärleksfulla tankar skänker jag dig Ricky Bruch... Vila i frid.

.

När jag kom hem från Barcelona så tog det inte lång tid innan jag fick se ett mycket kort inslag på TV:n från de demonstrationer jag sprang på när jag var där nere... eftersom det inslaget inte varade mycket mer än några sekunder så satte jag mig vid datorn för att läsa m er om vad det var som hade hänt... det rapporterades trots allt om 200 skadade och kravaller... döm om min förvåning när jag inte hittade någonting någonstans... ingenting... jag hittade inte ett ord om detta i blaskan.

.

Nu ska jag för ordningens skull berätta för er att jag nu efter mycket letande har hittat en liten artikel... där han som skriver inte  så oväntat också tar upp det här med att det inte skrivs om dessa protester i Europa... varför det är på detta sätt kan det säkert finnas många mer eller mindre intressanta förklaringar på... men visst är det intressant att konstatera... att jag utan att tänka på det blir "matad" med utvald information från min egen verklighet... att någon väljer vad jag ska läsa... och att denna "någon" väldigt sällan är jag själv.

.

.

När jag stannar upp lite i min tillvaro och ärligt granskar mig själv och mina åsikter så lägger jag märke till en sak... och det är att många av mina åsikter egentligen är någonting jag lärt mig att tycka... och om det är bra eller dåligt vet jag inte... men det var inte så himla länge sedan jag tyckte att det var för jävligt att någon bara kunde komma på tanken om att man inte skulle få lov att röka precis var man ville... och idag så ser jag det som självklart att det är rökfritt på krogen... och även om jag idag tycker likadant så är det fan ingen åsikt som jag själv hittat på... och när jag tänker efter så får jag sno precis vilka åsikter jag vill... när som helst... hur som helst... och var som helst.

.

Kanske därför som jag vill ha hela utbudet att välja på istället för de utvalda delar som blaskan vill att jag ska se och läsa... hur ska jag annars kunna välja vad jag tycker och tänker?

.

.

Idag så är det tänkt att jag via en avstickare ner till Halmstad ska avsluta med att lägga mig i en hotellsäng uppe i Stockholm... och jag börjar vänja mig... hann liksom inte mer än komma hem från Spanien innan jag satt i en bil på väg till Jönköping... samma bil som om en liten stund tar mig ner till Halmstad för att medverka i ett ADM-möte... och jag hoppas att jag ska hinna med en snabb sväng ner till Gullbrannagården och kolla in konventkommitémötet också... innan jag på nytt sätter mig i bilen och drar iväg till Stockholm.

.

Som ni förstår så händer det grejer mest hela tiden nu... och jag gillar det... eftersom jag bor ensam så kan jag leva ett liv där det inte spelar så himla stor roll var jag vaknar på morgnarna... jag gillar friheten i att kunna göra lite som jag själv vill i mitt liv... den friheten känns lite som ett spännande äventyr för mig.

.

Nu är det väl inte så att jag bara kan sätta mig i bilen och köra dit näsan pekar... jag har faktiskt en agenda som berättar för mig vart jag är på väg för det mesta... ADM-mötet och konventkommitémötet har varit bestämt sedan länge... detsamma med en utbildning på måndag och tisdag uppe i Stockholm... friheten är väl mer av sorten att det inte finns någon som sitter och väntar på mig hemma... och som (hemska tanke) har åsikter om var, när och hur jag lever mitt liv.

.

Jag kan fan inte bestämma mig... velar fram och tillbaka... ambivalent... jag känner mig hyfsat frisk även om jag har lite ont i halsen och är en liten smula kraftlös fortfarande... och det jag undrar över är om jag ska följa med på en talardag i Jönköping eller stanna hemma och ta hand om lite prylar som jag släpar efter med... typ gräsklippning och dammsugning... och nu när jag skriver det här så kan jag ta ett beslut... dammråttorna kommer inte att flytta, lika lite som gräsmattan sluta att växa... och om jag nu väljer att se på mitt lilla problem med de ögonen så är ju valet enkelt... det viktigaste först.

.

Så det blir Jönköping och en talardag... för mitt tillfrisknande bör komma i första hand... för om jag inte är drogfri så kommer jag inte att ha sådana lyxiga problem längre... de kommer att förbleknas och försvinna och ersättas med de vanliga knarkproblemen... typ fixa stålar... köpa knark... och knarka... och roligare än så vill jag ha i mitt liv... det är jag värd.

.

.

Jag är verkligen en kille med tur... som slapp vara krasslig nere i Barcelona... hann knappt mer än att sätta mig på planet hem innan jag blev sjuk... eller sjuk och sjuk... det är väl snarare som så att jag håller på att dö eftersom jag är kille och förkyld... samtidigt... och efter att ha legat och snurrat i min säng hela natten... omväxlande svettats och frusit... så hade jag planer på att skriva ett testamente... det var en klockren nära döden upplevelse.

.

Men i morse efter att till slut fått några timmars sömn och petat i mig en alvedon så kunde jag trots allt ta mig till jobbet... jag övervägde faktiskt att stanna hemma men efter ett moget övervägande så valde jag att trots allt åka in till stan... sjukare än så är jag inte.

.

Det här med att vara sjuk är inget som jag är så himla bra på... jag blir mest bara arg när inte kroppen och jag är överens... kanske någonting som jag borde träna lite på nu när jag blir äldre... för helt ärligt så innebär ju åldrandet rent praktiskt en väldans massa konflikter mellan mig och min kropp... någonting som är påtagligt på flera sätt just nu... ta bara mina knä som fortfarande protesterar för att jag gått  alldeles för många mil den senaste veckan... men det finns två sidor av ett mynt... när jag ställde mig på vågen i morse så hade jag fan gått ner två och ett halvt kilo.

.

Jo det är sant... jag har idag åkt från Barcelona och Camp Nou till Halmstad och Örjans Vall för att kolla på fotboll... Halmstads Bollklubb mot Blåvitt (IFK Göteborg)... och naturligtvis så hejar jag på Blåvitt även om jag både är född och råkar bo i Halmstad... men medge att det är en intressant resa... lite uppåner... tvärtom eftersom de flesta ju faktiskt åker till Barcelona för att se på fotboll... och väldigt få till Örjans Vall... den arenan är ju inte direkt känd för sin storlek och sina supporter... däremot så är det en väldigt vacker arena.

