Kommer ni ihåg...

... vad vi har så lätt att glömma bort?

Det jag tänker på nu är att låta BARNET i oss ta lite större plats... så att vi kan ta vara på allt det som är självklart för oss redan när vi föds... ta bara en sån grej som NYFIKENHETEN...

... att VÅGA söka efter lösningarna på alla gåtor.

Hur lätt är det inte för mig som vuxen att fastna i mina problem... för att inte tala om alla FÖRDOMMAR jag har hunnit dra på mig med åren... som att vara vuxen... att jag inbillar mig själv att det betyder att jag vet allt som jag behöver veta... att jag liksom "glömt bort" att vara nyfiken... att jag borde veta bättre för att jag är vuxen... alla dessa krav som jag ställer på mig själv för att jag är vuxen.

Tänk om... å detta är faktiskt vad jag tror... att många av oss "vuxna" glömt bort det viktigaste... det som vi visste när vi föddes... att bli vuxen på riktigt kanske innebär att komma ihåg det som jag glömt bort... hur kloka vi egentligen är när vi föds... inga masker... inga spel för varandra... inget dömmande... bara här och nu...

Kommentarer :

#1: ingalill

hej..ja, det är en hel del naturligt som vi har tappat bort. även forcerat bort för att det inte är ok. därmed spelat och agerat vuxen och i mitt fall, ingen aning om vad vuxet innebär. slutar m massa ohanterlighet. det inre barnet har jag hört talas om sista tiden..och det fångar min uppmärksamhet för jag "identifierar" mig.. (låt mig aldrig sluta m det). har hittat nånting inom mig som känns vid. något jag själv aldrig tyckt varit ok, men försöker möta det nu. de gånger jag lyckas så är det befriande. har fortfarande motstånd ibland till det inre som vill ha uppmärksamhet. men jag jobbar för att nå dit, ni andra har nått. att åtminstone tycka att det är ok att vara jag. det är intressant oxå för jag känner att det finns en lösning här. har inte energi att spela teater eller bära masker för att vara ok. ingen annan kan acceptera mig förrän jag själv gör det. tacksamt nog finns ni som går före och det tar udden av obekväm känsla när ni talar om er på naturligt vis. det är schysst!! kram ingalill

skriven
#2: peter

Någonstans så tror jag att vi behöver möta barnet i oss för att bli "hela"... det är alldeles för många av oss som har fått ta på oss ett "vuxenansvar" för tidigt och tvingats trycka bort detta barn vi alla har i oss.

Jag fick hjälp genom att gå på ACOA-möte med att hitta barnet i mig och det var ibland en jobbig process men nu i efterhand så är jag väldigt glad att jag tog mig den tiden... jag fick många svar om varför jag betedde mig på vissa sätt och varför.

(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :