Singel...

... står det på min profil i Facebook... man kan ju välja mellan några olika allternativ.

Vissa går ju bort direkt... som förlovad och gift... men sen blir det lite lurigare tycker jag... vad menar de med Har ett öppet förhållande... låter lite grann som att det kan passa in tillsammans med några andra allternativ... som.. Har ett förhållande men Det är komplicerat.

Å varför... kan man inte skriva att Det är komplicerat att vara gift... eller går det att vara förlovad och ha ett öppet förhållande?

Ja nu börjar det snurra riktigt mellan mina öron... tänker på det här med min status... när ändrar jag den?


Kan man vara singel och ändå träffa tjejer?
När slutar man vara singel?
Finns det någon manual?

ja... ibland så tycker jag Det är komplicerat att vara singel...

Kommentarer :

#1: susanne

Haha!!Du är såå härlig!!Jaa,det är kompliserat å vara singel ibland!!Ha det bästbäst!Kram Susanne

skriven
#2: peter

Tack för den komplimangen... ja ibland är det hur enkelt som helst att vara singel... å så händer det nåt å jag vet fan inte vad som är bak eller fram L.

Ha det bäst själv min vän!

(((kram)))

peter

skriven
#3: H

Vill bara upplysa om att det är komplierat somfan att va sambo också....längtar efter en etta i stan och singelliv då och då.... (ofta)

hmm...det har blivit som en rutin att kolla in din blogg varje dag...det är mailen, facebook och peters blogg... =)

kram

skriven
#4: peter

Jo jag har ett svagt minne av att även sambolivet kunde te sig en aning komplicerat ibland... konstigt egentligen hur lätt jag "glömmer" det när jag är singel... å det motsatta förhållandet när jag är sambo L... Kanske är inte gräset grönare på andra sidan... eller???

Roligt att höra att du tittar in och läser vad jag skriver... det gör det roligare att skriva.

(((kram)))

peter

skriven
#5: Jaakko

Åh tänk på att vara sambosingel eller singelsambo!!!

Kan man vara singel och ha ett öppet förhållande??



Singel, och sambo med alla sina bra och mindre bra delar av sig själv!!??



Den dan det blir okomplicerat att vara sambo/singe/gift osv, när kommer den???

Finns det en manual till det??



Mvh

Jaakko

skriven
#6: peter

Ja jag har då aldrig riktigt kunnat klura ut det här... det där som fanns för hundra år sedan med kärnfamilj å sånt verkade väldigt enkelt... men jag kan ge mig fan på att det "mörkades" en hel del och att det även då verkade vara grönare gräs på andra sidan... men det är bara funderingar.

(((kram)))

peter

skriven
#7: Kicki

Haha...klart d mörkades en del förr...men d va ju rätt hårt oxxå...för blev d efterföljder vid snesteg så kallades ju barnen för oäktingar...kan bara gå tebax 60 år så var d ju så...min mors syster e en s.k oäkting, hon e 65 år idag å hennes berättelser om hur hon blev behandlad e såå sorgliga. Levde själv i 19 år med mina tvillingar, d va tufft många gånger men man va ju tvungen att klara av d...idag lever jag samboliv å d e inte så lätt...efter 19 år som ensamstående så lägger man ju sig till med vissa "olater" å sen komma in i ett förhållande med andras barn även om d e tonåringar e inte heller helt okomplicerat...ja, man får ta tillvara på livet här å nu å njuta av dagen som den kommer...

skriven
#8: ingalill

hej peter. ha ha...ja,du.. Ibland så känner jag mig så priviligerad som "bara" har mig själv att ta hand om..inte så bara,..och nog KOMPLICERAT..hur som helst, så har jag verkligen satsat på att jobba m mig, förändras inom mig, ta hand om mig och lära mig att tycka om mig..ok, jag stänger inte av andra människor som kommer i min väg men hjärnan är inställd på att skapa sund relation till mig själv..inte alldeles enkelt men det går. jag vet att det kommer att dyka upp oväntade saker i mitt liv naturligtvis..men här och nu så är det viktigaste att bli tillfreds m mig. jag är nog rädd oxå..du vet,..känslor av otillräcklighet, rädsla för att inte duga..ja, listan kan göras lång. men även jag kommer att behöva gå emot och möta rädslorna. nu försöker jag att inte ta mig och livet på så stort allvar. första året har det sett ut så. nä, jag vill bjuda på mig och ta vara på livet så gott jag kan, bara för idag. nog så komplicerat. TACK för att du delar m dig..kram i

skriven
#9: peter

Jo det är nog så att det faktiskt inte var bättre förr... att det trots allt blir bättre och bättre... å att vi lever här och nu och bara kan göra vårt bästa.

Å jag håller verkligen med om att det är ett privilegium att "bara" ha sig själv att ta hand om... det både räcker och blir över mellan varven... men visst är jag ibland lockad av tanken på tvåsamhet... oftast när jag är singel faktiskt L.

(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :