Ångest...

... vill jag inte kalla det.
.
Jag har vaknat några morgnar i rad med en ganska obekväm känsla... en känsla som vi i vardagslag brukar kalla för ångest... men som naturligtvis inte ens kan vara i närheten av den känslan på riktigt... ångest har blivit ett missbrukat ord som används i tid och otid för att beskriva de flesta inre obekväma olustkänslor verkar det som... jag kan ju bara titta på mig själv... jag är inte i närheten av att känna riktigt ångest...
.
... det trodde i alla fall jag fram tills nu... då jag slog upp ångest på Wikipedia.
.
"Ångest är ett sinnestillstånd som karakteriseras av rädsla eller oro, som kan ge kroppsliga uttryck och också bero av kroppsliga uttryck som misstolkas som mer eller mindre hotande. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet."
.
Herregud... när jag läser denna beskrivning så blir jag fan rädd... om detta är sant så har jag ju för fan levt stora delar av mitt liv i en enda stor ångestbubbla utan att ha en endaste aning om det... från och till... för den här beskrivningen av ångest är ingen känsla som jag är speciellt rädd för... jag är nog fan varit räddare för att vara lycklig och ha det bra än att känna på den känslan som beskrivs här ovan lite då och då.
.
Rädslan att känna det jag är rädd för att känna är jobbigare än känslan i sig.
.
Eftersom jag inte är rädd för känslan jag har vaknat med några dagar nu så acceptera jag den utan att bry mig så himla mycket... och då är det inget som stör mig nämnvärt... jag tar emot och accepterar känslan... känner på den ett litet tag... och utan att jag vet hur det gick till så har den försvunnit... precis som mina röksug... exakt när det händer vet jag aldrig eftersom det verkar hänga ihop med att jag fokuserar någonting annat just då... typ nässköljning eller något annat livsviktigt.
.
Jag är inte längre rädd för att vara rädd... och den är en oerhörd frihet att slippa vara slav under mina känslor... visserligen så är jag inte medveten om detta alla dygnets timmar (minnet är väldigt kort ibland) jag är ju mänsklig... och jag går fortfarande in i mina känslofällor... men jag behöver inte fastna i dem... jag slutar inte längre att fungera helt och hållet bara för att jag känner på ett visst sätt... känslor är känslor... varken mer eller mindre... inget jag vill vara utan men heller inget som jag behöver vara slav under... jag kan under flera dagar i sträck låta mitt huvud gå iväg med min kropp istället för tvärtom... ett mirakel bara det.
.
Nu kanske jag fuskar lite eftersom jag inte lever i en relation... för jag har märkt att mitt liv blir betydligt krångligare på många sätt när jag försöker mig på att dela det med någon... inte minst känslomässigt... undrar om det kan ha med min egenvilja att göra?

Kommentarer :

#1: Mia

Egenvilj är bra :-) Ha en bra dag :-))

Kram Mia

skriven
#2: peter

Nja... vet inte om jag håller med dig om det där med egenviljan ;-)... däremot önskar jag dig en bra dag också...



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :