Jag är ofta lycklig... och jag har mina trix för att få känna på denna känsla... ganska tidigt i min drogfrihet så hittade jag ett samband mellan lycka och tacksamhet... kanske lite av en slump eftersom det inte var lyckan som var målet när jag började använda mig av en sak som jag fick höra av en kille.
Han berättade att han tänkte tre tacksamma tankar innan han somnade... av den enkla anledningen att han ofta vaknade på morgonen med ett leende efter att ha gjort det... å vem vill inte vakna med ett leende så naturligtvis ville jag prova detta enkla råd... för jag hade ju lärt mig av egen erfarenhet att lägger jag mig arg så vaknar jag arg... här fanns det ju ett hopp om förändring *L*.
En av sidovinsterna som tankar på tacksamhet gav mig väldigt snabbt var att jag fick inte drogsug lika ofta som förut... tacksamhet och drogsug funkar inte tillsammans.
... det går att välja sin egen tacksamhet i det mesta som händer.
Men det fanns mer tänkvärt i denna processen... som att jag kunde inte tänka tacksamma tankar om saker jag inte fått än... jag fick fokucera på det jag hade... vilket var väldigt nyttigt för mig eftersom det tog bort mycket av illusionen om att får jag bara ditten och datten så kommer jag att må... bla bla bla...
Nä tacksamheten fanns ju i det som jag redan hade uppnått... som att få lägga mig drogfri... veta vad jag gjort och sagt... eller att jag träffat mina barn... fått en kram... att ha tak över huvudet... mat i magen... betalat mina räkningar... ja en massa sådana mer vardagliga grejer som kanske många tar för givet kunde jag känna en oerhörd tacksamhet för.
Å en dag så märkte jag att min egen lycka var en produkt av mina egna tankar... och handlingar... att mina barn kunde lita på mig som ett resultat av att jag fixade att ta mitt ansvar eftersom jag var drogfri... att jag inte hade obetalda räkningar och sånt gjorde ju att jag kunde känna mig fri... fri att ta del av allt vackert som finns i livet... denna frihet gav mig lyckokänslor.
Idag är jag tacksam över att kunna känna mig lycklig... för jag gillar den känslan... skarpt... *L*...
Ja,man ska faktiskt vara lycklig för sånna "trivala" saker som att kunna betala sina räkningar och få se sina barns tacksamma ansikten! Det är jag, vi har tak över huvudet,en varm säng att sova i och god mat varje dag. I ett missbruk,var de sakerna inte alls självklara,mat,hyror eller el... Nepp, det va ett ständigt sökande efter annat som pengarna gick,de försvann lika snabbt som man fått tag på dem... Jag kan idag inte förstå hur man kunde leva på det viset, det var ju aldrig en stabil trygghet! Men då hade jag inga barn och det är jag tacksam för! Vet att det är lätt för mig att fördömma föräldrar som knarkar,har mycket liten förståelse för sånt. För mina barn är mitt allt och för att kunna ge dem trygghet och lära dem vad som är rätt och fel måste man kunna leva upp till det själv. Har en teori om att det är lättare för barn med missbrukande föräldrar att falla än barn med helt drogfria föräldrar... Mina barn vet inte ens om mitt "förra" liv... Känner inte att det är nödvändigt att ta upp! Tror de skulle bli väldigt besvikna på mig om de fick veta det! Med facit i hand är det ju inget jag deklarerar om överhuvudtaget... Så jag är tacksam för en massa saker,lite svårt att tänka på det ibland när åskmolnen hänger tunga över huvudet,men ska försöka tänka på det då.
skrivenJag är tacksam för mina barns underbara kärlek!
Kram,kram!