PETERS BLOGG

... var ett begrepp jag hört talas om innan jag åkte till Indien.

Mycket mer än så var det väl inte... inget som jag la någon större vikt vid... log väl lite när jag hörde om att Thomas di Leva hade sin egen Guru... och han symboliserade väl hela här Guru-stuket för mig.

Jag och mina vänner hamnade ju på en liten strand när vi var där... och hyrde oss en...


... hydda på stranden.

Även om det inte var så mycket folk som hade hittat denna lilla by så fanns det naturligtvis lite att göra där ändå... några yogainstruktörer som erbjöd sina tjänster... lite matställen... ett bageri... och såklart ett internetcafe.

På detta internetcafe träffade jag en kväll en tysk tjej... och vi började prata med varandra... och som av en slump så praktiserade hon yoga på det stället som jag hade spanat in... bara namnet lockade mig... EDEN.

Jaja vi snackades vid en rätt lång stund och hon berättade för mig om en Guru som kom till det här stället efter morgonens yogapass... och satt där och svarade på frågor om allt och inget (man kunde fråga honom om vad som helst)... så jag tvekade inte en sekund... självklart så ville jag ju se en livs levande Guru när jag nu var i Indien... och att samtidigt kunna kombinera detta med ett yogapass i gryningen var ju toppen.

Glad över min upptäckt skyndade jag mig hem till hyddan... vi hade ju snackat om det här med yogan och nu hade jag fixat både det och en Guru på köpet... tyvärr hade mina vänner redan hunnit lägga sig och sov när jag kom hem... vi hade två hyddor och jag bodde ensam i den ena av dem så jag gick och la mig... satte klockan på väckning så att jag skulle komma upp med solen... vilket jag också gjorde... polarna låg fortfarande och sov när jag knallade iväg i den tidiga morgonen genom den lilla byn bort till yogastället.



Å min morgon blev en av de bästa jag upplevt... en och en halv timmes skön yoga utomhus i soluppgången... å sen satte jag mig för att lyssna på den här Gurun... hur flippat som helst och det var väldigt intressant... både det han sa och att sitta där bland de som kom för att lyssna på honom... jag gick som i ett lyckorus genom byn och hälsade alla med ett leende... och det var en sådan dag då alla log mot mig... en helt sagolik upplevelse.

Väl hemkommen skuttade jag lyckligt fram till mina vänner och ville berätta för dem om denna fantastiska upplevelse... å jag såg säkert helt salig ut också *L*... det gjorde inte mina vänner... de var förbannade på mig.

Jag fattade inte någonting innan de berättade för mig att de trodde att jag försvunnit... jag var inte där när de la sig och inte heller när de vaknade... jag hade ju inte ägnat en sekund åt att lämna nåt meddelande till dem... så de trodde att jag var borta... i Indien... kidnappad... död... ja de visste ju ingenting... och nu var det ju redan lunchtid eftersom allt tar sin tid när man både ska yoga sig och lyssna på en Guru.

Det hade engagerat våra grannar i sökandet efter mig... hunnit tänka en hel del katastroftankar om hur de skulle meddela mina anhöriga i Sverige å sånt... de såg riktigt framför sig kistan på planet... och eftersom det är mina vänner så var de ju oroliga för mig... så naturligtvis skällde de ut mig när jag kom tillbaka... och var inte ett skit intresserade i av nån Gurusekt *L*... de tyckte nog mest att det såg ut som det hade slått över på mig där jag stod med ett fånigt leende på läpparna... å eftersom jag har en tendens att bli lite intensiv i det jag gör så blev de väääääldigt skeptiska (och är nog faktiskt fortfarande det *L*) mot den här Gurun.

Det avskräckte inte mig... jag gick dit varje morgon och efter några dagar lyckades jag lura dit mina vänner på en fest som man skulle ha till just denna Guruns läromästares ära... han var nämligen en lärljunge till en Guru som visade sig vara en väldigt berömd och numera också död Guru... som hette...


... Osho.

Den här festen var rätt flippad... massa helt saligt lyckliga ryssar... ett gäng tyskar... och lite blandade nationaliteter dansade som i trance och när då Gurun anlände så tyckte mina vänner att nu fick det vara nog... för han var minst sagt dyrkad av främst dessa ryssar och hela stuket påminde väldigt mycket om en fanatisk sekt som ägnade sig åt en viss dyrkan... visserligen saknades tungomålsgrejen men det var nog det enda *L*... så de fick nog och gick därifrån.

Det gjorde inte jag... hallå när skulle en sådan chans komma tillbaks... här var det fest... gott käk... och sedan vild lyckodans på stranden... förvisso ganska fanatiska människor... men på ett helt underbart sätt... sååååå mycket kärlek... såååå mycket lyckliga människor... man kunde bara inte låta bli att smittas av det hela.

Mina vänner tror nog fortfarande att jag är lite galen och hjärntvättad... och de får något skrämt i blicken när jag nämner Osho... för min nyfikenhet var väckt och jag har läst lite böcker som skrivits om denna man... han har inte skrivit något själv men det finns mycket skrivit om vad han sagt... och han är verkligen intressant... får mig att tänka till lite ibland.

Å faktiskt... första gången jag hörde en Guru prata så fanns det en grej som fastnade i mig... som jag tänker på ibland... å som jag kände på väg hem från mitt första möte med en riktig Guru... han sa något om att i huvudet är energin som is... tankar och kontroll, planering, då och sen... och i hjärtat var energin som vatten... kärlek, upplevelse, här och nu... å att vi kan välja att leva i hjärtat... 

Jag fastnade inte i någon sekt... men är väldigt tacksam för vad jag fick med mig från detta ställe... Eden... ja det ligger nåt i det namnet för mig *L*...