... från min pundartid.
Nämligen... nyponsoppa, kex och grädde.
Jag levde på det under en begränsad period i mitt missbruksliv... och jag hade faktiskt inget val heller... precis som idag kunde jag inte använda min mun som jag ville... skillnaden är väl att då öste jag i mig amfetamin i stora lass... det gör jag ju som bekant inte idag... inte ens ett litet litet gram *L*.
En konsekvens av att jag inte knarkar längre är att jag äter hyfsat regelbundet.
Förra gången jag käkade nyponsoppa var när jag hade cyklat med huvudet före in i en stolpe (det hände massa konstiga grejer när jag var aktiv i mitt missbruk och jag hamnade ofta på akuten)... det var en ordentlig smäll och jag höll faktiskt på att dö på riktigt där... det handlade om millimetrar när mitt okben (tror jag det hette) bröts av och åkte in i hjärnan på mig... samtidigt så slog jag sönder typ halva ansiktet och min käke gick i tusen bitar (nja... fyra fem stycken iallafall)...
... de opererade mig i rätt många timmar och lyckades över förväntan... jag kunde knalla därifrån redan efter ett dygn med ett jättebandage på huvudet... jag såg ut som en mumie *L*... käken var ju ihopsnickrad med en massa plåtbitar och mina tänder var fixerade med ståltråd... att äta vanlig mat kunde jag glömma... det var flytande föda som gällde... och helst inte bara sprit sa doktorn åt mig.
Så jag käkade nyponsoppa... smulde i kex och tillsatte vispad grädde... det funkade utmärkt... lättkäkat.
Idag så vågar jag inte äta något annat än flytande föda... har ju stora hål i munnen där det har suttit tänder... så jag köpte nyponsoppa... kex... och grädde... och i skrivande stund är min mage full... det skvalpar runt nyponsoppa där nu.
Fan det är såååååå stor skillnad i mitt liv nu jämfört med hur det såg ut senast jag kom från samma avdelning på Halmstads sjukhus... specialisttandvården... för det var de som lagade mig när jag gick sönder då en gång för länge sedan... då lyckades jag med att straffa ut mig från deras tandvård eftersom jag inte kunde ta något som helst ansvar och valde att leva som ett offer... för i stort sett allting.
Idag sitter jag i samma rum... jag kommer ihåg att de tog "före" bilderna då en gång för länge sedan... undrar om de finns kvar?
Jag har inga problem med att se dem (personalen på specialisttandvården) i ögonen idag... det är inte samma människa de behandlar där idag... det märkte jag tydligt nu när jag satt här hemma och käkade nyponsoppa... jag har förändrats på många sätt... bara en sådan grej att de kan lita på mig... och inte att förglöma... att jag kan lita på mig själv... det är fan inget offer som sitter i deras stol längre... och det känns jävligt bra...
... ja riktigt jävla bra faktiskt...
Kommentarer :
#2:
peter
Ja vi är fan mirakel... riktiga verkliga mirakel av kött och blod...
... och inga offer längre... bara vackra värdefulla fiiiiiina mirakel som stöttar varandra...
... tack för din komplimang... just idag behövde jag den lite extra mycket L...
(((kram)))
peter
#3:
Elvira
Huhh..vilken träffande rubrik vännen!
Jag höll nästan på att skicka ut min dammsugare nyss, skaffat nya dammsugarpåsar, å de va så där näääästan rätt, så att det med blotta ögat inte gick att se skillnaden..så jag bytte, å snabeldraken sög inte..så jag började meka, å den sög fortfarande inte..å då involverade jag en vän i det, å till slut satt vi båda frustrerade å bankade på dammsugarstackarn..shit, föreställ dig synen..nåja, plötsligt fick jag sån där akut pundartidsflashback så jag nästan mådde illa, va en sekund ifrån att verkligen kasta ut, eller ännu värre inför ögonen på stackars barn, slå sönder eländet..
Å nu slår det mig, att jag skriver här det jag kanske ska skriva nån annan stans, men kontentan då, att jag är såååå jävla glad i detta nu att jag slipper knarka, att VI slipper knarka.
Annars hade vi bergis varit både tandlösa å haft riktigt mycket trasiga dammsugardelar runt om nu..å inte haft en tanke på att sluta röka heller..
Kram kram
#4:
peter
Jag har själv upplevt exakt samma sak med min dammsugare innan jag nu fick tag på rätt påsar... men jag slängde inte ut den för jag är ju trots allt rätt händig när jag sätter den sidan till...
... sax och silvertejp L...
... silvertejp, ståltråd och en polygrip är allt en händig man behöver L... jag är ruskigt stolt över mig själv som lämnar bilen till verkstaden och låter tandläkaren laga mina tänder...
...i missbruket hade det varit omöjligt eftersom jag levde efter devicen "bra karl reder sig själv" L...
... som vår vän säger... "gör om gör rätt"...
(((kram)))
peter
Ja, det har du så rätt i, INGET JÄVLA OFFER längre...det e gött! Det suger att tycka så synd om sig själv att man blir till pina för sin omgivning, sån var även jag mot min tandläkare, haha! De gånger jag vågade gå dit och inte vände på halva vägen på grund av kraftig torgskräck!! Sen kunde jag knarka på den känslan i säkert en vecka, ja det e skönt att vara en mer okej människa idag, som istället för att ställa till trubbel njuter i stora lass av livet...! Älskar att läsa din blogg! Kramar Tina
skriven