.

Igår var jag ute mitt i natten och käkade en helt fantastik sushi i en skjorta med korta armar i ett väldigt varmt Barcelona... och nu är jag på väg till Norre Katts park med en varm tröja och undrar ändå om det kommer att räcka... eller om jag behöver frysa på matchen... men annars så är det skoj att komma hem tycker jag... borta bra men hemma bäst... heja Blåvitt.

.

Jag har bott på ett hotellrum med en minst sagt fungerande AC... den dånar så att jag knappt kan sova om nätterna och inte nog med det... jag är helt övertygad om att den har gjort mig så jävla förkyld att jag hade väldiga svårigheter att få till min nässköljning i morse... men jag ska strax lämna mitt kyliga hotellrum för att sätta mig på mitt plan hem till Sverige så det är ett övergående lyxproblem... precis som min brända flint nog också är... mitt skyddande hårsvall har minskat radikalt märker jag... väldigt radikalt t.o.m.

.

Annars så är det med blandade känslor som jag lämnar Barcelona för denna gången... efter några intensiva sköna dagar kan det ju vara skönt att komma hem till lugnet även om jag naturligtvis gärna hade stannat några dagar till... denna staden har definitivt tagit över efter Salzburg som min Europeiska favoritstad... mycket för närheten till stranden där det går att koppla några timmar lite då och då från stadens tempo när man känner för det.

.

I går kväll när jag stod och väntade på min son på La Rambla hördes det helt plötsligt ett herrans oväsen... det var massor av demonstranter som slog i grytlock och förde väsen när de marscherade upp till ett torg där man hade slagit läger sedan några dagar/veckor i protest mot den ekonomiska politiken i Spanien... lite senare på kvällen passade vi på att besöka detta torg som då var överfyllt med sittande människor som applåderade en talare med "tysta applåder" (man sträcker upp armarna i luften och skakar på händerna)... det var en mäktig syn vill jag lova.

.

Vilken toppendag vi haft idag... en smygpremiär på sommaren kan vi väl kalla det för... salta bad på en solig strand... kan det bli bättre?

.

.

Ännu en dag i ett soligt och varmt Barcelona... idag så bär det iväg med tåg någon mil söderut för en badutflykt till Sitges med min son... vi tänkte ta en skön dag med sol, bad, sköna stränder och ett kristallklart vatten... käka lite gott och bara ta det jävligt lugnt hela dan.

.

Det ska bli skönt för jag känner att mina fötter och ben har gått många mil nu... det blir ju liksom så när jag är i en stad på semester... jag går och går och går och går... överallt och ingenstans... flera mil gata upp och gata ner... det tar liksom aldrig slut... här händer ju någonting överallt hela tiden... igår hamnade jag först på någon form av protestmöte där massor av människor protesterade (det verkade som om de hade ockuperat ett helt stort torg av något slag)... det är nog ganska dåliga tider för många människor här nere.

.

Det kändes verkligen som två olika världar när jag lite senare knallade omkring nere vid hamnen... där låg segelbåtarna på rad på rad på rad... hur många som helst... den ena större än den andra... och jag misstänker att en båtplats i centrala Barcelona kanske kostar en liten slant.

.

Nu ska jag dra iväg och hämta min son inne i stan innan vi tar tåget till stranden... det ska bli skönt att vila fötterna lite... ligga på stranden och njuta av värmen och svalka sig i Medelhavet lite då och då... jag får bara inte glömma att köpa lite solkräm så jag inte bränner mig i solen... ett riktigt lyxproblem som jag kan leva med... och jag tänker inte ägna askmolnet för många tankar idag heller... det får vänta tills en annan dag... typ i morgon.

.

Loggade precis in på min dator och uppdaterade mig lite om vad som händer i världen... jag fick veta att Köpenhamns flygplats ligger i farozonen för att stängas redan i morgon... 50/50 enligt experten... och jag ska flyga med ett spanskt plan och kan inte låta bli att undra om de vill riskera att fastna med ett av deras plan i Danmark.

.

Men hur det nu blir med min resa tillbaka till vardagen så tänker jag passa på att njuta av min vistelse i Barcelona... i dag så har jag badat för första gången detta året... det var ganska skönt i vattnet och jag ser fram emot att åka på en dagsutflykt till Sitges i morgon... för askmoln hindrar ju inte tågen från att gå.

.

Naturligtvis så hade jag kunnat gå igång järnet på askmolnet... oroat mig hur mycket som helst och ägnat resten av min vistelse i Barcelona på det... men jag väljer att låta saker och ting ha sin gång... askmoln är inget som jag kan påverka och skulle det vara på det viset att jag inte kan komma hem på torsdag... ja då får jag väl lösa det då.

.

För... "så länge jag följer den här vägen har jag ingenting att vara rädd för".

.

Ännu en varm dag i Barcelona väntar på mig... och eftersom jag är en kille som gillar när det är riktigt varmt så gör det mig absolut ingenting att det ska bli 29 grader idag... det är så himla skönt att kunna gå omkring i en tunn skjorta mitt i natten... och på dagen så är det naturligtvis ännu varmare... vilket jag gillar... massor.

.

Annars så är det väl som vanligt här nere... en hel del tid i tunnelbanan som smidigt tar mig precis dit jag vill på nolltid... det känns som om det inte är några avstånd alls till någonting... och i morgon så har jag och min son pratat om att åka iväg och bada i Sitges... tar ju bara en halvtimme med tåget att åka dit och det kan ju vara skönt med en dag på stranden och ett dopp i det kristallklara vattnet där... samtidigt som vi får en liten utflykt ut på landet... om man nu kan kalla Sitges för landet.

.

Men idag så ska vi nog trots allt vara lite turister och det lutar åt att vi letar reda på en linbana som jag fått tips om av en god vän... den ska tydligen ta oss upp en bit ovanför staden med en fantastisk utsikt och det kan ju vara skoj... tror jag... men först så blir det en frukost på stan.

.

Efter att ha tillbringat några timmar i Barcelona så mår jag som en prins i sommarvärmen... jag går mest omkring med ett stort leende på läpparna och njuter av denna häftiga stad... och inte blir det sämre av att få tillbringa lite tid med min son som ju bor här nere.

.

