Anden i glaset...

... är det väl många som känner till?


... och då menar jag ju inte en and i ett glas...

... nä ni vet... eller jag vet *L*... kommer ihåg hur vi var ett gäng som ägnade hur mycket tid som helst åt detta när jag var ett barn... å vi blev helt besatta... inte lite grann utan HELT BESATTA... det var faktiskt lite skrämmande hur ett bord med några ringar med bokstäver i och ett glas kunde ta över så totalt.

För min del så tyckte jag att det var ganska bra eftersom gänget annars hade som en liten hobby att slå på mig... så jag var minsann inte den som ville sluta med "anden i glaset"... nä tvärtom så gillade jag ju att focuset riktades mot andevärlden istället för mig... å vi hade andra trix för oss också... det okulta lockade... vi kunde tillbringa många timmar i en becksvart källare med en bandspelare för att spela in röster från den "andra sidan" *L*.

Det hela fick ett abruppt slut då en av killarna löpte amok och försökte sig på att strypa en annan deltagare... vi hade utvecklat det hela till att bli en smula mer realistiskt... och försatte varandra i tranceliknande situationer där vi kunde färdas i tid och rum... denna killen lyckades lite väl bra med det konsstycket och vi blev så rädda att vi la av med "anden i glaset" med omedelbar verkan...

... och vi återgick till tryggheten i att mobba mig istället... det var ju inte så farligt.

Mååååååånga år senare så lekte vi denna lek igen... inte samma killar utan nu med min dåvarande tjej och en gemensam vän till oss... det var en mörk regnig kväll... förutsättningarna var optimala... och vi hann inte mer än att börja innan glaset for iväg på ett mycket oförklarligt sätt med full kraft in i väggen och krossades i tusen bitar... vi blev väldigt rädda och tog det som ett tecken att "anden" nog ville vara i fred...

Jag är fortfarande väldigt intresserad av det andliga... men nu på ett helt annat sätt... vad som händer när vi dör intresserar mig inte så mycket... det får jag ju ändå reda på den dagen då jag dör... nä jag är mer inne på hur jag kan använda mig av andlighet i det levande livet *L*... på ett praktiskt sätt som berikar mitt liv...

Andlighet är för mig saker som jag inte kan ta på men som jag gärna vill ha i mitt liv... jag uppfattar...


... t.ex. kärlek som något väldigt andligt...

Kommentarer :

#1: Elvira

jupp så är det..kärlek is the shit!

För mig, som har svårt med Gudsbegreppet, är kärleken MIN högre makt...

Ha det bäst kloke du..

Förresten, kommer det en Tommy, å hälsar till dig från Elvira, så är det jag..Hehe, pratade med honom idag, med dålig sändning i mobilen, å försökte förklara att det minsann finns en kille med en ruskigt bra blogg, i "hans" nya stad Halmstad..hur som helst, tror inte han uppfattade hela grejjen,men han undrade om han skulle hälsa, å jag suckade å sa, "ja typ så..." ler

Ha det bäst Kram // Elvira

skriven
#2: peter

Vad skoj... med gemensamma vänner... Tommy är min flygkompis och vi är mycket glada över att ha honom boende här nere hos oss L.



Jag har också haft väääääldigt stora problem med "gudsbegreppet" ska du veta... och faktiskt så har jag gjort som du... tagit kärleken som en kraft starkare än mig själv... det funkar skitbra för mig... ett tag döpte jag om Gud till Kalle för att jag hade så svårt med Guderiet... blandade ihop relion och andlighet i början av mitt tillfrisknande... det blev väldigt rörigt för mig och jag krånglade en hel del med detta... skönt att slippa det idag.



(((kram)))

peter

skriven
#3: naken Snigel

Ja, Gud är ett namn på en känsla som folk bär inom sig, men inte vågar lita på;))



jag vill också ha röd andlighet i hjärtform, både i mig själv och i symbios;)

skriven
#4: peter

Det är kanske när vi börjar våga lite på tron som vi känner oss i symbios med alltet... och vågar leva våra liv i kärlek... fullt ut... naket.



(((kram)))

peter

skriven
#5: naken Snigel

och då kan jag bara svara



JA!



och så byter jag ut ordet "Amen" mot "Tack";)

skriven

Kommentera inlägget här :