PETERS BLOGG

... besökte jag idag... eller rättare sagt min tandhygienist.

Jag gillar inte att gå till tandläkaren... å jag har varit rätt bra på att skydda mig själv från sanningen om varför jag tycker att det är obehagligt... om varför jag är rädd.

Jag har kallat det för tandläkarskräck... det låter ju lite så där hippt modernt på nåt sätt... det är rätt många av mina vänner som har just tandläkarskräck... snackar om att de vill bli sövda å sånt... jag har också tänkt i de banorna... att det på något sätt var rädslan för att det kan göra ont som var orsaken till att jag inte gillar att gå till tandläkaren... å visst lite kan det väl ligga i det... men det är inte sanningen.

Smärtan är en faktor som jag kan känna ett visst obehag inför... men ärligt... jag har haft tandvärk och det är minst 100 gånger värre än att laga mina tänder... där kan vi snacka om smärta... å vid dessa tillfälle så har minsann tandläkaren varit som en gåva direkt från Gud... han har ju tagit bort min tandvärk... ja t.o.m. innan han hunnit laga den trasiga tanden genom att bedöva mig... att det skulle göra för ont hos tandläkaren är inte heller sanningen.

Nä sanningen är...


... att jag SKÄMS över hur jag ser ut i käften.

Jag är inte endaste dugg nöjd med hur mina tänder ser ut... tycker helt ärligt att det ser för jävligt ut.
Det är inte som så att jag tycker synd om mig själv eller nåt sånt... nä... jag har för det mesta inte så ont av det faktiskt... mina vänner skiter i hur jag ser ut i min mun... för mina barn är det helt naturligt... kom ihåg en gång när jag varit hos tandläkaren och han hade skapat en provisorisk liten attrapp på nya framtänder som jag fått med mig hem... jag sa ingenting utan stoppade in den i munnen och log mot mina barn... deras reaktion var ett gapskratt... tätt föld av en stark rekomendation att genast avlägsna dessa ur min mun... de tyckte att jag såg hemsk ut med tänder.

Men hos tandhygienisten skämdes jag idag... å det sa jag åt henne... hon berättade för mig om att det fanns människor med helt perfekta tänder som kände likadant... "jaha", sa jag och himlade med ögonen... men så tänkte jag efter... å kunde faktiskt förstå det... de med helt perfekta tänder är säkert lika rädda som jag att bli bemötta utifrån hur människor ser på deras tänder.

Jag är en talang på att stoppa huvudet i sanden och förneka vissa fakta... har ju en lång träning med att förneka mitt missbruk bakom mig... å min tandläkarskräck beror inte på att det gör ont... eller elaka tandläkare å såna prylar... nä sanningen om varför jag inte tycker om att gå till tandläkaren är helt enkelt att jag skäms... och är rädd för att bli dömd efter min tandstatus... å i förlängningen övergiven för att jag inte duger som den jag är.

Jag tror att det är rätt mänskligt att känna så...