För säkerhets skull så passade jag på att gå på ett möte direkt när jag kom ner... och det var naturligtvis både intressant och skoj... men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur det kan komma sig att vi är fler på mötena i Lidhult än på ett möte i Barcelona... nu var det ju visserligen ett möte på engelska... men ändå... Barcelona är ju mycket större än Lidhult.

.

Efter att ha följt med min son till hans jobb så passade jag faktiskt på att turista lite... förra gången jag var här så missade jag ju det där med den där kyrkan... så jag åkte dit... ställde mig i kön... betalade... och blev hänförd... jag har varit i en hel del häftiga kyrkor... men denna slog alla rekord... med råge.

.

Sagrada Família... woow... vilket mästerverk.

.

Så här tidigt brukar jag minsann inta vara vaken... men eftersom flygplanet till Barcelona som jag bokat inte anpassar sina avgångar efter mig så hade jag inget val... jag fick några få timmars sömn innan det bar iväg ner till Malmö för att parkera bilen och ta tåget vidare till Kastrup lufthavn... så nu sitter jag här på flygplatsen... som vanligt ute i väldigt god tid... det är över en och en halv timme tills mitt plan lyfter.

.

Ibland så kan mina defekter vara bra att ha... det är svårt att missa ett plan när man vill ha full koll på grejerna och inser att det bara är möjligt om jag befinner mig på plats... d.v.s. flygplatsen... och även om mitt kontrollbehov nu gör att jag får vänta några extra timmar så må det vara hänt... däremot så stör mig inte varningarna om nya askmoln ett endaste dugg... skulle mina flyg bli inställda p.g.a. ett askmoln så kommer jag garanterat att anpassa mig när det blir aktuellt... att lägga tid och energi på något sådant som jag ändå inte kan råda över är ju trots allt ganska meningslöst.

.

Att vänta på ett plan är ganska långtråkigt... finns det något annat ställe där man kan vara mer anonym än på en flygplats... här kan jag sitta med mina tankar och kolla på livet runt omkring samtidigt som jag känner mig helt utanför verkligheten... att vara ensam på en flygplats är verkligen att vara ensam... och att känna sig ensam bland massor av människor kan vara farligt för mig... innan jag åkte så lekte jag lite med tanken att jag skulle kunna dricka en öl när jag var i Barcelona... inte så att jag ville dricka utan mer för att känna på själva tanken... att det kunde vara lite farligt för mig att åka utomlands alldeles ensam... att en ensam beroende är i dåligt sällskap.

.

Ja så kan tankarna flyga runt när jag sitter och väntar på en flygplats... och jag har för säkerhets skull kollat upp några NA-möte i Barcelona... och jag hoppas att jag ska kunna hinna till ett möte redan klockan 12.00 idag (ett engelskt-talande möte) ... skulle jag inte hinna med det så får jag väl vänta tills i morgon... och det är inte så viktigt om det är på spanska eller på ett språk som jag förstår (läs engelska)... NA-språket talar till hjärtat och det spelar ingen roll var jag befinner mig eller om jag fattar orden... jag förstår och blir förstådd ändå.

.

Min son ringde igår och berättade att jag hade bokat hotell lååååångt utanför centrum... hoppsan.

.

Kollade hur vädret skulle bli i Barcelona de närmaste dagarna... strålande sol och 28 grader varmt... och det kan jag leva med... det finns stora möjligheter för att jag ska få använda mina badbyxor och jag tänker inte packa ner några regnkläder eller tjocka vinterjackor... däremot så ska jag ta med mig kortbyxor och exponera min nordiskt bleka hud för solens ultravioletta strålar på Barcelonas gator och torg.

.

Mycket av en snabb liten resa till Barcelona består av resande...  det är bil, tåg, flyg och tunnelbana innan jag är framme... och i nödfall så lär jag väl få ta taxi den sista biten eftersom jag inte riktigt vet var mitt hotell ligger... men visst är det häftigt att det bara tar några timmar att ta sig från kossorna Brännebassalt till stadslivet i Barcelona.

.

Här sitter jag i mitt kök och planerar vilken väska jag ska packa ner lite kläder och sådant som jag anser mig behöva för några dagar i Barcelona... och när jag tittar ut genom mitt köksfönster så är den vyn nog så långt i från Barcelona man kan komma... för utanför mitt fönster ser jag kossorna gå och beta i hagen... och även om jag tror att man kan hitta både det ena och andra i Barcelona så tvivlar jag på att jag får se några kor beta där.

.

Själv hade jag glömt bort att jorden skulle gå under idag... men som tur väl är så kan jag läsa blaskan på nätet där jag blev upplyst om att jorden inte gått under... tydligen så skulle hela undergången starta på Nya Zeeland klockan 18.00 lokal tid... men enligt mina källor (blaskan på nätet) så var det bara lite dimmigt... och det kan kanske vara lite kusligt med dimma men mer än så blev det inte... och tur var väl det... jag har inte riktigt tid med jordliga undergångar just nu.

.

Eftersom jag och den övriga världen uppenbarligen fortfarande lever och våndas över vardagens bekymmer och glädjeämnen kan jag nu återgå till dagens göromål... håller ju på och förbereder mig på att packa min väska för att åka till Barcelona och hälsa på min son... han sa åt mig att jag kunde packa ner badbyxorna... och jag hoppas på ett dopp i Medelhavet på... typ... tisdag.

.

Igår så mötte jag två ganska frusna tjejer som precis hade badat när jag var på väg ner till stranden på Tylösand... de upplyste mig om att de hade tappat känseln i sina ganska bleka kroppar eftersom det fortfarande är väldigt kallt i vattnet... men de såg ändå rätt glada ut... så kanske jag vågar mig på ett dopp i veckan... kunde de bada i Sverige så ska väl jag fixa att ta ett dopp i Spanien.

.

.

Trots att mitt intag av fläsksvålar har minskat med nästan 100% (eller okej då... 94%) så har jag ändå lyckats gå upp i vikt... jag vet inte med exakt hur mycket... men jag känner mig en smula ovig och tjock trots att jag tränat massor på gymmet denna vecka... konstigt.

.

Jag misstänker att det kan ha att göra med att jag hittat en ersättning för fläsksvålarna.

.

.

Här har vi något som säljer lösnummer (vad tyckte ni om den ordvitsen?)... en kung... sex och lite nakna tjejer... och egentligen så är det väl ingen konstigt med det... jag känner många som delar hans intresse... och jag kan inte låta bli att undra om det inte finns någon av alla dessa journalister som också gillar sex och nakna tjejer?

