Anhöriga...
Jag blir sååå berörd... ja så till den grad att jag fick "gömma" mig en smula bakom min roll som föreläsare... men jag kan inte gömma mig för mig själv... och det känns i mig... mycket... väldigt mycket.
Nu sitter jag här hemma... det blev rätt sent... å jag tänker på dagen som gått.
Jag fyllde år idag... trodde väl inte att det skulle betyda något direkt... men det gjorde det... dels för att det var så många som grattulerade mig... tack till alla er för att ni tänker på mig... det värmer verkligen.
Men nu när jag sitter här hemma och tänker efter så trillar det ner poletter... jag ser ett samband mellan de olika händelserna som dagen har haft med sig... å det är STORT... som sagt... jag var iväg och föreläste idag för en anhöriggrupp... tack till er som tog emot mig trots att jag symboliserar det som plågar er mest... missbrukaren... och det är verkligen något speciellt att få träffa er... ni är så viktiga för mig... för ni påminner mig om det fantastiska i en annan händelse som jag var med om idag... som i sig är ett mirakel... för ni var inte de enda anhöriga som jag träffat idag... nä mina två äldsta döttrar bjöd mig på lunch... mitt barnbarn var också med... vi skrattade och stojade... trivdes och pratade om ditten och datten... ja vem på den restauranten kunde ana hur jag i mitt missbruk lärde mina barn att de inte kunde lita på mig... hur jag lovade runt och höll väldigt tunnt... hur jag gång på gång gjorde dem besvikna... dessa underbara barn som jag älskar mest av allt.
Jag är inte världens bästa pappa... men jag är den enda pappa de har... tack för att ni har älskat mig när jag inte kunde älska mig själv... det är ett mirakel... och jag är såååååå tacksam att ni finns i mitt liv... å jag ÄLSKAR er av hela mitt hjärta...
Börjar kännas lite fånigt att komma med idel superlativ..men så sitter jag än en gång med tårar i ögonen framför din blogg.
skrivenHelt makalöst,men din kärlek till barnen och ..eller ja, till hela livet, går nästan att ta på!!
Tro jag det, att de älskar dig, hur skulle de kunna låta bli?
Sov så gott, kram kram / Elvira