OSHO...

... räcker det att jag säger för att se min omgivning börja titta på mig med den där konstiga blicken... ni vet den där blicken som tror att jag är på väg att hålla ett brandtal om mina nya andliga insikter.

Och jag har full förståelse för den blicken... jag hade en period då jag i mitt andliga sökande helt flippade in på "samtal med Gud" böckerna... och plågade min omgivning med att högt citera fraser ur dessa böcker... ja jag var bara för mycket *L*... att mina vänner bara har stått ut med mig under dessa perioder är häpnadsväckande.

Så jag gör mitt bästa med att inte prata för mycket om just OSHO... en snubbe som jag först hörde talas om när jag var i Indien... å när jag kom hem så var jag väldigt nyfiken på vad det var för en människa... och det första som förvånade mig var hur jag hade kunnat missa honom tidigare... han var minst sagt rätt välkänd.

Tro nu inte att jag har blivit helt fast i nån sekt eller nåt... nä så är det inte... har nog fan alldeles för mycket egenvilja för att det skulle vara någon större risk... men det betyder ju inte att jag är helt ointresserad av att få nya influenser... och det får jag av OSHO... han kan få mig att haja till... att tänka efter... och jag gillar väl inte allt som han har sagt men jag gillar mycket av det... så jag tar vad jag vill ha och skiter i resten *L*... jag ska ge er ett litet smakprov.


"Det första som måste till
är skratt,
för det bestämmer inriktningen
för resten av dagen."

OSHO (1931-1990)

Jag har läst många böcker om både ditten och datten i mitt sökande efter andlighet... och ska jag vara ärlig så har det nog fan mest rört till det för mig... liksom gjort det enkla väldigt komplicerat... men det har varit min väg... och idag så hoppas jag verkligen att jag kan låta folk tro på vad fan de vill... och jag säger ibland högt för mig själv... " Jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt, jag säger bara att mitt sätt är mitt sätt"...

Kommentera inlägget här :