.

Nu är det väl inte själva nakenheten som är poängen... det handlar nog mycket mer om sex... att kungen och hans polare (gud förbjude) kanske själva blev upphetsade av att kolla på dessa tjejer... och då är det ju en helt annan sak... för nakenhet i sig är väl det naturligaste som finns... vi föds ju nakna... sex däremot är ju någonting som vi människor verkar ha betydligt svårare att förhålla oss till... ändå är det säkert inte många av oss som skulle vilja leva helt utan sex... det tror i alla fall inte jag.

.

Sex missbrukas överallt... jag känner många människor som farit väldigt illa av detta faktum... men genom att göra sex till någonting "fult" och skamfyllt tror jag inte att vi gör saken bättre... tvärtom... i det mörkret göder vi nog bara ännu mer av den sexualitet som kan förknippas med missbruk... det är när jag gör mig av med dessa lik i min garderob som jag upptäcker att sex kan vara så mycket mer... för enligt mig är sex inte bara skit... jag tycker faktiskt att sex kan vara både trevligt, skönt, kärleksfullt och riktigt skoj... och sist men inte minst... att min lust är helt naturlig och absolut inget att skämmas över... tvärtom så tror jag att just den lusten kan berika mitt liv.

.

Om kungen skäms nu när han åkt dit med byxorna nere är det en sund reaktion... det hade jag också gjort.

.

Jag har vaknat några morgnar i rad med en ganska obekväm känsla... en känsla som vi i vardagslag brukar kalla för ångest... men som naturligtvis inte ens kan vara i närheten av den känslan på riktigt... ångest har blivit ett missbrukat ord som används i tid och otid för att beskriva de flesta inre obekväma olustkänslor verkar det som... jag kan ju bara titta på mig själv... jag är inte i närheten av att känna riktigt ångest...

.

... det trodde i alla fall jag fram tills nu... då jag slog upp ångest på Wikipedia.

.

.

Herregud... när jag läser denna beskrivning så blir jag fan rädd... om detta är sant så har jag ju för fan levt stora delar av mitt liv i en enda stor ångestbubbla utan att ha en endaste aning om det... från och till... för den här beskrivningen av ångest är ingen känsla som jag är speciellt rädd för... jag är nog fan varit räddare för att vara lycklig och ha det bra än att känna på den känslan som beskrivs här ovan lite då och då.

.

Eftersom jag inte är rädd för känslan jag har vaknat med några dagar nu så acceptera jag den utan att bry mig så himla mycket... och då är det inget som stör mig nämnvärt... jag tar emot och accepterar känslan... känner på den ett litet tag... och utan att jag vet hur det gick till så har den försvunnit... precis som mina röksug... exakt när det händer vet jag aldrig eftersom det verkar hänga ihop med att jag fokuserar någonting annat just då... typ nässköljning eller något annat livsviktigt.

.

Jag är inte längre rädd för att vara rädd... och den är en oerhörd frihet att slippa vara slav under mina känslor... visserligen så är jag inte medveten om detta alla dygnets timmar (minnet är väldigt kort ibland) jag är ju mänsklig... och jag går fortfarande in i mina känslofällor... men jag behöver inte fastna i dem... jag slutar inte längre att fungera helt och hållet bara för att jag känner på ett visst sätt... känslor är känslor... varken mer eller mindre... inget jag vill vara utan men heller inget som jag behöver vara slav under... jag kan under flera dagar i sträck låta mitt huvud gå iväg med min kropp istället för tvärtom... ett mirakel bara det.

.

Nu kanske jag fuskar lite eftersom jag inte lever i en relation... för jag har märkt att mitt liv blir betydligt krångligare på många sätt när jag försöker mig på att dela det med någon... inte minst känslomässigt... undrar om det kan ha med min egenvilja att göra?

.

Att bli äldre är ju inte bara fördelar som t.ex. förmågan att se på livet med en liten smula mer distans... att kunna välja bort saker som inte passar... slippa göra sig till av rädsla att inte duga som den man är... ja kort sagt... möjligheten att kunna ta livet lite mer med en klackspark... problemet med att bli äldre är ofta rent fysiskt... min kropp har helt enkelt jobbat så hårt i så många år att den inte riktigt vill hänga med längre... min kropp protesterar.

.

Den kroppsdel som för tillfället bråkar mest med mig är mitt knä... att mitt knä inte är ett endaste dugg intresserad av att springa på löparbandet visste jag redan... men i förrgår ville det inte ens gå... efter tre steg så hade budskapet nått min hjärna och tro det eller ej... jag lyssnade och gjorde andra grejer på gymmet istället... drog och slet i en massa maskiner som jag tror kan vara bra för få fler muskler runt mitt onda knä... samtidigt kunde min fåfänga inte låta bli att rycka lite i de maskinerna som såg ut att hjälpa mig med att göra min växande buk mindre... mitt medfödda sexpack har till min stora förvåning nämligen försvunnit... vart tog mina magrutor vägen?

.

Om jag ska vara riktigt ärlig så är det ibland en smula frustrerande att kroppen också åldras... jag blir förbannad när min kropp protesterar och inte gör som jag vill... jag fattar att det handlar om balans och kommunikation mellan kropp och själ... för även om det gör lite ont i knät just nu så betyder inte det att jag ska lägga mig ner och dö... jag behöver röra på mig och komma ihåg att jag inte tränar för att bli yngre... utan för att bli äldre.

.

En god vän hade med sig en magnetgrej för några dagar sedan som påstods kunna bota det mesta... ja, nästan allt om jag förstod honom rätt... jag kunde naturligtvis inte låta bli att omedelbart prova den på mitt onda knä... ett praktiskt och mycket enkelt sätt att praktisera lite av mitt "öppna sinnelag... och dra på trissor... magnetgrejen funkade... förändringen är tydlig och kan knappast förklaras på något annat sätt... mitt knä är nu sämre än någonsin... det var väl inte vad jag hoppats på direkt... jag hade mina tvivel redan när jag satte mig ner på en stol och höll den magiska magnetapparaten mot mitt knä... trodde väl inte så mycket på att den flippade grunkan kunde göra någon skillnad... och att den skulle göra så att jag fick ännu mer ont i mitt knä fanns inte ens på kartan... så visst fan fungerade den... "mirakeluppfinningen"... inte så att den botade mitt onda knä... tvärtom eftersom det blev sämre...  men ingen kan säga annat än att den gjorde skillnad... "mirakeluppfinningen".

