PETERS BLOGG

... eller rättare sagt polisaspiranter ska jag träffa imorgon... det ser jag fram emot.

Det fanns en tid då jag absolut inte såg fram emot ett möte med ordningsmakten... kan med rätta påstå att jag gjorde det mesta för att undvika dessa möten... kan bero på att jag på den tiden inte hade rent mjöl i påsen... ja det var föresten inte mjöl överhuvudtaget i min påse... den var fylld av tjack... så naturligtvis ville jag inte träffa poliser... ett av deras jobb bestod ju i att lägga beslag på min påse... å det var jag inte ett endaste dugg intresserad av... nä jag kunde faktiskt inte förstå de inte ville låta mig vara ifred... hade de inget viktigare för sig?

Nu är det annorlunda... imorgon så sätter jag mig på planet i Köpenhamn för att flyga till Oslo och föreläsa på Polishögskolan där... fortfarande är min roll narkomanens... men idag den nyktra narkomanen å det är en stor skillnad... jag är inte kriminell har inga droger på mig och inget att dölja... så polisen är inget hot längre.

Nä nu så är mitt mål att nå fram med budskapet om att en narkoman innerst inne bara är en vaaaaaaaanlig människa... å att vem som helst skulle kunna bli narkoman... å att de jag föreläser för ska känna igen sig i när jag berättar om att drogerna aldrig har varit mitt egentliga problem... för så kan det ju se ut eftersom drogerna till slut skapade stora problem... men så var det ju inte till en början... då var drogerna lösningen på mina problem.

Det är en gåva att få chansen att nå fram till dessa människor som i sitt jobb som poliser naturligtvis kommer att möta många narkomaner... lyckas jag med mitt budskap så hoppas jag att några fler då även ser människan i knarkaren... för det var ju det som fick mig att bli drogfri... det fanns en sida i mig som ville bejaka det mänskliga... det som drogerna gjorde allt för att förstöra i sin destruktiva jakt för att ta livet av mig... min hjälp var att det fanns människor som ville mig väl genom att göra det jobbigt för mig att knarka... och sedan lärde mig att jag också fick vara med i livet på livets villkor... de gav mig chansen att få vara en produktiv medborgare i samhället på samhällets villkor... jag är jättevälkommen på Polishögskolan i Oslo... precis som den jag är... vilket mirakel... tänka sig det fanns en tid...


... då jag trodde att poliserna var mitt problem...