... på mig själv när jag läser mitt senaste inlägg... va fan... vill ju inte skriva på det sättet.
Delar gärna med mig av mina tankar och funderingar... men att redogöra för hur min dag har sett ut är verkligen inte vad jag vill skriva om... hallå... hur intressant 'är det egentligen på en skala mellan 1 och 10... fortsätter jag så här så får ni snart läsa om vad jag har för pålägg på mina mackor å sånt...
... *suck*.
Mitt liv innehåller betydligt mer än det som syns på utsidan... och själv är jag faktiskt mer intresserad av hur jag reagerar och tänker om livet som ju ständigt pågår runt omkring mig... att skriva om hur det ser ut är rätt ointressant... det är mina tankar om det som jag vill skriva om... de tankarna som jag lärt mig att hålla för mig själv i såååååå många år av mitt liv... och som har fått mig att tro att jag är annorlunda... för det är den känslan som jag får när jag håller mina tankar för mig själv.
En sak som jag tycker är väldigt spännande när jag föreläser är hur långt jag vågar gå när jag berättar om mina tankar... att lämna tryggheten och våga vara naken... att närma mig gränserna... balansera på kanten till stupet... ni vet där rädslan för att lämna ut mig så mycket att det kan vara till skada för mig... att skammen över mig själv ska ta över... skillnaden kan vara hårfin mellan succé och fiasko.
Jag har en episod i min föreläsning där detta känns väldigt tydligt för mig... när jag pratar om mina "sjuka tankar"... de jag inte vill kännas vid... de tankarna som jag tror att de flesta av oss har... de som nästan känns "hemliga" för oss själva... de som vi vill förneka... ibland så blir det alldeles tyst i publiken... och jag får påminna mig om att andra gånger så har samma tankar istället lockat till ett igenkännande skratt.
Men känslan av att balansera på stupet... den är hisnande... skrämmande... och helt... ja... tynglös är det bästa ord jag kan sätta på den... det känns som om tiden står stilla... allt liksom stannar upp... och jag känner livet... på riktigt.
Och kanske är det så... att det är när jag håller på att dö som jag känner mig riktigt levande...
Kommentarer :
#2:
naken Snigel
att känna skam över sina tankar är väl självklart, för tankarna finns ju där och dom är allt annat än rumsrena. Kan dom vara annat,? vi är ju människor, och människor är igentligen en väldigt "äcklig" varelse, men vi har lärt oss moral, etik osv för att vi har råd, och det krävs utav oss för att saker ska fungera. Men tankarna, nej, dom får man bara gilla och föröka leva med att det är en del utav en själv. På gott och ont. Tankarna isig är aldrig farliga, det är när dom övergår i handling man kan bli rädd. På riktigt.
Jag tror att när man förlikar sig med att man faktiskt har dessa "sjuka" tankar som man lär sig leva med dom. Och är man en tänkande människa, ja, då kan man få riktigt "sjuka" tankar!
Fråga en som tänker JÄMT!...fan blir ju trött på att alltid tänka ju.
kram
#4:
naken Snigel
Tror också mycket handlar om att man är rädd att bli bortstött om man verkligen visar vem man är, och hur och framför allt, vad man tänker och känner. För vem kan tycka om en människa som bär sådana tankar.??......Man är helt enkelt RÄDD!..både för sig själv och sina medmänniskor.
Fanken, jag tar över din blogg igen, förlåt!
Ska starta upp min igen;))
#5:
naken Snigel
Och ja, man måste känna döden för att kunna känna livet. precis som man måste känna kyla för att veta vad värme är osv....
Och det ÄR skrämmande;)
#7:
Elvira
Tänkte bara skriva "Tack", men det kanske vore helt försnurrat...?
Ibland när jag tittar in här, kan jag känna mig så sjukt "träffad" så att jag för ett ögonblick inbillar mig att världen nog sburrar kring migler
Å du, jag tyckte det va riktigt kul att få vara med i din vardag, lite som att se mannen bakom tanken liksom..hehe, äh, jag tror du förstår..
Ha en fin helg vännen,,kramar om
#8:
peter
jo så är det ju... det finns ju INGEN som ställer större krav på mig än jag själv gör... och detta är ju något som jag får påminna mig om på daglig basis... det sitter djupt L
För mig handlar det oftast om att jag är rädd för att bli bortstött och övergiven... att inte duga som den jag är och allt det där.
Skam är ju inte alltid en sk. "dålig" känsla utan något som vi har stor nytta av i umgänget med andra... och som du säger... jag är inte mina tankar utan och behöver inta vara så rädd för dem eftersom det är genom mina handlingar jag visar vem jag vill vara.
Jag tror faktiskt inte att det är så stor skillnad på våra "sjuka tankar"... vi är väl bara olika "bra" på att dölja dem L... tur att det finna några som vågar sätta ord på sina så att jag slipper tro att jag är sjuk i huvudet L.