.

Nu tror ju inte jag "på riktigt" att magnetgrejen gjort mitt knä sämre... men jag kunde ändå inte låta bli att småle lite åt sammanträffandet... för även om det var med lite "glimt i ögat" som jag hade suttit där och hållt denna apparat mot mitt knä för några dagar sedan inser jag att väldigt många människor sätter hela sitt hopp till "mirakelkurer"... i alla möjliga och omöjliga skepnader... de flesta lovar naturligtvis betydligt mer än vad de levererar... väldigt få funkar överhuvudtaget mer än den effekt som kan tillskrivas att användaren själv tror på det... ni vet... sockerpiller-effekten.

.

Ölreklamen på bilden här ovan är ett typiskt exempel på vad jag utan att tveka en enda sekund hade köpt när jag var en aktiv alkolist... allt som sades vara positivt med alkohol köpte jag direkt... att det endast berodde på att jag ville ha en anledning att supa mig full ville jag inte förstå... inte ens när jag kunde dricka en liter "Beska droppar" om dagen för att jag trodde det var bra för magen anade jag att jag kanske hade ett "litet problem" med alkoholen.

.

Magnetgrejen tror jag för övrigt inte ett dugg på.

.

Jag har hört uttryck som att "gå in i väggen" och liknande när det gäller idrott... kanske oftast när det gäller individuella sporter där uthålligheten sätts på stora prov... längskidor... maraton och liknande... men igår så tyckte jag mig se hur detta även kunde passa in på en lagsport... i detta fall var väggen byggd av finska bastusnubbar... och stenhård... vi blev ju faktiskt överkörda.

.

Själv har jag också sprungit in i väggen en och annan gång... och ett och annat ordentligt magplask har jag väl också råkat ut för i livet... det har hänt och händer väl fortfarande att livet och jag befinner oss på kollisionskurs och de kamperna vinner ju livet i 100 fall av 100... tack och lov så verkar det som om jag blivit något lite bättre på att acceptera livet på livets villkor med åren... vilket resulterat i att jag inte behöver få riktigt lika mycket stryk av livet längre innan jag ger upp... det kan vara riktigt skönt att ge upp.

.

Ta bara det där med mitt drogande... jag kunde fan inte kontrollera det... jag var helt chanslös och drogerna ledde med 100 - 0 hela tiden... till slut gav jag upp... och vann den största av alla mina segrar.

.

Det är mycket "heja Sverige" nu... som igår när jag satt klistrad framför TV:n och kollade på Melodifestivalen... eller den heter kanske inte ens så längre... men det är ändå samma grej som när jag var barn och låtarna hette grejer som... "det börjar verka kärlek banne mig"... ett spektakel där vi jämför och tävlar i popularitet... och igår så var det verkligen spännande... tävlingar gillar jag... och naturligtvis så struntade jag i att heja på en speciell låt (det är liksom inte ens min typ av musik)... för mig var det bara en annan slags hockeymatch... och precis som jag kommer att göra i kväll så hejade jag på Sverige... inte för att det var den låt som jag gillade bäst utan bara för att han var... svensk... heja Sverige.

.

Jag kommer ihåg en gång för väldigt länge sedan när jag sydde på en svensk flagga på min jeansjacka... en polare till mig reagerade med bestörtning när han fick syn på min flagga och undrade om jag var rasist... och det händer att jag drar mig denna händelse till minnes lite då och då... för jag hade ju inte sytt på en svensk flagga på min jacka för att jag var rasist... jag sydde på den för att visa att jag var svensk... precis som många andra av de som jag träffade när jag var utomlands och flög vinge... vi visade helt enkelt vilket land vi kom från... och det var ingen som såg något fel i det... aldrig någonsin har jag träffat någon från ett annat land som förknippat en svensk flagga med rasism... har ni tänkt på att den kopplingen gör nog ingen... förutom vi svenskar själva.

.

Nyss satt jag här hemma i ett strömlöst hus... och först så det blev alldeles tyst... ingen TV... ingen tvättmaskin i bakgrunden... och ingen data att knappa på... men efter att jag lyssnat en liten stund på tystnaden inne i mitt lite dunkla hus så började ljuden göra sig gällande... regnet smattrade mot mitt plåttak... och åskan dundrade en liten bit härifrån... i min omedelbara närhet efter mullret att döma... kort sagt... det var allt annat än tyst i tystnaden.

.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur jag tar många saker för givet i mitt liv... ta bara det här med elektricitet... att kunna knäppa på TV:n slentrianmässigt utan att tänka med på det... för att inte tala om datorn... tänk om jag hade använt min dammsugare på samma sätt... fan vad rent det hade varit här hemma då.

.

Nu hör jag knappt regnet längre... det ljudet är gömt bakom alla mina andra vardagsljud... elektriska ljud.

.

Idag så har jag bestämt mig för att gå till attack mot min vildvuxna gräsmatta för första gången i år... och jag håller tummarna för att jag ska få igång min gräsklippare... det är en maskin i min trädgård som inte används alltför ofta... jag ser tyvärr vissa likheter med min nya fina dammsugare... de är bägge bra att ha... men funkar bara om man startar dem.

.

Min gräsmatta är lite speciell eftersom det som är svårast att hitta i den är... gräs... det finns gott om mossa och typ alla andra saker som kan växa i en gräsmatta... utom gräs då... men jag tycker inte att det gör så mycket... jag tycker att den är fin ändå... och min mossa är nog mycket mjukare och skönare att gå på än den bästa av alla fina sköna mjuka gräsmattor... och när jag klipper min sk. gräsmatta så ser det rätt prydligt ut i min trädgård... kan bero på att ALLT annat växer fritt... jag rensar inte rabatter (det är ju betydligt lättare att plantera nya blommor i krukor och ställa ut dem)... hos mig växer allt fritt... det enda som jag gör är att jag någon enstaka gång om året klipper gräset.

Och idag är en sådan dag... en gräsklippardag.

.

Jag tror allt att jag skulle kunna göra denna dagen till en rätt jobbig dag... fylld med "otur" och all möjlig skit... för jag är övertygad om att jag själv har en ganska stor del i hur mina dagar blir... eller åtminstone i hur jag väljer att uppleva dem.

