... och inte fullföljt mina åtagande... suck...
Detta är ett erkännande... och fullständigt sant... å nu när det kommer ut i cyberrymden så är det ingen hemlighet längre... och hemligheter är inte bra för mig.
Jag har i två dagar fuskat... ja ni läste rätt... jag har fuskat.
För ett tag sedan så tog jag ett beslut om att städa 15 minuter om dagen... och jag har inte gjort det de senaste två dagarna... kan förstå att det inte låter så märkvärdigt... och det är inte själva städningen som stör mig heller... nä det är jag själv, mina tankar och beteende.
Det är lätt för mig att fuska... jag har en talang som jag använder mig av... jag manipulerar... det är jag skitbra på... hallå jag har missbrukat i hur många år som helst och är det något som jag lärt mig då så är det att manipulera... allt och alla... även mig själv.
I mitt huvud så har jag förklaringar på varför jag inte gjort min uppgift... många förklaringar... "kommit hem sent"... "fyllt år"... "känt mig lite krasslig" (vilket inte alls är sant)... bla bla bla... om jag fortsätter så kommer jag att hitta på att det egentligen inte ens är mitt fel... att det beror på den och den... bla bla bla... ja ni hajar... bortförklaringar.
Eftersom jag är ett riktigt proffs på att manipulera så betyder det att jag kan lura mig själv att tro på mina bortförklaringar... och då kommer jag också att skapa ett resultat som kommer att påverka mitt mående... och kunna fixa till det i mitt huvud så att jag får en känsla av att det är min omgivnings fel... antalet idioter i mitt liv kommer att öka markant... och jag har förvandlat mig till ett offer... och som ett offer söker jag lösningar och problem utanför mig själv... funkar bra om jag vill slippa ta mitt eget ansvar.
Men nä... nu är det slut på denna process... det är alldeles för jobbigt att låta bli att städa 15 minuter om dagen... jag orkar helt enkelt inte och har för den delen inte heller tid att lägga så mycket energi på att skita i att ta mitt ansvar... så jag erkänner... och ger mig själv en ny chans...
Kommentarer :
#2:
Anonym
Fiffigt påfund, 15-minutersrace..kan va nåt för mig med att efter..ähum..liksom inte på något vis onåbart..
(suck, hittar ingen bra anledning "att inte" )
"offer-koftorna" borde vi vuxit ur nu;)
..eller snart, för min del, för jag har inte alls vuxit lika länge..visslar
Kram kram // Elvira
#3:
Anonym
Mitt problem är nästan tvärtom!...man har febrilt "sätta" bortförklaringar på både mig själv och mina handlingar, men jag vägrar! Jag ÄR ju så här!...Jag har problem med att jag KÄNNER alldeles FÖR mycket JA, men det är ingen sjukdom, missbruk eller något, jag gör bara det, det är skit och det får konsekvenser ja, men "själva grunden" är inte fel. Jag tänker för mycket helt enkelt, och det ÄR jobbigt, men inte sjukt. Måste bara lära mig att hantera det. Svårare än så är det inte.
Men få psykiatrin att inse det....så man får "rätt" hjälp, det är fan näst intill omöjligt.
#4:
peter
Att köra mina 15 minuters race är en handling som får mig att lägga av mig "offer-koftan"... gör jag inte handlingar så är det bara en tidsfråga innan den åker på igen L... jag gillar de första tre stegen... kan använda dem i alla mina angelägenheter... 1. jag erkänner ett problem (vilket som helst)... 2. ber någon som löst ett liknande problem om hjälp och råd... 3. går till handling och tar emot den hjälp jag fått... så enkelt men ändå så svårt för en såååååå komplicerad människa som mig L... eftersom jag helst vill lösa ALLA mina problem på MITT sätt... det är min egenvilja som är mitt stora problem... å min beroendesjukdoms favorittankar... ja du vet... "sen"... "ska bara"... och "imorgon"... känner du igen dem L.
Jag känner också väldigt mycket känslor... å behöver hela tiden hjälp med att hålla kontakt med mitt förstånd... den störta delen av mitt liv har jag gått till handling direkt på en känsla... fått konsekvenser som skapat nya känslor... som jag direkt har gått till handling på... o.s.v. idag så har jag inte råd med att manipulera och "fixa" mina känslor på det viset jag har gjort i stora delar av mitt liv (droger)... jag är helt enkelt tvungen att ta en omväg... känsla... tanke... handling... konsekvens... känsla... tar jag bort tanken så petar jag i mig droger eftersom jag är narkoman... med tanken kan jag själv bestämma min konsekvens... och den känslan som konsekvensen skapar.
