Att bli sedd...

... gör skillnad i mitt liv... och efter att ha läst ett underbart inlägg på en annan blogg idag som fått mig att stanna upp och reflektera... så kan jag riktigt känna hur viktigt det är för mig... att se... och att bli sedd.

Vi satt i bilen hem från festen igår... min yngsta dotter och jag... vi satt tysta i bilen, radion var påslagen... P3 Dance... det var mörkt ute... natt... och vi var bägge trötta...

-"Du är världens bästa pappa", sa hon plötsligt till mig... bara så där appropå ingenting.

-"Tack", sa jag... å log inom mig av hennes ord.

Å vi kom hem... det borstades tänder å gjordes iordning inför natten... rutiner... och jag läste vidare i en bok som hon valt när hon låg i sängen... å tänkte på hennes ord... även efter att hon somnat.

Så idag när jag körde hem henne till sin mamma tänkte jag på min värdefulla last jag hade i min bil... å tog det lite extra lugnt...


... på vintervägarna.

Idag när jag läste inlägget på den andra bloggen så kom jag att tänka på hur mycket livet har att ge mig... och att jag har människor runt omkring mig som ser mig... och som får mig att se hur mycket det betyder att bli sedd.

Det får mig att vakna på morgonen... gå upp och...


... se morgonen utanför mitt köksfönster... och veta...

att det finns människor som bryr sig... som ser mig... och att jag också har ögon att se med... och kanske kan få någon annan att känna sig sedd... och veta att det finns någon som bryr sig...

Kommentarer :

#1: Anonym

återkommer, nu gråter jag igen.......



sorry!..sa ju det

skriven
#2: Anonym

Det är alltid det enkla, det rena, det vackra som är gratis, men människor tycks inte se just "den" varukorgen, där dom går genom livets gångar och handlar och väljer. För gratis är aldrig fint nog, man kan ju inte betala för det.



Själv hittar Du mig ALLTID vid gratis-korgen;)

skriven
#3: Anonym

Vik hädan charkmänniskor, Er är jag trött på!

skriven
#4: Lotta

Visst är det underbart när man får en sån komentar! Jag älskar att väcka mina barn på morgonen,se dem öppna sina vackra ögon och för det mesta avfyra ett underbart leende och ge mig en sömndrucken varm kram. Innan de drar iväg till skolan får jag höra att de älskar mig, det är lycka... Eller att vakna upp brevid sin älskade,vilket jag gjort denna helgen,att vakna av en kyss på skuldran, underbart... Mmm,visst är det härligt att bli sedd! Det är fint att bara gå ut på stan och fyra av ett leende till någon man inte känner och få ett tillbaks...

Kram,kram

skriven
#5: peter

Ja det bästa i livet är ju ofta gratis... men det finns rätt stora intressen som vill att vi ska köpa oss lyckan (helst av dem L) utanför oss själva... och det tror jag faktiskt är rätt farligt och här kommer jag att ställa mig på barrikaderna och skrika HÖGT L... i min nya föreläsning har jag tänkt att det ska handla lite om just detta och varför jag ser en stor fara i att "köpa" sig lycklig... jag är övertygad om att sann lycka kommer inifrån... å att gråten också behövs för att vi ska nå ända fram till den sanna lyckan.



Ja jag har ju som ALLA föräldrar VÄRLDENS bästa barn L... och att kunna ta emot kärlek är nästan lika stort som att ge kärlek... kanske t.o.m. samma sak L.



(((kram)))

peter

skriven
#6: Anonym

Att kunna ta emot....är större än allt! För den som ger, ger ju faktiskt sitt allt, och då måste man kunna ta emot allt det den människan vill ge,annars blir det en obalans som sätter djupa spår... om man är naken vill säga.



<3

skriven
#7: peter

jag kan ha svårt för att ta emot... det är lättare för mig att ge... tränar ständigt på att säga tack utan att ge något tillbaka... med vetskapen om att det är ju då som jag verkligen gett något genom att kunna ta emot.



Tack för att du påminner mig.



(((kram)))

peter

skriven
#8: Anonym

och som vanligt......detta börjar bli roligt..s så är jag tvärtom, jag tackar ihjäl folk nästan. Det har gått så långt att jag neg, ja, Ni läser rätt, jag nigde och tackade för växeln i kassan på ICA!!...........Pinsamt när min dotter asgarvandes sa att där går gränsen mamma;)))

skriven
#9: peter

Nu skrattade jag högt... kunde riktigt se det framför mig L.



Motsatsen till en ytterlighet är nog inte den andra ytterligheten... jag tänker mig ett snöre som symbolik... med ytterligheterna i varsin ände... å så sätter man ihop snöret och gör en cirkel av det... då kommer ytterligheterna väldigt nära varandra... som med kärlek... dess motsatts är inte hat... utan likgiltighet.



oj nu kom den igen... en film i mitt huvud... å jag skrattar igen... snällt kanske jag ska påpeka L... med dig när du niger... Det ÄR humor på hög nivå.



(((kram)))

peter

skriven
#10: Anonym

Säger ju att jag är ett stort skämt!.....asg



och likgiltighetens motsatts är tillit!.....;)

skriven
#11: peter

Humor är inget man skojar om...



(((kram)))

peter

skriven
#12: Anonym

jo, för det är DET största tabut utav dom alla.



