... är farliga grejer.
Hade ju väldigt högt ställda förväntningar när jag åkte in till stan idag för att gå på ett talarmöte... och det började väldigt bra... det är verkligen roligt när det kommer människor från en annan stad på möte... och det var ett helt gäng med välkända ansikten från Göteborg som mötte mig på mötet.
Just Göteborg ligger mig lite extra varmt om hjärtat eftersom jag bott där i rätt många år i min ungdom... så det var med glädje jag satte mig för att lyssna... och TACK säger jag bara som fick lyssna på din berättelse... fick några tårar i ögonen och kunde känna igen mig en hel del... ja det är verkligen häpnadsväckande hur lika vi människor är.
Ja kvällen började strålande och alla mina förväntningar började trilla på plats *L*.
Mötet tar slut... å det är nu det händer... det blir inte som jag planerat... ingen dans... ingen karneval... nä våra besökare åker faktiskt direkt hem till Göteborg efter mötet... det var jag inte beredd på... å där stod jag med mina förväntningar.
Vi hade jättetrevligt ändå... gick som vanligt till vårat kinahak... ett bullrigt skrattande gäng på 10-12 personer... och när jag skriver här så fylls jag av värme och tacksamhet över att jag kan ha det så bra tillsammans med mina vänner... men när jag satt där så var jag fortfarande en liten smula besviken på att det inte blev som jag förväntade... kanske mest för att jag är så stolt över hur roligt vi kan ha tillsammans och att jag ville att mina fina vänner från Göteborg skulle få uppleva det.
Så när jag kör hem så känns det så där lite tomt igen... precis som igår... känner mig ensam... saknar något.
Nu sitter jag här hemma... och funderar lite över situationen... och kommer fram till något rätt intressant... som att denna kvällen inte varit dålig på något sätt... nä tvärtom... underbart möte... med vänner från Göteborg som jag blev glad över att se och träffa... plus en lyckad kväll på kinahaket i goda vänners lag... så inte fan är det därifrån tomhetskänslan kommer... nä nä...
Jag funderar lite till... tänker på mitt 15 minuter om dagen projekt... oj då... nja jag har ju faktiskt fuskat lite med det de senaste dagarna... inget jag vill tänka på *L*... jag vill inte känna på känslan som jag får av att inte tagit mitt ansvar som jag bestämt... det vill jag hålla hemligt... inte bara för er utan även för mig själv... och att då vara här hemma påminner mig förstås om just detta... å får mig att vilja vara någon annan stans... och tar bort trivselkänslan jag har så lätt för att känna när jag är hemma... tacka fan att jag vill gå på karneval... eller ut och dansa.
Jag vill inte komma till något... nä jag vill ju komma bort från något... i detta fallet känslan av att inte tagit mitt ansvar.
Har en tendens till att kunna lura mig själv... manipulera mig att slippa se vad jag egentligen behöver göra... hehe... jag är en beroende i alla mina angelägenheter... tack å lov så har jag ett program som kan hjälpa mig med det... jag behöver inte ens ringa min sponsor nu... jag vet vad jag ska göra åt saken... meditera... jag ska meditera med hjälp av ett städprojekt... 15 minuter om dagen... inte för att jag vill... utan för att jag är helt hundra på att det kommer att funka...
Kommentarer :
#4:
peter
Tack... jag känner att jag kommer att behöva all kraft... och kanske jag ska ta och fixa mina 15 minuter till musik... på HÖGSTA VOLYM L... ja som du brukar säga... "gör om gör rätt"...
(((kram)))
peter
#5:
Elvira
Ja,15 min med musik går dessutom väldigt fort, så på med dunkadunka apparaten du bara =)
Lycka till!
Kramisar
#6:
naken Snigel
Önskar jag bodde på landet så jag kunde vrida upp volymen HÖGT!...Nu blir det hörlurar;)....En lösning i alla fall;)...som funkar;)
Kram tillEr alla
#7:
peter
Jag hann fan inte slänga på musiken L... bara kastade mig över mitt badrum och gick loss som en tornado L... 15 minuter var heller inte att tänka på... körde på med skursvampar å grejer över HELA badrummet... väggar å golv glänser nu L... å det luktar rent som fan... jaja... allt eller inget... skönt att det är färdigt... nu ska jag lata mig järnet resten av dan L.
Å det är häftigt att bo på landet... en gång hade jag en fest där vi fick klagomål på volymen av en som bodde två mil härifrån L... men det är ju klart... den gången hade vi ett helt rockband som spelade på en fest som jag hade i min trädgård... å de spelade högt L.
(((kram)))
peter
#8:
naken Snigel
Här kommer en låt som du kan KÄNNA till;)) Högt och järnet ska det lyssnas med;)
So what, med PINK!;))
#10:
naken Snigel
Och det är nu jag inte ska ladda upp en lista med 100 låtar till dig;)
Gör rätt, från början....lite;)
Kram
#14:
peter
Jag var väldigt rädd för mellanlägena innan... för det är faktiskt så att jag idag har mellanläge också L... tro det eller ej L... var ju så jävla van vid att må allt eller inget... bra eller dåligt... det funkar ju så när jag manipulerar mitt mående med droger.
När jag sedan kunde uppleva ett mellaläge så blev jag rädd... tyckte att det var så jävla tråkigt helt enkelt... det är ju tryggt att må skit eller kanonbra... att må mittemellan var ju bara... ja vad ska jag säga... lite öhhhh liksom.
Glad för att jag stannade kvar i min öhhh-känsla för det var där jag hittade nyanserna... balansen... och tryggheten i mig själv.
(((kram)))
peter
#16:
peter
Nä du L... det är ett ständigt balanserande i mitt liv L... klar blir jag förhoppningsvis aldrig.
(((kram)))
peter
#17:
naken Snigel
Mina mellanlägen är lika starka som topparna och dalarna;))...den där öhhh känslan är för mig ingen känsla, det är ett lugn som jag kan skapa med hjälp av yttre förutsättningar.
#18:
naken Snigel
Dvs, få känna mina känslor i lugn och ro. Känna dom säkert sas. Dvs med människor som förstår att det inte är farligt att känna och att jag kan hantera ddom.
#19:
naken Snigel
Dvs, få känna mina känslor i lugn och ro. Känna dom säkert sas. Dvs med människor som förstår att det inte är farligt att känna och att jag kan hantera ddom.
#20:
naken Snigel
jag behöver balansera mina känslor med andra människor!....inte med mig själv, det har jag förstått nu;)
#21:
peter
Jag tyckte att nyanserna var rätt skrämmande till en början... svart eller vitt var så enkelt... jag mådde bra eller dåligt... ingenting ansåg jag som bra.
När mina känslor blev lite mer balanserade så uppfattade jag det först som skittråkigt... jag saknade intensiteten helt enkelt... som missbrukare är ju mitt egentliga huvudproblem som jag ser det att jag förväxlar intensitet med intimitet... känslan är ju snarlik.
(((kram)))
peter
Ger lite kraft.....
skrivenKram