PETERS BLOGG

... är mycket farliga för mig.

Hemligheter är vad min missbrukspersonlighet vill att jag ska ha massor av... så att den får bränslet som är så viktigt för att den ska kunna växa... SKAMMEN.

Å den är lurig min missbrukspersonlighet... den vet att det är svårt att lura i mig någon drog eftersom jag tack å lov är medveten om att jag är narkoman och alkolist... så min sjukdom söker sig andra vägar... den triggar på mina defekter... som t.ex. min lathet... ta ett exempel... jag VET att jag behöver städa här hemma men jag har ingen speciell lust just nu... så jag kör med det vanliga... "sen"... "imorgon"... och "ska bara"... en klassiker *L*.

Naturligtvis så föder detta stress i mig... för min stress beror oftast på saker jag borde göra men inte gör... jag blir väldigt sällan stressad av att det är full fart... nä det är grejerna som jag borde gjort som stressar mig... och stress är en obekväm känsla... den vill jag inte känna på.

Så jag flyr genom att göra grejer som jag vill göra istället... mer och mer intensivt ju längre jag väntar med att göra det jag borde... varför tror ni att jag gjort så mycket på denna bloggen på så kort tid *L*?

Till slut så räcker det inte att bygga bloggar eller vad det nu är jag sysselsätter mig med... nä när stressen vuxit till en malande känsla av inre oro så krävs det mer för att "stänga av"... å då viskar min missbrukspersonlighet till mig... "kom här så ska jag visa dig någonting som får dig att slippa känna på din stress"... och är jag inte vaken då så har jag snart gjort någonting som jag skäms för... å min missbrukspersonlighet säger åt mig att hålla det hemligt... att inte säga någonting till någon.

Och vipps så har jag skapat mig en hemlighet.

Å vad gör då hemligheten med mig... jo den bygger upp en bubbla runt mig... en bubbla byggd av skam... och den skammen isolerar mig... får mig att flytta in i mig själv... rädd och på min vakt för att ingen ska komma på mig med min hemlighet... och tar den rädslan över så är det bara en tidsfråga innan jag börjar bli irriterad på min omgivning... och börjar känna mig utanför och annorlunda... nu börjar det bli riktigt farligt för mig.

Gör jag ingenting åt detta så kommer jag att fortsätta mitt flyktbeteende... skapa större och större hemligheter... fylla mig själv med min missbrukarpersonlighets bränsla... skammen... skammen som får den sjuka sidan i mig att växa... till slut så blir den känslan så stark att jag är beredd att göra vadsomhelst för att slippa känna som jag gör... å helt plötsligt så kan jag få drogsug... och om jag nu fortsätter att isolera mig och göda min hemlighet så är det bara en tidsfråga innan jag petar i mig den där första drogen... och har jag väl gjort det... ja då är det kört... då har min missbrukarpersonlighet greppet över mig... å min missbrukarpersonlighet är ingen trevlig typ... nä det är den destruktiva kraften i mig som vill att jag ska skita i mina vänner... tycka att alla är idioter... ge fan i allt... och till slut känna mig så värdelös att jag inte ser någon mening med att leva... å till slut... ta livet av mig.

Hemligheter är farliga för mig... livsfarliga.

Jag har ett skydd... mina vänner... min sponsor... människor som jag kan berätta mina hemligheter för... för när jag berättat mina hemligheter för någon... så är det ingen hemlighet längre *L*.

Jag behöver inte berätta mina hemligheter för hela världen... jag behöver bara berätta det för en människa som jag valt att lita på... för jag behöver ta chansen att välja någon att lita på... inte minst för min egen skull.

När jag ringer min sponsor och berättar vad som händer i mitt liv så kan jag få råd om vad jag ska göra... i detta exempel så skulle han säga åt mig att städa... idag... nu!

Ibland så kan det räcka att jag skriver om det... som jag gjorde nu... för då får jag ofta den distansen jag behöver för att kunna ta vettiga beslut.