<3

skriven
#13: Lotta

Hihihi! Ja,jag håller med men, det va faktiskt rätt gulligt ju, inte många som niger åt sina egna växelpengar,hihihi... Det är den största gåvan vi har att kunna känna känslor, på gott och ont måste även tilläggas... Att ta emot kärlek från de som älskar mig har jag inga problem med vi har ett ge och ta förhållande till varandra. Det kan dock vara lite svårare att ta emot fin kritik från någon annan som tycker att man är en fin människa, men jag har inte lika svårt att ge det till någon annan tvärtom jag älskar att göra det... Jag tycker det är väldigt pinsamt att börja gråta, men jag kan inte låta bli att göra det ,mellan varven. Det kan vara så enkelt som att ligga och se en film så som du beskriver det Peter, men det spelar dock ingen roll om jag är ensam, eeeh det börjar liksom bara spruta vilket kan vara lite pinsamt faktiskt... Begravningar är mest bara hemska,då gråter jag floder men samtidigt kan jag börja asgarva och jag lovar att det inte är särskillt uppskattat med min morbida humor i ett sånt sällskap, försöker undvika dessa hemska tillställningar så gott det går. Men det är ju ofta så, tror jag att man försöker skämta lite om sånt man är rädd för, o det gör jag just på begravningar i mitt eget huvud, man får akta sig bara för det kan bli hysteriskt när man inte kan sluta flabba, hrrrm, det vet jag. Samtidigt som det är så jobbigt med skrattkramp, så skäms man nåt så kopiöst att man helst bara har lust att springa därifrån, går dock inte med massa skratt i varenda muskel... Grymt!

Kram,kram

skriven
#14: H

=)

Det är ju också en annan känsla att bara få ett "tack" när man säger att man älskar någon...tycker jag. det känns som den andre tar det till sig på ett annat sätt än att han/hon säger direkt "ja, jag älskar dig med". Då undrar iaf jag om han hört vad jag eg har sagt..

Vad underbart att du har så fin kontakt med dina barn! Var rädd om dom! Jag ska gå och väcka mina små nu....

KRAAAAAM!!!!!!

skriven
#15: peter

Det känns faktiskt rätt bra att det inte bara är jag som kan flippa ut på begravningar... hur konstigt det än kan låta... det får mig att inse att jag inte är helt skadad mellan öronen.



Och visst är det en gåva när någon tar emot utan att omedelbart ge något tillbaka... och faktiskt något som jag kan ha med mig denna dagen... en dag i taget är ju alltid en bra grej när jag vill göra förändringar.



(((kram)))

peter

skriven
#16: Elvira

Vackert vännen! Du skriver så jag får tårar i ögat jue.. ;)

Nåja, bara glada tårar!



Stor kram // E

skriven
#17: peter

Tårar är helt klart mitt nästa stora projekt i mitt jobb med mig själv... å jag är såååååå tacksam över hjälpen jag får här... att det liksom är okej med tårar.



(((kram)))

peter

skriven
#18: Anonym

Sitter redo med hink, en bal med papper samt min famn;))



P.s Jag struntar i stövlarna, vill ju känna gråten om den ska delas.



Tack för att du vågar!

skriven
#19: H

Köp nån lök, börja skära och träna lie ;-)

skriven
#20: H

LITE ska det stå...

skriven
#21: peter

Vi ska laga mat nästa gång vi träffar "vår" klass... nu vet jag vem som ska skära löken L... å tar jag lite i taget så kommer jag till slut fram till målet... å där vill jag nog ha en trygg famn så att jag inte går vilse i detta främmande "gråtland".



(((kram)))

peter

skriven
#22: Anonym

PANG!



skriven
#23: Anonym

Gor om, gör rätt!...glömde vem det var ifrån!



Så jag skriver det igen.



PANG!

skriven
#24: peter

Tvärtom???

ALLT på en gång... hua... jag har ju en plan... såklart... med risk för att bli klassad som skitzofren (det kommer jag ALDRIG att lära mig stava till L) så ska jag berätta... jag har liksom mellan varven "delat" in mig i två delar... den lilla peter (barnet i mig) och peter (vuxen)... och när jag kommer nära känslor som rör den "lilla peter" så visualiserar jag i mina tankar att det lilla barnet får sitta i mitt knä och bara vara det lilla barnet... att jag har så pass mycket trygghet att ge barnet i mig i mitt "vuxna jag" helt enkelt... förstår om det kan låta lite "flummigt" men denna idén kommer från en mycket klok vän till mig... och jag har kommit en bit på vägen med att låta barnet i mig ta allt större plats i mitt liv och det har varit av godo för HELA mig.



(((kram)))

peter

skriven
#25: Anonym

du menar att Lilla Peter börjar ta upp stor plats i knät nu;)

skriven
#26: peter

Ja faktiskt L... å det känns himla bra ska du veta... den sidan av mig är en sida som jag tycker om... mycket L... det är ibland en helt ljuvlig känsla att sitta vid det "fiiiina" middagsbordet iklädd en "vuxen" mask och känna mig som en liten busig pojke med cowboyhatt å knallpullverpistol... hehe... de skulle bara veta vad som finns i MITT huvud kan jag tänka då L.



(((kram)))

peter

skriven
#27: Anonym

mitt problem, enligt andra, inte mig själv, är att jag just inte kan hålla det jag har just "inne" i mitt huvud. Så jag måste verkligen äta middag med rätt människor, annars gör det ont, antingen rent fysisk, eller psykiskt;))....s



skriven
#28: peter

Ja det är inte alltid så lätt L... det kan jag VERKLIGEN hålla med om L... å tack å lov så får jag för det mesta själv välja vilka jag sitter till bords med L.



(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :