... lyssnar... (ett litet tillägg... mannen på bilden är INTE min sponsor)
Vad som händer med mig när jag använder mig av min sponsor är att jag får ordning på röran som jag kan ställa till med i mitt huvud... jag är verkligen i dåligt sällskap när jag umgås med mig själv... ensam har jag helt enkelt inte förmågan att få den distans till mig själv som är nödvändig för att jag ska kunna fatta vettiga beslut när jag har krånglat till det och blandat ihop mina känslor med mitt förstånd.
Nu är det lugnt igen... TILLSAMMANS med min SPONSOR (fritt översatt för er som inte vet vad en sponsor är så kan vi kalla det för min vägledare)... har nu mina känslor och mitt förstånd återtagit sina rätta positioner och jag vet hur jag ska gå till handling för att ta del av lösningen på mina problem...
Så just nu behöver jag inte tänka mer på det... jag ska göra något helt annat... nämligen... ta och kasta mig över mitt 15 minuter om dagen städprojekt... det blir en tur till under trappan idag... spännande eftersom jag inte har en aning om vad som kommer att dyka upp när jag dyker ner i den numera lite mindre högen... en hel del kommer jag att slänga direkt... å det som jag inte kan bestämma mig idag om det ska slängas hamnar en våning upp... å förhoppningsvis så försvinner det av sig själv... gör det mot förmodan inte det... ja då kommer jag inte undan ändå... för med mina 15 minuter om dagen kommer jag fram till målet en dag... det har jag full tillit till...
Jahapp, nu har du gett mig svaret på ett av MINA problem. Nu förstår jag varför jag har så många högar på övervåningen! Jag får helt enkelt ta å närma mig problemet bakifrån... dvs göra tvärs om! Förstå att dom INTE försvinner av sig själv. Ge faan i att stapla dom där, och se till att de hamnar där de skall på en gång i stället...
skrivenMen DET är lättare sagt än gjort... Å så står vi på ruta ett igen... Näe, jag tror att jag låtsas att det regnar ute, och att högarna kommer att försvinna av sig själva, trots allt ;-)!