... börjar bli ett begrepp för mig.
på olika sätt... fan det är ju en helt ny värld jag har hittat på bloggarna... woow jag bara sögs in i denna cybervärld och jag kan inte säga annat än att jag är helt knas på bloggandet... det skrämmer mig en smula...
Fan jag är en beroende... och för mig innebär det bl.a. att jag har ganska enkelt att bli intensiv i det jag gör... och det kan innebära att andra saker får kliva åt sidan när jag blir en smula besatt av något jag gillar... något som jag ofta upplevt när det gäller relationer t.ex... ojoj... vilka historier jag har på det temat *L*.
Bloggångest kunde jag känna nu när jag inte riktigt hade den tiden som jag ville avsätta på mitt bloggande... ångest för att inte hinna svara på kommentarer... på att det inte hände något på min blogg och att alla skulle hinna tröttna och aldrig med komma tillbaka eftersom det inte skrevs något på bloggen... ja suck... ibland så blir jag såååååååååå trött på mig själv och min självcentrering... hallå jorden snurrar inte runt mig... jag vet.
Bloggångest då jag någon gång tycker att jag har något att säga och lyckas bli nöjd med mitt inlägg... då får jag ångest nästa gång jag ska skriva... då kommer det helt automatiskt ett vansinnit krav på att jag måste prestera bättre.
Denna bloggångest är helt ogrundad och bygger givetvis helt och hållet på mina egna rädslor... mest faktiskt på mina favoriter... att inte duga... och att bli övergiven... sinnessjukt? Javisst... det är jag medveten om... och den medvetenheten i sig skapar... ja ångest *L*.
Kände bara att jag var tvungen att skriva om detta... för det ville jag inte... det är lite skämmigt för mig... men men... någonstans så har jag lärt mig att skam inte tål ljus... så jag skriver ändå... fast jag ville hålla det hemligt...
Kommentarer :
#2:
peter
Nä du behöver inte vara ett endaste dugg orolig för att spä på ångest hos mig... nä där jag en riktig expert på mig själv som är helt överlägsen ALLA andra... nämligen mig själv... det finns INGEN som har så stora krav på mig som jag själv.
Å visst är de väl som du säger att läsa och skriva bloggar är inget som kommer att skada mig... tycker faktisk att det berikar mitt liv istället... ja jag gillar denna världen L.
Att skriva är BRA för mig... oavsett vad jag skriver så är det BRA för mig... att hålla det inom mig är direkt förödande... men det vet ju du lika väl som jag... eller hur L.
(((kram)))
peter
#3:
Anonym
Jag som just funderade på att skaffa en egen blogg, det kanske inte är så bra, jag kanske bara kommer att känna mig stressad. Skit samma jag fattar nog ändå inte hur man gör, är ingen Bill Gates direkt. Jag har precis börjat läsa massa olika bloggar, tycker att det är intressant. Din tillhör en utav dom bättre. Jag är väldigt imponerad utav människor som lyckats ta sig ur ett missbruk, jag beundrar verkligen dessa människor. Jobbade på RIA i Falkenberg för några år sedan, det är inte många utav dom jag träffade där som fortfarande lever idag.Det känns så onödigt, dom hade kunnat göra så mycket mer utav sina liv.Tony som jag är tillsammans med har levt i missbruk i många år, det var nog ingen som trodde att han skulle klara sig, han var ett sk. hopplöst fall.I somras var det 8 år sedan han slutade, jag är stolt över han men samtidigt är det väldigt lätt att man börjar ta drogfriheten för givet.Men han säger att det inte finns något i hela världen som skulle kunna få han att börja knarka igen och förlora allt som han har byggt upp. Man kanske måste nå botten för att kunna ta sig upp. Inte vet jag, varför vissa klarar sig och vissa inte gör det.Kram Hillevi, ett utav alla dina "bloggfans"
#4:
peter
Man behöver verkligen inte vara en Bill Gates för att starta en blogg... det är inte så krångligt... och låt inte mig "skrämma" dig med detta inlägget L.
Roligt att höra att du gillar min blogg... det blir jag glad för att höra så klart L.
Jag vet varför jag klarar av att hålla mig drogfri... egentligen förbluffande enkelt... för det första så lever jag en dag i taget och tar ett beslut om att inte peta i mig någon drog den dagen... vad som än händer... för det andra och vad som har varit väldigt viktigt för mig är att jag håller mig till "vinnarna"... och med "vinnarna" så menar jag människor som TROR på att vara drogfria och förmår att känna TACKSAMHET för det... de är oftast positiva människor som jag vill bli "smittad" av... hänger jag med de som ser sig själva som "offer" och har en negativ syn på att vara drogfria så är det ju bara en tidsfråga innan jag tröttnar på att vara nykter.
Jag blir som jag umgås... så jag väljer mina vänner med omsorg... det är viktigt för mig... och gör det enkelt att förbli drogfri.
(((kram)))
peter
#5:
H
Har du inte haft så mycket tid att blogga?? Har inte haft tillgång till datorn nu över helgen och jag tror det var FEM nya inlägg....så släpp det där...ingen tröttnar på din blogg...jag lovar!
Krm!
#6:
Kicki
Håller med föregående skrivare...finns nog inget som kan få mig att tröttna på din blogg...kom hem igår kväll å satte mig å läste den innan jag ens packat upp min väska!!...
#7:
Elvira
Än en gång fick jag en aha-upplevelse av dina ord..
Jag har haft en underlig obehagskänsla när jag vaknat, flera dar sista veckan, å kanske är det så enkelt som att jag missat, det du beskriver, om att hålla sig till vinnarna.. För många omkring mig, för nära, som ser sig som offer..huh-Tack!
Nu vet jag vad JAG måste göra, för att släppa in välmåendet igen...
Storaste kramen
// Elvira
#8:
peter
Jag är verkligen en lyckligt lottad kille som har erat stöd att luta mig mot... och det värmer ska ni veta.
Å visst är vi vinnarna L... de känner jag med all tydlighet just nu i mitt liv... och det är ju genom att ta hand om oss själva som vi blir de attraktiva vinnarna och får någonting som vi kan ge bort... till de som vill ta emot det.
(((kram)))
peter
ler
skrivenJag kommer definitivt inte tröttna, å jag kommer absolut komma tillbaka-ett löfte!
Om du så skriver bara skräp, å ingenting, för det är ändå alltid tänkvärt (humm, hoppas jag inte spär på ångesten nu-inte meningen)
Du kanske borde träna på att skriva ren gojja?
För att gå emot liksom..ler
Känner igen mig, man blir lite "bloggtorsk"..finns så många som skriver så bra, å ibland kan jag sitta och snöa i flera timmar i någons blogg:)
Men även om jag märker själv att jag fastnar, så skadar det mig inte,å då är det nog ingen fara..
Stor kram