Ja visst är det som så att jag också får för mig att världen snurrar runt mig mellan varven... tror nog att det är rätt mänskligt L.
Ja just det... till "naken snigel"... nu funkar länken till dig igen... och jag blir glad över att du öppnat dig blogg igen.
(((kram))) på er underbara vackra och värdefulla människor.
peter
#9:
naken Snigel
Tror t.o.m att det är livsviktigt att världen ibland snurrar "enbart" för en själv, för om man ska leva i den, så måste man få klura ut den ifred ibland, och förstå den, så man kan leva med den;))
#10:
peter
Nja vet jag inte riktigt om jag håller med om... men men jag kan ju bara tala för mig själv... och jag är helt klart i väldigt dåligt sällskap när jag är ensam.
Kan ju förvisso bero på att jag nuförtiden omger mig med vänner som bryr sig å riktigt om mig och bara vill mitt bästa... något som jag lite då och då kan ha lite svårt att förstå vad det kan vara när jag är i mitt eget sällskap L.
(((kram)))
peter
#11:
naken Snigel
Om man inte stannar till i sin ensamhet och reflekterar just över sig själv, hur ska man då kunna förändra sig och bemöta både sina vänner och sig själv bättre. Annars kunde man ju sluta växa vid tonåren;))....hmp..s
tror det är också då man förstår varför ens vänner vill vara del i ens liv;)
#12:
peter
Jag håller med dig till 100%... så gör jag själv... jag tar hjälp av ett 12-stegsprogram för att göra det enkelt för mig (det är ett mycket enkelt program som jag tycker påminner väldigt mycket om en annan gammal beprövad metod som jag kallar för VSB (vanligt sunt bonnförnuft L)) och det funkar utmärkt för mig.
Fördelen med det är att jag har valt ut en människa som jag litar på förstår mig att redovisa det jag skriver för så att jag får lite distans till mig själv... och samtidigt en ökad förståelse inte bara för mig själv utan även för personer i min omgivning.
Jag var länge motståndare till att följa en manual som jag inte själv skapat... men som jag idag själv kan rekomendera till andra då min uppfattning av den förändrats... jag blev inte sektad L... tvärtom så känner jag mig nu friare än någonsin.
Dina tankar ger mig massor ska du veta... och jag är glad för att du delar med dig av dem.
(((kram)))
peter
#13:
naken Snigel
Exakt, jag kallar det CS, Common Scence!...Samma sak olika ord bara;)).....Det som jag varit så arg över är att man tvingats ned så djupt bara för att dom som är utbildade på detta inte förstår, dom glömde något på vägen.....ÖRAT!
Fan, det enda man bett om jämt är ju just en "manual". Kunde dom inte bara gett mig den vid 20-års åldern, fan vad allt skulle varit annorlunda då;))
Men å andra sidan, man kanske får ngt "extra allt" de sista åren;))
#15:
peter
Bara den som levt i mörkret förmår att uppskatta ljuset fullt ut.
Någon mer än jag som tycker att blöt asfallt är underbart vackert?
Å jo... det finns "extra allt" de sista åren L... såklart L.
(((kram)))
peter
#16:
naken Snigel
blöt asfallt och måsarnas skri en tidig söndagmorgon runt 04.00;))
Tycker att alla borde få leva i ljuset fullt ut från den dagen man föds, till dess man dör. Varför måste priset för ljuset vara så högt för, faan, alla dessa paradoxer;)
#17:
peter
Kanske för att vi genom ytterligheterna lär oss att förstå hur STORT själva livet är... och att vi har ett val... att välja vilka "glasögon" vi vill möta dagen med... varje dag.
(((kram)))
peter
#19:
peter
ja varför inte... L... nu fick jag mig ett gott skratt.. och en vacker bild i mitt huvud från världen under vattnet L.
(((kram)))
peter
#20:
naken Snigel
Kan bara säga att det är vackert här nere, men nu måste jag upp till ytan och hämta luft;))
hej vännen..låter lite grann, som om "domaren" får ta plats. inte upp till mig att avgöra men det brukar vara den, då det slås lite på sig...för det man gjort igår osv..hur som helst, så vill jag mota honom vid grind i så fall..för en sak är säker..det du delar med dig om..även hur din dag sett ut..så finns det säkert någon som behövde nåt i det du skrev. vi blir inte "trött" på dig, så du vet..alla dagar ser inte likadana ut men alla dagar har sin mening. tack för allt du delar med dig om. min sponsor har väglett mig i detta med att jag slår så på mig, har oxå lugnat mig vad det gäller..och ser numera det jag gör,..som värdefullt. även då jag kliver i gammalt och gör så som jag helst inte vill..men det händer och det får mig att uppskatta min villighet till förändring. därav min reaktion på ev "domare"..för den har präglat hela mitt li8v och är ingen kärleksfull vän..mycket kärlek till dig och din blogg...kram i
skriven