Ekonomisk Ångest...

... brukar jag vara hyfsat bra på att förtränga... men nu sitter jag ändå här med en klump i magen.

Och jag inbillar mig att det finns fler än jag som känt av denna stress... för jag blir fan stressad av att ha större utgifter än inkomster... känner mig en smula maktlös faktiskt... inför verkligheten... livet på livets villkor.

Egentligen så förstår jag att jag har ett lyxproblem... och att lösningen på ett ekonomiskt problem är väldigt enkelt... öka inkomsterna eller minska utgifterna... och eftersom min inkomst är konstant på typ existensminimum så handlar det nu om att anpassa mina utgifter efter den rådande situationen... och göra mitt bästa för att hitta en lösning på mitt problem... jag får helt enkelt prioritera.

I mitt tidigare liv så valde jag alltid att helt enkelt förneka verkligheten... och blev överraskad över konsekvenserna... såg mig som väldigt orättvist behandlad när jag helt plötsligt inte hade någon ström i huset eftersom jag inte betalt räkningen... visst har vi där jag bor drabbats av strömavbrott många gånger när det har blåst för mycket... så jag har ju en viss vana av att leva utan ström... men jag ska ärligt säga att jag föredrar att ha fungerande el här hemma... så min elräkning har hög prioritet... det spelar liksom ingen roll att denna månadens räkning är en hisnande sluträkning och att jag inte har råd... jag tänker inte tillbringa ännu en jul utan ström... nä den lyxen vill jag unna mig... det är bara att betala... även om det kommer att ske lite senare än sista betalningsdatum... igen *L*.

Bilen måste repareras... min bildoktor har hittat allvarliga fel på min bil... dyrt... här vill jag också blunda för verkligheten... nu har jag inte råd... så är det bara... och får hitta lösningen i att skjuta på problemet... tyvärr.
Lösningen är enkel... ärlighet... det är bara att säga som det är och fixa med en avbetalningsplan... och nu är jag glad för att jag alltid går till samma bildoktor och att han har förtroende för mig... så det kommer att lösa sig i sisom tid... surt men det finns ingen annan lösning... det får jag acceptera... med mitt boende så är min bil en nödvändighet.

Mina andra räkningar är redan betalda... hurra för banken via internet... här lägger jag in räkningarna direkt när jag får dem... och även om det känns som en käftsmäll när jag kollar mitt saldo så är det en befrielse att jag inte hunnit förhandla med mig själv om dessa räkningar... de är redan betalda... färdigt... klart... oåterkallerligt... borta.

Så just nu är mitt största problem mitt barnbarns present som jag vill ge honom vid en namngivningscermoni på söndag... och det är mest ett problem om att jag är rädd för vad andra ska tycka om min present... och det är ju helt sinnessjukt... det förstår jag... det ska ju inte ha ett dugg med pengar att göra... men det känns så för mig... att jag blir bedömd utifrån vad jag köper för något till honom... vilket jag inte ens tror att jag blir... nä det är bara en känsla.

När jag var liten så hade jag en morfar... och det var stort för mig... kommer ihåg när vi... jag och morfar... åkte runt i hans bil... en vit volvo PV... med ett släp efter... full fart... hämtade ofta sånt som skulle malas till mat för hans minkar... och jag älskade dessa resor... bara jag och morfar.

Och vet ni vad... jag vill ge mitt barnbarn en morfar som ser honom... som bryr sig och finns där... jag vill ge mitt barnbarn känslan av att vara älskad av en morfar... jag minns hur mycket det betydde för mig.

Men det kan ju inte ge det som en present... nä... jag har inga pengar... så jag tänker ge honom en tavla som jag gjort... å visst kan det kännas fattigt när jag jämför det med grejer som man kan köpa för pengar... ändå känns det rätt... för jag hade varit glad över att ha haft en tavla som min morfar hade gjort och gett till mig... jag har själv ett halsband på mig som min mormor haft... och det betyder väldigt mycket för mig... det känns som om mormor är med mig i livet... och det känns tryggt på något oförlarligt sätt.

Det kanske är tur att jag inte har en massa pengar... så att jag får sitta ner och fundera lite på vad som verkligen är värt någonting för mig i livet... känna hur rik jag är... mitt i min ekonomiska ångest... fan... det är ju bara pengar... å det är ju minst sagt ett världsligt problem...

Så flippat... min pengabrist får mig att känna mig rik...


Kommentarer :

#1: Elvira

Sååå märkligt, satt faktiskt just å gjorde det du nu låter bli, förhandlade med mig själv om mina räkningar. Blir helt förundrad, över hur det här fungerar, men fungerar gör det ju! Ska betala dem bums, å va glad att jag KAN göra det, tack för insikten!:)

Å du, som du skriver själv, vem ska bry sig om vad du ger ditt barnbarn? Om paketen är såå viktig, så får de väl ge den själva, det kligger ju inte hos dig, å ditt barnbarn lär garanterat inte ha nån åsikt...?