.

Mina alldeles egna tankar formar väldigt mycket av mina alldeles egna upplevelser av min verklighet... och min verklighet är inte samma verklighet som din... nej, min verklighet är verkligen bara min... precis som din verklighet är bara din... jag kan medvetet välja att bli ett offer... och en dag som denna som ju sägs vara en dag fylld av "otur" är ju som gjord för någon som vill välja att vara ett offer... eller hur?

.

Eftersom jag är en världsmästare på¨att vara offer den dagen då jag väljer det så får jag kanske tänka lite extra på vilka tankar jag väljer att tänka en dag som idag... ska jag välja de positiva eller negativa glasögonen?

.

Jag säger inte att jag kan välja hur min verklighet faktiskt ser ut... livet "drabbar" mig också så klart... jag säger bara att jag har ett val om hur jag vill förhålla mig till livet på livets villkor... även idag... fredagen den 13.

.

Sitter på VågaVa i Ljungby och har precis loggat in på min dator... när jag klickat färdigt och sitter och tittar på ett helt blankt och tomt blogg-inlägg på min skärm och funderande på vad jag ska fylla det med hör jag bakom min rygg... att jorden eventuellt ska gå under... 2012... och det snackas lite om hur man ska förhålla sig till denna information.

.

Någon tycker att man kan ta ett stort lån och göra en lång resa... en annan berättar om hur någon uppgivet tycker att ingenting längre spelar någon roll eftersom vi ändå snart ska dö... och jag funderar över om jag kan fylla min tomma blogg med detta... vilket ni ser att jag redan gjort nu... samtidigt som jag börjar fundera... om... jag säger bara om... jag skulle leva som om detta vore sant... hur skulle jag leva då?

.

Det första som dök upp mellan mina öron var att inte göra det i morgon som jag kan göra idag... och då menade jag nog mest allt som jag vill göra... ni vet alla de där roliga grejerna som hör till livet... jag tänkte vidare på att jag inte hade någon som helst tid att vara rädd för en massa prylar... för rädsla kan verkligen vara någonting som får mig att skjuta upp saker som jag egentligen vill göra men inte riktigt vågar... det kan handla om lite av varje... och när jag tänker efter så är det oftast när jag gått emot det jag är rädd för som jag upplevt mina största glädjeämnen och känt mig som mest levande.

.

För en sak är i alla fall klar för mig... skulle jorden gå under och jag komma att dö så vill jag ta mig fan passa på att leva innan det händer... och kanske skulle jag gilla att leva som om jorden skulle gå under i morgon... varje dag.

.

Så är det... igår så blev jag tonåring igen... och firade 13 år av drogfrihet... vilket så klart var skoj och så... men inte påverkade mitt liv i övrigt nämnvärt... att jag fortfarande är drogfri påverkar givetvis allt i mitt liv hur mycket som helst... jag kan inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle sett ut om jag fortfarande knarkade och söp... troligtvis hade jag nog fan varit död... och hade jag inte varit död så hade jag kanske hoppats att jag var det... men själva tiden jag varit drogfri betydde inte lika mycket som andra "födelsedagar"... som t.ex. förra året då jag firade 12 år... det var ju ett lite speciellt år med tanke på att jag tillfrisknar med hjälp av ett 12-stegs program.

.

En annan "klassiker" var naturligtvis 10-års dagen... tvåsiffrigt är ju alltid speciellt... och 5-års dagen kändes också lite som ett jubileum... jag minns också min 3-årsdag eftersom det var första gången jag kunde känna att mina tankar och min egen bild av mig själv på insidan för första gången stämde överens med min vad min omgivning såg hos mig... för mig kändes detta nästan overkligt och jag minns som i går hur stort det var för mig... jag hade fram till den dagen alltid känt mig som ett UFO... annorlunda och väldigt konstig.

.

1-års medaljen var nog annars den häftigaste av alla mina medaljer... det var snudd på overkligt att ha klarat av ett helt års alla fallgropar utan att plocka upp den där första drogen... ni vet... nyårsafton... midsommar... påsk... ja alla dessa "måstesupaskallenibitardagar"... och alla de där andra dagarna som jag annars hade petat i mig droger på... när jag mådde bra... eller dåligt... det var för varmt... eller kallt... solen sken eller att det regnade för mycket... ja ni fattar... ALLA dagar var ju bra dagar för att peta i sig en drog... det fanns ALLTID anledningar för mig att peta i mig något... och att inte gjort det på ett helt år var ett mirakel för mig.

.

Men den största dagen av dem alla är trots allt den 10 maj 1998... då jag för första gången i mitt liv erkände för mig själv och en medmänniska (tack Leffe) att jag hade ett problem... med droger... och att jag fick reda på att det fanns en lösning på mina problem... att det fanns hopp och hjälp att få... ett program för tillfrisknande... NA... och att det enda kravet för medlemskap var en önskan att vara drogfri.

.

Den 10 maj 1998 lärde leffe mig att om jag inte petar i mig den där första drogen eller dricker det där första glaset så blir jag varken full eller påtänd... han hade rätt... det är sant... jag har inte petat i mig någonting på över 13 år nu... och tro mig när jag berättar för er att mitt liv är mycket bättre än jag någonsin vågat drömma om... på ALLA område i mitt liv... precis ALLT har blivit bättre.

.

Det är inte utan att det är lite skrämmande att redovisa inför gruppen på skolan... inte för att någon skulle komma på tanken att döma ut mig... tvärtom så har vi en väldigt kärleksfull gemenskap på vår skola... nej det är nog mest skrämmande för att jag som vanligt är min värsta domare själv... det finns ju ingen i hela världen som har större krav på mig än jag själv... ingen kommer ens i närheten om jag ska vara ärlig... och ja... jag förstår att det är helt sinnessjukt.

.

Annars så var gårdagen en mycket intressant dag i vår utbildning... vi praktiserade gestalt-terapi och det var verkligen spännande och minst sagt utvecklande att få prova på denna möjlighet att kunna lösa upp lite gamla lik i min garderob... göra mig kvitt dessa gamla ok som jag mer eller mindre omedvetet går och bär omkring på... jag fick chansen att processa de svårigheter som jag kan ha med auktoriteter... och ta mig fan... det hände någonting som jag inte riktigt kan sätta fingret på... men bra för mig var det... jag känner mig betydligt lugnare inombords idag och ta mig fan... det känns riktigt, riktigt bra.