T.ex. om jag blir drogsugen just nu och känner för att peta i mig en drog... så säger tanken till mig att jag inte vill ha konsekvenserna... jag vet ju hur det går... så då gör jag istället en annan handling... tar ett beslut om att lägga mig drogfri idag... oavsett vad jag känner... för då vet jag att konsekvensen är att jag vaknar drogfri och mår bra av det.
Oj vad krångligt det lät när jag skrev det... jaja... så kan det va L... det blir ofta krångligt när jag tänker för mycket L... det är verkligen jobbigt att tänka för mycket.
(((kram)))
peter
#5:
Anonym
Det här kommer låta helt sjukt, men det struntar jag i, ärlighet sa vi va!;)...Ibland så ÖNSKAR jag att jag blivit en riktig knarkoman, en sån med sprutor, hemlöshet och hela kittet. Men jag blev aldrig så, tack mig själv. men saken är den, som en läkare sa, "om du hade haft "det" så skulle du kunna få mer hjälp, för då uppyllde man vissa kriterier för vård. Har man däremot som jag ett antal "psykdiagnoser" så behöver man ingen hjälp, bara piller;(....Och nej, jag är lite underlig, jag svarar varken på SSRI-prep, neuroleptika eller liknande. Elchocker, ja. Men JAG VILL INTE DET!....men jag har hopp nu, min "nya" läkare sa följande mening sista ggr vi träffades:
Lotta, jag tror på fullt allvar att du har blivit felmedicinerad under alla år och att dom har missat lite på vägen!
Behöver jag säga att DÅ!...grät jag av lycka!...Så vi får väll se vad hon säger nästa gång;))....
P.s Jag har berättat för henne att jag röker.
#6:
Anonym
p.s jag måste "flytta", min blogg, blir galen på metro, det går knappt att svara på inlägg, hänger sig osv....ARG!..och ikväll är den helt stängd. jag har ju massor jag behöver skriva ju, märks det?...s
kram
#7:
peter
Jag är glad för att metro strular... för då skriver du ju här och det gillar jag L.
Jag förstår precis vad du menar... å visst är det helt sanslöst... inte att narkomaner får hjälp utan att det blir ett krav för att få hjälp... här kan vi snacka sinnessjukt på riktigt.
Naturligtvis så ska ju ALLA ha rätt till en läkare som LYSSNAR på dem... jag håller alla tummar jag har för att din doktor tar dig på allvar och gör vad hon kan för att hjälpa dig... å så häftigt att höra att du visar henne tillit genom att vara ärlig om att du röker... det är modig.
Å du... min kära vän... JAG tror på dig och känner hopp när jag läser vad du skriver... de kanske är som så att både du och jag är lite för mycket vaaaaaaanliga... vackra och värdefulla människor för att bli förstådda överallt L.
(((kram)))
peter
#8:
Lotta
Känner igen känslan att lägga ner lite för mycket energi på bortförklaringar... Och det är ingen annans fel än mitt om jag struntar i disken idag för att jag hade inte tid hmmm skulle bara jöööö... Tråkigt med felbehandlingar avskyr sånt... Jag har oxå varit försökskanin några år nu,helt sanslöst så nu ljuger jag om att jag tar skiten för att slippa bli påverkad på ett negativt sätt är livrädd för att mixtra med hjärnan o sånt,den är redan färdig mixtrad med... Blir klart ändå påverkad på ett neggo sätt iochmed att jag inte får rätt behandling på grund av mina lögner,hmmm en ond cirkel det här...
Kram,kram
#9:
Anonym
Ja, hon ÄR mitt hopp nu. och det känns jävligt jobbigt men hon lyssnade verkligen på vad jag sa. och dessutom så ställde hon exakt rätt frågor..som tex...om du gör si eller så blir det så då?...och jag bara satt och nickade och sa ja,ja,ja och precis. Hon bara rabblade allt om mig och mina känslor, och varenda ord hon sa var exakt det jag försökt SKRIKA i alla år, inlåst, utlåst, öppenvård, slutenvård osv...men alla har ju trott att alla mina fel beror på saker jag upplevt och blivit utsatt för, dom har lixom fokuserat på fel saker. Fast jag hela jävla tiden sagt att det beror inte på det....oj, märker att jag tar hela din blogg i besittning;))......Förlåt!..Men jag behöver det just nu, är det ok vännen?
Kram för att du fattar;)
<3
#10:
Anonym
Mitt rökande är inget jag smyger med. ALLA som älskar mig vet om det. Och då menar jag ALLA. För jag måste vara ärlig. på gott och ont!.....För jag vill att dom som är mig kära ska veta vem jag är. Det är mitt sätt, jag kanske har helt fel, men det KÄNNS RÄTT för mig och mitt sätt att försöka överleva.