Mina döttrar har en morfar, men de har aldrig träffat honom..nä, det bästa du kan göra å ge, är att finnas å bara vara du, det räcker allra längst..

Vet du, jag älskar verkligen din blogg<3

fanns det ett "bästa blogg"-pris, så skulle din vinna det-alla kategorier!!

Ska genast ta fram min bankdosa, tack för hjälpenler

Kram kram // Elvira

skriven
#2: Anonym

visst e pengar bara pengar, men det är en av värsta drivkrafterna okså, människor gör nästan va som helst för pengar, pengar får i aala fall mig att göra saker som e emot mina verderingar

skriven
#3: peter

Jag blir ju hela tiden matat från omgivningen att pengar kommer att göra mig lycklig... å ibland så går jag på det... lite från och till... det är väl därför som det är såååå viktigt för mig att ha er runt omkring mig... så att jag kommer på var verklig rikedom är för något... och den rikedommen kommer aldrig någonsin att få mig att gå emot mina värderingar.



Tillsammans gör vi skillnad... och stöttar varandra att följa våra verkliga värderingar... ja det är vi värda... vi vackra och värdefulla människor L.



Fan vad ni är bäst!



(((kram)))

peter

skriven
#4: Lotta

När jag bar mitt första barn i magen,sa jag till honom "Min lille skatt,rik är jag inte på pengar men all min kärlek ska du få" Det är sant, kärlek är väl ändå det som tar priset på allt!? Man kan inte betala för kärlek inte köpa den heller! Det tycker jag är så underbart... Mina barn är rika på kärlek! Visst är allt väldigt matrialliserat (hmmm,fick problem att stava) Och visst önskar sig alla lite extra casch speciellt nu inför Jul mmm jag med har ju 3 goa ungar jag vill ge hela världen till. Men det gör jag redan,jag ger månen till dem varje kväll den är uppe,jag ger dem av mig själv, delar med mig av vad jag själv lärt. Och nu ska jag fiska upp 2 av dem från badet så vi kan baka lussebullar :) Sen tyckte jag det var underbart när jag fick en av min morfars styck knivar (låter farligt) då vi delade samma intresse för matlagning... Saker behöver inte kosta något för att göra någon annan lycklig det handlar om att kunna ge av sig själv och det tycker jag du är en fena på Peter!

Ha en underbar dag!

Kram kram

skriven
#5: knisse

Känner igen de där syndromet med ekonomii :) O de e precis så enkelt som du skrev, öka ekonomin eller minska utgifterna, men de e svårt om man e shop-o-holic.. Ja försöker peppa mig själv o tänka positivt nu när ja e pank, de är en liten förändring o hjälper ganska bra. Va gäller presenten, precis som du säger de e bara en känsla. Den finaste presenten är ju att du är där. Kände osså så när ja var på dop hos en vän o inte hade råd me present, mycke skam.. Aja värsta brevet blev d här hihi.. ha de bäst kram

skriven
#6: peter

Ni får ursäkta att det tog ett tag innan jag hann svara denna gången... livet hade andra planer för mig... bl.a. ett namngivningskalas med presenter L... å det blev ju naturligtvis hur bra som helst... jag lyckades faktiskt med konststycket att hitta ett par dojor till barnbarnet också... å blev väldigt glad över att det blev hans första L... skumt det här med oro... 90% av det jag oroar mig för händer aldrig... det visste jag men inte min mage L.



(((kram)))

peter

skriven
#7: H

Glöm det där med dyra saker...precis som du själv skrev så var det ju UPPLEVELSEN med din morfar som du minns bäst, inte någon sak du fick...eller hur?



MInns själv en gång när min mamma frågade mig vad mitt bästa minnevar från den tiden när jag bodde hemma. ja..eftersom mina föräldrar är missbrukare så kan jag ju säga att jag inte fick så mycket saker, men jag minns en gång...det var en regnig dag...och det var SM i fårvallning en bra bit hemifrån. Men mamma körde mig faktiskt dit...trots totalt ointresse från hennes sida för denna aktivitet...och satt i bilen och väntade på mig i flera timmar. Helt otroligt...och jag blir glad varje gång jag tänker på det. Så vill jag göra för mina barn. Varje gång. Det är kärlek! =) Och ingen sak i världen kan jämföras med kärlek.

ha en underbar dag, för det ska jag...

Kram!

skriven
#8: peter

Precis som du säger så är det upplevelser av det slaget som både du och jag beskriver som är de riktiga gåvorna... de som vi kan bära med oss i våra hjärtan... de som man inte köpa för penningar.



(((kram)))

peter

skriven
#9: Lotta

Till "H"...din berättelse fick mig att gråta. Den var så vacker på sitt sätt.



Tack!

skriven

Kommentera inlägget här :