.

Det är som vanligt hur spännande som helst på min utbildning till addiktolog på FUN... denna gången så handlar det mycket om etik & moral... det finns mycket att säga om detta ämne... vilket vi naturligtvis diskuterar... och det är hur intressant som helst... minst sagt.

.

Och när vi nu är i Stockholm så passar vi så klart på att gå på möte... igår var det Upplands Väsby som fick besök av oss... och det är ju bara så himla skoj att träffa nya och gamla vänner som har tillfrisknande som intresse... det är en gåva verkligen är värd att skänka en extra tanke... hur många människor har denna möjlighet?

.

Nu ska jag käka frukost... och plugga lite om kärlek och sex-missbruk för vi har nämligen prov på det i morgon... inge som jag oroar mig för så himla mycket... det brukar gå bra... kanske för att det är ganska lätt för mig att lära mig nya saker när jag är intresserad och motiverad.

.

När jag var liten så gick vi faktiskt i skolan på lördagar... några år innan någon bestämde att det nog allt kunde räcka med måndag till fredag... söndagar var det inte tal om på den tiden då långfredagen verkligen var den längsta dagen på året... men nu är det nya tider... för när jag nu har blivit betydligt äldre så går jag faktiskt i skolan på... hör och häpna... söndagar.

.

Nu sitter vi inte i bänkar utan väldigt ofta i en rund ring istället... såvida det inte är någonting då det ska skrivas på whiteboarden... då sitter vi lite huller om buller lite mer traditionellt vända mot tavlan... men en sak är i alla fall helt uppenbar för mig... hur vi nu än sitter så lär vi oss en himla massa varje gång vi är här... jag är faktiskt förvånad över att jag fortfarande har förmågan att lära mig så mycket som vi faktiskt gör på vår skola.

.

Själv känner jag mig lite krasslig just nu när jag sitter här och skriver men jag hoppas att det bara är högst tillfälligt... studietempot på vår skola är högt och jag har fan inte tid att vara sjuk... nu tror jag inte att det är så farligt med den saken, det verkar nog mer som att jag ätit något olämpligt... kan det vara den hemmagjorda glassen som jag blev bjuden på igår... eller det vegetariska käket jag käkade på vägen till Stockholm... för jag vet inte vad som flög i mig när jag avstod från att äta kött på vårt vanliga hak vid Ödeshög när vi åkte upp... helt plötsligt så satt jag till min stora förvåning med en tallrik fylld av diverse vegetariska godbitar framför mig... det är kanske därför min mage protesterar?

.

Och vi snackar inte om att jag ska prata om fräcka bilar eller något sådant... även om det kanske hade varit på sin plats idag eftersom jag har lämnat in min bil till en kille som ska göra min bil fin... någon form av lackförsegling och jag hoppas att bilen ska se ut som ny på tisdag då jag ska hämta den... nej... en bilblogg är precis vad det låter som... en blogg skriven i en bil.

.

Vi är på väg till skolan och i dessa moderna tider så är det ju möjligt för mig att slänga upp min MacBook Air i knät... koppla in mitt modem... och vipps så är jag inne på nätet... nästan overkligt verkligt... och jag förundras över hur snabbt jag vänjer mig vid dessa teknikens under... jag som ju ändå tillhör en generation som kollade på TV innan fjärrkontrollen var uppfunnen.

.

Jag minns knappt hur det var att leva utan dator eller telefon... eller bil... det går snabbt för mig att vänja mig vid saker och ta dem för givet... och jag får passa mig så att jag inte gör samma sak med min drogfrihet... för en sak minns jag fortfarande trots att det hunnit rinna en hel del vatten under broarna sen jag plockade bort drogerna i mitt liv... och det är att drogfriheten alltid måste komma först.

.

Frågan är befogad eftersom det under en dag ges massor av tillfälle att ta ställning till den... tänk efter själva... hur ofta hamnar man/jag inte i diskussioner om ditten och datten... den ena oviktigare än den andra... "vem är världens bästa fotbollspelare?"... "Vilket allsvenskt lag vinner allsvenskan?"... o.s.v. i all oändlighet.... det finns många åsikter om det mesta... och även jag kan ibland bli irriterad när Zlatan blir kritiserad eller när jag hör skitsnack om IFK Göteborg... enbart för att jag har en helt annan åsikt än den jag pratar med.

.

Det fanns en tid då jag och min kollega leffe kunde tömma en kina-restaurang genom att ha en minst sagt högljud diskussion om något så viktigt som Mona Salins tobleroneaffär... vi skrek åt varandra så saliven sprutade... människorna runt omkring oss flydde i panik eftersom de med största säkerhet trodde att det bara var en tidsfråga innan vi tog till våld i vår strävan efter att ha rätt i sakfrågan.

.

Ingen av oss blev lyckligare... vem som hade rätt eller fel har jag glömt bort men jag tycker att det är ganska skönt att slippa dessa diskussioner nu för tiden... de tog bara massor av energi som jag hellre vill lägga på betydligt trevligare saker... som att vara lycklig t.ex... för idag så väljer jag nog fan hellre att vara lycklig än att ha rätt... det är inte alltid som jag lyckas med det men oftare än förr i alla fall... och det är bra nog.

.

.

När jag och leffe startade VågaVa 1999 så var det som en frukt av ett projekt... "Kunskap är makt" ett projekt som vi genomförde när vi jobbade på FMN vilket vi gjorde innan vi startade upp VågaVa... själva tanken bakom var att man skulle kunna använda sig av våra erfarenheter för att lära sig lite med om missbruk.

.

Idag så är det vi själva som utbildar oss... på alla möjliga och omöjliga sätt och vis... vem kunde drömma om att jag skulle sitta och lära mig hur man använder sig av media i onsdags... eller att jag skulle medverka på dagens... "Konferens för chefer och politiker med ansvar för missbruks- och beroendevården i Halland"... för att lära mig ännu mer... paradoxalt nog så handlar det mesta av mina utbildningar om det jag redan jobbar med... och det är väldigt intressant att ta del av andras syn på sakernas tillstånd... och förhoppningsvis lära mig ett och annat som jag inte redan visste.

.

.

