Sverige mot narkotika-mässan i Örebro.
Vi har varit med på denna mässa massor av gånger nu... å faktiskt så kan jag känna att vi uppnått en viss respekt för vår förening VågaVa eftersom vi återkommer varje gång... tror faktiskt inte att alla trodde det från början... man kan lugnt säga att vi från början hade våran egen stil... vi följde inte riktigt mallen för hur man beter sig på en mässa.
Kan tänka mig att ett och annat ögonbryn höjdes när vi på ett kanske lite annorlunda sätt valde att marknadsföra oss... vi visste väl inte riktigt så mycket om vad och hur man beter sig på en mässa... så vi valde att dela ut kramar... en formidabel succé faktiskt... människor kom ihåg oss och vi syntes (vilket jag i efterhand har förstått att det går ut på när man har en utställning på en mässa)... vi höjde ribban en smula till nästa mässa vi medverkade på... vi la till en annan pryl för att synas...
... våra numera välkända hjärtformade ballonger.
Jag har som ni ser på kortet här ovanför fått stå på en scen och presenterat VågaVa... men under alla dessa år vi medverkat på dessa mässor har min dröm varit att få göra en "riktig" föreläsning... idag så har jag bett om hjälp för att förverkliga denna dröm... så det enda jag kan göra nu är att... typ... be... å släppa taget... så får jag väl se om livet vill samma sak som jag vill...
Vilken smart grej med kramar! Är säker på att du kommer ha en egen föreläsning inom sinom tid! Att be, tro på sig själv och hoppas kan man faktiskt komma långt på:) Lycka till
skriven