Tänk att jag... som alltid velat gå min egen väg valt att låta en människa vägleda mig i mitt tillfrisknande... det är så att jag får nypa mig i armen när jag tänker på det.
För er som nu inte vet vad en sponsor är för något så vill jag göra ett försök att förklara... enkelt *L*... jag har valt att "ta rygg" på en kille som tillfrisknar på ett sätt som jag funnit attraktivt... han har helt enkelt något som jag vill ha... ett drogfritt liv som fungerar... mitt sätt att hålla mig drogfri är inget som jag själv hittat på... nä jag har valt en 12-stegs gemenskap... och där tillämpas ett program för tillfrisknande (jag nöjer mig inte med att bara hålla mig drogfri för jag vill ha ut mer av livet... något som vi kallar för tillfrisknande) som innebär att jag kan följa en manual bestående av 12 steg för att utvecklas som människa... jag ska inte gå in närmare på hur detta fungerar... mer än tillåta mig säga att det fungerar!
Föresten jag har ju en bild...
... som beskriver vad detta program handlar om... några frågor?
Nä jag tänkte väl det... tillbaka till det här med att ha en sponsor.
Jag personligen tyckte väl inte att jag behövde någon form av vägledning när jag kom till denna gemenskap... jag var ju så annorlunda... "kan själv" fick jag med modersmjölken... å det där med att arbeta i de 12 stegen var ju inget som jag behövde... jag hade fel.
Idag så behöver jag inte ta några förhastade beslut... jag har en människa med erfarenhet och den nödvändiga distansen till mina känslor att bolla mina tankar med innan jag går till handling... å jag litar på mitt omdömme och vågar låta honom vägleda mig i både lätta och svåra frågor... det behöver jag... för jag tror inte längre på att "ensam är stark"... nä jag behöver hjälp i mångt och mycket... och den hjälpen får jag bl.a av min sponsor... å det är skönt att slippa vara ensam... ja jäääävligt skönt faktiskt... det är inte fusk att be om hjälp *L*...
Fusk att be om hjälp?? nee..men svårt är det! Jag vill också ha en sponsor.... =(
skriven