Jag utbildar mig ju också till addiktolog på FUN (Fria Universitetet i Norden) och det är en utbildning som heter duga vill jag lova... här lär jag mig mer än jag någonsin trodde var möjligt i ett ämne som till stora delar handlar om mig själv... men jag lär mig också att förmedla den kunskapen till andra... men det gäller att vara lite lyhörd... och jag tycker att det är på sin plats att tillämpa lite andliga principer när jag stöter på ny kunskap och andra åsikter än mina egna... andliga principer som... ärlighet... villighet... och naturligtvis en stor portion... öppet sinnelag... för kunskap... är fan makt.

.

Vi åkte ju iväg till Lund hela dagen igår för att utbildas i hur man använder sig av media för sina egna syften... mycket intressant måste jag få tillstå... jag kommer att läsa tidningarna på ett helt annat sätt nu... lite mer kritiskt och kanske fundera lite på vem som egentligen vill få fram ett budskap... en tidningsartikel är onekligen ett bra sätt att få fram sitt budskap... betydligt trovärdigare än en annons... och helt gratis.

.

Det var spännande att lära sig hur en journalist jobbar och på vilket sätt jag kan lära mig att få fram mitt eget budskap i en artikel... och jag kan inte låta bli att tänka lite på hur massmedia utnyttjas dagligen på alla möjliga och omöjliga sätt av de som vill ha fram sitt budskap... kolla bara det här med Bin Laden... eller SAAB... eller... ja ni fattar... jag tror nog att det finns stora möjligheter för de som kan att vinkla nyheterna en liten aning... och jag kommer nog att vara ganska kritisk när jag läser vad som står i tidningarna idag... för nu för tiden är ju även jag mediautbildad och har lärt mig ett och annat om hur det går till i mediavärlden.

.

.

En annan sak med Lund är att den staden aktivt gör sitt bästa för att få bort bilarna från staden... det är ta mig fan helt omöjligt att hitta en parkering där man får stå lagligt mer än två timmar... själv så tvingades jag till ett smärre lagbrott... jag parkerade helt enkelt på en parkering som var reserverad... men på något sätt så hoppades jag nog på att bli förlåten... av Gud... eftersom jag parkerade på en plats som var avsedd för kyrkorådet i Lunds Domkyrka.

.

Lite bråttom så här tidigt på dagen... på väg igen... denna gången till Lund för att utbilda mig i hur man bemöter media och att öka min förståelse för hur journalister jobbar... mediastrategi (vilket flippat ord) och hur man lanserar nyheter.

.

Vad denna dagen än har i sitt sköte så ser jag fram emot den med spänning och ska "ärligt" göra mitt allra bästa för att ta på mig ett "öppet sinne"... lyssna med öppna öron och "villigt" söka efter något alldeles nytt att lära mig... att helt enkelt aktivt försöka använda mig av några andliga principer... det kan ju aldrig skada.

.

Om någon vecka så bär det iväg till Barcelona... jag ska ner en liten sväng och träffa min son som bor där... och det ser jag så klart fram emot... att jag kom att tänka på det just nu idag beror på att jag precis pratat med min dotter om när det var jag skulle åka... och att hon skulle titta lite på sina möjligheter att följa med.

.

Igår så ringde min son till mig och berättade för mig att han tyckte att det var skoj att jag kommer ner och hälsar på honom... och kanske är detta sådant som alla föräldrar tar för givet... för mig är det ett mirakel... att ha barn som både vill träffa mig och kan tänka sig att åka på en resa med mig... och jag är så himla tacksam över det... jag är verkligen en väldigt rik och lyckligt lottad kille... världens rikaste faktiskt.

.

.

Tittade på min agenda och såg att jag hade mycket att göra denna veckan... och det känns himla bra... jag blir inte en enda sekund stressad av att ha mycket att göra... tvärtom så tillhör jag en av de människorna som kan hitta ett lugn i att ha fullt upp... jag blir stressad av att inte göra någonting... eller ännu värre... att inte göra det jag borde ha gjort för länge sedan... typ mina läxor och sådana värdsliga ting.

.

Men läxan får allt vänta tills på lördag när vi sitter i bilen på väg upp till skolan (bättre sent än aldrig)... för denna veckan är det fullt upp... jag har häcken full helt enkelt... och paradoxalt nog så blir jag helt lugn när jag tänker på det... idag så ska jag föreläsa i Halmstad... i morgon är det möte med soc. och AF... på onsdag bär det iväg till Lund för en mediautbildning... torsdag ska jag besiktiga bilen i Ljungby och på fredag ska jag på en kurs hela dagen... ett underbart avkopplande fullspäckat schema helt enkelt... jag kommer knappt att behöva tänka en tanke på vad jag ska vara eller göra... bara behöva följa mitt schema och haka på... ett ypperligt läge för mig att fixa befinna mig i nuet... här och nu.

.

Jag har väldigt svårt att uppleva stress i nuet... för min stress är oftast någonting jag skapar mellan mina öron... och då oftast i mina vanligaste fantasier... ni vet... då och sen... här och nu har jag helt enkelt inte tid att vara stressad... jag hinner helt enkelt inte det... i alla fall inte när jag har häcken full.

.

Hemma igen efter en liten och väldigt trevlig utflykt till Västerås... och även om jag är både glad och tacksam över gästfriheten som bjöds mig så tycker jag om att komma hem... hem till mitt kära alldeles egna hus Brännebassalt.

.

En av de största fördelarna med att sova ensam hemma hos mig är att det finns ingen som snarkar... jag tackar en kraft mycket starkare än mig själv för att jag under min senaste resa till Göteborg och några nätter på ett vandrarhem köpte... öronploppar... som jag kan stoppa i öronen när jag delar rum med en snarkare... i natt så sov jag inte ens i samma rum som min goda vän... lik förbannat så lyckades han väcka mig med sina nattliga oljud... hade jag skrivit detta precis i morse när jag vaknade efter att ha fått min högs begränsade andel sömn så hade jag nog skrivit fd. vän... i natt så var jag millimetrar från att begå kriminella handlingar för att få tyst på honom... men tack vara mina öronproppar så lever han fortfarande.

.

Annars så var det skitskoj att vara på ett valborgskonvent och träffa många av mina jättefiNA vänner... jag är verkligen en lyckligt lottad kille som har fått denna möjlighet att kunna ta del av en så fantastisk och kärleksfull gemenskap... och jag blir så glad över att ha så många fina vänner... jag behöver aldrig mer känna mig ensam.