Ja idag så blev jag påmind om min mänsklighet... ett brutalt uppvaknande vill jag säga... var nere en sväng på gymmet och snackade med min PT (personliga tränare)... det var väl fyra fem år sedan vi senast pratade om min träning (eller jag kanske ska säga brist på träning) och gjorde upp ett schema som det var tänkt att jag skulle följa... det gick inte så bra... visserligen var mitt gymkort ett av de mest dragna men det berodde inte på min träningsiver... nä jag gillade att bada bastu.
Sen hittade jag yogan... och den har jag varit trogen genom åren.
För lite mer än ett halvår sedan så fick jag för mig att jag skulle börja dansa igen... för fan jag hade ju en bakgrund i jazzbalettsvärlden så det kunde väl inte vara några problem för mig *L*... sagt å gjort... jag spatserade in på något som kallades för... öhhh... bodyjump tror jag det hette... dans i grupp var det iallafall...
Kände mig en aning udda... inte bara för att jag var den enda killen... nä minst lika mycket för att de flesta som dansade var typ 20 bast (jag är 50 *L*)... så det var med viss rädsla över vad folk skulle tro om mig som jag gick dit... å inte fan kunde jag dansa heller... å ni ska veta att jag verkligen gav allt... men det var för svårt för mig... konstigt nog med min bakgrund som jazzdansare *L*
Så slog det mig... jag kanske inte var såååååå jävla duktig då heller... men på den tiden hade jag absolut ingen självdistans eftersom jag var en fullt aktiv narkoman... fick ösa i mig droger för att palla med den träningen... det var en mycket tuff träning... allra helst eftersom jag tränade med eliten... något som jag då säkert inbillade mig berodde på min talang... men det var inte heller sant... nä det berodde på att jag inte gärna kunde starta min karriär med nybörjarna... för de var ju typ bara 10 år gamla... inte ens bland fortsättningskursen för de var ju bara 14 år... så jag började direkt med de vana dansarna... de var ju i 20 års åldern... vid det tillfället var jag "bara" 35 *L*.
De trodde nog inte sina ögon när jag började där... undrade om jag var en "ful gubbe" eller bara galen... å jag ska ärligt säga er att jag var bara galen *L*... hade aldrig tränat något i hela mitt liv... och då ville jag ju syssla med riktigt tuff träning för att liksom komma ikapp... och jag hade en kompis som hade alla färger man kunde få i karate och hade gått över till att träna jazzbalett eftersom karaten var lite för klen enligt honom... det köpte jag *L*...
... och så såg det ju rätt häftigt ut när man tittade på dans...
... Jag gick där i tre terminer... blev faktiskt accepterad av tjejerna när de fattade att jag inte hade några skumma baktankar... de hälsar fortfarande på mig när jag träffar dem på stan *L*... å till slut blev det tal om att uppträda... kanon tänkte jag... nu jävlar ska jag visa vad jag går för... bjöd ner en gammal polare från Göteborg för att impa på honom med min dans... jag såg han bara när han gick och satte sig i publiken... sen såg jag han inte på hela tiden... jag blev naturligtvis besviken och frågade efteråt var han tog vägen...
... hans förklaring kunde jag bara inte förstå... hur han hade sett mig komma in på scenen och börjat skratta så mycket att han trillade ner mellan stolarna... varje gång han försökte resa på sig fick han syn på mig igen... å bara knäckte sig... trillade ner mellan stolarna igen och lyckades inte resa på sig innan jag lämnat scenen... det har tagit mig många år att acceptera...
... och nu är det dax igen... att acceptera vad min PT säger åt mig när jag ber om hans hjälp... har ju känt mig lite trött den senaste tiden och tänkt tanken att lite träning kanske skulle vara bra... det höll han med om... och hans råd var...
... detta...
Va fan... är jag såååååååååå gammal?
Jag som trodde att han skulle vara mer inne på...
... att det var här jag passade in...
... jag kanske behöver fortsätta jobba lite med min självdistans...
Ta inte illa upp men JAG skrattade så att JAG höll på att ramla av stolen när jag läste om din jazzbalett. Särskilt det när du undrade var din kompis hade tagit vägen och han hade ramlat av stolen av skratt.
skriven