PETERS BLOGG

... gillar jag.

Det är så enkelt å samtidigt så himla enkelt att krångla till... är det bara jag som tycker att det ofta är det mest enkla och självklara i livet som har en tendens att bli hur krångligt som helst... å så är det i mitt fall verkligen med KÄRLEK.

Tydligast brukar det visa sig när det gäller kärlek i en tvåsamhet... här har jag en närmast fenomenal förmåga att  kunna krångla till det... ja herregud vad svårt jag kan göra det för mig... märks kanske lite extra tydligt för mig när jag reflekterar över att jag är singel för tillfället... visst gillar jag att vara singel men ska jag vara riktigt ärlig så har jag ju en dröm om att leva i en relation med en kvinna... å bara jag skriver det så ser jag en svårighet... att jag vill ha en relation med en... kvinna.

Män tror jag mig ha en aning om hur de funkar av den enkla anledningen att jag råkar vara en... man... men det är bara att acceptera att andra män inte får det att pirra i kroppen på mig... jag blir inte förälskad i andra män... så vill jag nu leva i en tvåsamhet så är det en kvinna som gäller.

Å hur kvinnor funkar har jag nog aldrig riktigt förstått mig på... många gånger har jag trott mig förstå detta mysterium men till slut ändå fattat att jag fattar ingenting... oftast på ett väldigt smärtsamt sätt *L*... med buller och bång... å lika förvånad varje gång.

Vad jag däremot kommit till insikt om är att jag väldigt ofta blir rädd för kärleken... det brukar visa sig genom att jag kan utveckla ett kontrollbehov, tappa tillit, känna mig svartsjuk och andra sådana vansinniga saker som inte har ett endaste dugg med kärlek att göra... nä allt detta bygger ju enbart på att jag blir rädd helt enkelt... ni vet... rädd för att inte duga... rädd för att bli övergiven å sånt.

Å jag tänker mycket på kärlek i tvåsamhet... fantiserar och drömmer... för att inte prata om hur mycket jag älskar romantiska kärlekskomedier med lyckliga slut... då kan jag gråta av lycka när hjältarna till slut får varandra och lever lyckliga i alla sina dagar... å jag har faktiskt tänkt tanken om att mina fantasier och drömmar är ett hinder för mig... jag har liksom en bild klar för mig hur jag vill att det ska vara... å jag har ju faktiskt levt i några relationer... å alla har de en sak gemensamt... de blev aldrig riktigt som i mina drömmar... verkligheten kom ofta på besök... ibland med helt ljuvliga upplevelser... men inte alltid... det hände att verkligheten spelade mig ett och annat spratt... ibland riktigt roliga och någon gång helt overkliga och skrämmande sanningar som fan gjorde ont... inga av dessa fanns i mina drömmar... har någon av er fantiserat om en romantisk hemmakväll och lagt in t.ex tandvärk i den drömmen?

Nä jag trodde väl det... i mina drömmar om ljuvlig kärlek finns ju inte... otrohet... svartsjuka... tandvärk... PMS... sjuka barn... krångliga ex... svärmor... eller sådant... nä i mina drömmar så är det tända stearinljus... glada barn... lyckliga leende... å alla är liksom jättelyckliga hela tiden... kanske inte så konstigt att jag kan uppleva verkligheten som lite störande ibland... i alla fall i en kärleksrelation... 

Men en sak har jag lärt mig... en fråga som jag alltid kan ställa mig själv i alla möjliga situationer... å garanterat få ett bra svar... å det är... "VAD SKULLE KÄRLEKEN GÖRA NU?"... för tack å lov så tror jag på kärleken...


... kärlek är aldrig fel... någonsin...