PETERS BLOGG

... kom ju då mina tankar att tänka på som en följd av att jag fick för mig att jag skulle bli förälskad... det var väl inte så konstigt eftersom en förälskelse i bästa/sämsta fall kan leda till just... en relation.

Blir man förälskad och det blir besvarat så kommer jag ju till en punkt där jag måste bestämma sig... när det inte längre går att äta kakan och ändå ha den kvar... det är väl inget som jag har tänkt på någon gång innan eftersom jag har en vana av att bara kasta mig in i relationer utan att tänka överhuvudtaget... sådana här tankar finns ju bara när jag inte är förälskad... när jag väl trillar dit så är det kört... jag är helt chanslös... som ett lallande fån helt styrd av mina känslor tappar jag all kontakt med mitt förstånd... det spelar ingen roll att jag upplevt detta tusen gånger... förälskelsen tar över hela min kropp och huvudet stängs av... det är som värsta drogen för mig... å jag har absolut ingen lust att lägga av att bli förälskad.

Å så går det ett tag... helt plötsligt så vaknar jag upp... och är i en relation... ofta så har vi hunnit flytta ihop och vaknar upp tillsammans på morgnarna i samma säng innan jag fattar att jag lever i en relation.

I dessa situationer så har det hänt att jag vaknat lite tidigare än hon som sover sidan om mig i vår säng... tittat på när hon sover och undrat var det var som hände egentligen... ibland (oftast faktiskt) med en ljuvlig känsla av ett VI... men det har också funnits stunder då jag funderat över vem är HON... hur hamnade hon här?
Tack å lov är detta sällsynt för det är ingen rolig tanke... å då har jag oftast ett problem som jag inte vill kännas vid... en osäkerhet om JAG verkligen vill detta... jag är rädd.

Å alla som levt i en relation där rädslan flyttat in vet ju vad det innebär... det är ju då som allt blir så jävla krångligt... rädslan äter ju kärlek till frukost, lunch och middag... allt som under förälskelsen var självklart och enkelt blir nu komplicerat... och det är nu som själva arbetet med relationen börjar... för vill jag ha kvar det enkla och självklara i min relation så krävs det ju en hel del... som tillit, respekt, tålamod och massor av kärlek naturligtvis...

min rädsla kan komma ifrån att jag gått in i en symbios med henne jag blev förälskad i... till en början så finns det ju så mycket underbar energi bara av att få vara tillsammans med henne... det känns så ljuvligt att jag väljer bort att göra det som jag borde... som att ta hand om mig själv... gå på mina möte... fortsätta med mina aktiviteter... träffa mina vänner... ja sådant som jag har fått min energi från innan jag blev förälskad... det är lätt för mig att "glömma bort" detta eftersom jag får så mycket energi från henne när vi träffas till en början...


men i en sund relation så har jag ett ansvar att putta in energi också... och den måste jag hämta utanför vår relation... och även förstå att den jag lever med behöver göra likadant... för jag tror på en relation där man ger varandra frihet att växa som enskilda individer... var och en för sig... och det är därför som rädslan är så förödande att släppa in i en relation... den tar bort denna frihet.

Rädslan vill att jag ska ha kontroll... vara svartsjuk å sån skit... den vill att jag ska känna mig osäker... få mig att förstå att jag inte duger som den jag är och att det bara är en tidsfråga innan jag blir övergiven... å ett av rädslans favorittrix är att lura mig att överge innan jag blir övergiven.

Kärleken vill mig bara väl... att jag ska känna tillit... trygghet... den vill att jag ska le och vara lycklig... känna mig vacker och värdefull... ja kärleken vill att VI ska känna oss fria i oss själva och njuta av att göra det tillsammans.

Så visst kan jag vara rädd för en relation... men inte så rädd så att jag inte vågar drömma om det... för jag tror på kärleken... det känns skönt... och jag känner hopp...