<3
#11:
Anonym
Till Lotta
ja, det ÄR ett helvete att vara försökskanin. Jag hatar verkligen piller idag, speciellt alla benzo dom ska trycka ned i halsen på en för att man ska "skrika" tystare......
När jag sa till min "nya" läkare att JAG vill verkligen inte ha ngr Xanor, stes osv så sa hon:
"det förstår jag verkligen"!...och det var nog den första som sagt så, alla andra säger bara "du måste faktiskt äta medicinerna"......så jag gjorde som du, tog ut dom och la på hög.
<3
#12:
Anonym
Bara en liten reflektion;))..det känns så konstigt när jag skriver "till Lotta".....asg
<3
#13:
peter
Jag ÄLSKAR att ni gör denna bloggen till något alldeles extra här i kommentars-rummet (kan man kalla det så?)... det känns lite grann som att ha ett litet rum sidan om själva bloggen som är för oss som skriver här... jag får en intim känsla som jag uppskattar mycket... det blir liksom lite mer privat om ni förstår vad jag menar... och jag älskar ju den här vi-känslan som era inlägg skapar.
Jag blir fan rörd L.
Och det ni skriver om... åhhh jag känner hur mycket åsikter jag har om sjukvården (läs psykvården) och hur arg jag egentligen är på den... den stal min mamma från mig på 70-talet... å det har jag svårt att förlåta den för... fan vi är människor inte försöksdjur som man kan exprimentera med hur som helst... det handlar om att se varandra... lyssna... vara nyfiken... att vilja väl... det är fan så mycket mer än en "doseringsfråga"... någonting som jag ibland kan tycka att många läkare gömmer sig bakom... oj jag känner hur jag kan gå igång på detta ämne.
Ni är vackra och värdefulla människor för mig... tack för att ni finns här på min blogg... jag ser det som ett privilegium.
(((kram)))
peter
#15:
Lotta
Godmorgon på er allihop!
Näää,det var samma här... De skrev ut massa Oxascand till mig,de är ju oxå benzo så fattar inte riktigt hur de tänker,man är väl fogligare och gör det som kan tänkas vettigt,men saken är den att jag tänker inte låta mig manipuleras! Psykvården är livsfarlig, är faktiskt skiträdd för dem. En släkting tog livet av sig pga hon fått fel mediciner! Så mmm näää tänker inte ta ett enda piller till... Efter 4 år med oxascand sa jag att jag slutat,då tittade de konstigt på mig för jag sa att jag inte ville ha fler recept på dem. Då ville de skriva ut Theralen o nån annan skit o sa åt mig att ta det istället trots min motvilja att ta några mediciner som gör mig avtrubbad,måste ju ändå lära sig leva med sig själv nångång i livet... Känner mig mest missförstådd hos farbror doktorn! Vet inte om det har med mina lögner att göra eller inte lögner men att jag undanhåller låter finare :) Tror det beror på deras knäppa syn på oss mest...
Kram kram
#16:
peter
Ja... VI är en gåva L.
Och jag kan verkligen förstå vikten av att hitta en doktor att kunna lita på... där det finns en möjlighet att bygga en dialog... och gå åt samma håll.
När jag går till tandläkaren så VET jag vad jag vill... och VÅGAR låta tandläkaren fixa det på bästa sätt... för att jag LITAR på att han vill MITT bästa och använder sig av SIN kompetens för att nå ett resultat som gagnar oss bägge.
(((kram)))
peter
#17:
Anonym
La fram min "teori" om mig själv idag, ang det jag skrev på min blogg.
Reaktionen och följden blev.
"Hm, intressant"...så fick jag en ny test att ta hem och fylla i....Undrar vilken diagnos jag ska få nu då??...Jag tycker Olbers paradox är skitbra ju...asg
Krma
#18:
peter
Hehe... egentligen så ska jag ju kanske inte skratta åt det men jag kan bara inte låta bli... Olbers paradox vill jag också ha som diagnos... är det kryssfrågor så kanske det kan gå L.
Oj nu ropar de på mig... får rusa...
(((kram)))
peter
Fiffigt påfund, 15-minutersrace..kan va nåt för mig med att efter..ähum..liksom inte på något vis onåbart..
skriven(suck, hittar ingen bra anledning "att inte" )
"offer-koftorna" borde vi vuxit ur nu;)
..eller snart, för min del, för jag har inte alls vuxit lika länge..visslar
Kram kram // Elvira