Viktigt...

... kan ibland låta lite TRÅKIGT får jag för mig... å det är ju bara såååååå jävla FEL när jag tänker efter... men det har en lite konstig klang för mig själva ordet... ni vet så där lösryckt när det bara poppar upp från ingenstans... VIKTIGT!!!.

Å jag rycker till... känner stressen... har jag glömt något?
Fattar inte varför det första intrycket av det ordet ofta får mig att rycka till... och liksom få en känsla av otillräcklighet... för när jag tänker efter... ni vet verkligen tänker efter... så får ju ordet en helt annan innebörd... för vad är det egentligen som är viktigt för mig?

Viktigt för mig kan vara
:
- att njuta av livet.
- att känna tacksamhet.
- att le.
- att känna mig vacker och värdefull.

Ja massa sådana grejer... liksom sånt som kommer innifrån och får mig att på se min omgivning med kärleksfulla ögon.




Konstigt att jag ändå reagerar instiktivt som om VIKTIGT betyder en massa yttre saker... å häftigt hoppfullt att detta förändras om jag bara stannar upp i några sekunder... å tänker efter... vad som är viktig för mig... på riktigt.

Kommentarer :

#1: per gunnarsson

Mitt råd är att du går till din hälsocentral och begär en remiss på NPU för en ADHD utredning sen kan man äntligen börja förstå mvh pg

skriven
#2: peter

Jag behöver nog inte gå till doktorn för att förstå att jag har hur många bokstavskombinationer som helst L... när jag var liten kallades det visst för "myror i brallan"... idag så har jag lärt mig att leva med det och det funkar bra för mig... jag har inget behov av en diagnos och känner att jag är okej som den jag är... det räcker för mig... men jag känner en hel del som det har hjälpt att få diagnosen så tack för tipset

(((kram)))

peter

skriven
#3: Nikita

Tänk på självkänslan framför självförtroendet som du skrev till mej! Ha en trevlig helg!

skriven
#4: peter

Precis... å jag måste ju påminna mig om detta faktum om och om igen... vi lever i en värld som många gånger gärna vill att jag ska tro att lyckan kommer utifrån... köp ditt å köp datt... gör så å gör si... tur att vi kan påminna varandra.

(((kram)))

peter

skriven
#5: Kicki

TACK för dina kloka ord i min blogg!!..visst e d så att man inte kan förändra en annan människa, men man vill ju tro d ibland...d som händer e ju att man blir sårad själv..man behöver inte en bokstavs kombination för att hamna i situationer som man inte förstår...d gör väl ALLA mer eller mindre...har sj jobbat med Asperger, ADHD etc..och visst e d klurigt att försöka förstå mycket i deras vardag men VILKEN insikt d har i mycket..trots deras svårigheter många gånger med den sociala biten..VAD e normalt???...d vet vi väl knappt själva ibland utan några bokstäver!!...Ha d bäst å sköt om dig!!

skriven
#6: ingalill

hej. ordet VIKTIGT har funnits i mitt huvud sista veckan och det är lustigt vilken klang ordet har. jag reagerar oxå med ett stopp, stanna och tänk....på vad som är viktigt. första känslan som infinner sig är: vad har jag nu glömt eller missat som oavkortat leder tii ev dåligt mående? sen lägger det sig och man kan fokusera på VAD..som är viktigt. i mitt fall dessa dagar är det mina affirmationer. på några dagar tappade jag bort dem, och en smygande otillfreds-ställd känsla infann sig. och ville inte ge sig. då insåg jag till slut att mina affirm är VIKTIGARE än jag trott. de påverkar hela mig och min dag. nu använder jag mig av dem och har oxå bytt ut dem . TANKENS KRAFT du vet..har vuxit m uppgiften och "jag duger.." känns som att uttrycket suger.. har nu bytt till "ATT IDAG, BARA FÖR IDAG:: ÄR DET HELT OK ATT VARA JAG". det känns kraftfullare och nu kan jag känna att det är ok, men bara för idag. alltså, mina affirm är VIKTIGA och det alarmerande m ordet är att jag bör verkligen använda tankens kraft var dag. färskvara som vi säger. kram kram ingalill

skriven
#7: peter

Ja är det något jag behöver påminna mig om på typ daglig basis så är det att det finns bara en människa som jag kan förändra och att den människan är jag... det är ju så himla lätt att liksom "glömma" bort det L... å ett bra sätt är ju affirmationer... å de handlar ju faktiskt för mig mest om att acceptera saker som jag har svårt att ta in... som att jag är vacker och värdefull... och behöver tjata in detta i mitt huvud så att jag förstår det... å visst är det flippat... jag har ju inte ändrat på något mer än mina tankar om mig själv... att jag genom ett accepterande fått en helt annan upplevelse av verkligheten... världen som jag ser den verkar vara helt annorlunda men egentligen har den inte ändrats ett endaste dugg... flippat L.

(((kram)))

peter

skriven

Kommentera inlägget här :